En livstid i strid

Vaknade klockan 7 imorse och av någon outgrundlig anledning så hoppade jag ur sängen, tog itu med disken, dammsög golvet samt skurade. Nu har jag betalat räkningarna för den här gången, så nu känns det som att jag med rent samvete kan gå ut i solskenet och njuta av den här lediga fredagen.
 
 
 
Vad gör ni idag?

Framför TVn blir vem som helst ful.

Just nu går allt i hundranittio knyck känns det som. Jag tycker att vardagen består av måndagar och söndagar, morgon och kväll. Hela tiden. Jag hinner knappt kliva upp på morgonen förrän det är dags att gå och lägga sig igen. Var tar tiden vägen?
 
Nu är det ledigvecka och då är som alltid Nikki prio ett. På plats nummer två kommer Crespo, och allt annat får liksom stå tillbaka lite. Men hur det än är så finns det ju vissa måsten, och det är städning, tvätt, matlagning, räkningar osv osv... Och sen kommer jobbveckan då allt består av jobb och jobb och jobb, och så lite sömn och lite stall om man har tur.
 
Hursomhelst. Ridningen går bra, Crespo känns liksom väldigt stabil och det känns som att vi hela tiden tar oss lite framåt, även om det börjat plana ut lite mer nu på slutet. Men det är ju helt normalt med tanke på hur fort framåt det gick i början. Vissa dagar känns det faktiskt helt rimligt att börja tänka på tävling.
Vissa dagar, kanske inte så mycket...
 
Nej, jag har inte tid med detta, måste passa på att hinna få lite gjort medan Nikki sover. Och med det menar jag: Läsa en bok och äta choklad.
Kvällen är den enda stunden som man kan ägna lite tid åt sig själv. Bäst att passa på.
 
 

Idaträning 15/3

För första gången har jag lyckats fånga mig och Crespo på film.
Filmerna hittar ni här, här och här.
 
Eftersom jag är totalt datainkompetent så vet jag inte hur man lägger in filmerna här på bloggen så där tjusigt som alla ni andra gör, så om någon känner sig manad så får ni gärna förklara på ett enkelt sätt.
På grund av tidigare påtalad datainkompetens så är filmerna inte heller klippta så att bara de bra bitarna finns med. Jag bjuder på allt. När jag håller på att studsa av hästen, när hästen stannar och bajsar, när vi inte kan svänga medmera...
Men som sagt, det är den här nivån vi ligger på nu. Ibland är det bra, ibland är det inte så bra. Men det är väl det utveckling handlar om, att ha självinsikt och sträva framåt.
Så jag kommer inte att gardera mig med en massa förklaringar om varför det blev si eller så, utan sådär ser det ut när vi rider helt enkelt. Vi gör vårt bästa och vi tränar på för att bli bättre.
 
Egentligen är dessa filmer mest för min egen skull, men jag vet ju att jag har en liten "fanclub" som går in och läser här varje dag och som är nyfikna på hur det går med hästkraken. Så dessa filmer är för er!

Täckesdjungeln!

Hjälp!
Jag måste köpa ett regntäcke.
Och eftersom jag bor i inlandet, alltså en avlägsen plats där det inte finns någonting, så är det Inter-NETTET som jag måste förlita mig på.
Och jag hatar Internet.
 
Ni som är inne på dethär med internetshopping: Kan ni bara fixa detta åt mig?
 
Det jag mest lurar på är hur mycket fyllning man ska ha? Jag tänker ju att regntäcket ska kunna användas under "sommarmånaderna" mellan april-maj till cirka augusti-september. Det får ju inte vara för tjockt eftersom jag tänker att han ska kunna ha det på sig mitt under sommaren när det regnar. Samtidigt vill jag inte ha ett helt ofodrat då jag tänker att det lägger sig som en tät, åtsittande mask på hästen.
Är 50 gram lagom? Isåfall funderar jag på dethär täcket:
 
Horseware Amigo med 50 g fyllning. Kostar 670:- hos Strömsbergsgård.
 

