Gott Nytt År!
Önskar jag och Crespo.
Bästa beridaren
Imorse var jag lite piggare, men långt ifrån frisk. Blev väldigt glad när min fina vän Emma smsade att hon mockat och fixat allt till Crespo. Vilken lättnad!
Framemot eftermiddagen kände jag mig såpass kry att jag åkte ner till stallet. Nikki skrittade Crespo en halvtimme i ridhuset och efteråt stretchade jag och masserade honom, putsade grejerna och fixade lite.
Efter middagen tog jag och Nikki en sparktur med hunden Loffe. Riktigt härligt med bra sparkföre och plusgrader.
Nu ska jag ägna mig åt en bok och varm glögg. Trevlig kväll!
Ridhusfångarna
Dessa dagar som det varit ned mot -30 grader har det blivit lite utevistelse och mycket ridhus. Tack och lov verkar det vara över för den här gången.
Så här såg det ut igår, när hela familjen härjade i ridhuset.
Robert, Nikki och "Fölet". (Han heter egentligen Zafir, men Robert kallar honom för Fölet av någon anledning)
Nikki och Crespo.
Robert och Åsnan.
Åter från de döda
Efter att jag och Nikki varit ner till stallet och mockat så kändes det ungefär som om jag blivit överkörd av en lastbil. Jag var helt slut i kroppen och jag hade ont överallt, till och med bakom ögonen.
Som tur är så har jag en otroligt duktig dotter.
Jag däckade på soffan och låg och feberfrossade fram till 17.30.
Nikki var snäll och la sina pärlplattor, kollade film, lekte med Pixi och roade sig själv medan jag låg under värmefilten och yrade.
Någon gång då och då klev jag upp för att hjälpa henne att värma en färdig pärlplatta, eller ta fram mellis. Sen låg jag där på soffan, mer död än levande.
På något mirakulöst sätt tog jag mig iallafall upp just före klockan 18, tillagade lite middag åt oss, och sedan åkte vi iväg och kollade på fyrverkerier, och sedan vidare till stallet.
På grund av min brist på ork, och fortsatt höga feber, så blev det en vilodag för Crespo. Kändes som att det inte gjorde så mycket eftersom han kunnat vara ute i hagen hela dagen idag.
Istället ryktade jag honom och masserade medan Nikki lekte med kompisar.
Även fast jag kände mig som en urvriden trasa när vi kom hem igen så var jag ändå fylld av en ny energi. Energin som man bara kan få i stallet.
Nu har vi duschat, kvällsfikat, kollat lite på tv och Nikki har precis gått och lagt sig. Lite väl sent för mitt tycke, men det är ju ändå jullov och vi har så mysigt tillsammans på kvällarna, så låt gå för den här gången.
Själv ska jag dricka lite mer av den där totalvidriga pulverdrycken och sedan bara ligga på soffan och försöka vila. Jag vet att det enda som hjälper är att vila, vila, äta och vila, men jag brukar ha så svårt för att göra det. Men nu ska jag verkligen försöka!
BUUUU!
Sjuk måndag
Vaknade upp med fruktansvärt ont i halsen och feber.
Som tur är så är det riktigt milt ute idag. Termometern visar bara -13 grader och alla hästarna är ute i sina hagar. Personalen är också på plats och kan ha lite koll på busen Crespo, och därför känner jag mig trygg i att stanna hemma en stund nu på morgonen och försöka kurera mig lite.
Dricker någon slags pulverlösing i varmt vatten som Robert har köpt till mig. Det smakar skit, så jag hoppas verkligen att det hjälper. Nu när Nikki är hemma och vädret börjar visa sig från sin bättre sida så vill man verkligen inte ligga inne och vara sjuk.
Nu ska jag bara hänga tvätten och sedan ska vi åka ner till stallet för att mocka och fixa. Tror dock att ridningen får vänta tills i eftermiddag, då jag förhoppningsvis känner mig lite piggare.
Vad gör ni idag?
Som ett ekorrhjul
Det känns som att dagarna är väldigt likadana just nu.
Kylan håller i sig, imorse hade det varit -30 vid stallet. Emma var snäll och åkte ner och Crespo hade fått komma ut i hagen i en timme ungefär medan Emma mockade.
Jag åkte ner vid 10.30 och släppte ut honom en stund igen medan Nikki och Robert roade sig med barbackaridning på nya ponnyn Zafir i ridhuset.
Sedan tog vi in Crespo och Åsnan och så fick de skritta i ridhuset i en halvtimme.
Nu har Nikki sin kompis Aurora här och de lägger pärlplattor medan jag roar mig vid datorn.
Måste seriöst piffa upp bloggen, ändra design, fixa till. Är så less på hur den ser ut nu.
Är det någon som vet var man ska vända sig? Någon som är duktig på sånt?
Själv är jag ju så inkompetent som man kan bli när det gäller datorer, så att jag ska kunna ordna det själv kan vi ju bara glömma på en gång.
Bra budgetvaror
I vanligt fall är jag inget stort fan av Hööks.
Men det finns en sak som jag fastnat för i deras sortiment, och det är benlindorna i fleece som kostar endast 99 kronor för ett fyrpack.
Tycker att dessa lindor är lätta att linda med, de håller bra genom tvättar och de blir inte noppriga. (Inte ännu iallafall)
Eftersom benlindor oavsett pris och kvalitet ändå får räknas som en förbrukningsvara, så är det ingenting jag känner att jag vill lägga ut några stora pengar på.
Dessutom är det roligt att byta färg på lindorna ofta, och matcha med schabrak. Därför väljer jag dessa billigare alternativ och köper flera, istället för att köpa ett par dyra.
Idag när jag åkte till Umeå så passade jag på att svänga in och köpa ett fyrpack rosa ridlindor (3 meter) för att matcha det rosa schabraket.
Eftersom Crespo saboterat sina stallbandage (igen) så köpte jag även ett fyrpack med likadana lindor fast 4 meter. De hade också ett bra pris; 129 kronor. Dock var jag inte så imponerad av dessa. De var väldigt breda och jag upplevde dem lite svåra att linda med.
