Emily

Min dator är trasig.

Och ja, det kan ha lite med mitt temperament att göra. Och kanske lite med min totala avsaknad av tålamod när det gäller teknik.

Hursom.

Det enda jag hatar mer än datorer är mobiltelefoner, så uppdateringen här kan bli bristfällig.

Jag har förvisso en sån där platta, men dennas tillstånd ska vi inte ens nämna.

Folk kan ju tro att jag har problem.

 

Min häst är iallafall underbar och idag har vi spenderat många timmar tillsammans.

Min klippa!

Man kan säga att det kräksnöar ute.

Crespo är sur. Han står med baken mot blåsten och tycker synd om sig själv. Tur att han snart ska få komma in.

 

Själv är jag ganska sur också. Har försökt ta mig från stallet, till förskolan och sedan hem med Roberts monsterbil som jag hatar över allt annat. Den går inte att svänga utan att den sladdar åt alla håll. Sen är den dessutom superklen och fyrhjulsdriften funkar inte så att bo uppe på ett frikkin berg är ju ingen hit när man ska färdas i det där vidundret.

Jag använde upp hela mitt vokabulär av svordomar innan vi slutligen var hemma.

 

Crespo har vilodag idag och istället satt jag som hastigast upp på Åsnan. Jag skulle egentligen åka hem, så jag var inte ridklädd men Emma ville att jag skulle prova lite. Jag har ju sett när Emma ridit, många gånger och det ser verkligen svårt ut. Men det var ingenting mot hur det kändes! Jag slang hit och dit, kunde inte svänga eller någonting! Kände mig som en total nybörjare som aldrig suttit på en häst tidigare.

Åh, vad jag uppskattar min egen häst i detta nu!

Och min egen bil!

 

Nu ska jag ladda om inför en ny fasansfull färd ner till den bittre faderns boning där det bjuds på middag, och senare ikväll ska jag hålla mina ridlektioner som vanligt på torsdagar.

 

 

Det är inte ovanligt att jag får frågan om jag inte ska "skaffa fler barn".

(Jo, tänkte klicka hem ett nytt lite spontant sådär som man brukar...)

 

När jag får frågan kan jag oftast inte låta bli att vara dryg, så ibland svarar jag: "Nu? När jag har en sån fin häst att rida? Aldrig. Kanske om hästen blir halt, då är ju ändå tävlingssäsongen förstörd"

Alltid retar det ju någon.

 

Skämt åsido. Jag bryr mig inte direkt. Det gör jag sällan när folk försöker lägga sig i mitt liv. Jag är liksom för trygg med mig själv och mina beslut för att bli störd. Men jag kan tänka mig att det inte är likadant för andra. Hur rolig är den frågan för någon som kanske försöker, men utan att lyckas? För någon som kanske vet med sig att man inte kan få barn?

Nikki var planerad och efterlängtad, och hon är det bästa som någonsin hänt mig. Jag ångrar givetvis inte en sekund att jag blev gravid och fick henne. Men för den sakens skull känner jag absolut inget behov av att få fler barn.

 

Men varför? undrar många.

Ja, inte vet jag. Jag vill bara inte.

Är det inte ett tillräckligt svar? Måste man ha en anledning till allt? Kan man inte vara nöjd med det man har? Skulle inte Nikki vara tillräcklig?

 

Många påpekar också att det är synd om Nikki som inte har några syskon. Ja, det kanske det är. Jag skulle aldrig vilja vara utan mina syskon, men jag tror faktiskt att Nikki kommer att överleva. Det finns nog barn som det är med synd om här i världen.

 

Är jag inte rädd att hon ska bli ett sånt där bortskämt ensambarn?

Nej, det är redan för sent, hon är superbortskämd.

