Emily

På framridningen fick jag ingen bra känsla. Han kändes trött och matt men ändå ofokuserad och på tå.

Försökte hålla min plan ändå, och känslan var ändå okej när det var vår tur.

Direkt inne på banan kände jag mig helt lugn, men Crespo däremot spände till. I uppridningen gjorde han sitt paradnummer och sköt iväg i några slags känguruskutt och det var med nöd och näppe jag lyckades hålla honom innanför dressyrstaketet.

Sen var det såklart kört. Genom hela programmet kändes det som jag satt på en atombomb som när som helst skulle explodera. Det blev inga ökningar och ingen bra känsla överhuvudtaget. När jag red upp på medellinjen för att avsluta, då kändes det som att Crespo slutligen slappnade av lite, så det var ju skönt att få avsluta på det sättet iallafall.

Nej fy så besviken jag är! En urusel ritt och procent därefter; 58%

Jag ska vara sur tills imorgonbitti hade jag tänkt. Sen siktar vi mot nästa tävling och försöker göra det bättre.

Nikki älskar livet i bussen.

Lovisa och Crespo på promenad.

Middag i bussen.

Bästa teamet knoppar.

Nikki tar hand om alla hundar på tävlingsplatsen.

Snart ska jag berätta om dagens start.

Snabb uppdatering. Min telefon har kraschat så jag kan varken ringa, smsa eller ta.emot något. Såklart kan jag inte surfa heller, så just nu har jag snott Roberts telefon

Igår red vi en La:4 och det var några få missar som drog ner procenten. Jag kom inte till ridning så som jag ville och det blev lite på Crespos villkor. Resultatet blev 62% och han skötte sig faktiskt jättebra både på framridningen och på banan så jag är jättenöjd! 

 

Idag startar vi La:3 kl 10.08. Håll tummarna för oss!

Vilodagen innebär en skrittrunda för hand i skogen.

Resten av veckan ska han ridas, men jag kommer att varva vanliga ridpass med kortare joggpass.

Då Robert jobbar borta nu, så är det jag som ansvarar för Lilleman. Ikväll tog vi en sväng runt skrittstigen.

Det märks att det bara är Robert som kört Lilleman nu på sista tiden, för i början tyckte han det var konstigt att jag kom och skulle bestämma. Han insisterade flera gånger på att gå rakt ut i skogen där han och Robert brukar gå, men han fick vackert finna sig i att hålla sig på vägen. En trevlig liten promenad fick vi, och som tur var hade det slutat regna.

Lite kallt och blåsigt, men vi klarade oss från regnet. Några avramlingar men annars flöt det på superbra. 

Nikki och Malin preparerade banan tidigt imorse.

Årets klubbmästare blev Malin som hade bäst resultat från både dressyren och hoppningen. Här med Stjerna. Kallblod kan!

När tävlingarna var avslutade motionerade jag Crespo och sedan var det dags för årets medlemsfest. Vi åt middag på hotellet och under kvällen delades det ut priser i olika kategorier. Det är medlemmarna som nominerat och skrivit motiveringar, så jag blev extra glad när jag blev utsedd till årets ledare.

Älskar motiveringen: "För att hon lär ut bra, är skitbra, är snäll och ger bra råd och är skitduktig och peppande men hård" Haha!

En jättetrevlig kväll som avslutades i stallet med kvällsfodring.

Imorgon är det tidig morgon i stallet igen, och sedan ska jag rida Crespo, städa här hemma och förhoppningsvis hinna städa i hästbussen.

Tjejerna och ponnyerna var jätteduktiga och efteråt hjälptes alla åt att bära ut hinder och ställa iordning inför morgondagens hoppning.

Duktiga Malin och Nova tog en första respektive andraplacering med ridskoleponnyn Zafir.

Jag och Emma styrde upp det mesta, blandannat totalförstörde vi domarbordet.

Imorgon åker jag ner och släpper ut hästarna och sen hoppas jag hinna rida Crespo innan det är dags för hopptävlingen att dra igång.

Idag joggade jag Crespo i ridhuset och han kändes precis lika fin som igår. Han skötte sig verkligen super, speciellt eftersom två traktorer dundrade på utanför.

Nu ska jag iväg för att hålla lektioner hela kvällen, och imorgon ska det ridas, fixas inför helgens klubbmästerskap och sen är det även lektioner hela kvällen imorgon också.

Fredag och lördag har vi tävlingar här på klubben, och på söndagen måste jag ta itu med bussen så allt är klart inför nästa helg då vi åker iväg på årets första tävling.

Ja, det känns som att veckan kommer att gå i en rasande fart.

Vad gör ni?