Men de får väl duga så länge, tills jag hittar några bättre.
Vilka är era favoriter?
Fortsatt kyla
Imorse vid 7 fick jag ett sms av Madde som hade utsläppet, att hästarna stod inne eftersom det var -28,5 grader ute.
Jag hoppade i stallkläderna och åkte ner.
Jag klädde på Crespo och Åsnan ordentligt med tre tjocka täcken var, och så fick de gå ut i hagarna och äta i en timme ungefär medan jag mockade boxarna.
Sen fick de komma in igen och jag och Robert styrde bilen mot Umeå för att hämta hem Nikki.
Det är alltid stressande när det blir så här kallt och man inte är hemma. Om hästarna ska stå inne så krävs det ju att man rör på dem under dagen, och håller lite extra koll.
Som tur är så har jag ju Emma.
Hon såg till att Crespo fick skritta, och att boxen mockades under tiden jag var borta. Då det är 25 mil enkel väg till Umeå så tar det ju en liten stund innan man är hemma igen
Häromdagen sa en annan Emma: "Det är ju som att ni har enochenhalv häst var" och det stämmer faktiskt. Jag och Emma hjälper varandra väldigt mycket med våra hästar.
Det blir liksom naturligt så, eftersom vi har samma synsätt på det mesta, har liknande rutiner för våra hästar, och dessutom har vi boxarna bredvid varandra.
När jag mockar ut hos Crespo, blir det liksom självklart att göra det hos Åsnan också.
När Emma ger Åsnan en morot, får Crespo en. När jag tar in Crespo, tar jag in Åsnan, och så vidare...
Det är så otroligt skönt att ha en sådan vän, där det alltid går jämnt upp. Jag behöver aldrig känna att jag står i skuld til henne, eller tvärtom. Det jämnar alltid ut sig på något sätt då vi hjälper varandra hela tiden. Och det är en oerhörd trygghet att veta att det alltid finns ett par extra ögon och ett par extra händer till hands för att Crespo ska ha det så bra som möjligt.
Det är verkligen något jag värderar högt!
När vi kom hem från Umeå så åkte jag och Nikki ner till stallet direkt. Mockade ut hos hästarna, och sedan fick Crespo skritta en stund i ridhuset. Därefter fick han sin massage och sedan åkte vi hem.
Kvällen avslutades med fika och valpmys hos min faster Lena.
Nu ska jag snart krypa i säng. Det tar på krafterna att köra bil hela dagen och min hjärna känns som mos.
Tyvärr skulle det enligt prognosen vara lika kallt, eller tillochmed kallare imorgon. Suck!
Det vackraste jag vet...
Idag när Emma skulle rida Åsnan så passade jag på att skritta Crespo i ridhuset samtidigt som jag coachade Emma litegrann.
En annan Emma tyckte att jag alltid la upp samma bilder på bloggen, så hon styrde upp det här med fotograferingen.
Varken jag eller Crespo är några fotomodeller, men jag hade iallafall lyckats bra med matchningen tycker jag.
Går ifrån mina principer och gör en dagens outfit, så alla hästmodenördar får sitt.
Crespo:
Träns: MarkTodd.
Bett: Gold Medal
Sadel: Lippo.
Stigläder: Prestige
Padd: Akton
Schabrak: Mias RS
Sadelgjord: Eric Le Tixerant
Stigbyglar: ?
Lindor: HorseGuard
Paddar: Mias RS
Jag:
Stövlar: ? (arvegods)
Ridbyxor: Pikeur
Tröja: H&M
Väst: Cavalliero
Hjälm: Hööks? (måste verkligen köpa en ny snart)
Handskar: Hööks
Tjejkväll i Dalasjö
I måndags, alltså två dagar före julafton, gick den traditionella tjejkvällen i Dalasjö av stapeln.
Varje år brukar jag, Carro och Idamari, mina vänner sedan högstadiet, träffas hemma hos Carro och äta gott, dricka vin, skratta prata och sova över.
Så även denna gång.
Carro serverade vin vid ett fint dukat bord. Innan middagen hade vi ätit lite ostar och suttit och pratat i vardagsrummet medans Carros sambo Christoffer skötte köket.
Till middag fick vi pulled moose, som vi åt i tortillabröd tillsammans med några röror och sallad. Till efterrätt bjöds det på Idamaris underbara saffranspannacotta med hallonsås. Kaffet fick jag som vanligt serverat i min favoritmugg; Mårranmuggen!
Efter maten visades det ett specialavsnitt av Bonde Söker Fru. Väldigt passande för oss som nästan är lite besatta av BSF.
Sen bjöds det på allehandla underhållning i köket. Vi sjöng och sk(r)ålade och Carro drog fram munspelet.
Idamari tog hand om vinet.
Jax tittade förfärat på.
Christoffer fick sova i drängkammaren medan vi tjejer låg uppe i dubbelsängen och skrattade halva natten. På morgonen fick vi sällskap av Jax.
Mysarn.
Sen serverades vi frukost i köket innan det var dags för mig och Idamari att ge oss iväg hemåt.
Ett underbart dygn, som alltid i dessa vänners sällskap. Jag är så glad för att vi har den här traditionen och jag hoppas vi kan fortsätta med den i många år framöver.
Mål 2015
Målet för 2015 är såklart först och främst att få igång Crespo efter den här vrickningen. Förhoppningsvis ska det inte vara några problem, men jag tar ingenting för givet.
Om man tänker tävlingsmässigt så är mitt stora mål inför 2015 att debutera MSV:C.
Japp, så är det och även om det känns lite avlägset just nu så måste man ändå sätta höga mål. Annars har man ingenting som motiverar en de dagar allt känns lite motigt.
Om man sedan ska sätta upp ett drömmål, ni vet ett sånt som man innerst inne drömmer om men som man inte riktigt vågar berätta om, för det känns alldeles för stort; så är det att kvala till MSV:B.
Men jag kommer inte att hasta igång. Mest troligt blir vår första tävling inte förrän i maj. Jag vill först och främst få igång Crespo och vara säker på att allt är okej med honom. Sedan vill jag lägga fokus på träning så jag verkligen känner att vi är redo när det är dags för tävling.
