Knäckt
Dagen har gått i ett. Jag har irrat hit och dit för en massa måsten, och ju längre dagen gick, ju ondare fick jag i magen. Det började någonstans i mitten av magen och sen vandrade smärtan längre och längre upp tills jag började få svårt att andas.
Då insåg jag att det var en låsning i bröstryggen, som jag brukar få då och då.
Som tur var så var Emma J på plats på ridledarmötet som vi hade på eftermiddagen och eftersom hon pluggar till osteopat så slängde hon upp mig på ett bord och knakade och bände i mig lite, och så sa det klock och så var smärtan och andnöden borta!
Efter en stressig dag kände jag att jag behövde en helkväll i stallet för att komma till ro, och det fick jag verkligen. Nikki red Zafir och sen red jag Crespo.
I slutet tog dock barnen över hästarna och klockan var alldeles för mycket innan vi slutligen kom hem.
Imorgon blir det ett lugnare tempo.
TGIM
Ok, jag är peppad på ny vecka med massor på gång.
Fast just nu kändes det som att det blev mycket just idag.
Jag ska snart lämna Nikki på skolan och sen ska jag jobba ett par timmar. Sen måste jag förbi på kontoret och jag vet inte alls hur länge jag blir där.
Sen ska Nikki hämtas, jag ska fixa stallet, laga middag, rida Crespo, helst hinna motionera Lilleman också. Och nu i skrivande stund inser jag att jag helst av allt skulle behöva byta några lampor på bilen, fylla spolarvätska och köra ner den till besiktningen! Crap, min stackars Skoda får alltid komma i sista hand.
Och hämta ut medicin, städa, handla... Shit, bäst att sätta fart!
Lycka
Det är så härligt att vara tillbaka i sadeln igen. Veterinären tyckte att jag skulle motionsrida lite lätt i alla gångarter fram till nästa helg då equiterapeuten kommer.
Ikväll har vi joggat lite, precis som igår och Crespo är så pigg och glad! Behandlingen med muskelavslappnande och stötvågor verkar gjort susen för jag kan riktigt känna skillnaden. Nu känner jag hur han tar i lika mycket med båda bakbenen och vänstergaloppen känns inte lika kantig. Självklart är han lite stel och lång efter vilan, men överlag känns han super!
Mitt husdjur styr mitt liv.
Ja, så känns det. Det är stallet, stallet och stallet.
Imorse var vi på plats vid 9 och mockade. Sen for Robert och Nikki ut och körde med Lilleman medan jag höll en lektion med några elever.
Sen var det dags för Nikki att rida Zafir och jag stod mest i mitten av ridbanan och gapade. Ungen galopperar över upphöjda bommar som om hon aldrig gjort annat. Svårt att tro att hon inte ens travade utan ledare för bara två veckor sedan.
Lunch på Stenmans med brorsan och Hansson och sen åkte vi tillbaka för att ta in en höbal, mocka hagarna, fylla vatten osv.
Nu är vi hemma en stund och jag diskar, tvättar, städar lite och läser bloggar. Snart ska vi åka ner till stallet igen så jag får rida Crespo.
Underbar kväll
Ikväll har vi haft en riktigt härlig tjejkväll i stallet. Plus Crespo förstås.
Jag, Nikki och Emma har pysslat, masserat, ryktat, ridit, pratat och skrattat i flera timmar. Då regnet strilade och brännmyggen svärmade utanför, hade vi mysigt i ett lugnt och stilla stall.
Nikki fick rida Crespo ikväll och han är så himla snäll. Trots att han bara skrittat i tre veckor så bar han henne runt över cavaletti och i slutet travade hon på honom för första gången. Inte den minsta tillstymmelse till bus. Han kanske skulle bli en bra ridskolehäst?
Filmklipp finns på min Instagram emilystighall.
Nu känner jag mig helt lugn i kroppen och all oro, frustration och ångest är som bortblåst. Stallet är min medicin, thats for sure!
Morning!
Tack och lov har inte Nikki feber längre! Dock stannar hon hemma från skolan idag med för säkerhetens skull.
Ni ska tro att hon var arg på mig när jag sa att hon inte fick gå. Hon älskar skolan.
Planen är att vi ska ligga inne ett tag till och fortsätta att dricka vatten och vila. Förhoppningsvis kan vi åka ner till stallet i eftermiddag om hon fortsätter att vara pigg.
