Emily

Eftersom den här helgen inleddes med tråkigheter, så kändes det skönt att den fick avslutas på topp.

 

Jag behövde inte åka till Umeå idag eftersom Nikki fick åka hem med min moster istället, så därför gjorde jag något jag aldrig gjort förut, imorse när jag var klar i stallet. Jag la mig och sov i över tre timmar!

Kvart över elva vaknade jag och var helt i chock! Jag måste ha varit ordentligt trött.

 

Sen åkte jag ner till stallet igen och tittade lite på hoppkursen. Konstaterade att jag nog gjort rätt som sadlat om till dressyr. Tyckte det var nog läskigt att bara titta på!

 

När hoppekipagen lämnat ridhuset så red jag Crespo och idag var det balsam för själen. Equiterapeut Anna har rekommenderat mycket galopp och varierad form, så det var vad vi jobbade med idag.

Galopperade först bara runt fyrkantsspåret och på stora volter. Försökte variera tempo och form.

I slutet red jag förvånad galopp som den ligger i MSVC-programmen och det var inga problem. Jobbade även med enkla byten och de känns bättre än förr då jag kommer ner bättre i sadeln än tidigare.

 

Jag har en härlig häst, och nu är min älskade flicka hemma igen så nu är jag peppad på måndag igen! Måndagen imorgon kommer dessutom bjuda på lunch med två av mina bästa vänner samt födelsedagsfirande för min lillasyster.

Trevlig kväll på er allihop och hoppas ni får en fon start på nya veckan och nya månaden. (Visst känns det alltid lite extra bra när man går in i en ny månad på en måndag?)

Den här helgen har inte direkt varit efterlängtad, men ack så viktig ändå.

Vi startade igår med begravning för min svärfar. Samtidigt som det är skönt med ett avslut så är det såklart en väldigt jobbig stund.

Dock så tycker jag att det är lätt att ta sig igenom en sådan stund när man har så fantastiska personer omkring sig. Roberts syster och hennes familj är underbara allesammans och jag trivs så fruktansvärt bra med dem.

 

Det var inte bara begravning igår utan även Roberts födelsedag. Så efter begravningen så fick vi lov att växla humör litegrann för att fira honom. Vi fikade tillsammans här hemma hos oss och senare på kvällen gick vi ut och åt middag. Kvällen slutade sedan i Vilhelmina Arena där vi hjälpte till att lägga ut golv för ridklubbens räkning.

Trots allt kändes det som att dagen varit okej ändå, om det inte vore för att jag senare under kvällen fick århundradets gallanfall. Låg och vred mig i smärtor och trodde jag skulle dö typ, tills klockan var långt efter två på natten.

 

Idag ringde klockan tidigt och jag, Robert och Wildahunden åkte till stallet för att utfodra och släppa ut hästarna. Det går så snabbt när man är två, så redan klockan åtta var vi tillbaka här hemma och jag passade på att lägga mig en stund för att kompensera för de förlorade timmarna inatt, och när jag fått sova en liten stund så kände jag mig bättre och åkte ner till stallet igen för att löshoppa tillsammans med Emma.

Crespo skötte sig jättebra och fick ta några språng upp till 1.25 ungefär innan vi sänkte ner igen och lät honom stila runt lite.

 

Eftermiddagen har vi spenderat "på byn". Vi har inhandlat julklappar som jag sedan suttit och slagit in här hemma. Inte så rofyllt som det låter när man har en katt i huset som älskar att klänga i allt som prasslar. Men nu är det gjort. Jag är verkligen ingen pysselmänniska och det finns inget som kan göra mig så galen som när jag ska sitta och knåpa med sådant pillergöra. Det enda man kan hoppas på är att mina utbrott ska höja blodtrycket en aning. Sist jag kollade låg det på 90/50 och det är tydligen rätt lågt.

 

Men nu är begravningen bortgjord, Robert har fått äta lite tårta, julklapparna är inköpta och inslagna så nu återstår det bara för mig att åka ner till stallet igen. Crespo ska ryktas och lindas, jag ska linda en annan häst i stallet och sedan ska alla hästarna få kvällsmat.

 

Imorgon är det en tidig morgon med utsläpp igen och en massa måsten. Som tur är så är det snart måndag, så då kanske saker återgår till det normala.