För mig är inte tävlingarna det absolut viktigaste, så jag kommer inte att åka iväg på tävlingar var och varannan helg "bara för att".
Jag kommer att välja de tävlingar som känns roliga att åka till, som har ett lagomt avstånd och som jag längtar efter att åka till.
Tävlingar som jag tycker är dåligt arrangerade, eller som jag helt enkelt inte känner för att åka till, kommer jag helt sonika att strunta i.
Sen ser jag framförallt att tävlingarna ska vara en träning för oss. Jag och Crespo måste träna på att vara ett team även under press, för att undvika sådana missöden som i Lycksele, där vi gick skilda vägar innan vi ens hunnit hälsa på domaren.
Vi måste träna på framridningar, så att både jag och Crespo kan fokusera och jobba tillsammans även om andra hästar backar in i oss eller om någon häst busar runtomkring. Vi måste helt enkelt träna på själva tävlingsmomentet, och det är den största utmaningen.
Om vi uppnår våra mål kommer det att vara otroligt roligt.
Gör vi inte det, så är det inte hela världen.
Min plan med Crespo är att vi ska ha många år tillsammans och jag har ingen anledning att stressa.
Vårt stora mål är och kommer alltid att vara att vi ska ha roligt tillsammans.
Hur ser era tävlingsmål ut?
Mål 2014
Jag har ju tidigare nämnt lite om mina mål som jag satte upp för 2014.
De handlade mestadels om att Crespo skulle tycka att det var roligt och att vi skulle bli ett team.
Det tycker jag att vi har lyckats med.
Tävlingsmålen var lite mer diffusa, men i min Stallbok har jag iallafall skrivit att målet för 2014 var:
"Att komma iväg på åtminstone en lokal tävling, och genomföra ett program"
Det måste man väl ändå säga att vi uppnådde.
Även om tävlingssäsongen 2014 var rätt kort för vår del, med bara tre tävlingar, så tycker jag vi gick långt över förväntningarna.
Första tävlingen, två dagar i Lycksele:
Dag 1: LB:2
60,16%
(6:a av 17 startande)
Dag 2: LB:2
60,50%
(5:a av 15 startande)
Andra tävlingen, en dag i Nordmaling:
LB:1
66,27%
(1:a av 12 startande)
Tredje tävlingen, två dagar i Lycksele:
Dag 1: LA:4
Ute.
Dag 2: LA:3
63,71%
(8:a av 17 startande)
Jag är jättenöjd med våra tävlingar, även om det gick lite upp och ner. Tanken var ju mest att jag och Crespo skulle prova på det här med dressyr, vilket var helt nytt för mig. Resultat fanns inte i mitt huvud överhuvudtaget, så det var mer en bonus att vi ändå fick till såna fina procent.
Julstrul
Den här julen kommer Nikki som sagt att vara hos sin pappa, så jag passar på att göra en insats för stallets räkning istället.
På julaftonsmorgon ska jag fodra och släppa ut hästarna.
Jag har haft morgonfodringen rätt många jular och det är oftast självvalt eftersom jag tycker att det inte finns något bättre sätt att fira jul på. Att få komma in i stallvärmen och mötas av hästarnas gnäggningar på morgonen gör att man känner sig glad och uppskattad.
Såhär brukar Lindy Loppan få ha det kring jul. Crespo får nöja sig med en extra morot kanske. Han är en riktig rackare på att äta på allt han kan få tag i, så några juldekorationer blir det inte tal om.
Eftersom Emma ska åka bort så ska jag ta hand om Åsnan också, och på julaftons kväll är det jag som ger kvällsmaten i stallet. Däremellan lär jag ju åka ner ännu en gång för att ta in Crespo och Åsnan samt skritta Crespo och massera honom. Rutinerna måste följas även om det är jul.
På juldagen har jag tagit på mig mockningen åt ridskolans hästar. Nu blev det ju inte så stor insats, eftersom de flesta hästarna är uthyrda nu över lovet, så jag tror det bara blir tre boxar extra för min räkning.
Julaftons kväll ska vi annars fira hos min pappa och hans Anne-Lie. Det blir förutom dem, jag och Robert och så min lillebror. Det blir alldeles lagomt tycker jag.
Hur ska ni och era hästar fira jul?
Produktiv lördag
Jag hade planerat att ta en rejäl sovmorgon för att kanske bli av med denna trötthet en gång för alla.
Vaknade dock vid åtta av att jag hörde någon röra sig i lägenheten. Robert hade åkt iväg på jobb innan sju, så jag visste att det inte var han.
Andra människor kanske skulle flippa ur helt om de vaknade av att någon människa vistades i deras lägenhet olovandes på en lördagsmorgon, men inte jag.
Jag är nämligen uppväxt i en familj där privatliv är ungefär som Jesus; man har hört talas om det, men aldrig sett det.
Det var såklart min syster med hund som knatat in någon gång på morgonkvisten, och hon hade försett sig med frukost i väntan på att jag skulle vakna.
Det är så det är med min familj, de kommer och går som de vill, och jag älskar det.
När jag ändå var vaken så var det lika bra att kliva upp och äta lite frukost. När syster blivit upphämtad av mamma, åkte jag ner till stallet och gjorde bort förmiddagssysslorna.
Mockade, fixade hösäckarna, vattnade Crespo i hagen. Därefter tog jag honom på en 40 minuters promenad runt i villaområdena och när vi kom tillbaka masserade jag honom.
Utfodrade sedan alla hästarna med lunchhö ute i hagarna, och nu har jag landat hemma.
Planen är att städa lite i vanlig ordning (med en katt och en hund i lägenheten blir det en del hår, så dammsugning minst en gång om dagen är ett måste) och sedan måste jag åka ner till stallet igen för att ta in en del hästar och utfodra middagshö.
Vad gör ni idag?
Långfredag
Den här dagen känns som den varit lång, och ändå är klockan inte ens två ännu.
Efter ha lämnat Nikki på förskolan åkte jag ner och mockade i vanlig ordning.