 

Nä, seriöst. Jag har en hel del vänner (jo faktiskt, jag har vänner) som är ensambarn, och de är ändå trevliga, kärleksfulla människor med empati och sunt förnuft. Det handlar nog mer om uppfostran än om antal syskon. Jag vet också personer som har syskon som är riktiga jävla skitstövlar. Jag tror inte det har med saken att göra. Dessutom har Nikki sin stallfamilj. Där får hon den syskonfostran hon behöver.

 

Så ja, jag kanske är provocerande, men så är det. Här kommer det inte födas några fler barn. Av den ekla anledningen att jag inte har lust. Däremot är jag helt öppen för att skaffa fler hästar. Och katter. Och andra fyrfota varelser. Tack och godnatt!

Jag lyckades genomföra ett rätt okej ridpass trots den sprängande huvudvärken. Som tur var så var Crespo lite mer självgående idag och kändes bra från start.

 

Dock var han väldigt pigg och efter en skrittpaus hade jag tänkt ta lite mer galopparbete, precis som jag brukar. Crespo reagerade direkt när jag tog tyglarna och pep iväg och laddade som tusan. Då tog jag trav istället och jobbade lite öppnor och slutor. Jag kom på mig själv med att ofta lägga upp passen likadant, och fick tänka om. Crespo är så snabb på att lära, så jag måste nog börja variera lite mer så han inte gissar så mycket och tar för många egna initiativ.

 

När jag vaknade imorse var det ännu värre. Nu har jag proppat i mig lite mer tabletter och försöker att tänka bort huvudvärken. Jag har verkligen inte tid med detta!

Crespo ska ridas och jag har massor av måsten idag. Måste verkligen piggna till om det inte ska bli pannkaka av alltihop.

Tips på att bli av med huvudvärk? Finns det några huskurer?

Igår jobbade Crespo på lina över cavaletti och hela kvällen igår fokuserade jag på dagens ridpass. Jag la upp en planering i huvudet och visualiserade hur det skulle kännas och hur jag skulle göra.

När jag satt upp i sadeln imorse kände jag mig stark mentalt och väl förberedd. Jag hade en tydlig plan för hur jag skulle rida och hur jag skulle lösa eventuella problem.

Och ridpasset var helt underbart! Även om Crespo ibland blev ofokuserad och stark så visste jag hur jag skulle lösa det.

Jag inser mer och mer hur viktig den mentala biten är. Jag vet att fysiskt så kan jag rida och jag vet hur man gör. Men jag måste ha huvudet med mig! Min värsta fiende är mitt tvivel. Att jag ibland intalar mig att jag inte kan eller klarar av vissa saker.

Jag måste helt enkelt träna mig på att lita på min egen förmåga.

När man startar dagen med ett ridpass som känns så bra som det idag, då känns allting bra. Världen blir liksom lite ljusare.

Nu tänker jag bara städa lite, lösa korsord och ta det lugnt. Sen blir det ridlektion för Nikkis del.

Hur är er tisdag såhär långt?

Crespo skötte sig iallafall jättebra!

Tidigare imorse hjälpte han mig att fylla kvällssäcken.

Crespo var inte riktigt fokuserad på mig och han blev ömsom stark och ömsom bakom hand och släppte kontakten.

Dock kändes han bättre mot slutet även om öronen stod spikrakt framåt och det kändes lite som om han hade tankarna på helt annat håll.

Missförstå mig rätt, det är kul att han är pigg och glad, men jag föredrar när öronen gungar lite avslappnat i takt med hans steg, och vinklas bakåt mot mig då och då. Då vet jag att han lyssnar och är uppmärksam.

Tydligen var han lite trött efter passet, så han passade på att ta en liten vila efter middagen.

Senare på kvällen fick han promenera 15 min för hand och sedan ryktades han en tredje gång.

Kylan håller i sig. Idag visade termometern -25 och av bekvämlighetsskäl så blev det ridhuset idag.

Crespo fick ett lätt jogpass på lina imorse, och nu ikväll promenerade vi cirka en halvtimme.

