Emily

 

 

Jag försöker dock tänka bort det så gott det går,  men jag kan då inte påstå att man är någon bra ryttare med febersvetten rinnandes nedför ryggen. Tur att Crespo är så fantastiskt duktig nu för tiden att han klarar att bära sig utan lika mycket hjälp från min sida.

 

Härom kvällen blev jag kontaktad av Crespos uppfödare som både skickade bilder och berättade en del om Crespos släktingar.  Så roligt! 

 

Här är han bara ett par timmar gammal.  Hur söt! ?

Nu har Crespo genomgått sin helrenovering. Han har träffat tandläkare, sadelutprovare och equiterapeut och fått tummen upp av samtliga.

 

Det kändes extra skönt när equiterapeuten Anna gick igenom honom i lördags och konstaterade att det inte fanns något för henne att behandla.  Han är i prima form!

Det är något jag får känna på i ridningen nu också.  Jäklar vad jag tycker att traven har utvecklats på sistone! 

 

Nu kan vi lägga pengarna på roligare saker; träning! 

 

 

Igår var det en dag som gick i ett. Jag och Robert släppte ut hästarna och mockade på morgonen. Sen gjorde jag lite ärenden, skjutsade Nikki till en kompis som fyllde år,  och sedan gick vi på dop. Mycket folk, många intryck och mycket prat.

Sen åkte jag ner och red Crespo och fixade eftermiddagssysslorna i stallet innan vi begav oss hem till Emma och Henrik för middag.

När vi ätit åkte vi och bowlade. Återigen många intryck för hjärnan.  Avslutade kvällen i stallet med kvällsfodring.

Det var en rolig dag men imorse vaknade jag med en enorm huvudvärk och en otrolig trötthet.

Det verkar som att hjärnan inte riktigt pallar med så mycket ännu,  så idag har jag fått prioritera.

 

Släppte ut hästarna och mockade imorse och sedan har jag sovit. Herregud så trött jag är. Det känns som att jag skulle kunna sova i ett dygn! Men eftersom jag verkligen vill rida Crespo ikväll så tänker jag att det får bli det jag satsar på att klara av idag. Fram tills dess vilar jag.

 

 

I helgen har jag och Robert stigit upp kl 6 för att släppa ut hästarna och mocka. Jag älskar att vara i stallet på morgonen. Och på kvällen. Och alltid. 

Men ja, mest på morgonen faktiskt.

 

Idag har jag longerat Crespo över bommar, och fram -och avskrittning skedde ute. 

 

Så i söndags byggde vi upp en liten bana och skuttade runt och hade kul. Crespo blev riktigt ivrig och flera gånger hade jag svårt att hålla honom. Han gav sig bara iväg och hoppade högt över de små hindren som låg på 50-60 cm.

Jag har ju bara min dressyrsadel så jag har lite svårt att hänga med ibland eftersom Crespo hoppar fint med mycket rygg.

Men tillsist hoppade vi faktiskt 80 cm och jag var riktigt nöjd. Skulle bara rida banan en sista gång, och det var såklart då det hände. 

Jag höll in Crespo lite för mycket in mot en oxer, och språnget blev mer högt än långt och jag tappade stigbygeln. När jag väl landade i sadeln hamnade jag på sniskan och Crespo blev rädd och drog iväg, medan jag själv dråsade i backen och slog huvudet.

 

Skyndade mig upp i sadeln och hoppade två språng innan jag satt av. Sen kom yrseln och illamåendet.

På måndagen fick jag spendera dagen först på sjukstugan i Vilhelmina och sedan på lasarettet i Lycksele. Man ville göra en skiktröntgen för att se om jag fått en blödning i huvudet och kanske en fraktur i ansiktet,  men så var inte fallet tack och lov. Jag klarade mig undan med en hjärnskakning.

 

I två dagar har jag nu legat på soffan och mestadels blundat för att inte anstränga hjärnan och jag är så sjukt uttråkad. Och jag längtar efter mina hästar så det känns som att jag ska dö!