Jag själv däremot känner mig som en knöl, men jag har inte tid att vara sjuk så jag försöker ignorera det.
Idag ska Crespo skrittas, masseras och stretchas. Imorgon ska jag rida!
Nikki har ägnat morgonen åt att pimpa bilder på Zafir.
Hästhållning
Det är alltid debatter kring hästhållning i olika sociala medier och på bloggar jag läser och jag brukar oftast inte argumentera då jag vet att de som tycker annorlunda än mig är lika övertygade om att de har rätt, som jag är att jag har rätt.
Men jag tänkte iallafall dela med mig lite av några tankar jag har.
Hatet mot enskilda ryttare och hästägare för att en av världens bästa dressyrhästar inte längre är bäst tycker jag är förkastligt. Ja, det är tråkigt att sagan om Totilas slutade som den gjorde men jag tänker såhär: Ingen av oss "vanliga" ryttare kan nog ens föreställa oss vad det handlar om att rida och matcha en sån häst. Att ägare/ryttare/team inte skulle ha hästens bästa i absolut fokus är löjligt att ens tänka. All press, allt jobb och framförallt alla pengar som ligger bakom gör mig rätt övertygad om att man vill lyckas. Och för att lyckas måste hästen må bra. Sen att saker och ting ändå inte går som man vill, det är vi nog alla bekanta med. Vi vet väl alla hur svårt det kan vara att undvika skador och trots att man gör allt man kan, så kan man ändå drabbas av nederlag? Om inte, så kanske man inte sysslat med hästar nog länge.
Det kan vara lätt att säga att man hållit på med hästar i trettio år och aldrig haft en halt häst, om man inte har tillräcklig kunskap för att bedöma en hälta och dessutom aldrig låtit sina hästar träffa en utbildad veterinär/equiterapeut/hovslagare/tandläkare. Givetvis kan man hävda att alla hästar man ägt och haft har varit vid god vigör, när man gömt dem ute i skogen där ingen annan ser dem.
Det är inte lika lätt när man har världens ögon på sig.
Att låta hästar vara hästar och leva naturligt låter jättefint. Men det finns INGEN häst i fångenskap som lever naturligt. I och med att vi har dem som tamdjur så har vi fråntagit dem deras naturliga miljö.
Det finns ingen lösdrift som kan mäta sig med de enorma områden en vild häst rör sig över under en dag. Mig veterligen finns det varken automatiska foderbehållare, hösilage eller vindskydd för en vild häst att tillgå. För mig är en ligghall och en thermobar lika sällsynt i hästens "naturliga miljö" som en box och en krubba.
Men det kanske är bra att våra hästar inte lever så naturligt, eftersom många av dem skulle dö av svält, tjuvjakt, rovdjursangrepp och skador.
Jag är absolut inte emot lösdrift eller utevistelse för hästar men jag önskar att folk kunde hålla sig till verkligheten. En häst på en lösdrift är lika fångad som en häst på box, och inget av det är i grunden naturligt för hästen. Så om vi så gärna vill värna om det som är naturligt för hästen så borde vi väl helt enkelt släppa dem fria. Sluta rida på dem. Sluta utfodra dem.
Eller så kan man ju se det som så, att för min häst som är född i en box, precis som tusentals hästar före honom, så är kanske det naturligt för honom. Precis som det är naturligt för mig att bo i ett hus, även om mina förfäder sprang runt med djurhudar kring höfterna och bodde i kalla grottor.
Frågor på det?
Fängslad
Det finns ingenting värre än när Nikki är sjuk. Jag tycker så himla synd om henne. Som tur är så är hon bara febrig och trött, och det brukar ju ge med sig genom vila och vätska.
Just nu sover hon, och hennes kompanjon Pixi stöttar såklart i alla lägen.
En sak som också är sjukt jobbig är att jag blir helt bunden här hemma. Tackochlov har jag fina människor omkring mig, så både jobbet, hästarna och ridlektionerna har ordnat sig. Nikki ska också få vara med min pappas sambo när jag åker iväg på föräldramötet.
Men ledan! Vi har sett två filmer, jag har läst ut en bok (som jag började på imorse) och nu kryper det i kroppen på mig. Känns som att jag ska bli tokig om jag inte får åka till stallet snart!