Sen så har han såklart varit ute i hagen också.

 

Annars händer det inte så mycket. Det blir tyvärr ingen KG-träning för oss nästa helg, då några hästar i stallet har hostat lite. Det verkar inte vara någon fara egentligen, men man kan aldrig vara nog försiktig.

 

Tog in Crespo i ridhuset imorse för ett lättare joggpass.

Skrittade fram först på lång tygel och sedan kortade jag upp tyglarna och började jobba honom lite i skritt på stora volter, sidvärtsrörelser och jobbade mycket med att ställa både inåt och utåt.

 

Precis när jag hade tänkt börja trava så hör jag en liten smäll följt av ett pysade ljud, och mer hann jag inte tänka förrän Crespo gjorde en rivstart och galopperade iväg i vild panik tvärs över ridhuset. Oförberedd som jag var så var det nära att jag drattade i backen, men jag lyckades hålla mig kvar och få stopp på Crespo.

Så insåg jag att det var vårt automatiska bevattningssystem som hade gått igång, och det vattnade för fullt längs ena långsidan.

Snabbt som attan hoppade jag av, drog Crespo genom regnet och ut vid dörren där jag slet ut kontakten till bevattningssystemet.

 

Antaligen var det felinställt eller så hade det blivit något annat fel, för i vanliga fall så ska det bara vattna på måndagar, onsdagar och fredagar, och då oftast tidigare på morgonen. (Nu var klockan nästan elva när det körde igång)

Crespo var naturligtvis väldigt upprörd över det ovälkomna regnet, och han snorklade högt och tydligt genom näsborrarna, och jag kunde riktigt höra hur hans hjärta bankade.

Stackarn blev ju jätterädd! Men som tur var lugnade han ned sig efter en liten stund och jag kunde fortsätta ridpasset.

Han kändes riktigt framme idag och när spänningen efter avbrottet väl hade släppt så fick jag en fin känsla.

 

Nu ska jag städa lite här hemma, byta sängkläder och fixa lite mat till mig och Nikki innan det är dags för att åka ner och hålla mina ridlektioner som vanligt på torsdagarna. Ikväll har jag lovat att Nikki ska få följa med och titta på, eftersom det är hoppning ikväll.

Har jag tur så kanske syster Hannah kommer ner och ger Crespo hans kvällsrykt.

 

 

Vi har Wildahunden hos oss, och alla verkar nöjda med det.

Robert brukar säga att han kan höra hur Crespo har varit att rida innan jag ens klivit innanför dörren här hemma. Har det gått dåligt att rida så säger han att det låter som att åskan går ute i trapphuset, och om det har gått bra så kommer ett litet lyckopiller skuttande, haha!

 

Och det stämmer. Mitt humör beror nästan helt och hållet på hur det gått att rida just den dagen. Vet inte om jag är extra besatt av min häst, eller om det handlar om att jag är för prestationsinriktad? Men jag tror att det handlar om att om det har gått dåligt att rida så blir jag oftast orolig för att det ska vara något fel med Crespo, eftersom han allt som oftast är väldigt fin i ridningen och i nio fall av tio så hoppar jag ur sadeln med ett leende på läpparna.

 

Idag var det lite bergochdalbana, men jag fick ändå lämna stallet med en glädje i bröstet. Oftast brukar jag skylla mig själv när det går dåligt, eftersom det nästan alltid beror på mina brister som ryttare om något inte går som man tänkt, men idag får jag faktiskt säga att jag är riktigt stolt över min egen insats på hästryggen, och att Crespo kanske inte gjorde det helt lätt för mig.

 

Att Crespo är oriden efter en lugn höst med en hel del vila, det accepterar jag. Att han blir lite vinglig, tung i handen, trycker emot skänkeln ibland eller helt enkelt inte orkar hålla samma kvalitet i galoppen som tidigare, det får man helt enkelt ta. Det är okej.