 

/Mvh en gnällig och lite lat person.

Älskar måndagar!

Även om det var trögt att ta sig ur sängen imorse (hade tagit en rätt stark muskelavslappnande tablett som får mig att sova som en stock) så känns det alltid roligt att vakna till en ny vecka.

 

När Nikki var lämnad på förskolan åkte jag till stallet och mockade, fixade hö och tog sedan in Crespo och gjorde iordning honom för ett tömkörningspass. Fick hjälp av en Emma som sysslar med körning och som har lite bättre koll än mig på dethär med tömkörning.

Även idag fick han gå över cavaletti och även om han ibland försökte ta kommandot och freestyla lite så skötte han sig bra, och efteråt kändes han vädigt nöjd.

Man ser liksom på ögonen om Crespo är nöjd, och det är en sak som jag alltid tittar efter när jag jobbat honom. Kommer man inte till det stadiet att träningen givit något, både fysiskt och psykiskt, så känns det rätt meningslöst.

 

Fick även prova att tömköra Emmas häst en liten stund, för att få in känslan lite bättre, och efter att sedan fixat klart i stallet med putsning, iordningställande av foder ochsåvidare, så åkte jag och hämtade Nikki och så for vi till affären och handlade.

Hem snabbt för mellanmål, och sen iväg igen för att besöka skolsköterskan för 6-årskontroll.

 

Nu är vi hemma igen. Nikki ritar, jag städar och lyssnar på Ridsportpodden. Nu ska jag slita mig från datorn och fortsätta med attackstädningen, för sedan ska laxen in i ugnen och efter middagen är det stallet som gäller igen.

 

Måste bara nämna att mina tidigare inlägg om equiterapin kanske känns lite spretiga och svåra att hänga med i. Men det har varit många intryck under helgen och igår när jag skulle sova så snurrade det i huvudet av alla tankar och funderingar.

Vissa besked som Anna fick lämna igår var inte lika roliga som andra, och det är ännu en sak som gjorde att jag fick en oerhörd respekt för henne som yrkeskvinna.

Jag har lite svårt för folk som utför alternativa behandlingar och som utlovar guld och gröna skogar till alla. Anna påpekar tydligt att hon inte är någon veterinär, och i många fall rekommenderar hon veterinärkontakt istället för att behandla.

 

Är det något ni undrar över tycker jag ni ska kolla in hennes hemsida stallmassage.se och om du skulle vilja få din häst kollad så kan jag varmt rekommendera henne.

 

Om gårdagen var lång så var denna dagen inte mycket kortare.

Visserligen tog vi det lugnt i morse och var inte i stallet förrän klockan var närmare 10.30.

Jag mockade och fixade hö, kollade lite när Anna behandlade de sista hästarna (hon var här i två dagar då intresset var stort) och sedan åt jag och Emmorna lunch uppe i cafeterian tillsammans med barnen.

 

Efter maten drog jag fram lite bommar och tömkörde sedan Crespo över cavaletti. Crespo gillar bommar, men jag tror ändå att jag kommer att göra arbetet uppsuttet framöver då jag inte känner att jag kan få honom i en bra form när jag tömkör. Jag behöver nog mina skänklar ändå, för att han inte ska bli kort och krulla ihop sig.

Och eftersom Crespo inte hade några känningar i ryggen så är det ingen fara att rida honom.

 

Vet inte riktigt vad jag sysslade med sedan, men av någon anledning tog jag mig inte från stallet förrän nyss.

Nu ska det fixas iordning inför kommande vecka med skolväskor, och planering och så vidare.

Veckan som kommer blir tuff med en massa aktiviteter, möten, födelsedagar, begravning, resor, eventuellt jobb, skolsköterska, ridlektioner medmera, medmera, medmera. Ibland känns det som att allt verkligen ska hända på samma gång.

 

I helgen har det varit stall för hela slanten.

Igår åkte jag ner till stallet vid 9 och kom inte hem förrän 21.30 på kvällen. Det var en intensiv men väldigt intressant dag.

Vi startade med föreläsning, och det var duktiga Anna från Skellefteå som höll i trådarna.

