Emily

Klockan var strax efter 6 och solen värmde redan, underbart!

Klockan 11.22 hade vi starttid och jag hade gett mig fasen på att höja procenten idag. Dagen innan hade vi fått sexor på alla fyra koeffecienter, alltså skänkelvikningarna och förvända galoppen. Jag hade bestämt mig att de skulle höjas till idag, så på framridningen satte jag lite mer tryck i Crespo och inne på banan red jag moment för moment med en enda tanke: Ge inte bort en enda poäng!

Det lönade sig. Jag hade 7 och 7,5 på koffecienterna och slutresultatet blev 66,71%

Det räckte till seger!

Jag är så nöjd och glad för min fantastiska häst som skött sig exemplariskt hela helgen.

Nu ska vi jobba vidare och bli ännu bättre!

06.10 satt jag i sadeln. Tur att Crespo är lika morgonpigg som jag!

Jag hade inte starttid förrän 14.20 så under dagen tog vi det lugnt. Promenerade lite med Crespo, kollade på de andra ekipagen och chillade i bussen.

På framridningen var Crespo jätteduktig.  Han skyggade inte för något, och han bjöd inte på någon rodeo. Jag höll honom ändå lite i låg form och satte inget "tryck" i honom eftersom jag inte ville skapa spänning och det fungerade för han kändes avslappnad och fin.

Inne på banan gjorde Crespo det jag bad om, men som vanligt blev jag väldigt passiv i min ridning och jag gav bort flera poäng där vi kunnat nå högre om jag bara ridit bättre. Sen åkte vi på en stor miss då Crespo blev skrämd av en situation utanför banan och det kändes riktigt surt eftersom det kändes som att Crespo på riktigt blev rädd och överraskad, inte busig och full i fan som han varit tidigare.

Men, ibland blir det så, och vårt resultat blev 62%

Jag var supernöjd med Crespo, men missnöjd med min egen insats.

Under kvällen promenerade vi och planerade en ny strategi inför morgondagen. 

Vi hälsade också på hos min kusin Gabbi och hennes hund Ronja.

Vi ska rida en LA:3 både imorgon och på söndag. Följ mig på Instagram: emilystighall.

Där blir det tätare uppdateringar under helgen.

På lördagen var Pulver inte alls med på noterna. Han stannade, försökte bryta ut till de andra hästarna och var allmänt bångstyrig.  Nikki blev lite ledsen, och säkert lite rädd. Men så är det ju med hästar, de har sin egen vilja och ibland går det bra, och ibland mindre bra.

Hon fick iallafall pris för utklädnaden,  så då kändes det lite bättre.

På söndagens dressyr var ryttarinna och ponny sams igen, och de red ett jättefint program och fick en clearround-rosett.

Det främsta målet för nästa år är att bli trygg på banan. Min nya taktik är att åka ut på så många tävlingar som möjligt och bara få rutin. I slutet på säsongen hoppas jag att Crespo känner sig trygg inne på banan, och att jag kan stötta honom på rätt sätt de gånger han inte är trygg. Jag vill inte ha fler ritter på 52% för att han blir spänd och loggar ut. 

Målet för nästa år är att debutera MSVC. Om det blir före eller efter sommaruppehållet spelar ingen roll. Vi börjar i LA och ser hur det känns.

Om jag ska drömma och fantisera lite så är såklart drömmålet att kvala till MSVB. Det vore häftigt, även om vi inte är redo för den nivån i tävlingssammanhang ännu. Men man ska ju sikta högt...

Hur ser era mål ut för framtiden? Berätta!

Ett ojämnt program där känslan gick från toppen till botten och tillbaka flera gånger.

Resultatet: 62,162%

Här var jag nära att utgå efter halva programmet. Crespo studsade och var spänd och jag hade ingenting i handen. Men jag beslöt mig för att rida vidare i rent träningssyfte. 

Resultatet: 58,714%

En tävling vi helst vill glömma. Banan var läskig, publiken var läskig, skogen var läskig... Crespo drog runt med mig som en trasdocka hängande i tyglarna och det var med nöd och näppe vi höll oss innanför staketet.