Idag var han dock lite jävlig stundvis och bjöd inte alls till när jag bad honom om vissa saker. Och jag känner lite såhär: Nu är han kollad på klinik, samt av equiterapeut, och båda har givit grönt ljus till att rida på. Om något tar emot så måste jag helt enkelt inse att det kan sitta i min ridning och det behöver inte betyda att Crespo ska dö i någon inbillad åkomma.

Idag fick jag helt enkelt kavla upp ärmarna och rida ur svårigheterna.

När Crespo insåg att matte kopplat in det tjocka pannbenet, så tog det inte lång stund förrän han börja jobba med mig istället för emot mig, och jag upplevde en riktigt fin känsla.

 

Vi är ju fortfarande under igångsättning, så passen jag rider nu är nog väldigt lika de man rider på en unghäst. Friskt tempo framåt, med stöd i båda tyglarna, stora runda volter och små tempoväxlingar.

 

Inga bocksprång idag, däremot en hel del frustningar, så jag tror att Crespo var lika nöjd som jag när vi gick ut i stallet igen och tog itu med stretchövningarna.

 

Nu städar och organiserar jag här hemma när jag ändå stimmar runt i ett glädjerus. Sen ska jag steka pannkakor åt Nikki, för det har hon önskat sig.

 

Nu ska jag försöka sammanfatta helgen utan att få ett raseriutbrott på den idiotiska telefonen som snart åker i soporna!

 

I lördags släppte jag ut hästarna vid 7. Robert var snäll och hjälpte mig så det gick snabbt och smidigt. Sen åkte jag hem för en snabb frukost för att sedan bege mig till stallet igen för att mocka och göra klart till Crespo, innan equiterapeuten Anna skulle komma.

 

Klockan tio började föreläsningen med Anna. Denna del handlade om hästens rörelser och det var en del anatomi, riktigt intressant.

Direkt efter föreläsningen så började Anna att behandla hästar, och nyfiken och kunskapstörstande som man är, så blev jag kvar hela dagen. Jag åkte bara iväg en snabb sväng för att köpa något ätbart, annars spenderade jag hela dagen i stallet.

Crespo var sist ut, och vi lämnade inte stallet förrän halv elva på kvällen.

 

Crespo hade fortfarande en liten låsning i halsbasen, precis som jag anat, men det var snabbt åtgärdat, och även bogarna fick sig en genomgång. Annars var det bara fint med grabben. Anna ar väldigt nöjd med hans rörlighet i ryggen, och tyckte att han såg fin ut.

Jag slås än en gång av hur proffessionell hon är, samtidigt som hon är jordnära och pratar så man förstår. Hon är också oerhört påläst inom många områden och det är så roligt att föra diskussioner med henne om allt som har med hästar att göra.

 

 

Anna bodde över hos oss, och klockan var ett innan vi sa godnatt. Då var jag rätt trött kan jag meddela. Man suger i sig så mycket information under dessa tillfällen, så när jag la mig så snurrade det bara runt i huvudet och det enda jag kunde tänka på var senor, ligament, muskler, kotor och rörelsestörningar, haha!

 

Nästa morgon var det uppstigning klockan sju, och frukost innan vi begav oss till stallet. Anna fortsatte att behandla hästar och jag mockade till Crespo och fixade allt iordning till honom.

Sedan var det dags för mig att kasta mig i bilen och åka till Umeå fram och tillbaka för att hämta hem Nikki. Vi var hemma kring femtiden och då blev det middag och sedan tillbaka till stallet för att fixa med Crespo inför natten.

 

En väldigt, väldigt rolig och intressant helg som nästan bara innehållit en massa häst. Härligt!

Hade just skrivit ett sjukt långt inlägg om helgen och equiterapeutbesöket, och allt försvann.

Jag ger upp.

Min häst mår bra.

Dö.

Idag satt jag löst i sadeln vid ett par tillfällen vill jag lova.