Idag är första dagen som Crespo ska följa sitt program med massage och skritt, och vi klädde på oss och gick ut en halvtimme i skogen.
Crespo är rätt pigg så jag fick verkligen motion själv också när jag kämpade för att kunna hänga med i hans stora kliv.
Efter promenaden masserade jag honom och sen fick han gå ut i hagen igen. Fyllde varmt vatten och fixade iordning hösäckarna.
Sen följde operation Döda Getingen Inne På Kontoret. Ofta man ser en geting i december?
Nu är den tackochlov död, efter många om och men.
Efter den fasansfulla och traumatiska upplevelsen åkte jag och hämtade Nikki och nu har vi ätit lite mellis och Nikki packar för att åka till sin pappa över jul.
Känns faktiskt skitjobbigt och jag önskar att hon inte behövde åka, men det ska ju vara rättvist, och hon var ju hos mig förra året på jul, så det är inte mycket att göra åt.
Det värsta tycker jag är när man måste hålla god min. Jag kan ju inte visa Nikki att jag tycker det är jobbigt att hon ska åka, så det är bara att bita ihop och se glad ut.
Sen har jag inte så mycket planerat inför resten av dagen. Egentligen har jag bara en sak jag ska göra, och det är att ta in Crespo och Åsnan och rykta Crespo. Ändå känner jag mig så sjukt stressad? Vet inte varför, men jag har nästan hjärtklappning och känner mig superstressad.
Bäst att stänga ner datorn och få något vettigt gjort istället, så kanske panikkänslan ger med sig.
Stalltorsdag
Imorse åkte jag till stallet i vanlig ordning. Vattade Crespo ute i hagen, mockade, fixade hösäckar mm.
Sen vet jag inte vad som hände med tiden. Satt inne på kontoret och letade hästar tillsammans med Emma, och hon ringde också på två stycken.
Tyvärr verkade det inte som några hästar som passade oss, så letandet fortsätter...
När klockan var ett åkte jag och hämtade Nikki på förskolan, och så gjorde vi lite ärenden innan vi åkte hem för att äta mellis. (Failade totalt med mitt matschema idag då lunchen uteblev, men jag får ta nya tag imorgon).
Sen åkte vi ner till stallet igen för att sadelutprovaren Andrea skulle kolla Crespo igen. Nu var det inte länge sedan hon var här, men han hade ändå musklat sig mer över ryggen, och den här gången var förändringen störst längre bak på ryggen, vilket Andrea tyckte var jättebra.
Roligt att få bekräftelse på att man hela tiden är på väg åt rätt håll, och att mina korta pass ändå givit något. När Crespo nu haft sin lugna period så satsar jag ännu mer på kvalitet framför kvantitet, och det känns skönt att det verkar fungera. (Nu rider jag aldrig särskilt länge, men nu på slutet har det verkligen bara varit korta joggpass).
Sen köpte jag ännu ett schabrak från Mias RS, som Andrea hade med sig.
Chockrosa!
Jag har gömt det i skåpet för att Robert inte ska se det. Han tycker nämligen inte att Crespo ska ha något rosa, men jag tycker han är så sjukt snygg i den färgen!
Sen blev det ett par timmar till i stallet då jag kollade på när Emma skulle prova ut en ny sadel till Åsnan. Efter att ha gosat lite med Crespo och satt på nattofflorna, åkte vi hem rätt tidigt ändå.
Det är sällan som jag åker från stallet redan kl 17, och inte ska ner något mer under kvällen.
Att Robert sedan hade varit och handlat och lagade middag kändes otroligt lyxigt!
Efter maten somnade jag dock ifrån den här mysiga familjekvällen totalt, men Nikki och Robert roade sig själva med att kolla på kattklipp på Youtube, och när jag kvicknade till läste jag en bok för Nikki som hon fått i tidig julklapp av Carro och Christoffer.
Nu tror jag bannemig att jag går och lägger mig snart. Denna trötthet alltså, den tar knäcken på mig! Imorgon ska jag ta tag i det här med maten, och så hoppas jag att provsvaren kommer snart.
Trevlig kväll på er alla!
PH-vet
Igår begav vi oss som sagt till Timrå och PH Vet.
Vi åkte vid 7.20 och Crespo gick snällt in i transporten även om han såg lite skeptisk ut. Han är ju van vid sin fina buss och tyckte väl att det var ett riktigt nedköp. Men som vanligt lät han sig övertalas och klev på.
Det var lite kyligt efter vägen. -15 som kallast.
Vackert efter vägen när mörkret skingrats.
När vi kom fram, ungefär vid 11-50 så fick Crespo gå in i en box och äta hö och dricka vatten. Jag och Robert tog en fika medan vi väntade på vår tur.
Duktiga Crespo är så cool var vi än hamnar. Han bryr sig aldrig om nya miljöer utan verkar känna sig som hemma överallt.
Fina prinsen.
Sen var det dags och vi började med att prata rätt länge. Det tycker jag är otroligt viktigt, att veterinären hör sig för om hästens historia och problem. Tyvärr har man ju varit på kliniker där det mest handlar om in-böj-behandla-åk hem. Vissa veterinärer verkar tycka att det är jobbigt när man berättar om hästen eller när man ställer frågor. Sådan är verkligen inte PHs veterinär Per. Han frågar, lyssnar, frågar mer och lyssnar lite till.
Jag berättade att Crespo blivit behandlad av equiterapeut och därefter kännts jättefin, men att helt plötsligt en dag var han ovillig och sur att rida och han såg även lite, lite markbunden ut fram.
Per tittade igenom hela hästen. Klämde, kände, böjde och vred överallt. Konstaterade att han var spänd och öm i bogarna. Det stämmer väl med vad Anna också sa. Hon hade gärna velat behandla honom en gång till inom två veckor, så det passade ju bra att Per fick titta på honom nu efter ett litet tag, eftersom det inte passade för Anna att komma tillbaka just nu.