Resultatet: 52,973%

Här var Crespo väldigt spänd och vi inledde med en 3a i protokollet. Men för första gången lyckades jag rida ur spänningen och mot slutet hade jag en riktigt fin känsla.

Resultatet: 63,857% och en andraplacering.

Sen gick Crespo och vrickade sig i hagen, så det blev inga fler tävlingar för vår del. Kändes ändå skönt att vi fick avsluta med en bra ritt. 

(Här en bild från Nordmaling 2014)

Idag var det 30 cm bed A:0/A:0 och Nikki och Pulver knep en tredjeplacering då de dubbelnollade.  Duktig häst och duktig tjej!

Med all rätt kan jag tycka då Zafir verkligen var på tårna idag. Redan imorse hade han varit rejält stökig när han skulle ut i hagen.

På framridningen var han så spänd, men Nikki travade runt och travade över ett litet hinder ett par gånger och Zafir slappnade av mer och mer.

Men just innan hon skulle in på banan tog Zafir ett rejält skutt över hindret och efteråt drog han ner huvudet så Nikki var nära att åka av.

Då sjönk självförtroendet som en sten och Nikki var rätt ledsen när vi skulle in på banan.

Inne i ridhuset var Zafir jättespänd igen så jag sprang bredvid och häll i honom hela tiden. De klarade banan felfritt och fick en rosett.

Zafir var lite stökig idag men hon lotsade runt honom jättebra. När de red programmet skötte han sig jättefint.

Både Nikki och Timo red godkända rätter och fick rosett.

Det vaandraotroligt fin anläggning.

På söndagsmorgonen satt jag i sadeln strax efter klockan 6 på morgonen för att Crespo skulle få röra på sig och stretcha lite efter natten.

Jag hade anmält till LA:3 och LA:4, men min plan var att ha andra klassen som reserv ifall han skulle busa bort den första.

Crespo var jätteduktig på framridningen trots att banan lutade en hel del och var rätt tung. Dessutom var det stekande sol och riktigt varmt.

Vid inridningen gjorde han några kängurusprång i vanlig ordning, men jag fick tag i honom snabbt och resten av programmet skötte han sig fint och kändes faktiskt riktigt ridbar!

Jag förlåter honom lite för inridningen, för det var många hästar som tittade där, då det var blöta fläckar på marken vid A sedan de vattnat banan. En del hästar vågade inte ens närma sig, så att Crespo skuttade förbi kan jag ha överseende med.

Procenten blev 63,85% och räckte till en andraplats, med en halv poäng upp till segraren!

Efter prisutdelningen kände jag hur trött Crespo var, så jag följde min plan och strök mig från nästa klass. Jag ville inte riskera att Crespo skulle sura ihop för att han var trött, utan istället avsluta på topp och belöna honom för att ha varit så duktig!

Förväntningarna är lika med noll. Jag åker dit för att träna på att tävla, försöka få Crespo avslappnad inne på banan och ha roligt.

Nu på morgonen har jag varit ner och släppt ut hästarna och mockat. Nu ska jag packa lite här hemma och sen väntar ridning, packning, dusch för Crespo och sedan avfärd.

Nikki ska vara hos sin farmor i en vecka, så även hennes saker ska packas.

Häromdagen fick tjejerna ta ner ponnyerna till klubben igen.

Nej, nu måste jag sätta fart.

Jag valde att åka dit dagen före fastän vi hade sen starttid, för att Crespo skulle få bo in sig lite och slippa åka 40 mil i lastbilen på en dag.

Som vanligt skötte han sig kanon på tävlingsplatsen. Han är verkligen en dröm att ha med sig, så lugn och snäll.

Red honom ett litet pass vid 7 på morgonen och då var han väldigt spänd, men jag kände att jag kunde rida ur det ändå.

När det sedan var dags för framridningen skötte han sig jättebra och var lugn och lagomt tempererad. Dock var han väldigt störd av underlaget som var likt en puckelpist. Han blev lite bromsig och osäker och jag kände inte att han var framför skänkeln.