Jag kände direkt när jag skrittade fram att Crespo var jättepigg. Öronen spikrakt framåt och inte direkt fullt fokus på mig.

När vi började trava så var han ändå snäll, men han låg på något oerhört och jag försökte verkligen att driva fram honom så han skulle bära sig själv och inte hänga i mig.

Tog en liten skrittpaus, och när vi sen skulle börja trava igen så var han verkligen på hugget. Han studsade, drog upp huvudet och ruskade på det, likt en busig ponny.

 

Jag tänkte att han skulle få galoppera på lite istället, då han oftast är mer ridbar i galoppen, men hej vilken åktur jag fick. Direkt jag gav galoppskänkel så pep han och så kastade han sig åt sidan och bockade.

Jag fick lov att gräla lite på honom och när vi sedan försökte igen så gick det lite (med betoning på lite) lugnare till.

Han hade verkligen en räv bakom örat idag, och även om jag inte vill åka av så får jag ändå medge att det är roligt att han känns så glad.

 

Imorgon kommer Equiterapeuten Anna tillbaka och det ska bli spännande att se vad hon har att säga. Jag skulle tippa på att bogarna kommer att få sig en omgång igen, då jag känner att han fortfarande är lite spänd. Ska bli spännande också att höra vad hon säger om muskeln på baken som jag masserat så innerligt. (Crespo hade en liten muskelskada där efter att ha gjort illa sig på något underligt sätt)

 

Nu ska jag städa färdigt så jag får slänga mig i duschen någon gång. Jag har utsläppet imorgon och klockan tio har vi föreläsning med Anna innan hon ska sätta igång och behandla hästar. Eftersom jag är så nyfiken av mig och älskar att se duktiga människor arbeta med hästar så lär jag ju bli där hela dagen. Crespo har sista behandlingstiden, klockan 20.30.

 

Samtal mellan mig och min syster på telefon:

-Vi har en krissituation här i stallet!

-Vadå?

-Crespo har rullat sig i den nyspånade boxen och nu är han smutsig och ledsen!

-Åhnej!

-Och jag har inte tid att rykta honom för jag har ju mina lektioner ikväll!

-Jag kommer ner direkt och ryktar honom!

 

Tur att alla i familjen vet hur viktigt det är med porslinshästens rutiner!

Nja, lite överdrivet kanske. Men helt allvarligt så hatar Crespo att ha en massa spån inkilat under stalltäcket. Han tycker nog att det kliar eftersom han har så kort päls. Dock älskar han att rulla sig, så han har verkligen ett dilemma där, haha!

 

Sån tur att syster åkte ner och gav Crespo lite kärlek medan jag höll mina lektioner. 

Nu ska jag sova för imorgon ska jag rida på morgonen, och sen ska Nikki åka till sin pappa och Crespo ska få träffa hovslagaren. Sen måste jag verkligen städa.

Och köpa kattmat. Insåg just att jag råkat ge kattstackarn hundfoder som fanns i skåpet där kattmaten annars förvaras. Kanske vaknar imorgon av att hon skäller? (Eller får njursvikt och dör?)

 

Nej  sova var det. Natti!

Nådde inga svindlande höjder under dagens joggpass direkt. Men jag lägger ingen större vikt vid det. Hur skulle man någonsin kunna glädjas åt framsteg om man aldrig stötte på motgångar?

 

Det var väl förvisso ingen katastrof, fick bara inget flyt i ridningen och Crespo höll inte riktigt ihop.

Ska starta upp datorn någon dag och börja visa lite film igen. Bloggar från mobilen och det är värdelöst. Jag lovar, det har tagit mig 25 minuter att skriva det här inlägget. Så sämst!

 

Idag gäller det att allting flyter på som jag har tänkt, annars kommer det bli besvärligt.

