Stallkväll med de bästa
Nikki kan numera hämta Crespo i boxen, och leda honom till skötselplatsen och sätta fast honom där. Helt själv.
Nikki tränade med Wilda i ridhuset en stund. Apportering, inkallning och platsläggning stod på schemat. (Antar jag, jag kan ingenting om hundträning, men det verkar Nikki göra iallafall)
Sen chillade vi lite i stallet. Nikki åt en liten chokladbit, Wilda la sig på filten, och Crespo övervakade det hela.
Det finns ingenting bättre än att spendera tid i stallet tillsammans med Nikki. Hon är så duktig och klok, och är verkligen djurens bästa vän.
Veckan i bilder
Trots en något turbulent inledning på veckan är nu allt åter till det normala. Hyfsat iallafall om man bortser från att Robert är sjukskriven och äter en hästdos medicin varje dag.
Jag och Nikki är iallafall pigga och krya, och vi har Wildahunden hos oss i veckan. Lyckan är total hos Nikki.
Bästa vänner.
Då Crespo fick en lugn helg pågrundav sjukhusvistelsen startade vi veckan med longering i måndags. Han hade skrittat fredag-lördag-söndag med Lovisa så han hade inte stått helt.
Sen red jag tisdag och onsdag, och jag vill tro att vi kommit till en slags "säkerhetsnivå" i ridningen nu, som gör att det känns som att vi är rätt säkra på en viss nivå nu. Jag behöver inte oroa mig att han ska tjura ihop när jag ska börja trava, och jag vet att jag kan låta honom jogga igång i sin egen takt utan att han tappar framåtbjudningen. Det är en hel del som fallit på plats helt enkelt och det är underbart roligt att rida varje dag.
Halsen har faktiskt blivit lite bredare än vad den var när han han kom!
Idag blev det en skrittdag för herrn och den spenderades ute efter ridstigen! Jag skäms nästan över att erkänna att idag var första gången jag red ut på Crespo! Men till mitt försvar så har vädret antingen bjudit på blå isgata eller -32 grader, så det har liksom aldrig passat att ge sig ut.
Som sällskap hade vi Linda och Corvette, och jag var lite orolig för hur det skulle gå, då jag inte hade en aning om hur Crespo skulle uppföra sig, och då jag hade en ganska bra aning om hur Corvette skulle uppföra sig - inte alls.
Mycket riktigt studsade den lilla araben runt, vände på bakdelen, hoppade ner i dikena, bockade och for åt alla håll och kanter.
Men Crespo, min hjälte, skrittade bara på i en stadig takt, med öronen framåt och brydde sig inte alls om den röda lilla odågans påhitt. Efter en stund insåg även Corvette att det var trevligare att ta det lite chill, så han hakade på Crespos goda exempel och så fick vi en riktigt trevlig tur på cirka 40 minuter.
Lyckohäst!
Hemma vid stallet stod de tre musketörerna och spanade.
Finaste stornäsan.
Nu ska jag försöka sno ihop någon slags lunch/middag till denhär familjen och sen efter att jag tagit in pållen tänker jag nog faktiskt lägga mig på soffan och göra ingenting. Det är jag värd efter den här veckan som hittills inte bjudit på många lugna studer.
Livet
Tänk så snabbt allt kan vända.
I torsdags red jag ett pass på Crespo, och sen satt jag och Robert ivrigt och planerade alla framtida tävlingar, bussen vi vill köpa, stallet vi vill bygga...
Ett par timmar senare befinner vi oss på sjukstugan och sedan bar det iväg till Lycksele och sedan vidare till Umeå för Roberts del.
Man hinner tänka en hel del när man vistas i sjukhusmiljö, speciellt om det är något så viktigt som hjärtat som är inblandat. (Själv var jag ju lite av en veteran på akutmottagningen i mina yngre dar, men det berodde ju mest på bristande omdöme och en hel del crazy horses från Polen).
Man inser hur mycket någon betyder för en, och hur allt annat liksom hamnar i bakgrunden. Det finns bara en sak som betyder något: Att vi två ska fortsätta tillsammans och...
...att Crespo och Pixi har det bra.
För ja, jag kanske är lite besatt när det kommer till mina djur, men det finns nog ingenting som skulle kunna få mig att strunta i dem. Hjärtinfarkter, jordbävningar, bombhot eller kidnappningar, spelar ingen roll. Mina djur ska ha mat!