Annars finns också detta som jag inte var helt negativ inställd till:
 
Capriole heter märket (?) och det har 100 g fyllning. Kostar 749:- hos MyOne.
 
 

Enklast hade ju varit att knalla in på en ridsportbutik och få klämma och känna, men det kan man ju bara drömma om. Den enda gången jag besöker Umeå är på söndagar, och då har tyvärr Tegs Hästsport stängt. Ingen som vill gå och shoppa åt mig?
 

Förkylningens högkvarter

Nikki fortfarande sjuk, dock ingen feber längre tackochlov. Men tyvärr alldeles för snorig och hostig för dagis så vi är nu inne på vår fjärde dag i fängelsehålan. Alltså lägenheten.
Man blir galen.
 
Som tur är så har jag min duktiga kusin Natali som igår fick rida Crespo på ridlektionen. Både skötte sig väldigt snyggt och idag lutar det åt att hon får rida honom igen.
Känner att förkylningen smyger sig på mig också och mitt huvud dunkar som om jag hade varit på ett sjuhelvetes kalas igårkväll.
Det var jag såklart inte.
 
Natali och Crespo.
 
Men jag försöker ignorera det så gott det går. Imorgon måste jag nämligen ta mig upp på pållen för att känna igenom honom litegrann innan lördagens träning. Sen ska det såklart bakas och grejas imorgon eftersom Nikki fyller år på lördag!
 
Blivande 6-åring.

Kom å köp!

Jag brukar då och då roa mig med att titta igenom en ohälsosamt stor del av utbudet på Hästnet.
Ibland vet man verkligen inte om man ska skratta eller gråta.
Ibland kan man ju sitta och skaka på huvudet när det är en häst man känner till, som ska säljas, och ägaren skriver en hel roman om hästen och dess egenskaper, och man vet att 90% inte stämmer.
Det gör väl inte så mycket egenligen, förutom att det kan vara synd för eventuella spekulanter, som kanske kör många mil i onödan.
Jag kan inte förstå varför folk ljuger i annonser? Om det kommer någon och provrider hästen så kommer de ju förmodligen att genomskåda lögnen rätt omgående. Skriv inte att hästen är "supersnäll att rida ut, ensam och i grupp" om den i verkliga livet står på bakbenen och vägrar lämna stallplanen.
Skriv inte att hästen har "kapacitet för dressyr" bara för att den numera vägrar ut sig på hoppbanan. Att din häst inte vill hoppa, gör den inte automatiskt till en dressyrhäst.
 
Hursomhelst. Några guldkorn jag hittade idag:
 
"Jag har varit hästmänniska i 32 år och ska sälja mitt sto som ska föla om en månad. Om köparen står för bensinen så kan jag transportera hästen till dig!"
- Borde man inte efter 32 år som hästmänniska veta att man inte bör transportera ett sto som är så långt gånget?
 
"Jag importerade min häst till Sverige i höstas. Säljer pga tidsbrist"
- Really? Ett halvår senare. Du tänkte inte att du skulle kolla upp hur mycket tid en häst tar i anspråk varje dag, innan du började importera och leva rövare?
 
Ja, det finns så mycket konstigt på Hästnet. Man blir både fascinerad och irriterad. Men såklart finns det många fina hästar som verkar säljas av seriöst folk. Jag tittar mest på ponnyer och drömmer.
 
 
Om Robert och Nikki fick bestämma, skulle vi omgående lägga vantarna på Aller.
Nikkis argument: "Han är snäll mamma, och han gillar hö!"
Roberts argument: "Nikki tyck´ om han!"
 

Bad romance

Psykstädningen fortsätter. Förstår inte hur jag någonsin ska kunna klara av att ha ett stort hus.
Igår städade jag som sagt i fyra timmar och hann ändå bara med köket, toan och hallen. I och för sig så var jag så sjukt pedantisk att de där tanterna på "Rent Hus" hade blivit helt religösa. Men ändå.
Idag är det Nikkis rum och vardagsrummet som ska klaras av.
Mitt och Roberts rum får bli Roberts projekt.
 