Sen gjordes ett böjprov, vilket han sprang igenom galant. Däremot snubblade Crespo till litegrann när jag var på väg tillbaka en gång, och blev helt plötsligt jättehalt på höger fram. Per blev väldigt konfunderad varför han reagerade så, eftersom han inte var halt på det benet när det böjdes, så han tog en närmare till. Efter lite bändande och kollande så tyckte han att han var lite stelare kring kotan, och ville titta närmare på ultraljud för att se varför han reagerat så kraftigt på den lilla snubblingen. (Han travade helt rent efter ett par minuter nämligen, så det var lite konstigt)
Crespo rakas runt kotan inför ultraljudsundersökning.
Trött kille som fått lugnande.
Vid ultraljudet kunde Per konstatera att Crespo hade en liten vrickning. Med all sannolikhet har han gjort något i hagen och vrickat sig och därför var han helt plötsligt så sur när jag skulle rida. Dock var den väldigt liten, och det är kanske därför jag varken kännt någon värme eller svullnad i området. Då vrickningen gjort att det bildats en liten inflammation, eller början till inflammation om jag förstod det rätt, så valde Per att behandla, och sedan gjorde han även en stötvågsbehandling på området.
De onda, spända musklerna behandlades med muskelavslappnande sprutor, och sedan fick han även sin årliga vaccinationsspruta.
Medan Crespo fick kvickna till litegrann i boxen pratade vi om efterbehandlingen. Per tyckte att det inte var något att oroa sig för. Han var fullt övertygad om att Crespo skulle vara bra inom kort, men tyckte att jag kunde skritta i tre veckor, gärna långa turer utomhus. Jag ska också följa ett speciellt massageschema för de ömma musklerna.
Sedan ska jag börja rida igång, och då ska vi höras över telefon.
Jag är så glad att jag fick en tid hos PH. De är verkligen duktiga och man åker därifrån med en känsla av att ha blivit tagen på allvar, och att ens häst verkligen får en proffessionell vård som baseras på stort kunnande och sunt förnuft. Det jag verkligen gillar är att Per förklarar så bra hela tiden. Han visar precis allt han ser och förklarar vad det är han ser, vad han gör och varför han gör det. Underbart!
Sedan väntade den långa resan hemåt igen. Crespo gick snällt på släpet igen, och vi åkte vid 14-50 och var hemma kring 19.30.
Färdkost.
Crespos flickvän Åsnan blev så lycklig när han kom tillbaka att hon höll på att riva stallet. Crespo själv visade sina känslor lite mer diskret genom att ta tag i hennes öra och suga lite försiktigt på det genom boxgallret. De där två alltså!
Sen fick han lite hö och pyjamasen åkte på innan vi åkte hem för att vila efter en rätt lång dag.
Älskling, vi ska alla en gång dö...
...men som vanligt kommer min häst förmodligen att leva vidare i många år till, även om jag vid minsta lilla hostning tror att han drabbats av Obotlius Dödlius Decisus och att varje liten snubbling kommer att visa på brutna ben och ond bråd död.
Kort sammanfattning då jag är lite trött och har annat att stå i just nu:
Hästen har vrickat sig höger fram, troligtvis i hagen. Därav de plötsliga protesterna under ridningen förra veckan.
Per kollade med ultraljud och förklarade så bra och därefter fick Crespo en liten spruta och sedan behandlades han med stötvågor.
I bogen var han spänd och öm på båda sidor, precis som när Anna tittade på honom. Och precis som hon trodde så har de inte gett med sig av bara en behandling. Nu fick Crespo ytterligare hjälp med dessa genom sprutor med muskelavslappnande.
Passade även på att vaccinera honom då vi ändå var där.
Nu väntar tre veckor med långa skritturer (perfekt för oss att träna vidare på vår rida-ut-i-skogen-utmaning) samt massage. Sen ska jag börja rida lite och sedan ringa till Per och utvärdera. Förhoppningsvis kommer allt vara bra då och vi kan fortsätta rida. Om inte, blir det återbesök.
Jag är lättad och glad. Det kunde ha varit värre.
Återkommer imorgon när jag inte har spenderat 9 timmar i bilen.
Lång dag framför mig
Hade svårt att somna igår. Klockan hann passera midnatt med råge.
Just före fem vaknade jag och om en timme ska vi åka. Robert har åkt iväg för att koppla släpet och jag la fram transportskydd och resegrimman igår, så när vi kommer ner till stallet ska jag bara snabborsta och klä på Crespo, sen är vi redo.
En sån här morgon längtar jag till sommaren. Nu är det -8 grader och det snöar ute. Man känner sig lagomt motiverad att sitta och köra häst i 60 mil tur och retur. Men förhoppningsvis får vi veta vad som stör min älskling, och det är värt allt.
Hoopas ni får en fin dag!
Jag förstärker mina byxor för jag dansar i split
Igår var jag på sjukstugan för att ta ännu fler prover. Det ska bli spännade att se vad de visar. Dock fick jag lite skäll av läkaren för mina matvanor, så igår åkte jag till affären och försökte handla hem lite frukostvaror som jag ska försöka få i mig på morgonen.
Idag åt jag även lunch med syster, så jag gör snabba framsteg!
Det är inte så att jag tänker att jag ska undvika mat eller att det har något med ätstörningar att göra. Jag har bara dålig aptit för tillfället, och även om jag är hungrig så har jag svårt för att äta då det känns som att maten växer i munnen på mig. Då är det lättare att få i sig sötsaker, och det gör ju såklart att jag får snabb energi som sedan dalar lika snabbt.
Men nu är det skärpning!
Annars så har jag fått en hel del gjort idag. Fixade med hästsläpet både igår och idag. Igår blev ett däck lagat och de andra däcken fylldes upp med luft. Idag har jag spånat den och med hjälp av Emma höjde vi frambommen så den ska passa Crespo. Vi har inga vinterdäck till hästbussen så därför blir det vanligt Umesläp till Timrå imorgon.
Har även fått en del brev i veckan som jag väntat på, och nu efter ett par telefonsamtal och några inskickade brev så känns livet faktiskt lite ljusare.
Något som stressar mig något oerhört är när kontrollen ligger i andras händer och man ska måsta vänta på olika beslut eller så. Det är det värsta jag vet. Jag är en person som vill att allt ska hända direkt!