Mitt i all turbulens som skedde i fredags när vi fick åka iväg akut till Lycksele spelades följande scen upp (tänk riktigt kostymdrama):
Robert (liggandes på en säng, med min hand krampaktigt i sin): "Du måste åka hem!"
Jag (med tårarna rinnande utmed kinderna): "Varför? Jag lämnar dig inte!"
Robert (tappert): "Du måste ta hand om djuren"
Jag (motsträvigt) "Vad spelar det för roll nu? Det enda som betyder något är du...(konstpaus) Plus att jag redan fixat både kattvakt och två hästskötare, jag är väl inte dum i huvudet heller?"
Nu är jag hemma igen, och har min lilla prinsessa Nikki hos mig. Katten är glad över att vi är hemma. Hästen bryr sig inte så mycket. Han surar mest för att husse är kvar på sjukhus och inte skämmer bort honom. Robert är alltså kvar i Umeå men får förhoppningsvis komma hem snart, frisk och kry.
Själv vet jag inte hur jag ska lyckas återhämta mig efter de här dygnen. Att oroa sig för någon annan är nog det mest påfrestande man kan utsättas för. Usch, man ska vara glad för att ens nära och kära är (hyfsat) friska. Det går så snabbt när det vänder, så man ska ta vara på varje lycklig sekund.
Ta hand om er!
Dagens
Torsdagar är den bästa dagen på veckan, eftersom jag oavsett om det är ledig -eller jobbvecka, har tid att tillbringa större delen av dagen i stallet. Så även idag.
Mockade till grabbarna och plockade sedan in Crespo för ett pass i ridhuset. (Hade faktiskt tänkt skritta ut en sväng efteråt, men då bestämde sig vädret för att bjuda på världens blåst och då bangade jag. Jag hatar blåsväder!)
Hursomhelst (och det här börjar kännas tjatigt) skötte sig Crespo utmärkt. Hade världens bästa känsla idag OCKSÅ! Hur är det möjligt? Jag tror vi har passerat någon magisk gräns där vi lyckats befästa grunderna, så nu är lägstanivån aningens högre.
Vi ska ju komma ihåg att vi fortfarande lallar runt på gräsrotsnivå och övar på att svänga och reglera gas och broms, men det börjar ta sig såpass att den förvända galoppen känns lite stadigare, att fattningarna är mjukare, galoppen håller en bättre kvalitet, och framförallt så är Crespo mer framme för skänkeln och han är dessutom väldigt positiv till arbetet.
I början kändes han rätt ovillig till det mesta, men numera är det spetsade öron och glimten i ögat. Han är också mer avspänd i början och jag känner att jag vågar kräva mer av honom.
Det är så roligt att ha häst just nu!
Blev tyvärr ingen resa till Åsele den här veckan pågrundav strul med bilar och så vidare. Jag hoppas dock att jag kan komma iväg på måndag. Annars får jag vackert vänta tills Ida kommer hit till Vilhelmina nästa lördag.
Nu ska jag hoppa i säng. Imorgon måste jag rida direkt på morgonen eftersom jag börjar jobba klockan 12.
Nattinatti!
Bildbevis
Ja, ni ser! Det hände faktiskt på riktigt.
Och ja, mannen på bilden ska bära en hjälm nästa gång!
Cowboy
Måste iväg på ännu ett nattpass på jobbet, men jag tänkte bara berätta att idag skrittade Robert på Crespo!
Var helt i chocktillstånd själv, men jag lyckades knäppa ett par bilder som jag ska lägga upp så fort jag får tid.
Tjing!
Lördagen i bilder
Nikki instruerar Robert hur man mockar.
PUSS!
Myskillarna.
Nikki motionerade Amie.
Efter en dag i stallet måste man duscha och ta på sig monsterbadrocken.
Nu sover både Nikki och Robert (?) så jag tänkte fördriva kvällen med att surfa runt på olika hästbutikers sidor och kolla ut saker som ska ruinera mig nästa månad.
Vilodag
Idag fick Crespo en vilodag, vilket innebar att Nikki skrittade honom cirka 20 minuter.
Sedan lessnade hon (eller så blev hon sjösjuk där uppe) och då fick Robert ta över. Fast han fick hålla sig på marken.