Hoppas det här är sista dagen som Nikki måste hålla sig inne. Det går mig på nerverna. Jag har så mycket som ska göras så jag har verkligen inte tid att bara sitta inne. Men vad gör man när hon är sjuk. Bara att gilla läget.
 
 

Var det dig jag såg, som en skugga ur mina drömmar?

Oj, nu var det länge sedan jag bloggade. Jag har nog inte tid för någon blogg egentligen, för livet går verkligen i alldeles för hög hastighet just nu. Det är så mycket som ska hinnas och jag kan inte förstå hur folk kan få ihop vardagen?
Jag menar, jag har ett barn på halvtid, en häst, en katt, ett jobb där jag bara jobbar varannan vecka och en sketen liten lägenhet. Och så Robert såklart, men han klarar sig ju rätt bra själv. Och ändå hinner jag ingenting!
 
Hursomhelst. Crespo har fått ta det lite lugnt i ett par dagar. Han håller på att fälla vinterpälsen (där fick jag för att jag inte klippte honom!) och han är på ett riktigt skithumör. Har börjat ge honom b-vitamin och ryktar för glatta livet för att hjälpa honom på traven. Men i lördags hostade han lite när jag började trava så då beslutade jag att han skulle få en halvvila.
I fredags skrittade vi ut, i lördags joggade jag lite lätt i ridhuset (det var då hostan kom) så igår promenerade bästa Natali med honom i cirka 40 minuter och idag fick han en helvila.
Jag brukar inte lägga in planerade viloveckor, utan brukar låta dem komma när de kommer. För man kan ge sig den på att det händer något med jämna mellanrum som kan tvinga en till vila. Men oftast tycker jag att en hosta eller annat kan komma rätt lägligt såhär. Hästarna kan behöva en liten paus, och med tanke på att Crespo genomgått en ganska drastisk förändring på många plan och gått rätt intensivt sedan början på december så är det inte mer än rätt att han får lite återhämtning.
 
Efter ridpasset förra måndagen. Lite dusch, lite liniment och lite mysiga täcken.
 
Den här veckan hade vi planerat in så mycket roligt. Eftersom Nikki spenderat hela sportlovet på simskola så var vi såklart ivriga att få se henne in action här på badhuset i Vilhelmina. Sen hade vi också planerat in dagis, hundpromenader, skidåkning, ridning och såklart kalas på lördag då Nikki fyller hela 6 år!
 
Men igår när hon kom hit så var hon riktigt förkyld, och under natten fick hon feber. Så dagen har spenderats inomhus med en massa juice, isglass och film. Supertråkigt.
Själv städade jag vansinnigt i fyra timmar, och medan jag gjorde det så ritade Nikki.
 
Hon är helt otrolig på att rita och måla. Och fantasin visar inga gränser.
 
Förra gången hon var här så gjorde hon semlor hos mormor.
 
 Och så tog hon hand om morfars hund Loffe.
 

Känns skönt att hela familjen är samlad igen. Nikki har ju som vanligt varit hos sin pappa när jag haft min jobbvecka, och Robert har också varit på vift under helgen. Men det bästa med det (förutom att jag passade på att dricka vin och tjuvöka med en kollega under fredagskvällen) var att han hade med sig en massa presenter till mig och Crespo.
Crespo fick benlindor, en uppsättning röda som kommer att bli fina till det beiga schabraket, samt ett par vita som jag hoppas att vi någon gång i framtiden får använda på en prisutdelning. Man måste sätta upp mål här i livet! Sen fick han också fyra stycken reflexboots. Jag antar att Robert tyckte att det såg aningens osäkert ut när jag och Crespo begav oss ut på en ridtur i fredags, och han tänker nog att det är bra om Crespo syns ordentligt när han skenar hem efter att ha kastat av mig.
 
Själv fick jag en jättehärlig väst. Älskar västar! Kommer att matcha benlindorna också.

RSS 2.0