Nu ska jag städa litegrann här hemma och ikväll måste jag nog duscha Crespo om jag ska slippa skämmas för honom imorgon. Hans päls har växt ut igen efter klippningen och han är så sjukt dammig fastän jag ryktar honom ordentligt varje dag. Helst av allt skulle jag vilja klippa honom igen men det känns ju lite onödigt när det inte behövs just nu.
Tjocka Pixi som ska vara överallt där man själv är.
Igår försökte jag lösa korsord. Jätteenkelt när det ligger en katt precis över hela sidan och som samtidigt försöker fånga pennan.
Tråkmånsen
Ja, jag har tyärr inte så mycket spännande att bjuda på nu för tiden. Det händer ingenting.
Imorse tog vi sovmorgon igen, dock inte lika länge som igår. Jag och Nikki var uppe och kollade på Julkalendern på tv och sen åt vi risgrynsgröt och efter det åkte jag, Nikki och hunden till stallet och Robert till garaget.
Jag mockade till Crespo medan Nikki tränade med Wilda i ridhuset. Sen ville Nikki hjälpa till att mocka till ridskolans hästar, så då gjorde vi det. Och när Lovisa, den egentliga mockaren, dök upp så hjälptes vi att ge lunchhö och fixa iordning foder och hösäckar och allt annat som hör stallgörat till.
Det blev en hälsosam korv på OK till lunch och sedan tog jag och Nikki en liten taktikvila hemma innan vi åkte upp till min mormor och Torsten i Golisen. Robert och Torsten grejade med någon bil medan jag, mormor och Nikki åt alldeles för mycket choklad och pratade.
Middag bjöds det på hos min mamma i grannbyn, och sedan åkte vi vidare för tårta och kaffe hos Mats-Uno. Det känns som att jag bara åkt runt till folk och ätit mest hela dagen, men man kan ju inte klaga på att jag är osocial iallafall.
En snabbvisit i stallet sent ikväll för att linda ben och krama godnatt. Snälla Emma hade tagit in Crespo tidigare under eftermiddagen. Det var -16 grader nere vid stallet idag, så han var nog ganska nöjd med att gå in. Crespo har ju visserligen inte varit så förtjust i att vara ute överhuvudtaget, även om det går mycket bätte nu när han har sin älskade Åsnan i hagen bredvid.
Nu måste jag masa mig från datorn. Har suttit och kollat på Youtubeklipp alldeles för länge. Imorgon är det äntligen måndag och massor på schemat.
Trevlig kväll!
Ensamma mamman
Igår hämtade jag Nikki och hennes kompis Aurora på skolan och skjutsade dem hem till Aurora. Där blev sedan Nikki kvar i vanlig ordning, och sov över.
Jag är så glad att hon har en så bra kompis och att det även är en familj som jag trivs med och som jag litar på.
Själv blev jag dock lite ensam, men jag sysselsatte mig i stallet. Robert och hunden Wilda gjorde mig sällskap och jag ryktade Crespo och skrittade honom i ridhuset.
Sedan tvättade jag upp alla mina ryktborstar, vilket verkligen behövdes. De var så smutsiga att det kändes som om Crespo blev smutsigare efter jag ryktat honom än vad han var innan.
My name is Earl...
Imorse tog jag en riktig sovmorgon till 9.30 och efter att vi ätit frukost så åkte jag ner till stallet medan Robert åkte till garaget. Eftersom jag kände mig allmänt ensam och icke-behövd så gjorde jag mig ingen brådska. Mockade och gjorde iordning hösäckarna till Crespo och sedan gjorde jag detsamma åt Emmas häst Åsnan. Sopade, vattnade hästarna i hagen och gjorde iordning fodret och rullade upp benlindor. Råkade också hitta en översnöad mobiltelefon ute på parkeringen och lyckades identidiera ägaren och återlämna den.
Jag skäms nästan över att berätta vad jag gjorde sen. Jag åkte nämligen hem och gjorde ingenting! Somnade tillochmed en stund på soffan.
Väldigt skönt, men när jag vaknade var jag både irriterad och ångestfylld för det kändes som om jag slösat bort en hel dag. Men men, gjort är gjort.
Det blev middag med mamma och Michael på pizzerian, och Nikki kom precis tillbaka och åt med oss, och efter det åkte vi ner till stallet.
Vi hade en riktig myskväll vi tjejer. Jag, Nikki, Wildahunden och Emma.
Vi ryktade hästarna och medan Emma longerade Åsnan så gick jag med Crespo i ridhuset och Nikki lekte med Wilda och gjorde diverse lydnadsövningar.
Jag älskar att ha långa, kravlösa kvällar i stallet tillsammans med goda vänner och Nikki. Det är verkligen balsam för själen.
Nu har Robert precis kommit hem från jobbet så jag ska väl göra honom sällskap i soffan. Konstigt nog längtar jag tills en ny vecka startar. När man har sånahär helger utan något inplanerat är det så otroligt tråkigt. Robert har ju dessutom jour så vi kan inte åka någonstans. Och bara för den sakens skull så har jag absolut inga stall-måsten.
Aja, det kanske är som min mamma säger, jag måste träna på att göra ingenting!
Fortsätter den träningen imorgon...
Sur och göralös...
Sleepy
Lyckades försova mig igen! Fattar inte varför jag är så trött? Jag som varit morgonpigg hela mitt liv. Nu är jag trött jämt.
Om en vecka har jag tid hos läkaren, hoppas jag kan få reda på varför jag är så trött och orkeslös.
Nu ska Nikki snart iväg till förskolan och själv ska jag åka ner till stallet.
Fin fredag på er alla!
Nikki igår på ishallen. Hon är ett riktigt proffs på skridskor.
Holy madre
Är det något som kan få mig på riktigt bra humör sånahär dagar så är det detta:
Så underbart.
Throwback Thursday
Idag yr snön utanför fönstret och allt känns rätt trist.