Jag är inte skapt för att vara inomhus!
Dålig tajming
Alltså den här dagen!
Jag har varit stressad inför idag eftersom mina ridlektioner kommer att krocka med ett föräldramöte på Nikkis skola. Jag vill verkligen inte behöva ställa in mina lektioner då det är första gången för terminen, men det verkar inte som att jag hittar någon ersättare. Detta har resulterat i att jag knappt sovit en blund inatt.
Jag har vridit och vänt och vaknat otaliga gånger.
Nu på morgonen konstaterar jag också att Nikki har feber och inte kan gå till skolan! Och jag som måste jobba!
Emma skulle iallafall fixa mockningen till hästarna men jag hade gärna velat hinna skritta Crespo och massera honom.
Åh, ibland önskar jag att jag hade lite hjälp!
Den här dagen blir fullständigt kaosartad och det finns inget jag kan göra åt det.
Fan!
Vinterförberedelser
Jag kan inte tro att det är sant! Det verkar som att Lilleman håller på att fixa vinterkostymen redan!
Jag hoppas att han inte tänker bli lika långhårig som förra vintern för då kommer han att svettas ihjäl i stallet. Och då kommer jag måsta göra en liten klippning trots Roberts protester.
Giv mig styrka
Som ni vet har min vän Emma varit i Grekland en vecka. Hon upptäckte att alla hästarna där hade något slags pärlhalsband på sig.
En man med en skimmel berättade då att man fick dessa halsband av sina vänner när man köpt en häst och att halsbanden sägs bringa tur till både hästen och dess ägare.
Så nu har Crespo fått ett äkta hästhalsband från Grekland och stenarna i just detta halsband sägs ge styrka.
Vi hoppas att det stämmer.
Saker jag gillar att göra, förutom att rida min häst:
Godmorgon!
Även fast jag egentligen är sjukt trött då jag sovit alldeles för lite på sista tiden, så känner jag mig ändå liksom fylld av energi. Det beror förmodligen på att jag har en frisk häst som väntar i stallet.
Idag ska han skrittas, gärna ute i skogen om inte regnet börjar ösa ner. Då han fick en rejäl genomgång på bakdelen igår så blir det bra med en ordentlig skrittrunda idag tänker jag.
Men först ska jag snabbstäda lite här hemma, det server som ett slagfält! Och klockan 9 ska Nikki vara i skolan och jag på jobbet.
Bäst att sätta igång!
Veterinärbesöket
Så var vi där.
Per ville först se Crespo på lina efter att jag berättat storyn bakom besöket.
Jag var darrig på handen när jag började lina runt Crespo, men efter ett par varv kände jag lugnet. Crespo såg med ens riktigt spänstig ut och verkade helt som vanligt.
Per var nöjd.
Sen Kollade Per noga igenom hela hästen. Vi pratade om muskelskadan och sen var det dags för böjprov.
Klockrent!
Per flinade lite och sa massa pedagogiska saker, men för att ta det lite kort och mellan raderna så sa han typ: "Du tror väl inte att hästen får kissing spines eller ledinflammationer för att du lämnar honom i hagen en dag. Klart att han har gjort något i hagen, och nu är det borta"
Lite snopet men såklart en stor lättnad. Men eftersom vi ändå var där så passade vi på att behandla den envisa muskeln. Muskelavslappnande sprutor och stötvågsbehandling.
Planen framöver är att jag ska rida lite lätt i alla gångarter och sen ska equiterapeuten Anna behandla honom igen om en och en halv vecka.
Behöver jag säga att jag kommer sova gott i natt?
Ångesten
Ni kan inte ana vilken ångest jag har inför dagens besök hos veterinären.
När jag ringde och bokade tid så var både jag, veterinären och alla runtomkring mig övertygade om att Crespo klantat till det i hagen igen eftersom det dök upp från ingenstans.
Men jag har verkligen bara blivit mer och mer övertygad om att det är någonting värre. Han blir ju inte bättre. En vrickning eller sträckning borde liksom ha blivit bättre vid det här laget.
Idag när vi skrittade ut tyckte jag dessutom att han liksom vinglade med bakdelen hit och dit. Jag har hela tiden i bakhuvudet att det ska ha med muskelskadan att göra. Den har varit ett långdraget problem och rent teoretiskt så borde ju någon annan del av kroppen slita värre då han gärna fuskar och avlastar höger bak.