Medan han skulle gå och skritta honom så passade jag på att göra iordning hö och foder osv. Efter ett tag undrade jag var min häst tagit vägen egentligen. Det var säkert en halvtimme sedan jag lämnade honom och Robert i ridhuset.
När jag kom dit för att se vad de sysslade med ser jag Robert gå med raska steg, och ett par meter bakom går Crespo.
"Jag håller på att träna honom att gå utan koppel!" meddelade Robert stolt.
Nya Tobbe Larsson?
(Kan även tala med hundar)
För övrigt tänkte jag bara be er läsare att ni kanske lämnar någon rad i kommentarsfältet. Ser att ni blivit en hel del fler på sista tiden och det vore roligt att veta vilka ni är, hur ni hittade hit eller kanske ni har en egen blogg som är värd att besöka?
Eller är det något särskilt ni vill veta, något ni vill diskutera eller annat?
Lämna en rad!
En härlig ritt såhär på fredagskvällen.
Rubriken är Roberts påhitt, men dock så sann.
Crespo alltså, som ni kanske numera vet är min fantastiska häst som jag nämner lite då och då, gick verkligen som en klocka ikväll! Det går inte med ord att beskriva känslan när allt klaffar, när man känner att man själv gör rätt, och hästen kämpar åt samma håll, och allt liksom bara känns enkelt och roligt.
Jag tror inte jag kan hålla koncentrationen uppe tillräckligt länge för att skriva ett helt blogginlägg, för jag är så sprudlande glad, så jag återkommer en annan dag då livet är lite mera skit.
Natti!
En dressyrhäst föds
Ja, kanske ändå.
Idag kändes det faktiskt som att det kanske inte är heeeeelt omöjligt att jag och Crespo någon gång i framtiden kommer att rida in på en dressyrbana i tävlingssammanhang.
Idag fungerade liksom allt, det var one mind, lekande lätt och jätteroligt typ hela tiden.
Det roligaste med dagens pass var att just i början av passet, när jag precis börjat trava, så kändes Crespo seg och stel och allmänt ovillig. Men jag höll min plan, red som Ida har sagt att jag ska göra, och voila! Hästen börjar röra sig, veva på med alla ben, krumelura och krusidulla i alla riktningar jag ber om. Underbart!
Jag kunde öka och minska galoppen utan protester, och i den förvända galoppen kände jag att jag faktiskt hann tänka på hur jag skulle göra, och jag kunde även korrigera litegrann såsom att hålla honom lite rakare i vänster osv istället för att som tidigare, bara koncentrera mig på att sitta kvar i sadeln och hinna svänga innan vi kommer fram till väggen.
Det tråkigaste var dock att han som vanligt blir väldigt svettig.
Jag trodde ju att jag skulle klara mig ifrån att klippa honom eftersom han var så korthårig när han kom. Men icke! Han ser ut som en björn och det är inte så roligt när man har ett sånt varmt ridhus som vi har.
Visserligen gillar jag att ha klippta hästar eftersom det är lättsamt, men nu vill jag inte därför att:
1. Crespo som är så vacker i sin kolsvarta dräkt kommer att bli grå och ful.
2. Klubbens klippmaskin är i allra högsta grad opålitlig.
3. Jag har inte råd att köpa en egen maskin.
4. Crespo är aldrig klippt tidigare så jag har ingen aning om hur han reagerar.
Ingen som är sugen på att komma hit och klippa ett stycke lurvig kolosshäst? Medtag egen, helst sprillas ny klippmaskin. (Jag bju´ på kaffe!)
Det finns ju män, och så finns det MÄN.
Sitter och kollar runt på Internettet efter en massa saker som jag verkligen behöver (!?) till hästen.
"Åh Robert, kolla! Ett zebrarandigt flugtäcke!"
"Vad är det då?"
"Ett täcke som man ska ha på sommaren"
"Ja ett sånt måste vi ju köpa! Annars får ju Crespo insekter på sig!"
Jag kommer aldrig att byta karl.
Aldrig.
Magic Brush
Som den pessimist jag är, hakade jag aldrig på hajpen när dessa borstar kom ut på marknaden.
Men min kära mor tyckte att Robert skulle ha sina egna borstar nu när han blivit en sådan stalledräng, så hon köpte tre stycken till honom i julklapp, och igår provade jag dem för första gången.