Nästa vecka ska jag och Crespo åka till PH Vet i Timrå och liksom kombinera equiterapeutens arbete med en vetcheck. Jag tycker att han har en rörelsestörning som är lite diffus, och även om han inte haltar eller så, så stör det ögat och jag vill kolla upp allting innan vi satsar vidare mot nya mål. Dessutom tycker jag att Crespos humör har varit lite annorlunda, och jag har lärt mig att man ska följa magkänslan så det är det jag tänker göra nu.
Inte en jätterolig dag alltså, så därför drömmer jag mig bort mot gamla, lyckliga tider med Lindy.
Älskade, älskade Loppan. Som jag saknar henne än idag.
Uppåt!
Nu känns allt lite bättre igen. Joggade Crespo lite lätt i ridhuset och fastän det var en massa ponnyer där inne, varav den ena sparkade mot honom den gången han blev så rädd och kastade av Lovisa, så skötte han sig jättesnyggt!
Dessutom har det gått bra på sponsorfronten idag och det känns som att alla är på gång nu när det gäller att samla in pengar och hjälpa klubben. Jätteroligt och man blir själv så taggad på att göra mer!
Tyvärr är Nikki fortfarande febrig och förkyld, men jag hoppas hon snart känner sig bättre. Hon fick tillbringa kvällen hos morfar och Anne-Lie och de hade tittat på Frost och haft det mysigt.
Nu ska jag slänga mig i duschen och hoppas att morgondagen bjuder på fler goda nyheter.
Fortsatt svacka
Nikki är sjuk och hemma från förskolan idag. Stackars liten har feber och hostar.
Så den här dagen blir en riktig kojdag.
Jag låg kvar i sängen till klockan var över nio, sen snabbstädade jag litegrann och sen åkte vi till affären och köpte glass och festis samt hyrde två filmer. Sånt man måste ha när man är sjuk.
Ikväll hoppas jag att min pappa kan vara barnvakt så jag hinner rida Crespo.
Redan igår var Nikki krasslig så det blev ingen ridning. Istället fick Crespo motionera lös i ridhuset en liten stund. Man kan nog likställa det med löslongering eller vad man ska kalla det. Han springer nämligen bara runt mig på en stor volt och lyssnar lydigt på mina kommandon. Igår fick han göra en hel del övergångar mellan skritt och galopp. Inga problem för min lydiga häst!
Ska filma någon gång så ni får se.
Rycker det visar rätt tydligt vad riktig horsemanship handlar om. Jag använder mig inte av några repgrimmor eller konstiga rep, eller av några speciella metoder. Allt jag gör med min häst präglas av respekt och tillit och jag tycker det talar sitt tydliga språk när min häst kan följa mina kommandon när han är lös, fastän jag i vanliga fall är en sån där "djurplågare" som rider med sporrar och "tvingar" min häst att göra rörelser ur dressyrprogram.
Enligt mig räcker det inte att gå in i ridhuset en halvtimme om dagen och träna "ledarskapsövningar" utan jag tycker att varje sekund av den tid man spenderar med sin häst ska följa en tydlig linje av ledarskap och respekt. Vad hjälper det liksom om hästen är lydig när du står i ridhuset med en repgrimma, om den all övrig tid gör som den vill och inte respekterar dig?
Som jag sagt tidigare tror jag inte så mycket på alla dessa metoder utan använder mig av vanligt jävla sunt förnuft. Det funkar iallafall för mig.
Hoppas ni har en bra dag!
Spöregn
Ute spöregnar det. Känns väl sådär.
Vi har inget torkrum i vårt stall, vilket innebär att man får försöka hänga täckena på boxdörrar och övriga ytor. Opraktiskt och inte vidare snyggt.
Som tur är har jag dubbla uppsättningar av alla täcken, så jag kan byta till ett torrt tills nästa dag.
Imorse var planen att jag skulle rida, men istället försökte jag göra en insats för ridskolans räkning. Dock blev det inget av så hela förmiddagen kändes totalt bortkastad.
Plan B var att rida ikväll istället eftersom ridhuset är ledigt då vi fått avbryta ridverksamheten för i år. Men nu verkar det som att Nikki är lite halvkrasslig så vi får se om jag tar mig iväg ikväll eller om jag blir tvungen att låta Crespo vila.
Vissa dagar går det verkligen inte som planerat, och för ett kontrollfreak som mig är det lika med katastrof!
Energi
Idag saknas det verkligen energi. Crespo fick ett joggpass i ridhuset där vi bara jobbade i galopp enligt equiterapeutens rekommendationer. Inledningsvis kändes Crespo lika seg som jag själv kände mig, men det blev bättre efter en liten stund så jag fick ge honom godkänt ändå. Min egen insats var väl inte den bästa pågrundav febern som härjade i min kropp.
Vi avslutade med skritt utomhus.
Eftermiddagen följde trötthetens tecken och jag slumrade till en kvart på soffan innan jag var tvungen att fixa middag. Gjorde även en massa ärenden på byn med syster och Nikki.
Kvällen spenderades i stallet. Nikki hade ridskola och själv fixade jag med Crespo, tog in ridskolehästarna tillsammans med Emma och sedan hade vi möte där vi bestämde om julhelgen och vilka dagar vi ska släppa ut och kvällsfodra medmera.
Nu ska jag snart lägga mig och hoppas att jag är piggare imorgon. Jag behöver verkligen min energi till allt som måste göras. Förutom det klassiska innan-jul-bestyren så krävs det en hel del insatser för ridskolans räkning just nu. Tyvärr är stallet inte en plats som ger energi just nu, utan tvärtom. Jag hoppas vi kan vända läget så fort som möjligt.
Skakis
Igår kände jag att förkylningen började inta min kropp på allvar och jag började få feberfrossa och huvudvärk. Hade svårt att ta mig ur sängen nu på morgonen och helst av allt skulle jag vilja krypa ner igen och bara sova.
Men det går inte. Crespo måste ridas eftersom han skrittade igår, och sen har jag en massa andra måsten på agendan också.
Får försöka kurera mig bäst det går och hoppas på att det inte blir värre.
Jag hatar verkligen att vara sjuk! Får rena paniken när man känner att kroppen saknar styrka.