Sen finns alltid tanken där: Jag fick hästen praktiskt taget gratis. Något måste vara rysligt fel!
Ja, om en stund får vi veta.
Jag mår illa.
Black Beauty
Nu är Crespo duschad, torkad, ryktad, lindad och nattad. Jag har fixat lite i bussen, handlat lite frukost inför imorgon och nu ska jag duscha och krypa i säng. Imorgon ringer alarmet 4.30!
Bästa vänner
Nu är jag i Järvsjöby för att lämna Nikki. Wildahunden har nog längtat efter sin lilla kusin.
Full fart
Den här dagen har gått i ett.
Imorse var det fullkomligt kaos i mitt huvud när allt skulle packas för skolan och Nikki var så noga med kläder hit och dit och frisyrer och jag vet inte allt.
Min hjärna var dessutom mos efter en sömnlös natt med många tankar och funderingar.
Men iväg till skolan kom vi, och efter en halvtimme i klassrummet åkte jag iväg och jobbade. Sen snabbt ner till stallet för att fylla vatten, mocka, spåna, sopa, fylla hö och foder och samtidigt försöka hålla koll på hur det gick för hovis med våra nytillskott Sunny och Basco.
Snabbt iväg till skolan igen för att hämta Nikki. Iväg till affären för att köpa lite mer skolkläder och skor på rean, och sen Granngården för inköp av mer myggmedel.
Nikki ville hälsa på hos en kompis, så efter att jag gjort lite fler ärenden åkte jag till stallet och skrittade Crespo och Åsnan.
Nu är jag hemma för att slänga i mig lunch, eller middag snarare och alldeles strax ska jag åka och hämta Nikki och sen ska Crespo duschas innan jag ska åka och lämna Nikki hos min syster. Hon ska sova där i natt eftersom jag och Robert drar iväg tidigt till Timrå imorgon.
Gamla mamman
Det var en lite overklig känsla imorse när jag följde Nikki till skolan.
Skolan! Mitt barn går i skolan. På riktigt.
Hur gick det till? Jag som känner mig som arton fortfarande!
Nikki tycker iallafall att det är jättekul och jag tvivlar inte en sekund på att allt kommer att gå som en dans. Hon kan redan läsa, skriva och räkna riktigt bra och hon har många kompisar, även i de högre klasserna. Min älskade unge!
Byggprojekt del två
När Robert byggt färdigt sitt förställ så gick han raskt till nästa projekt som ska bli en flakvagn. Jag ångrar att jag inte fotade skapelsen som den såg ut. Det var nämligen något övervuxet, rostigt vagnskelett som låg ute i skogen hos min mormor. Och där hade det nog legat sedan tidigt 80-tal eller nått.
Nu ser det iallafall ut såhär:
En sak får vi då säga om Robert. Han är en handlingarnas man, och han kan bygga det mesta.
Byggprojekt
Robert har byggt ett förställ till Lilleman. Det är tydligen någon makalös manick som man ska kunna koppla andra saker efter. Typ en harv, eller en hästfinka eller något annat som inte har skaklor och som man kanske vill kunna flytta på eller dra efter sig.
Jag har inte så stor koll, men de där två verkar då ha roligt tillsammans iallafall.
Terapi
Häromdagen gav jag mig ut på en skrittur med Crespo. Bara han och jag, skogen och solskenet. På långa tyglar lunkade vi fram och medan jag pratade med Crespo om ditt och datt så passade han på att norpa åt sig en och annan kvist från träden.
Jag är så glad att han äntligen litar på mig så vi kan ta såna här turer. Utan gramanen, utan studs och spänning.
Skitgöra
Jag vet inte om jag är lite knäpp, men jag tycker faktiskt att mockningen är en av de trevligare stallsysslorna. Det är liksom rofyllt att få stå för sig själv och peta runt i boxen, man hinner fundera mycket och sen gillar jag att det blir ett då tydligt resultat av det man gör. Man skapar ordning i kaos, och sånt älskar jag.
Före
Efter
Bäckahästen
Lilleman älskar vatten, så idag tog vi en liten tur till bäcken för att svalka oss lite.