 

Klockan nio ska Nikki lämnas på förskolan. Jag ska åka ner till stallet direkt och fixa allt iordning till Crespo. Mocka, spåna, bära vatten till hagen, rulla lindor och väga hö.

Klockan tio kommer Linda och plockar upp mig och så ska vi hämta hennes häst som står ca två mil härifrån. Han ska från och med nu stå uppstallad på ridklubben.

Jag hoppas att lastningen ska gå smidigt för jag hade hoppats att få ta Crespo på en promenad ute innan klockan ett, för då måste jag hämta Nikki.

 

Sen har jag lite tid att komma ikapp, men middagen måste vara bortgjord tid då Nikki börjar sin ridlektion klockan fem.

Klockan sex ska vi öppna cafeterian i stallet då det är vår tur att ansvara för den ikväll.

Många tider att passa, men det borde gå bra för ett kontrollfreak som jag.

 

 

Som vanligt känns det som att man lägger i en extra växel på måndagar.

Åkte ner till stallet kl nio, släppte ut Crespo och Åsnan med tre tjocka täcken var. Sedan mockade jag och fixade hö, rullade upp lindor och sopade. Hjälpte även till att mocka litegrann till ridskolans hästar.

 

När klockan var strax före elva tog jag in Crespo och gjorde honom klar för ett ridpass.

Skrittade rätt länge och la sedan in ungefär fem minuters trav.

Crespo skötte sig jättebra och travade i rund och låg form med fin framåtbjudning. Det är en sådan lättnad att han är så glad!

 

Crespo fick stanna inne sedan, och jag åkte iväg för att hämta Nikki och handla.

Sedan har vi städat här hemma och fixat med lampor och tvätt.

Nu lagar jag middag och sedan väntar stallet igen.

Hästarna står inne fortfarande då termometern visar -30. Jag ska åka ner om en stund, och då åker Crespo och Åsnan ut en stund medan jag mockar.

Självklart med en massa täcken och mycket hö.

Hästar håller värmen rätt bra så länge de har mat, men i Crespos fall så blir han mest irriterad när känselhåren kring mulen fryser. Det gillar han inte alls.

 

Såna här dagar är man glad över ett isolerat och varmt ridhus. Det blir nog ett par skrittpromenader där inne idag, förutom ridpasset.

 

Hur kallt är det hos er idag?

Nu var dagens ridpass avklarat.

Jag skrittade fram länge, först på lång tygel och sedan kortade jag upp tyglarna och jobbade lite sidvärts och gjorde några stora volter där jag fokuserade på en låg och rund form och eftergiven innersida, samtidigt som jag inte tappade stödet på yttertygeln.

 

Sen började vi trava litegrann och först blev jag full i skratt åt Crespo. När jag gav honom signal att börja trava så såg jag hur han vinklade öronen åt mitt håll och liksom frågade: "Allvarligt? Får jag?"

Sen när han travade iväg så kändes han precis som en häst som inte travat på ett tag. Det var som att han inte riktigt hittade takten de första stegen utan det blev lite stappligt och vingligt.

Men bara efter något varv så hittade vi tillbaka till varandra och jag kan säga att de minutrarna jag travade runt på stora volter och längs långsidorna, så log jag från öra till öra hela tiden.

 

Crespo kändes så himla fin, och glad! Öronen var spetsade framåt och han sög verkligen tag i bettet. Ida tyckte att han var bra i formen och att det enda jag skulle vara lite mer noga med var att hålla honom ordentligen rund till vänster också.

 

Vi travade inte så länge, utan saktade sedan av och gav lång tygel och klapp.

Det var förmodligen ett av mina kortaste och lättaste ridpass någonsin, men jag vet inte om jag någonsin känt mig så glad efteråt. Äntligen är vi tillbaka på banan!

Imorgon ska vi repetera och rida likadant som idag, och på tisdag blir det nog en skrittpromenad ute innan vi på onsdag fortsätter travarbetet inomhus.