Vi skulle rida en LA:4 och när vi red runt banan var han lugn, men lite tittig mot publiken.

Vi gjorde en okej inridning, men i första mellantraven brakade han iväg och kaosade ur totalt. Lyckades iallafall sitta kvar och styra honom på rätt kurs. Men sen duggade missarna tätt.

När Crespo väl spänner till sådär så skrämmer han upp sig själv och tillslut är han rädd för allt. Den här gången var det skogen längs långsidan som blev livsfarlig, så där sumpade vi den förvänd galoppen till höger, då han slog på pallniten när vi vände över mot skogen.

Jag var så ledsen och besviken efteråt, och det känns så bortkastat alltihop. Speciellt eftersom vi får fina siffror på allting förutom när han flippar ur. Då grämer man sig såklart och tänker att om han inte höll på sådär så skulle vi vara placerade varje gång.

Men sen tänker jag ändå att jag köpte den här hästen för inga pengar alls, och skrev på ett kontrakt där det stod att jag var medveten om hästens egenheter. Hade han varit en problemfri häst som gick som en klocka på banan, så skulle jag aldrig kunnat köpa honom för då hade han kostat tjugo gånger mer än vad jag betalade.

Och vi har ju faktiskt fått till det inne på banan ibland, framridningarna är inte längre ett lika stort problem, och jag känner för varje gång att jag lär mig mer hur jag ska lägga upp dagen och hur jag ska förbereda honom.

Även om jag igår kände att jag helst av allt ville ge upp, aldrig mer tävla, kanske sälja Crespo till någon utan tävlingsambitioner, så känner jag idag att "Nä, nu jävlar kavlar vi upp ärmarna och kämpar vidare!" 

Jag vet vad denna hästen kan när han vill, och fan också om vi inte ska kunna visa upp det.

Nu ska vi träna mer, hårdare och bättre och sen ska vi fortsätta åka på tävling bara för att få rutin. Vi ska ju inte glömma att jag är en nybörjare när det kommer till dressyr.

The only way is up!

På framridningen fick jag ingen bra känsla. Han kändes trött och matt men ändå ofokuserad och på tå.

Försökte hålla min plan ändå, och känslan var ändå okej när det var vår tur.

Direkt inne på banan kände jag mig helt lugn, men Crespo däremot spände till. I uppridningen gjorde han sitt paradnummer och sköt iväg i några slags känguruskutt och det var med nöd och näppe jag lyckades hålla honom innanför dressyrstaketet.

Sen var det såklart kört. Genom hela programmet kändes det som jag satt på en atombomb som när som helst skulle explodera. Det blev inga ökningar och ingen bra känsla överhuvudtaget. När jag red upp på medellinjen för att avsluta, då kändes det som att Crespo slutligen slappnade av lite, så det var ju skönt att få avsluta på det sättet iallafall.

Nej fy så besviken jag är! En urusel ritt och procent därefter; 58%

Jag ska vara sur tills imorgonbitti hade jag tänkt. Sen siktar vi mot nästa tävling och försöker göra det bättre.

Nikki älskar livet i bussen.

Lovisa och Crespo på promenad.

Middag i bussen.

Bästa teamet knoppar.

Nikki tar hand om alla hundar på tävlingsplatsen.

Snart ska jag berätta om dagens start.

Snabb uppdatering. Min telefon har kraschat så jag kan varken ringa, smsa eller ta.emot något. Såklart kan jag inte surfa heller, så just nu har jag snott Roberts telefon

Igår red vi en La:4 och det var några få missar som drog ner procenten. Jag kom inte till ridning så som jag ville och det blev lite på Crespos villkor. Resultatet blev 62% och han skötte sig faktiskt jättebra både på framridningen och på banan så jag är jättenöjd! 

 

Idag startar vi La:3 kl 10.08. Håll tummarna för oss!

Målet för 2015 är såklart först och främst att få igång Crespo efter den här vrickningen. Förhoppningsvis ska det inte vara några problem, men jag tar ingenting för givet.

