Emily

I fredags åkte vi till Åsele igen för att träna för Katarina.

 

Eftersom vi fortfarande haft problem med underlaget i ridhuset, och jag och Crespo varit nära på att gå omkull en gång, så har jag varit väldigt försiktig under veckan. Då jag blev lite skakad av händelsen där vi höll på att gå omkull så har det blivit att jag suttit med handbromsen i, vilket i sin tur resulterat i en väldigt oriden och dessutom lite osäker häst.

 

Detta fick jag ju såklart sota lite för, då Crespo inledningsvis kändes rätt bromsig. Men jag fick bukt med det och i slutet av första passet hade jag en riktigt trevlig känsla. Vi jobbade också vidare med skolorna och jag känner mer och mer att jag får kläm på det, och Katarina tyckte det var bättre kvalitet än tidigare.

 

Dag två kändes Crespo mer framme från början, och jag red med ett stort leende på läpparna större delen av passet. (Förutom när vi jobbade med skolorna för då blir jag så koncentrerad att jag ser ut som en riktig surpuppa, haha!)

En gång surade han dock ihop lite när det blev lite jobbigt, men jag tyckte att jag redde ut det bra och sedan var det bara att rida vidare.

Det är en bra sak med Crespo. Han är schysst. Om vi blir lite osams om någonting och jag vinner striden, så köper han det. Han bråkar inte om samma sak två gånger.

 

Jag orkar inte ladda upp några filmer nu, och jag tror inte det gör så mycket för det var ingenting speciellt egentligen mot förra gången. Fick jobba väldigt mycket med att få honom att gå fram ordentligt i galoppen, att släppa igenom mer i sidorna och att bli lite rundare och lite kvickare. Basic som sagt, men ack så svårt ibland.

 

Fick iallafall beröm av Katarina som tyckte att han var bättre i formen och framförallt tyckte hon att han såg bättre ut i kroppen. Sund, sa hon och det var riktigt roligt att höra. Det är ju liksom det man strävar efter, att ha en välmående häst.

 

Åse efterlyste lite före och efter-bilder på den klippta hästen. Har ju såklart inte varit så förutseende att jag fotade honom innan, men han såg väl ungefär ut såhär:

 

Jag tänkte göra en liten nätt punktlista för er som är intresserade av hur man kan göra när man ska klippa sin häst. Om man känner att man har en hel del tid och pengar över.

 

Jag har även en lista över hur det brukade gå till när jag klippte min förra häst.

 

 

 

Det är inte bara i ridningen som motivationen tryter. Känner inte att jag direkt haft något att skriva om här heller, så därför kommer här lite bilder på det vi sysslat med på sistone.

 

För första gången sedan jag köpte Crespo känner jag att jag har lite brist på motivation. Vet inte om det är det ständiga problemet med underlaget i ridhuset, eller att hösten har kommit och medfört absurd hårighet hos min häst, som endast kan avhjälpas genom klippning, och min avsaknad av egen klippmaskin? Hursomhelst så känns det lite motigt just nu, och det avspeglar sig på ridpassen som blir lite...mellanmjölk liksom.

Har ridit i ridhuset både idag och igår, och fastän Crespo kändes rätt okej, så har det liksom inte glimrat till, och jag vet att det är i mig det sitter. Det är som att jag inte riktigt orkat ta tag i mig själv, fast jag vet precis vad jag måste göra för att få till den där bra känslan.

 

Hade planerat att klippa imorgon, men fick då höra att klippmaskinen jag skulle låna, blivit utlånad idag och den hördes vara lite slö. Då vågar jag inte chansa. Jag vill inte riskera att:

1. Min häst ska bli nypt av en maskin som tar dåligt och luggas.

2. Maskinen ska ge upp och lämna min häst halvklippt.

3. Att det ska bli fult pågrundav taskiga skär.

 

Så nu känns allt om möjligt ännu mer hopplöst.

Jag måste köpa en egen klippmaskin.

Men jag har inte råd. Gaaah, varför kan de där jädra miljonerna regna över mig, som jag tänkt att de ska göra? Bara av sig själva liksom.

 

En bra sak som hände idag är dock att min efterlängtade Aktonpad äntligen har behagat komma fram! Så på lördag blir det premiär för den. (Imorgon ska Crespo vila/skritta ut för hand)

 

 

En till bra sak är förvisso att jag ska träna två dagar för Katarina nästa vecka, och helgen efter det är det Ida-träning, och helgen efter det är det Katarina-träning igen, och sedan är det tävling. Det borde väl ändå få motivationen att återvända?