Det jag gillade med föreläsningen,som hade temat Friskvård för häst, var att jag kände igen det mesta och att allt kändes logiskt. Jag kan bli lite skeptiskt om det blir för många aha-upplevelser och när folk liksom presenterar teorier som ska vara så revolutionerande och nya så man aldrig hört talas om dem.

Självklart kan man vara öppen för nya saker, men det känns ändå bra när man känner att det stämmer överens med den linjen man själv har.

Givetvis fick jag lära mig en massa saker, men man kände alltid att det var logiskt och självklart på något sätt, om ni förstår hur jag menar?

 

Sedan kollade jag lite när hon undersökte och behandlade de andras hästar, och det var verkligen intressant att se hur Anna arbetade med de olika hästarna. Även här slog det mig hur jordnära och seriös hon kändes. Hon utlovar inte mirakel och man ser hur hon anpassar behandlingen efter de olika individerna och deras ålder, typ och användningsområde.

 

 

Sen var det då Crespos tur. Precis som jag misstänkte så var han sned i både sitt bäcken och framme i bogen. Han hade även låsningar i halsbasen på båda sidor. Det lät väldigt mycket när hon drog upp det hon hittat, men efter behandlingen var hon väldigt nöjd och jag tror att hon lyckades lösa mer än hon trott från början. Man kunde även se direkt efteråt när jag fick visa honom på lina, att framförallt arbetet med bogen och halsbasen/skulderbladen givit resultat då han med en gång visade mer rörlighet.

Som jag förstod så har han gått med dessa snedheter rätt länge, innan jag köpte honom tillochmed, och därför har han skapat ett muskelförsvar. När Anna nu behandlade dessa muskler som drog snett, så blev han rak igen.

 

Nu ville hon gärna se honom igen inom ett par veckor, eftersom muskler som är vana att dra snett, såklart kommer att vilja fortsätta med det. Men tills dess så ska jag jobba mycket galopp, cavaletti och även följa ett stretchingprogram som jag fått.

 

Förhoppningsvis är vi snart tillbaka i vår gamla form, bättre än någonsin, nu när inga gamla snedheter och spänningar sätter stopp för oss.

 

Imorse klev jag upp vid 7.

Slängde i mig lite frukost och donade på lite här hemma, och vid 8 var jag nere i stallet för att mocka och fixa iordning hö till Crespo. Bar ut lite vatten till hagen också innan jag åkte hem igen för att dumpa hunden, tanka bilen och dra iväg till Umeå för att hämta Nikki.

 

49 mil i bilen och ett stopp på McDonalds klarade jag av på 6,5 timme. När vi var hemma kände jag mig lite mör. Min rygg är fortfarande inte riktigt med mig trots starka värktabletter, så bilfärden gjorde mig inte direkt gott.

Men jag var tvungen att rida ändå, så vi åkte ner till stallet och jag gjorde iordning Crespo för ett lätt joggpass i ridhuset.

Vi repeterade det vi gjorde på träningen igår och han kändes faktiskt mycket bättre idag även om han stod emot lite i början. Men jag väntade helt enkelt ut honom och efter en kort stund kom frustningarna och jag kände hur han började slappna av och jobba med mig istället för emot mig.

 

Kände bara efter så att han var med på noterna, och vi jobbade mest i galopp.

Sedan avslutade vi och gjorde kväll i stallet innan vi åkte hem och åt en kombinerad middag/kvällsfika.

 

Som jag nämnde så var Crespo inte alls med på noterna i lördags. Han blev nämligen rädd när jag skulle ta av honom filten som jag alltid har på när jag skrittar fram. Den knastrade till pågrundav statisk elektricitet och Crespo blev väldigt upprörd.

Sedan ville han inte riktigt släppa det, utan han skyggade för saker, bockade och betedde sig allmänt omoget.

 

Igår när det var dags för Idaträning tog jag en unghästrem runt halsen, beredd på vad som helst. Men det blev inga bocksprång. Däremot stod han emot en del och jag tycker det känns som att han har lite känning i kroppen på något sätt. Han är ju lite sned, och har varit så sedan jag köpte honom. Däremot är det inget som jag brukar märka av så länge han rids regelbundet och hålls i fin form.

Förra veckan så blev det dock tre ofrivilliga vilodagar pågrundav jobb och underlaget i ridhuset, och jag tror det har att göra med att han kändes lite knackig igår.

