PH-vet
Igår begav vi oss som sagt till Timrå och PH Vet.
Vi åkte vid 7.20 och Crespo gick snällt in i transporten även om han såg lite skeptisk ut. Han är ju van vid sin fina buss och tyckte väl att det var ett riktigt nedköp. Men som vanligt lät han sig övertalas och klev på.
Det var lite kyligt efter vägen. -15 som kallast.
Vackert efter vägen när mörkret skingrats.
När vi kom fram, ungefär vid 11-50 så fick Crespo gå in i en box och äta hö och dricka vatten. Jag och Robert tog en fika medan vi väntade på vår tur.
Duktiga Crespo är så cool var vi än hamnar. Han bryr sig aldrig om nya miljöer utan verkar känna sig som hemma överallt.
Fina prinsen.
Sen var det dags och vi började med att prata rätt länge. Det tycker jag är otroligt viktigt, att veterinären hör sig för om hästens historia och problem. Tyvärr har man ju varit på kliniker där det mest handlar om in-böj-behandla-åk hem. Vissa veterinärer verkar tycka att det är jobbigt när man berättar om hästen eller när man ställer frågor. Sådan är verkligen inte PHs veterinär Per. Han frågar, lyssnar, frågar mer och lyssnar lite till.
Jag berättade att Crespo blivit behandlad av equiterapeut och därefter kännts jättefin, men att helt plötsligt en dag var han ovillig och sur att rida och han såg även lite, lite markbunden ut fram.
Per tittade igenom hela hästen. Klämde, kände, böjde och vred överallt. Konstaterade att han var spänd och öm i bogarna. Det stämmer väl med vad Anna också sa. Hon hade gärna velat behandla honom en gång till inom två veckor, så det passade ju bra att Per fick titta på honom nu efter ett litet tag, eftersom det inte passade för Anna att komma tillbaka just nu.
Sen gjordes ett böjprov, vilket han sprang igenom galant. Däremot snubblade Crespo till litegrann när jag var på väg tillbaka en gång, och blev helt plötsligt jättehalt på höger fram. Per blev väldigt konfunderad varför han reagerade så, eftersom han inte var halt på det benet när det böjdes, så han tog en närmare till. Efter lite bändande och kollande så tyckte han att han var lite stelare kring kotan, och ville titta närmare på ultraljud för att se varför han reagerat så kraftigt på den lilla snubblingen. (Han travade helt rent efter ett par minuter nämligen, så det var lite konstigt)
Crespo rakas runt kotan inför ultraljudsundersökning.
Trött kille som fått lugnande.
Vid ultraljudet kunde Per konstatera att Crespo hade en liten vrickning. Med all sannolikhet har han gjort något i hagen och vrickat sig och därför var han helt plötsligt så sur när jag skulle rida. Dock var den väldigt liten, och det är kanske därför jag varken kännt någon värme eller svullnad i området. Då vrickningen gjort att det bildats en liten inflammation, eller början till inflammation om jag förstod det rätt, så valde Per att behandla, och sedan gjorde han även en stötvågsbehandling på området.
De onda, spända musklerna behandlades med muskelavslappnande sprutor, och sedan fick han även sin årliga vaccinationsspruta.
Medan Crespo fick kvickna till litegrann i boxen pratade vi om efterbehandlingen. Per tyckte att det inte var något att oroa sig för. Han var fullt övertygad om att Crespo skulle vara bra inom kort, men tyckte att jag kunde skritta i tre veckor, gärna långa turer utomhus. Jag ska också följa ett speciellt massageschema för de ömma musklerna.
Sedan ska jag börja rida igång, och då ska vi höras över telefon.
Jag är så glad att jag fick en tid hos PH. De är verkligen duktiga och man åker därifrån med en känsla av att ha blivit tagen på allvar, och att ens häst verkligen får en proffessionell vård som baseras på stort kunnande och sunt förnuft. Det jag verkligen gillar är att Per förklarar så bra hela tiden. Han visar precis allt han ser och förklarar vad det är han ser, vad han gör och varför han gör det. Underbart!
Sedan väntade den långa resan hemåt igen. Crespo gick snällt på släpet igen, och vi åkte vid 14-50 och var hemma kring 19.30.
Färdkost.
Crespos flickvän Åsnan blev så lycklig när han kom tillbaka att hon höll på att riva stallet. Crespo själv visade sina känslor lite mer diskret genom att ta tag i hennes öra och suga lite försiktigt på det genom boxgallret. De där två alltså!
Sen fick han lite hö och pyjamasen åkte på innan vi åkte hem för att vila efter en rätt lång dag.
Kommentarer
Trackback