 

Från vk.se:

"Anders Lidström, statsvetare vid Umeå universitet, är inte förvånad över Sverigedemokraternas framgångar i många inlandskommuner.

- Det var väntat att Sverigedmokraterna skulle göra en inbrytning. Vi vet att många av SD:s väljare är män med låg utbildning, som är missnöjda med sin situation, och de finns också i inlandet. Det var bara en tidsfråga innan de skulle få framgång där, säger han."

 

Det är ju det jag sagt hela tiden. Om man är så oduglig att man varken lyckas skaffa sig ett jobb eller ett fruntimmer, så är det lätt att skylla på andra. Varför behöva inse att man kanske måste rycka upp sig? Nä, bättre att skylla på att invandrarna kommer och tar våra kvinnor och våra jobb.

Sen går man med i SD, och fortsätter vara ful, fet, flintskallig och fattig. En riktig klassiker i Vilhelmina.

Nu är jag inte superinsatt i vad SD har sagt hit och dit, men jag vet iallafall att jag någon gång hörde på et debatt där de tog upp det här med språk. Att om man bodde i Sverige så skulle man behärska svenska språket. Det är lite skrattretande tycker jag eftersom Jimmie Åkesson inte behärskar språket så väl. Förlåt alla skåningar, men jag kan då ärligt säga att jag har lite svårt att höra vad han säger med den dialekten. Kan bero på att jag själv är norrlänning.

Men om vi släpper dethär med skånskan, och koncentrerar oss på en annan representant för SD, den här killen:

 

 

 

 

Visst är det lätt att hänga med?

 

Politiken här i Vilhelmina har många gånger varit underhållande, men nu tror jag vi närmar oss något slags rekord.

Idag har Crespo vilat eftersom Nikki är sjuk och jag har varit i Åsele hela dagen och hjälpt Ida. Åkte bara ner och gjorde iordning hösäckarna och fodret och så lindade jag benen och kramades lite med stora hjälten. Jag hade bokat mockning idag så inte Crespo skulle behöva komma in i en stökig box. Tycker det är otroligt smidigt att vi har möjlighet att köpa såna tjänster av ridklubben. Vissa dagar kör det liksom bara ihop sig och då är det perfekt att kunna betala för en del saker så man slipper stressa och ha dåligt samvete.

 

Crespo verkar nöjd med att få en lugn dag, han var väldigt kelig och stod mest och vilade med halvslutna ögon.

Imorgon väntar dock ett dressyrpass och senare i veckan ska vi klämma in uteritt och cavaletti blandannat. Jag brukar lägga upp ett varannan-dags-schema där jag ena dagen rider ett lite hårdare dressyrpass, och lägger sedan in ett lättare pass dagen efter. Då antingen ett lätt joggpass eller skritt ute. Har varit väldigt dålig på att använda mig av bommar när jag rider, men nu hade jag tänkt ändra på det.

 

Imorgon är det också dags för Nikkis första ridlektion på ridskolan. Jag hoppas verkligen att hon hinner krya på sig tills dess så hon inte missar den.

 

Idag var det alltså dags för Idaträning på hemmaplan. Alltid lika roligt.

Fastän jag inte ridit ordentligt på hela veckan, och veckan innan mest bestod av en massa strul, så tyckte Ida att han var bra på plats redan från början, och bättre i formen. Äntligen har jag lärt mig att ha kortare tyglar och inte låta yttersidan glida iväg och bli jättelång. Heja mig!

 

Vi jobbade lite med byten, och till vänster är de helt okej, förutom att jag måste få honom rakare efteråt, men det kommer väl med mer rutin. Jag är ju som sagt inte så hemma på de här mer "avancerade" grejerna ännu. Till höger är det svårare då Crespo gärna viker sig i sidan och lägger sig mot min högerskänkel. Då blir han efter hjälpen, eller så sparkar han bakut. Ni ser själva i film nummer två.

Jag blir gärna lite passiv också, och framåtlutad när jag koncentrerar mig för mycket, och det gör ju inte saken bättre. Men i slutet så fick jag igenom honom bättre i högersidan och då gjorde vi faktiskt ett fint byte även till höger. Givetvis kom det ju inte med på filmen, som vanligt! (Ni tror väl snart att jag ljuger, men det slår aldrig fel att de bästa bitarna aldrig kommer med på film)

 

Tyckte jag hade en bra känsla hela passet igenom. Såklart finns det så mycket som ska bli bättre, men Rom byggdes ju inte på en dag. Det kommer.

Det viktigaste för mig idag var att jag och Crespo var överrens och att jag fick tillbaka mitt självförtroende. Förra veckan hade jag lite av en kris där jag grät och tyckte att jag var sämst i världen på att rida och att jag borde sälja min häst för det var synd om honom som hade en så otroligt värdelös ryttare.