Full fart framåt
Idag är det ännu en varm dag med strålande sol. Jag som annars inte brukar klara värmen så bra njuter faktiskt i fulla drag. Det känns att vi behöver det här vädret efter det som varit.

Nu är tillochmed långkalsongerna avtagna!
Igår fick jag ett spännande samtal när det gäller jobbfronten, och jag känner att om det bara ordnar sig med Crespo så kommer vi ha en spännande höst framför oss.
Ridskolan har fått in nya hästar, jag kommer ha fler nya elever och jag känner mig peppad på att dra igång.
Men nu blir det först jobb ett par timmar och sen ska jag och Nikki ta itu med alla stallsysslor.
Slut som artist
Idag har Lilleman tömkörts, Crespo och Åsnan har skrittats för hand. Sen har jag såklart fixat alla stallsysslor, hjälpt lite barn med ponnyer och sådär.
Sen har jag jobbat, fixat massa papper, skrivit rent protokoll från styrelsemöte, mejlat, ringt samtal och så vidare.
Jag har hunnit med en hel del, även om det känns som jag inte fått något vettigt gjort.
Nu ska jag iallafall sova, för imorgon drar vi igång igen och då ska jag även försöka baxa in en höbal på något sätt. Inte lätt när man är själv men det löser sig nog.
10 timmar stall
Hur man spenderar tio timmar i stallet:
- Man mockar, spånar, fyller vatten, hö och foder till tre hästar.
- Man ryktar tre hästar, två gånger.
- Man rider tre hästar.
- Man får vansinnesutbrott på Emmas stökiga skåp och går helt Sheldon Cooper på dem.
- Man gör samma sak med sina egna, fyra skåp.
- Man planerar ett hästevent.
- Man jagar sponsorer.
- Man hjälper barn med att göra iordning ponnyer.
- Man tar in tre hästar.
- Man ryktar tre hästar igen.
- Man lindar ben.
- Man lagar en hage.
- Man kvällsfodrar.
Inga problem.
Fakiren Crespo
Emma gav Crespo en fiffig present häromdagen. En spikmatta!
Nu är den en del av vårt rehabschema som nu ser ut såhär:
- Spikmatta på muskeln för att öka blodcirkulationen.
- Massage
- Skritt
- Stretch
(Brukar lägga en filt över så det blir ett lätt tryck. Crespo tycker det är superskönt!)
Hästhelg
Oj, det känns som att vi inte gjort något särskilt i helgen, men ändå har vi varit igång från morgon till kväll.
Det började med att jag och Emma drog till Sundsvall för att hämta hem ridskolans nya häst. Vi var inte hemma förrän 21.30, så det blev ingen motion för hästarna den dagen.
Sen har det bara varit stallet för hela slanten. Robert har ägnat all tid åt Lilleman. Han har kört, ryktat och även gett Lilleman en välbehövlig dusch.
Även Zafir fick duscha igår, och eftersom Nikki haft hand om honom hela helgen så har det blivit en del ridning både på ridbanan och i skogen.
Och själv har jag lyckats bli stucken av antingen en geting eller en brems. Allergisk som jag är så har min arm svullnat något enormt! Robert kallar mig Karl-Alfred.
Nu ska jag snart hoppa isäng då morgondagen bjuder på ännu en resa. Ytterligare en ridskolehäst ska hämtas.
Hjärtat
Merde!
Hade just skrivit ett sjukt långt inlägg som innehöll både bilder, dagens händelser och lite tankar om nuet och framtiden. Och så fuckar telefonjäveln ur.
Gaah!
Kort sammanfattning:
Min dotter är superduktig.
Jag har fina vänner.
Crespos tillstånd tar långsamt livet av mig.
Jag känner mig ensam.
Sådär, nu kastar jag satanstelefonen i väggen.
Out!
Förnedrad
Det känns som att Lilleman på den här bilden tycker att det är för mycket av:
- Små tjejer
- Shetlandsponnyer
- Rosa och lila kläder
- Flätor i manen
Och för lite av:
- Timmerstockar
- Manligt sällskap
Det är inte lätt för honom när husse är borta.
Han skulle bara veta att jag söker igenom hela internet efter blingbling-träns till honom..
(Säg inget till Robert)
Orange is the new black
Man kan inte tro att jag och Emma är i trettioårsåldern, har barn och får vistas helt fritt i samhället.