Crespo är inget stort fan av att bli ryktad. Dock har han väl börjat vänja sig lite nu när han hamnat hos en matte som ryktar minst två gånger om dagen, men det är fortfarande inte hans favoritupplevelse. När jag såg de här borstarna och kände hur hårda de var så tänkte jag att han aldrig skulle acceptera dem.
Döm av min förvåning när jag började borsta med de hårda små piggarna på min superkänsliga häst, och han slöt ögonen, lät underläppen hänga ner och njöt i fulla drag.
Helt otroligt!
Till råga på allt så funkade dem också precis som utlovat.
Det är som att de här borstarna lyckas få upp allt stöv från djupet och resultatet blir en strålande blank och superren häst!
Tummen upp för Magic Brush alltså!
Fullt ös
Tur att man har ledigvecka i veckan, annars vet jag inte hur jag skulle få det att gå ihop i den här kylan.
Imorse visade stalltermometern -32 grader så alla hästar stannade inne.
Jag sadlade på Crespo direkt och red ett lättare pass på ungefär 30 minuter. Medan jag red så mockade Robert, och sedan bytte vi så jag mockade till Martell medan Robert tog med honom till ridhuset för en promenad.
Nu ska vi snart åka ner igen för att promenera grabbarna, och sen ikväll får jag ta en tredje runda med C när jag har min ridlektion med Lovisa. Det är skönt när man bara har en elev, för då kan man gå och skritta sin häst samtidigt.
-29
Ja, det är vad termometern visade nere vid stallet nu ikväll. Här hemma på "höjden" är det bara -24 grader. Rena sommarvärmen.
I förmiddags, efter att jag och R mockat till grabbarna (det är alltså Crespo och hans boxgranne tillika min sköthäst Martell) så byggde vi löshoppningsbana. Crespo hoppade glatt som vanligt och visade återigen att han visste vad han sysslade med.
Försöker hinna löshoppa honom en gång i veckan ungefär. Dels för att han ska få lite variation i arbetet och dels för att det är jättebra att få se sin häst i fri rörelse. Sen så tycker han ju att det är så himla roligt och det är ju självklart att han ska få göra något som han älskar!
Eftersom det var så kallt som det var så fick Crespo stanna inne efter vi löshoppat, och kompisen Martell fick komma in han också. Därför åkte vi ner nu ikväll också och skrittade Crespo för hand i 35 minuter.
Nikki tog kommandot.
Kylslaget
Dålig uppdatering på sista tiden, men veckan var fylld av jobb, jobb, stall, jobb och stall.
Nu är det första dagen på ledigveckan och äntligen är Nikki hemma igen. Eftersom det är -25 grader ute så går jag fortfarande runt i pyjamasbyxor och tjocksockor inomhus.
Robert den stackaren har fått åka ner till stallet och lägga på Crespo ett extra täcke.
Vet inte hur ni läsare resonerar kring kyla och utevistelse för era hästar? Själv tycker jag att hästen gärna får gå ut oavsett temperatur, men då såklart med fler täcken och fri tillgång på hö. Sen kanske man tar in dem vid lunch om det är extra grinigt, men jag vill alltid att de kommer ut på morgonen, efter en hel natts stillastående i boxen, för att undvika tjocka ben och stillastående magar.
De dagar som Crespo av någon anledning kommit in tidigt, det kan tillexempel vara att jag ridit honom mitt på dagen och han blivit spolad efteråt och därför fått stanna inne, så skrittas han alltid minst 30 minuter på kvällen också.
Här i Vilhelmina har vi väldigt små rasthagar så därför är jag extra noga med att han ska röra på sig så mycket som möjligt.
Nu ska jag läsa igenom lite bloggar och efter lunch ska jag åka ner till stallet. Jag hoppas att underlaget tillåter att man rider på det idag. Crespo har fått skritta i två dagar nu för att ridhusunderlaget varit hårt som cement. Hoppas att de lyckats "luckra upp" det lite till idag, annars vet jag inte vad jag tar mig till.
Känns inte jättelockande att åka till Åsele i denna kyla eftersom Idas ridhus saknar isolering och håller samma temperatur som det är utomhus. Och eftersom Åsele är en riktig kallhåla så har de säkert -30 grader där idag.
Brr!
Visst, det funkade när jag jobbade där, men nu är jag så sjukt bortskämd med ett uppvärmt ridhus.