Idag kändes det dock som att jag inte är alltför kass, även om jag är lite långsam i reaktionerna ibland. Haha, ibland får Ida verkligen ryta till för att det ska hända något. Jag liksom sitter där i min egen lilla värld rätt så ofta.

 

I traven jobbade vi med skolorna, och jag håller på att ha klurat ut dethär med slutorna snart tror jag. Ibland soänner Crespo till lite och då släpper han inte riktigt ner mig i sadeln och jag börjar studsa, men i överlag kändes travarbetet riktigt bra.

Ja, döm själva, här kommer lite filmer.

 

 

 

Ser att filmerna hamnade lite i oordning, men jag orkar inte fixa det. Har en sjuk dotter som ligger och rosslar i sängen, och alarmet är ställt på kl 6 då jag ska jobba imorgon. Glamorösa livet.

Den här veckan har vi som sagt haft en "roligvecka" då vi skippat dressyren helt och bara ägnat åt oss kravlösa joggpass, tömkörning, löshoppning och uteritter.

Alla i familjen hjälper till.

 

Idag har det varit en sån där dag som gått i hundra knyck, och det kändes som att den knappt hann börja förrän den var slut.

Lillasyster Hannah, som numera också är min granne, brakade in här någon gång efter sju, och gjorde oss sällskap vid frukosten. Jag älskar sånt. Jag vill ha min familj nära, som den Kräfta jag är, och min dröm är att bo nära dem allesammans. Nu kan jag och syster iallafall vinka godnatt genom fönstret, och jag kan öppna köksfönstret och gasta att maten är klar.

Sen vad alla grannar här i hyreshuset tycker, det är väl en annan sak. I love it! (Sen kanske inte syrran uppskattar att Robert varje kväll sitter och spanar så inga "småkillar" stannar över natten, men det får hon leva med).

 

Hursomhelst lämnade jag Nikki på förskolan, hämtade upp ett viktigt papper, och åkte sedan ner till stallet där jag fixade mockningen lite snabbt och sedan löshoppade jag Crespo. Han har lite av en "roligvecka" i veckan då vi fouserar på annat än dressyren. Vi tömkör, löshoppar, rider ut och har det lite gött.

Sen följde tre timmars krattande i ridhuset. Vårt underlag är verkligen inte det bästa och det krävs rätt så stora insatser för att det ska kännas okej att rida på. Idag bestod arbetet av en hel del fastkörningar med fyrhjulingen, som är alldeles för klen, samt vansinneskrattning av kanter och hörn (jag svettades tio liter, jag skämtar inte!) samt en del kliande i huvudet och funderingar hur vi bäst skulle gå till väga.

Jag tror det gick okej, jag vet inte riktigt eftersom jag var tvungen att åka och hämta Nikki och sedan följde ungefär två timmar där jag ringde samtal, tog emot samtal, försökte ringa samtal och så några fler samtal. Allt detta medans jag duschade, förtidsröstade, handlade mat, beställde ny fläktrem till bilen och en massa andra måsten.

 

Avslutade iallafall eftermiddagen med att laga egna Friscoburgare hos syrran, som vi sedan sköljde ner med kaffe och marängsviss. Vardagslyx!

Ner i stallet igen för att fixa foder och hö, rykta Crespo och linda benen.

 

Fick en kommentar som jag tänkte att jag skulle svara på.

 

Svar:
Först och främst; Tack! Crespo är världens finaste häst!

Jag köpte Crespo i november förra året, så vi har inte hunnit vara ett team så länge.

Anledningen att jag köpte honom var faktiskt för att min tränare Ida hade sett på Facebook att det fanns en häst tillsalu för nästan inga pengar alls. Anledningen var att det varit problem med hästen i form av att den rest sig med ryttare och varit "svår".

Jag ringde ägaren och fick då veta att det fanns en hel del skäl till att det var bråttom att få iväg honom, blandannat stallplatsbrist och andra, personliga skäl.

Jag tyckte att jag fick en rätt klar bild framför mig om vad det var för slags häst, så jag slog till och chansade.

Det visade sig att Crespo inte var så svår som jag hade befarat. Han var faktiskt riktigt snäll. Däremot kan han vara lite känslig och är man inte tillräckligt lyhörd så kan det bli lite fel och han kan bli sur och "bråkig" Jag har dock aldrig varit med om värre än att han bockat litegrann, och det kan man ju leva med.

