Emily

Tårtan får vänta till helgen då husse kommer hem.

Efter joggpasset i ridhuset idag skrittade jag och Emma av hästarna ute. Träningen blev flyttad till på fredag istället. 

Lilleman njuter av solen, och Nikkis sällskap.

Efter jobbet åkte jag ner och joggade Crespo lite lätt. Hade inte bästa känslan så det känns bra att Ida kommer och trimmar oss imorgon.

Snabbade mig med mockningen för att sedan rida ett pass på lilla ponnyn Henning. Han är ju förvisso en d-ponny men när man är van med Crespo så känns det som att man sitter väldigt nära marken.

Sen fixade jag med foder, hö och vatten, åkte till Granngården och köpte Mag&Tarm -pulver till Crespo som är lite lös i magen och sen var det dags för Nikki att rida lektion på Zafir.

Efter det putsade jag utrustningen inför imorgon och slutligen tog jag in hästarna, lindade Crespo och pussade dem godnatt.

Idag har Crespo joggat i ridhuset och han kändes otroligt fin. Jobbade lite med slutor i både trav och galopp. Det är svårt till vänster, men vi kämpar på.

Avslutade med att skritta ut efter vägen i solskenet.

Lilleman och jag red först lite i paddocken och sen tog vi en tur i skogen.

När vi kom tillbaka rakade jag bakbenen och sen tvättade jag alla benen med Hexocil. Raspen på höger fram vill inte riktigt försvinna,  men vi får fortsätta tvätta och försöka hålla rent och torrt.

Lilleman älskar att bli ompysslad och att vara i centrum.

Jag älskar mina hästar!  

På TV4 fick jag på bästa sändningstid bevittna 89 djur som levt i total misär under flera år. Det går inte att beskriva hur vidrigt det var och under vilka fruktansvärda förhållanden dessa djur vistades.

Jag blir så otroligt upprörd och ledsen när jag ser sånt. För det är ju inte bara TV,  det är ju verklighet.

Tänk att i denna stund så finns det djur som har det sådär. Precis just nu.

Jag är helt gråtfärdig.

Och förvirrad.

För mig är det bara så otroligt främmande. Mina djur är som mina barn. Jag lägger all min tid, energi och alla mina pengar på dem. Jag strävar inte efter att de ska ha det bra, utan efter att de ska ha det bäst.

Att de ska äta det bästa fodret, få den bästa hovvården, den bästa omvårdnaden... Det är det som får mig att må bra.

Jag kan få dåligt samvete om jag inte ryktat Lilleman en dag.

Jag låter min katt dricka vatten ur ett högt glas, för att hon gillar det.

Jag står och lagar mat sent om kvällen för att jag i lugn och ro ska hinna stretcha och massera Crespo imorgon efter ridpasset. 

Det går nog inte en minut på dygnet utan att jag tänker på mina djur och agerar och planerar utifrån deras välmående.

Jag kan inte hjälpa att jag har lättare att känna sympati med seriemördare än djurplågare. För min del kunde de gärna skjutas på plats hela bunten. Faktiskt.

Crespo och Åsnan, varsamt paketerade inför träningsresa till Åsele.

Robert och Lilleman på väg ut för en kvällstur.

Pixi hintar om att det är dags att klia henne på magen. 

Nej, nu ska jag försöka sluta tänka på eländet. Imorgon väntar en ny dag som djurägare.