 

Japp, så är det och även om det känns lite avlägset just nu så måste man ändå sätta höga mål. Annars har man ingenting som motiverar en de dagar allt känns lite motigt.

 

Om man sedan ska sätta upp ett drömmål, ni vet ett sånt som man innerst inne drömmer om men som man inte riktigt vågar berätta om, för det känns alldeles för stort; så är det att kvala till MSV:B.

Men jag kommer inte att hasta igång. Mest troligt blir vår första tävling inte förrän i maj. Jag vill först och främst få igång Crespo och vara säker på att allt är okej med honom. Sedan vill jag lägga fokus på träning så jag verkligen känner att vi är redo när det är dags för tävling.

För mig är inte tävlingarna det absolut viktigaste, så jag kommer inte att åka iväg på tävlingar var och varannan helg "bara för att".

Jag kommer att välja de tävlingar som känns roliga att åka till, som har ett lagomt avstånd och som jag längtar efter att åka till.

Tävlingar som jag tycker är dåligt arrangerade, eller som jag helt enkelt inte känner för att åka till, kommer jag helt sonika att strunta i.

 

Sen ser jag framförallt att tävlingarna ska vara en träning för oss. Jag och Crespo måste träna på att vara ett team även under press, för att undvika sådana missöden som i Lycksele, där vi gick skilda vägar innan vi ens hunnit hälsa på domaren.

Vi måste träna på framridningar, så att både jag och Crespo kan fokusera och jobba tillsammans även om andra hästar backar in i oss eller om någon häst busar runtomkring. Vi måste helt enkelt träna på själva tävlingsmomentet, och det är den största utmaningen.

 

 

 

Jag har ju tidigare nämnt lite om mina mål som jag satte upp för 2014.

De handlade mestadels om att Crespo skulle tycka att det var roligt och att vi skulle bli ett team.

Det tycker jag att vi har lyckats med.

 

Tävlingsmålen var lite mer diffusa, men i min Stallbok har jag iallafall skrivit att målet för 2014 var:

 

Det måste man väl ändå säga att vi uppnådde.

Även om tävlingssäsongen 2014 var rätt kort för vår del, med bara tre tävlingar, så tycker jag vi gick långt över förväntningarna.

 

Dag 1: LB:2

(6:a av 17 startande)

Dag 2: LB:2

(5:a av 15 startande)

LB:1

(1:a av 12 startande)

Dag 1: LA:4

 

Dag 2: LA:3

(8:a av 17 startande)

 

Jag är jättenöjd med våra tävlingar, även om det gick lite upp och ner. Tanken var ju mest att jag och Crespo skulle prova på det här med dressyr, vilket var helt nytt för mig. Resultat fanns inte i mitt huvud överhuvudtaget, så det var mer en bonus att vi ändå fick till såna fina procent.

 

Idag vaknade jag upp av att regnet smattrade mot busstaket. Det var kallt som fasen eftersom vi stängt av elementet igårkväll då det var för varmt. Min ena höft ömmade efter gårdagens fall och det kändes inte som en toppendag att vakna till.

 

06.45 satt jag dock i sadeln för att jogga Crespo lite i ridhuset. Jag ville upp i sadeln och känna efter hur det kändes. Sen ställde vi in honom i boxen igen och gick till bussen för att äta frukost och chilla lite. Jag bestämde mig för att jag mest troligt inte tänkte starta.

 

Emma och Madde genomförde sina ritter och jag var ännu mer övertygad om att jag inte ville rida idag. Okej att bli avkastad inne på banan en gång, men jag kände inte för att göra det två gånger.

Ida, min mentor och klok rådgivare, tyckte dock att jag kunde ta honom till ridhuset och rida fram, och sedan bestämma mig just innan det var min tur. "Känns det bra så startar du, och känns det inte bra så skit i det", rådde hon.

Bra, tänkte jag, då kan jag säga att det känns skit och så struntar jag i alltihop.

 

Vi gjorde iordning Crespo och jag red fram inne i ridhuset där jag fick vara helt själv. (Det som är så bra med Lappmarksryttarnas tävling är att man kan rida fram både inne och ute).