 

Jag har också hunnit med lite shopping idag.

I julklapp fick jag pengar av mina syskon och av pappa för att köpa mig ett par Lundhagsbyxor.

 

 

 

Imorgon ska Crespo få börja trava.

Jag har valt att vara med på Idaträningen så att hon kan titta på hur han ser ut, och även guida mig lite. Såklart kommer vi inte att rida ett normalt "träningspass" utan vi kommer jobba med skritten och sen lägger vi in lite trav och kollar hur det ser ut.

 

Jag kan säga att jag är sjukt nervös. Tänk om Crespo beter sig som han gjorde när jag red honom sist? Står emot och visar att det gör ont någonstans? Tänk om det inte blivit bra, utan att det är något annat som stör honom?

Ja, morgondagen får svara på de frågorna.

 

Dock kändes han helt underbart fin vid dagens skrittarbete. Han var framme, han var positiv och vi fick till ett par slutor som kändes hur bra som helst. I öppnorna tappade jag honom lite först, men efter att ha lagt till några mindre volter där jag verkligen tog rätt på yttersidan så blev det bättre.

Upptagen från fri skritt till mellanskritt kändes busenkla, och det var inga svårigheter att varken ändra steglängd eller variera formen.

Nikki red ju igår och tränade väldigt mycket på halter, och det fick jag skörda frukten av idag. Fyra av fem halter blev bra!

Det enda som var lite svårt idag var skrittpiruetterna. Crespo är rätt så ambitiös, och han har kommit på vad det är han ska göra, så när jag börjar förbereda för en skrittpiruett vill han gärna förekomma mig och vända runt så snabbt som möjligt.

Men efter ett par repetitioner där jag var noga med halvhalterna, och delade upp piruetterna så att jag först bara gjorde ett steg, red ur och sedan la till mer och mer, så lyssnade han bättre och tillsist fick vi till dem så som jag ville ha dem.

 

 

Nikki är hos en kompis idag, och jag väntar nu på att hon ska komma hem så vi kan åka iväg till Malin där vi är bjudna på middag. Så lyxigt!

Jag fick inte rida något idag. Det skulle tydligen Nikki göra.

 

Idag fick Crespo en vilodag, så ikväll åkte vi endast ner för att rykta och mysa lite.

Hade egentligen tänkt gå en promenad ute eftersom jag inte vill att han ska gå i ridhuset för många dagar i rad, men då det riktigt vräkte ner snö idag så slopade jag den idén. Trots att det är 7 år sedan jag var gravid så har jag fortfarande problem med fogarna, och det känns allra värst om jag tillexempel går i djupsnö.

 

Men imorgon hoppas jag att vägarna är plogade och att jag även får med mig Emma och Åsnan som sällskap. Vem vet, då kanske jag tillochmed kan skritta uppsuttet?

 

Åh vad härligt det var att komma hem igen!

Igår åkte jag och Nikki ner till stallet på förmiddagen, och stannade där till halv åtta på kvällen, med bara två timmars paus då vi åt middag hos Hannah.

 

Crespo kanske blev lite glad ändå när jag kom tillbaka, för när jag kom ut till hagen så "huckrade" han lite lågt åt mig. Han är annars ganska tystlåten. Inte den som gnäggar åt alla i tid och otid.

 

På kvällen skrittjobbade vi i ridhuset och han kändes helt okej. Vi jobbade vidare på övergångar, skrittpiruetter och skolor. Red öppnorna längs medellinjen då han annars gärna vill trycka ytterbogen mot väggen och bli slingrig när jag rider längs spåret.

Tror skrittarbete är väldigt nyttigt, men nog längtar jag tills på söbdag när vi får börja trava.

 

Idag har vi åkt runt i byarna kring Östersund och kollat lite. Jag och Robert är ju sugna på att flytta, och jag kan säga att begäret bara blev starkare när man fick se alla fina ställen häromkring.

