Emily

Jag hade planerat att ta en rejäl sovmorgon för att kanske bli av med denna trötthet en gång för alla.

Vaknade dock vid åtta av att jag hörde någon röra sig i lägenheten. Robert hade åkt iväg på jobb innan sju, så jag visste att det inte var han.

Andra människor kanske skulle flippa ur helt om de vaknade av att någon människa vistades i deras lägenhet olovandes på en lördagsmorgon, men inte jag.

Jag är nämligen uppväxt i en familj där privatliv är ungefär som Jesus; man har hört talas om det, men aldrig sett det.

Det var såklart min syster med hund som knatat in någon gång på morgonkvisten, och hon hade försett sig med frukost i väntan på att jag skulle vakna.

Det är så det är med min familj, de kommer och går som de vill, och jag älskar det.

 

När jag ändå var vaken så var det lika bra att kliva upp och äta lite frukost. När syster blivit upphämtad av mamma, åkte jag ner till stallet och gjorde bort förmiddagssysslorna.

Mockade, fixade hösäckarna, vattnade Crespo i hagen. Därefter tog jag honom på en 40 minuters promenad runt i villaområdena och när vi kom tillbaka masserade jag honom.

Utfodrade sedan alla hästarna med lunchhö ute i hagarna, och nu har jag landat hemma.

 

Planen är att städa lite i vanlig ordning (med en katt och en hund i lägenheten blir det en del hår, så dammsugning minst en gång om dagen är ett måste) och sedan måste jag åka ner till stallet igen för att ta in en del hästar och utfodra middagshö.