Emily

Min underbara, fina dotter. De söndagar hon kommer hit igen efter att ha varit borta i en vecka, är de bästa dagarna. Allt blir så mycket lättare, roligare och bättre. Knuten kring hjärtat löses upp.

Lycklig tjej här. Konstaterar att man kan köpa lycka för pengarna.

Numera finns en sprillans ny, brun dressyrsadel i min ägo, och det kan bli så att den ligger mitt emellan mig och Robert i sängen i natt. Det kan bli så. Jag älskar den.

 

Jag älskar också Andrea från Wallers Sadelcentrum. Så seriös, trevlig och duktig på sitt arbete.

Jag kan annars vara lite skeptisk mot sadelutprovare så man mött en del, lite speciella varianter.

Men Andrea kunde verkligen sin sak. Hon lät mig provrida i två timmar, prova flera olika sadlar. Vissa sadlar provade vi två gånger. Jag fick byta och prova om precis som jag ville och jag kände aldrig någon stress. Jag kände inte heller att hon försökte sälja på mig en dyrare sadel, utan hon fokuserade enbart på hur jag satt i sadeln, hur Crespo rörde sig under den, och vad jag tyckte om den.

 

Valet föll tillsist på en Lippo Azzario, och det var inget svårt val. Direkt jag satte mig i sadeln kändes det som att jag hittat hem. Även Crespo visade tydligt vad han tyckte, för helt plötsligt blev det en hel massa rörelser under mig. Han vevade på med benen med en helt annan schwung än tidigare och jag kunde riktigt känna hur ryggen kom upp på honom. Det var även den sadeln som jag kände att jag satt bäst i.

 

 

 

Idag kommer sadelutprovare Andrea Waller från Wallers Sadelcentrum och ska förhoppningsvis hitta min drömsadel! Jag är så förväntansfull att jag inte kunnat sova.

Hoppas, hoppas, hoppas att vi kan hitta en sadel som passar både mig och Crespo!

 

 

Om jag inte hade varit så fattig hade jag såklart haft en sånhär:

I onsdags åkte vi till Åsele för att träna för Katarina Gustafsson.

Har egentligen inte tid att sitta vid datorn just nu men jag ska ge er en snabb recension.

 

Första passet kändes Crespo rätt bra redan från början. Jag behövde inte rida honom så mycket framåt för han kändes redan framme för skänkeln, så fokus blev min sits, som alltid är en katastrof. Vi fick jobba rätt mycket trav med öppnor och skänkelvikningar och volter i olika storlekar där vi varvade med att ha honom inåt och utåtställd.

Lite skänkelvikningar i galopp sen och fortfarande mycket fokus på min sits. Katarina tycker att jag har en bra balans och sitter bra, men att jag måste få koll på mina händer som far hit och dit hela tiden. Armbågarna måste vara intill kroppen och tyglarna får inte bli långa hela tiden!

Supernöjd med både träningen och Crespo. Han var väldigt duktig, men trött i slutet.

 

Andra passet kändes rent av skit i början. Crespo hade förmodligen lite träningsvärk för han kändes som en uppochnedvänd ko när vi började jobba fram. Men Katarina coachade oss och efter en liten stund kändes han bra igen. Fortfarande fokus på mina händer och på sitsen. Jag måste vara sträng med mig själv och sitta ner när jag travar. Brukar alltid rida lätt för att inte störa Crespo, men nu är det slut med det.

Mer galopp dethär passet. Mycket fokus på framåtbjudningar och att få honom mjuk i högersidan. Sen gjorde vi lite skänkelvikningar i galopp och i den ena kände jag hur otroligt fint Crespo låg, och tydligen såg Katarina det också, för när jag började närma mig väggen så säger hon att jag ska fånga upp honom lite på yttersidan och sen lägga till ytterskänkeln. Vips hade vi gjort ett rent byte på hjälpen!

Kan inte tro att det är sant, men det är det.

Sen var jag såklart lyrisk resten av dagen.

 

Mer uppdatering följer, nu ska jag iväg på mammas 50-årskalas. Morgonen har spenderats i stallet och min syster och hennes vovve bor hos oss i helgen. Imorgonbitti är det utsläpp av hästar och sedan Umeå tur och retur för att sedan kicka igång arbetsveckan igen. Full fart som vanligt.

Ha en fin dag!

 

Måndag: Longering. (Gick bara fint, han jobbade avslappnat och vi gjorde många övergångar och tempoväxlingar)

 

Tisdag: Dressyrpass.

 

Onsdag: Jogg/cavaletti

 

Torsdag: Dressyrträning för Katarina Gustafsson.

 

Fredag: Dressyrträning för Katarina Gustafsson.

 

Lördag: Skritt/jogg

 

Söndag: Skritt

 

 

Jag känner på mig att det här, till skillnad från förra veckan, kommer att bli en riktig kanonvecka.

 

Idag inledde vi med sovmorgon. Eller ja, jag gjorde det iallafall. Nikki och Robert var uppe i ottan som vanligt. Men det är deras grej det där med morgon-TV och frukost och grejer.