Medan Nikki hade teorilektion med sin ridgrupp passade jag på att rida Crespo. Jag blev nästan paff över hur otroligt fin han kändes redan från start. Allt var liksom på plats direkt. Han var pigg men inte spänd, framme men inte stark. Mjuk, rund och lätt kändes han.

Om det inte vore för att jag fått någon jäkla nackspärra, så hade jag nog ridit än, för han bjöd på en så otroligt fin känsla. Dock var jag illamående av smärtan efter en halvtimme, så det var bara att sitta av, slänga i sig lite piller och sedan skynda iväg på ett möte.

Min bästa, bästa häst! ❤

Hursomhelst så tänker jag behålla honom i ett par år till.

Men idag firar vi också Crespo som fyller 10 år. Älsklingshästen!

Han skötte sig utmärkt som vanligt.

Innan passet masserade jag honom, och efteråt stretchades han.

Nu ska jag åka ner igen och ta in hästarna och ge Crespo hans kvällsrykt. Robert och Lilleman ska ut i skogen.

Jag och morsan startade hemifrån kl 7 på lördagsmorgonen. Vid 9.15 rullade vi in i Umeå och slöt upp hos min lillebror för att ladda inför årets Toughest Race.

Förra året hamnade brorsan på plats 72 i resultatlistan, av då drygt 2500 startande. I år hördes banan vara mycket tuffare så vi förväntade oss inga stordåd, speciellt då Erik varit skadad och inte tränat som han borde pågrundav mycket plugg.

Vi var en stor hejarklack. Jag, syrran, mamma, kusin Oskar, hans flickvän Julia plus en hel hög vänner. Vi skrek oss hesa under dagen då vi hejade fram Erik och hans tre teammedlemmar.

Trots tuff bana och 3000 startande, så gjorde brorsan ett kanonlopp! Han fixade de 8 kilometrarna genom skpg, träsk och bäckar, och han klarade de 40 hindren galant! Han var dock lite för snabb, så vi hann inte riktigt med att se så mycket av racet, och fotona blev inte många.

Resultatet var galet bra. 49:e plats av 3000. Sjukt!

Sen firade vi med god middag på Eurasia och sen umgicks vi bara på hotellet. Skrattade, pratade och hade det allmänt trevligt.

Imorse steg vi upp och käkade hotellfrukost och sen packade vi ihop och hämtade Nikki hos hennes pappa. Handlade lite, käkade och sedan åkte vi hemåt.

Stannade i Vännäs hos Anders och Stina och drack kaffe och kelade med djur av diverse slag.

Nikkis favorit är hunden Mio.

Nu är man lite trött men samtidigt nöjd efter en trevlig helg. Vår familj har så roligt tillsammans och jag värderar det så högt. Men bäst av allt var nog ändå att komma hem till vardagen. Smutsiga hästar skulle ryktas som alltid på kvällen.

Imorgon drar en ny vecka igång med ridning, dubbla kvällslektioner, möten, klubbmästerskap och medlemsfest. Jag är peppad!

När jag skulle hämta honom i hagen var han däremot inte så peppad. Jag störde honom mitt i efter-frukost-vilan.

På kvällens ridlektion fick Nikki låna ponnyn Java, som är privatägd. Nikki var överlycklig!

Mindre lycklig var Lilleman. Han är nämligen jättekär i Java och stod och gnäggade efter henne när hon gick in.

Den här veckan bjuder på lite av varje: jobb, möten, ridlektioner, provridning med mera. Och eftersom jag ska åka bort i helgen så kommer Crespo få gå fem dagar i rad. Dock ska både underlag och intensitet i arbetet varieras, så det blir nog bra.

Lilleman har fått komma igång igen efter sin kolik. Robert har skrittat honom för hand i ungefär en vecka, men nu har de börjat vara ute i skogen igen. Vi är jättenoga med att se till att han dricker ordentligt, och så har han fått en hölåda i hagen så han inte ska få i sig sand och lera när han äter. Robert kokar linfrögröt åt honom och så äter han betfor och mag/tarm-pulver.

Nej, dags att fortsätta dagen. 

Men det gör ju inget, för det gör ju våra vänner också. Mina kompisar är där, och Roberts, och Nikkis också. 

Inte så konstigt egentligen, för hur skulle vi kunna umgås med folk om de inte är i stallet jämt de också?

Trevlig helg från osociala hästnördsfamiljen.

Gick in i ridhuset och tänkte att jag skulle jogga lite och bara fokusera på att få honom rund och mjuk.