 

 

Nyårsafton spenderades mestadels i stallet.  Jag joggade Crespo och red lite bomarbete med Zenit. Kvällen spenderades liksom förra året i Solliden hos Emma med familj. Mysigt och avslappnat med god mat och spel. Såklart tillsammans med barnen och utan alkohol. (Bortsett från Henrik och Robert som var rebelliska och drack folköl till maten då)

 

 

När Crespo uppvisade hälta helt plötsligt i måndags så pekade allt på en sträckning. Jag förstod att det förmodligen inte var någon fara, och varken Emma eller Anna verkade tycka att det var något att oroa sig över. Jag är inte dum, jag förstod att Crespo inte skulle dö, men ändå så freakade min hjärna ur så hela veckan har jag drömt om döda hästar och jag har börjat fundera på vad min försäkring täcker och var jag ska gräva ner Crespo när han dör. 

 

Ja, lite av en dramaqueen är jag nog. Idag skulle jag ta Crespo på lina för att se om hältan var borta. Skulle egentligen göra det igår men jag sköt på det tills idag eftersom jag inte riktigt pallade att göra det igår. När jag skulle sätta igång honom i trav så hade jag seriöst hjärtklappning. 

 

Givetvis såg han superfräsch ut och inget spår av någon hälta.  

Tur att jag inte gick så långt som jag gjorde sist när han hade vrickat sig. (Grät mig till sömns i tre veckor, åkte till Timrå, helt övertygad om att han skulle bli utdömd, och fick sen åka därifrån med omdömet "Det är sällan man ser en häst som är så här frisk! ")

 

Nu är planen att han ska få skritta för hand imorgon också.  Sen på måndag ska jag ringa och konsultera Anna och så får vi se hur vi sätter igång igen. 

 

 

Eftersom han var fräsch vid 20-tiden på söndagskväll,  men inte klockan 15 på måndag så har vi ju en hyfsat bra koll på när han gjort sig illa. Anna gissade på en sträckning och tyckte att jag först och främst skulle klämma och känna igenom honom ordentligt för att verkligen försöka hitta värme eller ömhet. Sen tyckte hon att jag kunde promenera honom lite för hand så att han ändå höll sig rörlig, men han får inte busa i hagen. På fredag ska jag ta honom på lina igen och se om det är bättre. Om det inte är det så får vi komma upp med en ny plan.

 

Så ikväll har jag promenerat honom en stund i ridhuset samt klämt igenom hela hästen. Dock inga fynd. Crespo tyckte det var superskönt och stod och blundade mest hela tiden.

Har stängt av hagen så att den blev mindre. Förhoppningsvis hindrar det honom från gymnastiska övningar ett tag framöver. 

 

 

Crespo har ju känts så sjukt bra att rida på sista tiden. Det långvariga arbetet med muskelskadan på baken har givit resultat och sedan i somras så känns det som att det inte varit ett problem längre. Han har liksom bara blivit starkare, bättre,  smidigare och mjukare för varje dag som gått.

 

Men säg den lycka som varar för evigt.

Idag när jag satt upp och började skritta fram så kände jag direkt att han rörde sig konstigt. Satt av och tog honom på lina och kunde konstatera att han rörde höger bog annorlunda. I höger varv kunde jag inte sätta fingret på vad som såg konstigt ut, men när jag bytte till vänster varv blev han rejält halt. Min känsla av att det satt högt blev alltså bekräftad. 

 

Jag och Emma klämde och kände och tittade på honom ur alla möjliga och omöjliga vinklar. Ingen värme, ingen svullnad, ingen ömhet. Men framifrån kan man se att höger bog liksom "sticker ut" lite mer, som att han skulle fått en smäll framifrån. 

Åh, denna häst!

 

Jag la på honom BackOnTrack-täcke och så fick han gå in i boxen igen. Vågar inte stretcha eller massera förrän jag vet vad det är.

Älskade häst,  vad ska jag ta mig till med dig? 

 

 

Jag och Robert åkte ner och så mockade jag medan Robert promenerade med grabbarna i ridhuset. Senare under dagen fick de gå ut en stund. Jag klädde på Crespo tills han såg ut som en Michelingubbe men ändå stod han vid grinden och tittade på mig som att jag var helt från vettet. Till saken hör också att han har en hel bal med hö i hagen, så jag var rätt övertygad om att han skulle klara sig ute i en och en halv timme. Crespo var inte lika säker på den saken.

 

Lilleman däremot rullade sig glatt i snön, travade runt och var allmänt lycklig över att få komma ut. De är verkligen olika de där två.

 

Nu ikväll har vi varit ner en sväng igen och mockat och pysslat.  En kvällspromenad i ridhuset blev det också. Nikki och Crespo lessnade dock efter ett tag och tog en vilopaus.