 

Tidigare har han tävlat hoppning upp till 120, men hur högt han var ubildad i dressyren visste jag inte, utan det har jag fått klura ut själv. Jag skulle säga att han verkar vara utbildad upp till MSV eftersom han gör både byten och skolor.

 

Med krumelurer brukar jag mena de rörelser vi utför i dressyren. Tillexempel öppna, sluta, galoppombyten, piruetter, skänkelvikningar osv.

 

Jag är verkligen superglad att jag kom över denna guldklimp, och jag är så tacksam mot hans förra ägare som gav mig chansen! Jag hoppas hon är lika glad som jag över hans nya liv.

 

Har ni fler funderingar så är det bara att fråga på. Jag svarar så gott jag kan!

 

Mycket vill ha mer.

Jag känner inte riktigt att jag blev helt tillfredsställd av att bara beställa Akton-padden.

Tänker klicka hem dessa inom en snar framtid också, även om jag sagt att jag hatar att beställa på nätet och bara vill handla i butik.

Men vad gör man när man bor 25 mil ifrån en bra ridsportbutik?

Skara Hästsport har lösningen.

 

I fredags packade jag och Robert in Crespo och åkte till Åsele för en tvådagars Katarina-träning.

Förutom att vi hade det jättemysigt när vi sov i bussen och att det alltid är jättetrvligt att vara i Åsele så gick träningen så sjukt bra.

Visst, det blir lite missförstånd, lite missar, orena byten och fel ibland. Men det är 99,9% mitt fel, och jag jobbar på att bli bättre.

Crespo var så himla arbetsvillig och glad att jag bara bubblade inombords av lycka. Mitt mål med honom har ju hela tiden varit att han ska tycka att det är roligt, och det känns som att jag lyckats med det.

 

Vi jobbade som vanligt mycket med att få honom att ta i framåt samt att stretcha honom i sidorna eftersom han är rätt stram i sin muskulatur. Ett tydligt tecken är att oftast när jag sitter upp och ska skritta fram så känns det som att sadeln ligger snett till vänster.

När jag ridit en stund känns det dock inte alls, och dagen efter ett bra pass så känns det ingenting heller. Men så fort att Crespo har vilat eller så, så kommer den sneda känslan tillbaka.

 

När Katarina tyckte att han var loss, och framme för skänkeln så fick vi rida lite vägar ur MSVC-programmen. Vi gjorde även lite byten, och då var inte fokus egentligen på bytena i sig utan mer att han ska bli lite loss och lite framme. Jag kan egentligen inte ens rida byten, men Crespo kan, och när jag ibland lyckas göra rätt, så blir det rätt. När jag inte har koll på vad jag gör så blir han efter bak. Men det är bara för mig att försöka få koll på grejerna.

 

Som vanligt hamnar ju aldrig de bästa bitarna på film. Jag tycker att han kändes absolut bäst på lördagen, men då var minnet fullt på mobilen, så det blev bara en kort snutt från lördagens pass. Grr, måste skaffa en riktig filmkamera!

 

Både Ida och Katarina berömde oss och jag kanske är löjlig, men beröm från dessa damer får mig att sväva på moln i flera dagar. Det är för att jag vet att de inte skryter om de inte menar det.

Efter lördagens pass sa Ida: "Faan vad fin han var idag. Vet du om att du red linjer ur MSVB:4?"

Det hade jag såklart ingen aning om, men det var ju bra att veta. Om vi någonsin kommer att rida någon MVSB:4 i framtiden...typ om fem år...eller tio.

 

 

 

Men jag skiter egentligen i om min häst kan krumelura med benen hit eller dit. Det viktigaste är iallafall att vi har roligt, och det tror jag vi hade båda två! Jag älskar verkligen min häst. Han är så jävla duktig, och schysst som står ut med att jag ibland gör konstiga saker.

Tillsammans med Katarina och Ida kännsdet som att vi är ett riktigt dreamteam.

Jag köpte ju som ni vet en ny sadel till Crespo i vintras, och då var den aningens för vid för honom. Men eftersom han såg ut som ett hustak över ryggen så hoppades jag såklart att han snart skulle växa i sadeln, så därför fick han tillsvidare gå med en fårskinnspad under.

 

 

Nu tycker jag dock att det ser ut som att det blir lite trångt med padden under, och jag är ju absolut ingen expert på området, men jag tänker väl att det har hänt en del på muskelfronten.

Så nu vill jag inte rida med padden längre. Såklart för att det inte är bra om det är för trångt för Crespo, men också för att den är så helvetes ful. Jag hatar fårskinnspaddar!

 

Så nu har jag beställt en Aktonpad istället. Jag är superivrig på att få hem den!