Sen vet jag inte vad som hände, men vips så gjorde vi enkla byten utan att klanta till det, vi gjorde ordentliga bågar i den förvända galoppen. Vi gick in och samlade galoppen, och vi kunde sedan trycka på i en mellangalopp utan att allt föll isär. Han var framme, han var loss och banne mig om inte armbågarna var intill kroppen flera minuter åt gången. Det var magiskt! (Och det finns vittnen!)

Idag var han också duktig, men jag tycker inte han var lika bra som igår. Jag kom inte igenom det där sista snäppet av lösgjordhet, och i förvända galoppen kröp nacken upp och han blev lite "kaffekanna". Men hade dagens pass varit för två veckor sedan så hade jag jublat, men det bleknade lite i jämförelse med gårdagen.

Imorgon är planen att jogga i paddocken. Dock har allt regn gjort den riktigt tung, så vi får se hur det verkar imorgonbitti.

Hursomhelst är jag så lycklig över min fina häst! Han ger mig verkligen energi och jag är så glad att han är min!

När man tagit in hästarna ställde man upp dem en och en på stallgången och ryktade, sprejade pälsglans, kratsade hovarna, lindade benen och la på stalltäcket.

Detta är en rutin som jag alltid följt sedan dess, mer eller mindre. Jag vill alltid att hästarna ska vara rena och fina innan jag säger hejdå på kvällen.

 Åh, jag borde verkligen lära mig att hantera dessa datorer så kan kunde klippa och fixa med filmerna, men det kommer förmodligen aldrig att inträffa, så ni får helt enkelt lita på mitt ord när jag beskriver söndagens träning.

 Hursomhelst. 

Jag tyckte att Crespo kändes rätt bra från start, jag fick jobba lite i trav först, med lite öppnor längs långsidorna där jag fick rida framåt i öppnorna för att han skulle ta i samtidigt som jag kunde ha lite böjning i honom. Ofta när han står emot så är det för att han lyckas bli rak.

 Ganska snabbt verkade Ida nöjd, så vi gick över till galoppen. Vi red lite förvänd, och sedan började vi jobba med de enkla bytena, som jag just denna dag gärna hade döpt om till svåra byten. Det var nämligen inte lätt att få till dem. Jag är alldeles för långsam! Och totalt inkompetent när det gäller att synkronisera mina hjälper. Jag kan liksom inte göra flera saker samtidigt! 

Ida har dock ett stort tålamod, och coachade oss väl. Men ett tag tror jag hon var nära att bilda gråa hår, för hon liksom suckade i headsetet "Men rid då, Emily!" 

Lite lätt uppgivet sådär. 

 I slutet lyckades jag dock få en riktigt fin känsla i galoppen och vi gick in och samlade lite runt Ida. Sen tog vi lite trav igen och gjorde lite öppnor och skänkelvikningar, och då fick jag verkligen in den där superkänslan som man alltid drömmer om. Crespo var rund, hade ett lätt sug i handen, bärde sig själv, och tro det eller ej, men i några sekunder satt jag på arslet och höll armbågarna intill kroppen! Helt otroligt.

 Nu kommer det tyvärr att bli svårt att klämma in några träningar framöver då Ida ska föda ett barn och min kalender är totalt fullklottrad med måsten. Dessutom ska Robert iväg och jobba borta, och ridklubbens släp är borta på lagning. Men men, jag hoppas det ska lösa sig på något sätt ändå.

Sen skrittade jag rätt länge på lång tygel. Kändes som att det var bra att han fick röra på kroppen lite efter träningen igår.

Återkommer imorgon med vidare uppdatering.

Igår hann vi göra bort stallet och ridningen innan Nikki fick feber igen, så eftermiddagen och kvällen spenderade vi i soffan och försökte kurera så gott det gick.

Utöver våra två hästar och katten, så skötte jag även om pappas hund Loffe, Maddes två katter, och på kvällen rastade jag också Thessans två hundar. Så jag har fått hatta omkring en del för att tillgodose alla djurens behov.

Imorse vaknade jag kl 5 trots att jag knappt sovit en blund inatt. Låg kvar en stund, men när klockan var 6.30 begav jag mig till stallet för att fodra och släppa ut alla hästarna. Mockade till Crespo och sedan drog jag på utfodringsturné till alla hundar och katter.

I eftermiddag ska jag jogga Crespo, ge middag till alla hästarna och ikväll är det jag som står för insläpp och kvällsfodring.

Imorgon ser det likadant ut; utsläpp, insläpp och kvällsfodring. Sen ska vi klämma in dressyrträning också. Hoppas Nikki blir bättre, det är svårt att kombinera allt det andra samtidigt som hon ligger sjuk här hemma.

Extra tråligt också nu när det är jättefint väder ute. Men men, sånt är livet.

Det finns de som har det mycket värre.