TGIM
Mardrömmar inatt igen. Blir galen på det här! Så himla otäckt varje gång.
Aja, annars börjar veckan bra. Solen skiner och Pixi väcker mig med att spinna högt och ljudligt. Nikki börjar sitt ridläger idag, så nu ska vi slänga i oss lite frukost, och sen åker vi till stallet.
Blank
Idag har jag verkligen inte haft någon energi. Släppte ut hästarna strax efter kl 6, och sen åkte jag hem och somnade om. Trodde aldrig jag skulle klara av att ta mig upp igen. Drömde mardrömmar och pratade i sömnen gjorde jag också.
Frukost och sen stallet igen. Vi mockade åt våra hästar och så tog jag två ridskoleboxar också. Robert mockade hagarna och så öppnade vi en höbal och packade in den i våra höbås.
Behöver inget gymkort!
Hem, putsa fönster, städa lite... Sen kom Robert med matkassar så vi satte igång och lagade 5 olika maträtter som vi gjorde matlådor av.
Stallet igen. Vi jobbade lite med Lilleman, Nikki red Zafir, och jag konstaterade att Crespo fortfarande är ofräsch. Ungefär där damp energinivån i botten och då åkte jag hem och tröståt rostat bröd.
Godnatt.
Livet
Idag har det varit en rätt hektisk dag, och även fast jag muttrar och svär lite över alla måsten, så är det nog ändå såhär jag vill leva mitt liv.
Vid sju var jag, Nikki och Emma på plats i stallet. Hästarna släpptes ut, vi mockade, fyllde vatten, packade höpåsar osv.
Sen red Nikki första hästen för dagen; Zafir.
Vad tror ni, framtidens dressyrstjärnor?
Ett snabbt stopp hemma för att tvätta lite och äta lunch. En powernap på soffan hann jag också med innan det var dags för grabbarna.
Snälla kusin Natali skrittade Crespo medan Nikki satt upp på Lilleman.
Vi höll först till i paddocken, och sen tog vi en tur i skogen.
Vid 15,30 kom Robert med höet han varit och hämtat i Övik. 38 balar lastade vi av.
Då alla hästar blivit utfodrade och vattnade åkte vi för att slänga i oss en pizza. Sen drog Nikki iväg till en kompis medan jag och Robert åkte ner och gjorde bort kvällssysslorna.
Tog in alla hästarna (nu är det 8 stycken), ryktade, lindade ben, städade upp och slutligen kvällsfodrade vi.
Jag gissar att morgondagen kommer bli ungefär i samma stil...
ATM.
116 mil
Ja, jag har hunnit köra 116 mil med Skodan sedan igår morse. Idag hämtade jag nämligen hem älskade Nikki.
Oturligt nog passerade jag och Emma (som följde med som sällskap) Tegs Hästsport, och det slutade ju som alltid med att jag köpte saker som jag inte skulle...
Jag kan inte rå för det. Så länge det inte finns ett tolvstegsprogram för schabrakomaner så kommer detta missbruk att fortgå.
Nikki svingade sig upp på Zafir så fort hon kom hem. Även hon nyekiperad i ny tröja och ridbyxor från Hööks.
Jag och Crespo skrittade i paddocken en stund i vår Schockemöhle-stass.
Imorgon står först jobb på schemat och sedan stallet. Nikki ska rida Zafir, jag ska rida Crespo. Robert kommer hem så han får sköta Lillemans motion.
Lång dag
Startade dagen kl 6 imorse. Hann mocka och fixa stallet innan vi rullade mot Sundsvall.
Det blev en lång dag, och 67 mil bakom ratten för min del, men hästen vi provred var trevlig så det kändes som att det var värt det.
Nu hoppas vi bara att den går igenom besiktningen.
Väl hemma, just efter kl 21, promenerade jag hästarna en sväng, och nu tänker jag krypa i säng. Imorgon blir det ytterligare 50 mil i bilen då jag ska hämta hem Nikki från Umeå!
Men först ska jag hinna med lite jobb.
Natti.
Själavård
Det finns två säkra sätt att mota bort jobbiga tankar för min del: rida och städa.
När jag kom hem från stallet efter att ha tömkört Lilleman satte jag igång att städa.