När jag väl masat mig upp så städade jag och Nikki i hennes rum, och efter lunch åkte vi ner till stallet. Idag var det longering på schemat och efteråt fick Nikki skritta av.

 

Den här veckan startade verkligen inte bra.

Från och med söndagmorgon har det mesta som kan gå fel, gått fel. Jag orkar inte ens tänka på eländet.

 

Som tur är levererar hästen alltid lycka.

Dagen efter Idaträningen, alltså i söndags, så skrittade min kusin Natali honom i 50 minuter på lång tygel.

 

På måndagen skulle jag jogga honom en sväng i ridhuset. Han kändes lite motillig och jag tror han hade lite träningsvärk faktiskt. Min insats var inte heller den bästa och jag var rätt irriterad på mig själv efteråt för att jag ridit så dåligt.

 

På tisdag var det en ny dag, och då red jag nog ett av de bästa passen någonsin.

Det började lite knackigt med att Crespo sköt iväg ett rejält bakutsprång när jag skulle börja trava. Jag blev lite sur på honom och beslöt att skippa traven och direkt galoppera, och det var receptet på framgång. Crespo blir alltid bättre efter att ha galopperat, så jag tror nog att jag ska fortsätta att rida fram på det sättet.

Och sen var det bara att åka med och vara glad. Går inte att beskriva hur roligt det är att rida när allt bara går på räls och man känner hur man gör rätt!

 

Idag, onsdag var det dags för en vilodag. Han vilar alltid onsdagar när jag har jobbvecka. Mitt schema gör det praktiskt taget omöjligt att hinna rida då, och det passar bra med en vila mitt i veckan. Imorgon är det dags för ett dressyrpass igen, och på fredag tror jag det blir en morgonritt utomhus om vädret tillåter.

 

Okej, alla som är trötta på att läsa om min fantastiska häst och alla hans olika och lika fantastiska egenskaper kan sluta läsa nu.

 

Idag var det nämligen dags för Idaträning och den här gången hade vi lyxen att få rida på hemmaplan.

En av tjejerna som skulle rida idag, var sjuk, så jag fick äran att rida hennes häst på träningen istället. Därmed fick jag en liten uppvärmning innan jag satt upp på Crespo. Jag tror det gjorde susen, för hästen jag red innan är mycket mindre och på den hästen sitter jag mer stilla och använder finare hjälper, och det var bra att ha med sig när jag kom upp på Crespo.

 

1. Att han ska vara på plats redan från början. Alltså inte springa och streta mot handen de första trettioåtta varven utan acceptera tygel och skänkel direkt.

 

2. Lägga på sig vikt. När Crespo anlände med lastbilen var han jättejättetunn, och enligt uppgift hade han lätt för att tappa och svårt för att lägga på sig.

 

3. Att han ska tycka ridningen är rolig. Som jag skrev tidigare i vinter så var Crespo rätt avtrubbad när han kom. Han tyckte liksom inte det var särskilt roligt när sadeln kom fram, utan han såg mest likgiltig ut.

 

Så jag var nästan nära på att brista ut i gråt av lättnad när Ida redan efter ett par varv säger att hon tycker att det är stor skillnad på Crespo. Hon tyckte att han var på plats, att formen var mycket bättre och att han framförallt såg så glad och harmonisk ut. Att han sen lagt på sig en del vikt samt byggt en del muskler tyckte hon såklart också var roligt.

Att få höra det från Ida, så helt spontant, gör att jag känner en sån enorm stolthet över mig själv. För jag vet att Ida aldrig slänger ur sig beröm bara för att vara snäll, utan när hon berömmer så vet man att det verkligen är sant.

Och att de här månadernas slit har givit resultat, det är en obeskrivlig känsla.

Jag har ju såklart själv känt att vi är på väg åt rätt håll, men det är alltid skönt att få det bekräftat. Nu fick vi klart för oss att vi var på rätt väg, och så fick jag såklart en massa nya saker att tänka på, som blir läxa tills nästa gång.

 

Det var så roligt att rida idag, och Crespo kändes verkligen som en miljonhäst. Vi fick stolt visa upp hur duktiga vi blivit på förvänd galopp och att det inte längre existerar något som heter "stå emot skänkeln". Tillslut sa jag till Ida: "Kan vi avsluta nu? Han är så fin, så det kan liksom bara gå åt ett håll härifrån!"

Jag ville avsluta på topp, och det gjorde vi.

 

Den här dagen kommer jag leva på länge.

 

I förmiddags åkte jag och Nikki iväg till Dalasjö där det vankades skoter, stjärtlapp, korvgrillning och hundbus. Om man är intresserad av en lite mer utförlig beskrivning om detta samt väldigt fina bilder, så kan man besöka Carros blogg, som förövrigt bjuder på en massa annat läsnyttigt.

(Och ni som gillar inredning och sånt, kommer evigt att dö jag-vill-ha-döden om ni spanar in kategorin "Huset")

 

En sak kan jag iallafall säga efter den här dagen: Min dotter är världens finaste och klokaste unge. Det bara är så.

Och det beror nog på alla fina och kloka människor hon har omkring sig. Vi är så lyckligt lottade hon och jag som har så fina vänner.