Hoppas ni är friska och krya iallafall! Nu ska jag skjutsa Nikki till förskolan, posta några brev, rasta hunden och sedan bege mig till stallet.
1 år med Crespo
Nu är jag lite sen med det här inlägget, för vi hade egentligen vår ettårsdag i torsdags, men då fanns det ingen tid, så det kommer nu istället.
Som sagt, ett år har gått sedan denna stora, svarta, underbara häst klev in i mitt liv och jag kan utan att tveka säga att det varit ett underbart år.
Livet med hästar brukar ju bjuda på både toppar och dalar, men när jag tänker tillbaka så har det faktiskt varit väldigt få dalar och väldigt många toppar. Övervägande bra helt enkelt.
December 2013:
Jag hämtade Crespo alldeles i slutet av november, och de första dagarna bekantade vi oss mest med varandra så man kan väl säga att vår resa egentligen började i december.
Jag minns att jag var jävligt nervös första gången jag skulle rida honom, eftersom jag fått höra en del historier av folk som kände till honom sedan tidigare.
Men han skötte sig verkligen snyggt och jag fastnade snabbt för honom. Jag hade sådan tur som kunde ha honom hos Ida i Åsele i början och det var en enorm trygghet att ha henne bredvid de första gångerna jag red. Det är verkligen något jag kan rekommendera när man köper en ny häst: Ta hjälp av din tränare redan från start!
De första ridpassen var verkligen långt ifrån var vi är idag. Jag studsade i sadeln, Crespo stretade upp med huvudet och jag hade svårt att styra. Det såg nog allt annat än stiligt ut.
Januari 2014:
Vu flyttade hem till Vilhelmina och jag började väl hitta knapparna mer och mer i ridningen. Jag tyckte fortfarande att Crespo var aningens opersonlig. Han fanns liksom bara, och gjorde väl inget direkt stort intryck på mig egentligen förutom att jag mer och mer började uppskatta ridpassen. Dock så bestod de fortfarande av en hel del stretande och jag hade fortfarande lite svårt att styra och hitta takten. Jag minns att jag sa någon gång att "om ett år hoppas jag att jag skrattar när jag tänker tillbaka på den här tiden" och det kan jag väl säga att jag gör nu. Det var verkligen inte snyggt, även om jag tyckte att det gick bättre och bättre.
Februari 2014:
Tror inte det hände så mycket här. Vi tragglade väl på bäst vi kunde, och jag köpte en ny sadel. Efter sadelbytet började det hända litegrann med Crespos rörelser iallafall. Han blev mycket friare i bogarna, och jag som just börjat kunna rida något sånär bra, började studsa som en apa i sadeln igen.
Här började också Crespo vakna till liv litegrann och jag började mer och mer ana en personlighet. En personlighet som hela familjen blev förtjusta i.
Mars 2014:
Här började det nog att hända litegrann. Vi tränade för Ida så ofta vi fick chansen och nu började jag komma i underfund med hur jag skulle styra för att kunna rida lite skänkelvikningar och förvänd galopp. Planerna på att kanske kunna starta en tävling innan årets slut började ta sin form.
April 2014:
Träningen fortsatte. Jag provade att rida ut ett par gånger med varierat resultat. Fortfarande skötte Crespo sig utmärkt i ridhuset, men när jag red ut så började jag förstå lite vad folk menat när de sa att han hade sina egenheter. Annars gick det mest framåt och jag började mer och mer fastna för denna underbara häst.
Maj 2014:
Hårdträning inför tävlingsdebut!
Den sista maj åkte vi till Lycksele och red en LB:2 båda dagarna. På framridninen höll jag på att åka av flera gånger och jag upptäckte att Crespo blev rätt spänd bland andra hästar. Inne på banan blev han dock lugnet själv och vi red ihop 60% båda dagarna, vilket jag var jättenöjd med eftersom det var vår första tävling tillsammans och dessutom min första dressyrtävling någonsin!
Juni 2014:
Träningarna fortsatte och under juni åkte vi iväg på en tävling till, i Nordmaling denna gång. På framridningen var det rodeo minst sagt och jag var nära på att stryka mig i sista stund. Men jag red iallafall in på banan ändå, och vi red en LB:1 och skrapade ihop 66% som räckte hela vägen till seger.
Här kände jag verkligen att jag och Crespo började bli ett team på riktigt.
Juli 2014:
Här åkte vi till Åsele i tre veckor och kombinerade bete och träning. Åkte också in och "smorde upp" lite trötta kotor och när vi sedan flyttade hem till Vihelmina igen så tog vi ett par veckors ledigt där vi skrittade ut i skogen och hade det bra.
Augusti 2014:
Tillbaka till allvaret igen. Träning och fokus på nästa tävling som ägde rum i Lycksele. Denna gången skulle vi ge oss på LA och det var här topparna och dalarna blev extra tydliga. Ena dagen åkte jag av, och nästa dag red vi vår första LA:3 på 63%
Återigen fick jag komma ihåg att vi ändå var rätt nya som team och att det kommer att ta många tävlingar innan jag lär mig att matcha honom på rätt sätt. Men alla erfarenheter är bra erfarenheter och jag kände ändå att vi åkte hem med flaggan i topp.
September 2014:
Här blev det fokus på träning och jag kände mer och mer att vi var på väg någonstans. Ny mål sattes upp inför kommande säsong. (Mer om detta i ett kommande inlägg)
Oktober-November 2014:
Här blev det en liten viloperiod, även om vi höll igång. Det blev en del renovering med equiterapeut och sadelutprovare och tanken var även att tänderna skulle kollas. Dock har vi inte fått någon tid än så jag hoppas det blir av inom kort.
Här kände jag att motivationen tröt litegrann men jag intalar mig att det är nyttigt att ta lite "time off" och vi har mest ridit korta joggpass, löshoppat, tömkört osv.
Även om det varit en liten trist period så har det gjort Crespo gott både mentalt och kroppsligt och nu kör vi igång för fullt igen mot nya mål.
Jag är så otroligt glad att jag fått tag på denna fina häst och jag hoppas vi får många fina år tillsammans!