Hann putsa fönster, dammtorka, torka element och lister samt dammsuga och skura golven i sovrummet och vardagsrummet. Resten av lägenheten dammsögs bara lite snabbt, för sen var det dags att åka till stallet igen.
Lilleman passar bra i pannband från PS of Sweden, eller hur?
Jag och Emma skrittade ut med Crespo och Åsnan en sväng och Crespo skötte sig så bra. Han är alltid stencool att rida ut på sommaren.
Sen blev det bara mys med hästarna innan vi kvällade.
Nu ska jag göra tidig kväll då jag ska upp tidigt imorgonbitti. Provridning i Sundsvall står på morgondagens schema. Blandannat.
Lilleman in action
Jag har spenderat eftermiddagen med denna kille.
Nu ska jag putsa fönster och sen ska jag åka ner till stallet igen för att skritta Crespo.
Så mycket att göra...
Imorse ringde jag och pratade med Helena hos PHVet. Hon gav mig en tid den 25:e och tyckte att jag skulle skritta Crespo så länge, så att han inte blir pigg och busig och skadar sig ännu mer.
Sen har jag jobbat ett par timmar, så nu ska jag åka ner till stallet och mocka. Sen ska båda hästarna röra på sig och sen hade jag tänkt hinna städa här hemma. Skulle verkligen behöva putsa fönstren.
Aja, en sak i taget. Nu: stallet.
Status
Givetvis såg Crespo likadan ut ikväll. Hade inte förväntat mig något annat såklart, men det känns verkligen skit.
Så ikväll har jag avanmält alla tävlingar, och imorgonbitti ringer jag till PHVet för att försöka få en tid.
Det suger.
Men kvällen har inte bara varit skit. Jag och Emma tog en ridtur med Lilleman och Åsnan, vilket var jättemysigt.
Trassel
För att skingra tankarna lite så åkte jag upp till Nästansjö i eftermiddag och hjälpte mamma att trä vävstolen.
Det är faktiskt enklare än det ser ut.
Nu ska jag åka ner till stallet. Återkommer med uppdatering om Crespos status senare.
Morning!
Usch, jag har drömt mardrömmar hela natten känns det som. Har vridit och vänt, svettats och frusit om vartannat. Känner mig inte direkt utvilad.
Just nu känns det extra jobbigt att Nikki är hos sin pappa och att Robert åkt iväg på jobb.
Nu ska jag jobba ett par timmar, och sen åker jag till stallet.
Hur ser er dag ut?
Jag orkar inte!
Crespo har varit så sjukt fin på senaste tiden. Ända sedan Brunflo-tävlingen har han gått som en klocka, och jag har varit så sjukt taggad på tävling nästa helg.
Ikväll skulle vi jogga lite lätt bara eftersom han vilade igår, och gick ett skrittpass i fredags. Känner ganska snabbt att något inte är som vanligt. Frågade Emma hur han såg ut, men hon såg ingenting när jag travade. Tog höger galopp och den kändes fyrtaktig och stötig. Höger är annars den bättre galoppen. Emma tyckte han såg oren ut.
Tog honom på lina för att se själv, och ja, något spökt med vänster bak, helt klart.
Lite gallig i vänster bakknä och has efteråt.
Alltså jag bryter ihop! På allvar!
Inte bara för att jag varit så sjukt peppad på tävlingarna, men också såklart för att jag vill att Crespo ska må bra. Och jag vill må bra själv också. Och utan att gå in på detaljer kan jag säga att just nu har ridningen och träningen med Crespo varit det enda som kunnat mota bort min ångest och få mig att koncentrera mig på något annat än allt som är jobbigt.
Det är min terapi, min medicin...
Nej fy fan vad allt bara blev nattsvart.
Och jag vet inte vad den här plötsliga "hältan" kommer ifrån heller. Som sagt, han har kännts kanon hela tiden, och dessutom har Emma sett honom nästan varje dag. Och är det någon som kan se orenheter och rörelsestörningar så är det hon.
Ska iallafall lina honom imorgon och kolla, men jag tvivlar på att det kommer att visa något annorlunda än ikväll.
Just nu har jag bara lust att lägga mig ner och gråta. Imorgon blir det nog till att avanmäla alla tävlingar, samt ringa PH för en tid.
Skjut mig!