 

Ida tyckte dock att vi skulle prova lite galopparbete och se om han blev bättre av det. Han stod emot en hel del och stannade ett par gånger, men jag lyckades leda honom ur det och tillslut så började han frusta och slappna av. Jag fick jobba med att få högerbogen på plats, vilket innebar att jag fick rida utåtställd i vänster varv och försöka få honom rak.

 

I traven jobbade vi lite med små öppnor där jag fick fokusera på att han inte skulle hänga i högertygeln utan ta stöd på vänster istället och bära sig själv. Traven kändes helt okej och ju längre jag red ju bättre kändes han.

 

Efteråt var han mycket nöjd och frustade och var glad.

 

Syster fotade, men det blev rätt suddigt. Bjuder på de bilder som blev minst suddiga.

 

 

 

 

Igår blev det en lång dag. Jag startade vid 5.30 och sedan höll jag jämnt tempo tills klockan passerat 21. Satt nog bara ner i en kvart sammanlagt på hela dagen, förutom när jag körde bil.

Förutom en hel del mockning, bilkörning och ridning av Crespo, som för övrigt inte var snäll med nog alls, så helklippte jag Emmas häst.

Måste säga att jag är sjukt nöjd med min lilla maskin som jag köpte. Den väger knappt någonting, den går jättetyst och nu bevisade den också att den kan klippa björnpäls! Hästen var så sjukt hårig så jag var rädd att min lilla maskin inte skulle klara det. Men resultatet blev faktiskt riktigt bra, och jag var klar på under två timmar fast vi klippte halva huvudet och benen.

 

Sen fick jag även rycka ut med glykol till syrrans bil som lagt av halvvägs till Nästansjö. Det var visserligen bra, för mamma bjöd på mat och efterrätt.

 

På kvällen ägnade jag och Emma oss åt tre timmars ridhusarbete. Vi harvade och vattnade, krattade och harvade lite till. När jag kom hem var jag trött men sjukt nöjd. Finns inget bättre än en lång dag med hästar!

 

Nu har jag dock en riktig slappardag. Låg i sängen till 9, och nu ska jag försöka fixa till mitt utseende såpass att jag vågar mig ut på en fika med syster. Sen blir det stallet. Det ska varvas lite till och sedan ska jag rida träning för Ida. Hoppas att jag lyckas vända Crespos humör till arbetsglädje idag.

 

Hur har er helg varit?

Denhär veckan har inneburit jobb för mig, med medföljande pendling, tidiga mornar och lite svårt att hitta tid i ridhuset tillsammans med Crespo.

Därför har han fått skritta två dagar, och idag fick han springa på lina en stund.

Underlaget är fortfarande hemskt, och det känns lika gruvsamt varje gång man ska rida. Hade gärna ridit i paddocken istället, om det inte vore för att den är frusen och stenhård.

Suck.

Jag hoppas att det går att få ordning på det, nu när harven är fixad iallafall.

 

Idag är det städning på shemat här hemma. Tre dagar utan städning har verkligen satt sina spår här hemma, så nu ska jag ta itu med oredan innan det är dags för middag och sedan ridlektioner hela kvällen.

 

Imorse var det sjukstugan för hela slanten.

Nikki gjorde sin 6-årskontroll för två veckor sedan, och vid hörseltestet hade hon lite svårt att höra ett av ljuden. Sköterskan trodde att det berodde på att hon var lite förkyld, och mycket riktigt, för idag fick hon göra om testet och klarade det galant.

Sen fick jag ila iväg med Nikki till förskolan för att själv återvända till sjukstugan för att ta ett cellprov.

Nu återstår 5-6 veckor av väntan på resultatet. Hypokondriker som jag är, är jag övertygad om att hela min livmoder är full av cancer såklart.

 

Ner till stallet bar det av, där jag lite snabbt fixade mockning, vattning och iordningställande av foder och hö. Kollade lite när veterinären undersökte två av ridskolehästarna som hade sparkat varandra i hagen. Sen följde jag med Robert på lite jobb, och sedan var det dags för hemmafrun att göra det dagliga besöket på Ica.

Blev föga förvånad när det var full julpyntning där inne. Julgranskulor, klockor, tomtar och fan vet allt.

Okej att jag är lite av en Grinch, men seriöst; måste man starta julhetsen redan i början på november? Jag blir illamående.