Jag tänkte hela tiden att jag inte skulle starta, och bara därför så red jag riktigt bra. Crespo försökte muppa sig likadant som dagen innan men den här gången mötte jag upp med skänkel och red på framåt, och vips så kändes det rätt okej ändå.

Och vafan, jag hade ju ändå tagit på mig kavajen och allt...kanske lika bra jag kör på då?

När det var en ryttare före mig så bestämde jag mig för att rida ändå.

 

När jag red in på banan så insåg jag två saker:

2. Jag hade inte pluggat in programmet. (Jag hade ju inte tänkt starta)

 

Väl inne i programmet så fick väl Crespo styra lite själv. Jag gjorde kanske inte så nogranna vägval (mestadels pågrundav att jag inte visste vart jag skulle) och jag lät Crespo fatta galopp där han tyckte det kändes bra, och det var ju inte nödvändigtvis där det skulle vara.

Hela programmet igenom satt jag och funderade vart tusan jag skulle, och jag räddade mig själv många gånger genom att kolla på de tidigare ryttarnas spår. Lyckades på något sätt rida rätt hela tiden och resultatet blev 63,71%

 

 

 

För mig kunde det lika gärna ha varit 93% för det kändes verkligen som en seger att våga rida in efter gårdagens skämmiga katastrof! Att få visa att min häst inte är dum, och att jag faktiskt kan rida någorlunda bra ändå. Men mest nöjd är jag att jag kunde få gårdagen ur huvudet och våga vända blad.

Ja, i helgen har vi alltså varit och tävlat.

Första dagen, alltså igår lördag, vaknade jag kring 6.30 och gick då för att fodra, mocka och promenera Crespo. Det var riktigt fint att ha bussen på plats, och bara kunna knata ut till stallet när man ville.

 

Vi skulle inte starta förrän 13.14 så vi hade god tid på oss. Vi åt frukost i bussen, hjälpte Emma och Madde som red LB:2 och promenerade Crespo en vända till innan det var dags att börja göra sig iordning.

Jag har ju en riktig guldklimp i Lovisa som hjälper mig så bra med allt. Hon knoppar och håller ordning på allt, när jag är för nervös eller tankspridd.

Jo, för trots att jag tidigare skrev att jag inte är nervös längre när jag tävlar, så var jag igår så nervös att jag mådde illa. Crespo hade varit superspänd kvällen innan och jag hade bara en dålig magkänsla och jag sa flera gånger att jag trodde att jag skulle åka av.

 

Det gjorde jag också.

 

 

 

 

Jag är ju inte en sån som bara skryter, utan jag bjuder på mina missar också. Det var ju bara synd att det skulle vara en så rejäl en.

 

Det som blev fel denna gången var att jag inte följde mina egna råd om att fokusera på framridningen och inte låta sig störas av omgivningen. Jag blev jättestörd av allt; transporter som kom och parkerade bredvid banan, hästar som backade in i oss, hästar som kom för nära, osv. Allt som jag inte skulle bry mig om började jag fokusera stenhårt på, och det som jag borde fokuserat på; det vill säga rida min häst, glömde jag totalt bort.

 

Men så kan det vara. Nu har man lärt sig den läxan.

I helgen ska vi tävla igen.

Nu var det ett tag sedan, sist vi tävlade var ju under midsommarhelgen, då vi slog till med en seger i Nordmaling.

Även om det är ett roligt minne, och jag tar med mig mycket från den dagen, så känner jag att inför denna helg så börjar vi om på blank papper.

 

Vi ska ju debutera LA, och jag sätter inga höga mål.

Det är absolut ingenting i programmen som egentligen är svårt för Crespo, men med tanke på att vi haft en viloperiod nu i juli, och inte alls är i samma fas som i våras, så tänker jag att vi bara ska rida in på banan och känna efter hur det är att rida dessa program.

Jag har ju själv ingen erfarenhet av att tävla i dressyr, så varje tävling får jag se som ett tillfälle att skaffa rutin.

 

Sen bryr jag mig inte om vilken procent vi hamnar på. Jag vill hitta en bra känsla.