Ojoj, vilka i-landsproblem jag dras med nuförtiden.
Måste nog försöka vinna de där miljonerna jag drömmer om, så jag kan bygga ett eget ridhus.
Något i stil med detta hade jag tänkt mig.
Mål 2014
Jag måste väl haka på trenden och skriva lite om mina mål och förväntningar inför 2014.
Mig själv:
Mitt mål när det kommer till mig själv är precis som inför 2012 och 2013: Vara snällare mot mig själv!
Jag ska försöka att vara sann mot mig själv, inte göra saker för andras skull som jag själv inte vill. Jag ska vara snäll mot min kropp och mot mitt inre. Jag ska inte plåga mig med tankar på vad jag kunnat göra bättre utan stötta mig själv i mina beslut och stå för mina handlingar.
Framförallt ska jag lita till mig själv, tro på min egen kapacitet och inte klanka ner på eller förminska mig själv. Jag ska vara sådär stark och bra som jag vet att jag kan vara, och ingen missunsam, avundsjuk eller bitter person ska få sänka mig!
Mig och Crespo:
När det kommer till mina tankar kring Crespo så är det inte några högt flygande målsättningar.
Målen inom ridningen är först och främst att det ska vara roligt för oss båda! Tappar vi glädjen med att rida och träna så kan vi lika gärna lägga ner direkt.
Sen så är såklart målet att stärka Crespo i ridningen, få honom stadig i formen, bygga om hans hoppkropp till något lite mer liknande en dressyrmodell och hitta knapparna som sen förhoppningsvis kan resultera i att vi kan starta någon slags tävling under året.
Om det är en klubbtävling här hemma eller en lokal Lätt B i Lycksele får tiden utvisa, än så länge har jag inga spikade tävlingskrav, utan jag vill bara sträva mot en debut för att hålla motivationen uppe.
Men som sagt, huvudsaken är att det känns roligt och att vi utvecklas åt rätt håll, sen i vilken takt spelar mindre roll faktiskt.
På resande fot med jättehäst
Imorse åkte vi ner till stallet för att packa in pållen i lådan och åka till Åsele.
Snälla Crespo klev som vanligt rakt in och stod som en staty hela vägen. Underbart att åka iväg med en häst som är lugn och trygg.
Som alltid är det blandade känslor när man rider lektion. Först blir jag deprimerad för att det känns som att vi hela tiden står på samma ruta ett och stampar, och att det som igår kändes helt okej, idag inte är i närheten av bra. Men sen när man väl kommer till ridning och får känslan av hur det faktiskt kan kännas, hur jag faktiskt kan rida om jag bara anstränger mig lite, kommer lyckoruset när man inser att man kanske inte är helt inkompetent ändå.
Vi tränade bara på basicnivå idag, som vanligt. Det som vi fokuserar 100% på är att Crespo ska ta i framåt, och att han ska vara ärlig på tygeln och inte streta emot. Att han ska komma igenom i kroppen och hamna i en rundare och ärligare form.
Tyckte att vänstergaloppen kändes mycket bättre idag än vad den gjort på sistone, och jag kunde sitta bättre och få honom rakare och stadigare.
Det jag måste tänka på:
1. Vara snabbare! Inte låta honom streta mot tygeln i ett halvt varv innan jag ger skänkel, utan vara där direkt! Samma sak i handen, inte sitta och segdra utan lossa bettet med snabba, mjuka fingrar.
2. Vara strängare! Inte låta honom gå på halvfart och nöja mig med hyfsad form, hyfsat tempo och hyfsat lösgjord. Utan rida honom så bra som jag kan, varje dag, varje steg!
3. Inte tappa yttersidan! Gäller båda varven!
Även om vår nivå just nu kallas gräsrot så känns det ändå som att jag varje dag utvecklar mig själv. Varje minut i sadeln gör mig starkare, säkrare och bättre.
Sen så är det helt underbart att få åka iväg med en häst som Crespo. Han är så lugn och cool hela tiden.
Väl hemma igen fick han gå ut i hagen en stund och sen fick han komma in för en ordentlig dusch. Nu har jag precis varit ner och bytt ut svettäckena mot stalltäcke, och om, en timme ungefär ska jag ner och natta. Häst hela dagen idag igen, inte mig emot!