 

Nu är jag hemma och städar i vanlig ordning och snart ska jag börja med middagen så jag hinner äta innan jag ska lämna Nikki i moster Hannahs vård för att jag själv ska kunna åka ner och hålla kvällens ridlektioner.

Crespo har vilodag idag, så han ska bara skrittas en stund för hand ikväll.

 

Skittråkig torsdag, men vad gör man?

 

Idag hade jag syster Hannah med mig till stallet igen. Skönt med ett par extra händer nu när man är lite handikappad pågrundav ryggen. (Men nu har jag fått en tid hos en osteopat så nu ska det väl bli någon ordning snart).

Hon fotade lite när jag red idag, men som vanligt så klarar mobilkameran inte riktigt av att fota i ridhuset utan att det blir suddigt, men det får duga...

 

Jag har fått höra många gånger, både face to face och bakom min rygg att Crespo är en "porslinshäst".

Jag vet inte riktigt vad folk menar med det, men jag kan tänka mig att det har att göra med att jag är nästintill pedant och väldigt noga med hur han sköts.

 

Personligen gör det mig ingenting. Jag är stolt över att ha en "porslinshäst" för jag vet att jag gör allt jag kan för att han ska ha det så bra som det bara är möjligt. Allt jag gör med och för honom är för att han ska må bra, för att förebygga skador och hålla honom frisk.

 

Folk har ibland åsikter om att Crespo går in samtidigt som ridskolehästarna, alltså mellan 15-15.30. Det finns en enkel anledning till detta och det är att han oftast blir orolig när det börjar skymma och när några hästar går in. Riskerna med det är att han skadar sig när han springer runt och bockar, och det vill jag undvika och därför får han istället gå in.

I somras fick han gå ute så länge han själv ville, och höll han sig lugn till klockan 20 så fick han också vara ute så länge. Blev han orolig vid klockan 17, då fick han gå in då.

Även om utevistelse är bra för hästen så ser jag ingen anledning till att ha hästen ute "bara för att". Om hästen ändå bara springer runt och är orolig så tolkar iallafall jag det som att den inte är särskilt förtjust i situationen, och då finns det liksom ingen anledning till att den ska vara ute.

 

Sen kräver det såklart en hel del extrajobb med en häst som inte vill vara ute lika mycket som de andra. Under vinterhalvåret får jag ofta lägga in ett 30 minuter långt skrittpass för hand om kvällarna, om han gått in tidigt. Det tar tid, och kraft i anspråk, men det är aldrig något jag skulle ge avkall på eftersom jag vet att det gynnar min hästs hälsa.

 

Jag kommer alltid att behandla min häst som en porslinshäst, oavsett vad folk tycker. Jag investerar så mycket tid och pengar i den här hästen, så jag har inte råd att ha honom skadad pågrundav att jag är lat eller bekväm. Varken mitt psyke eller min plånbok skulle klara av den kostnaden.

Sen kan hästar alltid skada sig eller bli sjuka utan att det är någons fel, men många gånger kan man förbeygga det, och det är det jag gör när jag springer före och efter honom hela tiden och tillgodoser alla hans behov.

Om det får någon annan att känna sig obekväm pågrundav att de själva känner sig lata eller oengagerade, ja då må det vara hänt. Jag bryr mig inte ett dugg om hur andra sköter sina hästar (så länge det inte handlar om ren vanvård förstås) utan jag koncentrerar mig 100% på min egen häst.

 

Idag var han förresten värd uppåt en miljon. Finaste killen.

 

Idag gjorde syster mig sällskap till stallet. Medan jag mockade, gjorde hon iordning Sockan för att sedan rida lektion för mig.

 Jag kanske är lite partisk, men hon är jätteduktig! Det märks inte att hon haft uppehåll från ridningen i tio år.

 

 

Även fast jag vaknade av att ryggen värkte som aldrig förr, så kändes det ändå okej att vakna upp till en ny vecka. (Jag ska ringa till en osteopat imorgon, så förhoppningsvis slipper ni tjatet om min smärta framöver).

 

Efter att ha lämnat Nikki på förskolan, åkte jag ner till stallet. Mockade boxen och fyllde spån. Bästa terapin och ett bra sätt att komma igång på morgonen tycker jag.