 

Annars har vi mest bara umgåtts, skrattat, pratat, spelat Kinect och ätit god mat. Nu ska vi snart äta middag och sedan styr vi kosan hemåt.

Jag längtar efter Crespo, fast jag antar att han inte saknar mig då han har både Emma och Natali som tar hand om honom.

 

Nikki och Kalle.

Vi är på plats i Östersund och Nikki har såklart redan en ny kattvän, Misty.

Idag fick jag och Nikki sällskap i stallet av min kusin Natali.

Medan jag mockade, gjorde Natali iordning Crespo för att sedan rida en lektion för mig. I skritt såklart.

Crespo jobbade fint och Natali fick träna vidare på samma saker som jag gjorde häromdagen; halter, skolor, varierad steglängd och form.

 

Sen tog Natali hand om Crespo och putsade utrustningen medan jag mockade Åsnans box.

Nu har jag och Nikki precis varit nere och tagit in Crespo, och nu ska vi fixa lite här hemma innan det ör dags för sista svängen, då jag ska ner och linda benen och rykta lite.

Imorgon åker vi till Östersund för två dagars "semester". Emma ska ta hand om Crespo, så jag ska försöka slappna av och njuta av att vara hästledig.

 

Crespo och Natali.

Idag är jag inte glad på Crespo. 

Jag promenerade honom ute idag och han var jättesnäll. Släppte sedan ut honom i hagen igen, och efter att han rullat sig och dansat runt lite så ställde han sig vid höet och mumsade i godan ro. Bra, tänkte jag. Blir han busig måste han nämligen gå in, för att inte riskera vrickningen igen.

 

Ungefär en timme senare ringer Emma och säger att Crespo varit tokig i hagen så hon hade tagit in honom och upptäckt ett sår på höger bak.

 

Åkte ner i ilfart och konstaterade ett cirka 10 cm långt rivmärkte från en brodd på framsidan bakbenet, precis ovanför hoven. "Rivmärket" fortsatte också hela vögen ned över hoven. Rackarns häst!

Som tur är fann jag ingen värme eller svullnad, utan tvättade såret med jodopax.

Senare ikväll åkte jag ner igen och det såg fortsatt bra ut, så jag hoppas det inte blir något mer av det.

 

Dumma häst, som borde vistas i madrasserad cell med mjuka tofflor på!

Ännu en dag med skrittjobb för Crespo. Det är tråkigt, men dock väldigt nyttigt. Jag passar på att träna på sådant jag annars slarvar med, såsom halter, övergångar mellan mellanskritt och ökad skritt och skrittpiruetter.

Crespo jobbade på bra idag och jag gjorde många övergångar mellanskritt-fri skritt-mellanskritt. Han brukar gärna slå sig fri i upptaget, men idag fick vi verkligen kläm på det.

Gjorde även några slutor som kändes riktigt fina.

 

Det känns som att man får en chans att starta om och göra allting bättre. Men som med allt annat så handlar det ju egentligen bara om beslutsamhet, inte om ett datum.

 

Jag gör inte upp några Nyårslöften i år. Jag tänker hålla mig till mitt förra: att tänka mer på mig själv. Att tänka efter innan jag säger ja till allting, att inte göra en massa saker för att andra människor ska bli glada, utan tänka efter, och även ibland säga nej om det känns som att det inte passar mig.

 

Sen har jag också lovat syrran att sympatisera i hennes Nyårlöfte, nämligen ett nyktert 2015.

Det var inte svårt för mig att haka på det, jag tror knappast att jag kommer att märka någon skillnad. Jag dricker så sällan alkohol att det egentligen borde skrivas om det i tidningarna när det väl händer. Tror dock att 2014 var något slags rekordår för mig i alkoholintag, tror säkert jag drack 4-5 ggr bara i år! Ojoj, bäst att ta ett vitt år för att bringa ordningen tillbaka.