 

Klockan var strax efter 6 och solen värmde redan, underbart!

Klockan 11.22 hade vi starttid och jag hade gett mig fasen på att höja procenten idag. Dagen innan hade vi fått sexor på alla fyra koeffecienter, alltså skänkelvikningarna och förvända galoppen. Jag hade bestämt mig att de skulle höjas till idag, så på framridningen satte jag lite mer tryck i Crespo och inne på banan red jag moment för moment med en enda tanke: Ge inte bort en enda poäng!

Det lönade sig. Jag hade 7 och 7,5 på koffecienterna och slutresultatet blev 66,71%

Det räckte till seger!

Jag är så nöjd och glad för min fantastiska häst som skött sig exemplariskt hela helgen.

Nu ska vi jobba vidare och bli ännu bättre!

06.10 satt jag i sadeln. Tur att Crespo är lika morgonpigg som jag!

Jag hade inte starttid förrän 14.20 så under dagen tog vi det lugnt. Promenerade lite med Crespo, kollade på de andra ekipagen och chillade i bussen.

På framridningen var Crespo jätteduktig.  Han skyggade inte för något, och han bjöd inte på någon rodeo. Jag höll honom ändå lite i låg form och satte inget "tryck" i honom eftersom jag inte ville skapa spänning och det fungerade för han kändes avslappnad och fin.

Inne på banan gjorde Crespo det jag bad om, men som vanligt blev jag väldigt passiv i min ridning och jag gav bort flera poäng där vi kunnat nå högre om jag bara ridit bättre. Sen åkte vi på en stor miss då Crespo blev skrämd av en situation utanför banan och det kändes riktigt surt eftersom det kändes som att Crespo på riktigt blev rädd och överraskad, inte busig och full i fan som han varit tidigare.

Men, ibland blir det så, och vårt resultat blev 62%

Jag var supernöjd med Crespo, men missnöjd med min egen insats.

Under kvällen promenerade vi och planerade en ny strategi inför morgondagen. 

Vi hälsade också på hos min kusin Gabbi och hennes hund Ronja.

Vi ska rida en LA:3 både imorgon och på söndag. Följ mig på Instagram: emilystighall.

Där blir det tätare uppdateringar under helgen.

Ledig från jobb, men ändå röra på sig. 

Sen hade han sällskap i hagen idag av en duktig liten piga.

Crespo rids och tränas för fullt. Nästa helg är det dags för årets första tävling.

Lilleman och jag tramsar runt i skogen nu på veckorna när Robert är borta. Häromkvällen galopperade jag honom för första gången. Han är så duktig.

För övrigt så ska alla andra stallsysslorna hinnas med. Mockning av både boxar och hagar, höpåsarna ska fyllas, vattentunnorna i hagen ska fyllas, utrustning ska putsas, det ska tvättas osv osv. 

Och förutom det så jobbar jag, har en del möten både genom jobbet och genom ridklubben. På torsdagar har jag lektioner hela kvällarna, Nikki rider lektion på tisdagar, och så är det ju hemmet som ska städas och det ska handlas och tvättas och lagas mat.  Inte konstigt dagarna går fort.

Men det är skönt, att tiden går fort.

Senare på dagen joggade jag Crespo i ridhuset. Han kändes riktigt, riktigt fin, men jag fick lov att avsluta rätt snabbt då jag fick sådan fruktansvärd huvudvärk, som kom från ingenstans. 

Jag har ju en del krämpor dagligen, såsom ryggont, värk i knän och fingrar osv, men det brukar jag kunna tänka bort när jag rider. Men huvudvärken idag var verkligen oresonlig. Jag skrittade av en stund ute på ridbanan medan Robert fick springa och fixa en treo.

Imorgon är det en ny vecka och den startar på bästa sätt med träning för Ida. Med bara tre veckor tills säsongsdebut är det dags att lägga i en högre växel.

Pixi kör på lågväxel. Alla dagar.

Crespo bjöd på ett kanonpass i ridhuset, och efteråt tog vi en promenad i solskenet.

Kvällen spenderade vi i Golisen, med korv och majbrasa. Så som det ska vara.

Nikki och Marcus. 

Nikki, Robert och majbrasan. 

Morsan med skägglavsmustasch.

Det blev en sen, men väldigt trevlig kväll.