En hästpassagerare som leker med maten
Jag har läst så mycket om årets Jerringpris även i år. En del väldigt bra inlägg, men mestadels en massa tangentbordsdiarré från folk som "int begrip" Jag tänker förklara lite, och jag gör det i punktform, så kanske även en del sportjournalister hänger med.
- Att rida är ungefär som konståkning. Konståkning i par. (Ni har sett det på tv, det är förmodligen skitjävlasvårt och kräver en otrolig kontroll, balans och disciplin. Men man har aldrig provat eftersom man har nog svårt att bara stå upprätt på ett par skridskor fastän man har en orange kon att stötta sig på)
Skillnaden mellan ridning och konståkning dock, är att i ridning så är din partner dövstum och väger 700 kg. (Ni som säger att det är svårt att förstå folk som pratar med brytning, prova att kommunicera med en häst!)
- Om du mot förmodan skulle klara av ovanstående, alltså att kommunicera med hästen så pass att du kan få den att gå ungefär dit du har tänkt dig, så har du en lång väg kvar tills du kan tävla, för att inte tala om att börja drömma om några slags medaljer eller priser. (Jag har ridit i 25 år, och jag försöker envetet att ta mig upp till medelsvår nivå. MEDELSVÅR. Inte OS. Inte VM. Inte EM. Inte ens SM. Klubbmästerskapet i Vilhelmina är fan en bedrift bara det, och då är jag varken obegåvad eller har inlärningssvårigheter) Jag är liksom bara ungefär som de flesta som håller på med ridning; en glad amatör. Och det beror inte på att jag saknar ambition. Nejdå, det är bara för att jag vet hur otroligt mycket som krävs för att bli framgångsrik i sporten och att det bara är en handfull som tar sig till toppen.
- Om vi leker med tanken på att jag skulle bli otroligt framgångsrik som ryttare, då har vi nästa aspekt; hästen! Detta stora djur, flera hundra kilo muskler och en hjärna stor som en valnöt. Visst, min häst är duktig. Han förstår ord som "stanna" "kom hit" och "duktig kille" Typ som en hund. Han har också lärt sig att vissa rörelser jag gör med min kropp när jag sitter i sadeln betyder olika saker. Dock så har jag aldrig träffat en häst som förstår instruktioner som "Efter hinder nummer 7 måste du ta 5 korta galoppsprång innan oxern, annars river vi" eller "När vi kommer till bokstaven A vill jag att du vinklar bakknäna, lägger över vikten på bakdelen, böjer din hals i en elegant båge och stannar, för att sedan backa spikrakt 4-6 steg, ok?" Allt detta måste vi förmedla genom kroppsspråk. Låter enkelt va?
- Vi drömmer vidare om att jag nu är otroligt begåvad som ryttare, min häst pratar perfekt svenska och kan läsa mina tankar. Det är dags för att slå alla med häpnad! Eller nä. Min häst, som jag redan nämnt väger 700 kilo och har långa smala ben, och är dessutom ett flyktdjur som därmed kan uppfatta en plastpåse som ett oerhört stort hot mot sin överlevnad, har skadat sig! Karriären är över. Och det som tagit oss 4 år att lära oss att kommunicera och träna in alla våra bästa moves! Dags att börja om, köpa en ny häst. Få se, vad kostar en häst som är lika bra som den jag har? (Som för övrigt står skadad och kostar tusenlappar i veterinärvård varje minut, För det fina i kråksången är ju att vi inte kan göra oss av med våra hästar som ett par trasiga skidstavar. Dom jäklarna nästlar sig ju in i våra hjärtan och bli familjemedlemmar dessutom) Jaha, vi kollar hästnet. Flera hundra tusen! För en häst som jag inte känner. Och som kan snubbla omkull och bryta benet imorgon om jag har otur.
För det är ju så. Som idrottare i många andra sporter kan du själv ansvara för din träning, kost och hälsa. Men det är skitsvårt att säga till en häst "Vi har en skitviktig tävling om en månad, kan du låta bli att sträcka en muskel tills dess? Please, du får en morot!"
Sverige är en ganska liten hästnation jämfört med många andra länder dessutom. Lägg till också att du inte bara ska tävla mot människor som är av samma kön som du, eller i samma ålder eller i samma viktklass. Du tävlar för fan mot alla! Eftersom det inte existerar kön, ålder och viktklass i ridsport. (Bara när du är liten, du tävlar ponny mot andra barn under 18 så länge du själv är under 18)
Jag kommer inte att säga att Peder var värd priset mer än någon annan. Alla utkämpar sina egna strider. Alla kämpar i sin sport och gör sina uppoffringar. Hade Sarah vunnit hade jag varit glad för hennes skull. Hon är en fantastisk idrottare. Det kan jag erkänna, trots att jag lever i hästsekten och är en hästpassagerare. Men jag tolererar fan inte att folk som inte kan läsa på lite och sätta sig in i saker ska vräka ur sig en massa skit. (Jag avslutar här för att jag känner att min pedagogik håller på att bytas ut mot furious anger, lätt hänt när man ska försöka förstå sig på folk som är dumma i huvudet.)
God natt gott folk, nu ska jag ut till hamburgarna. (HÖ HÖ HÖ)
Jag är provocerande lycklig
Sen sist då?
Nja, har bara blivit med gård, börjat bygga ett stall och köpt en ponny...
För att göra en lång historia kort: Vi hyr en gård. Vi bygger ett stall. Nikki har fått en ponny. Jag är lycklig. Jag är väldigt upptagen. Vill man hänga med i svängarna gör man det säkrast via instagram.
@emilystighall
@nastansjostallet
En sak som jag fått erfara flertalet gånger är att man omges av olika slags människor. Det finns människor som är avundsjuka men som ändå är glad för ens skull. Såna som säger "Åh, jag skulle också vilja. Shiit vad roligt för er!"
Och så finns det de som är missunsamma.
Jag väljer att inte lägga energi på de sistnämnda, men jag tycker synd om dem.
Jag avundas massor av människor. Vill vara lika duktiga som dem. Ha samma saker som dem. Kunna leva som dem. Det är det som sporrar mig framåt. Det är nog det som gör att jag i slutändan får det jag drömmer om. Den där mannen, den där hästen, den där gården, det där livet...
Jag fick det bäst. Och jag ber fan i mig inte om ursäkt för det.
Underbart
Igår efter jobbet åkte jag till stallet. Det var ungefär tre minusgrader och solen sken. Bättre väder kan man inte få. Det var som att jag skulle kompenseras för all skit på senare tid för det var ju dessutom fredag, och sen hade paddocken blivit skottad. Kan man önska mer?
Big no-no!
Läste någon lista igår på saker som man stör sig på. När det gäller "verkliga livet" så är jag inte så noga, men när det kommer till hästarna och stallet så finns det vissa saker som får mig att vilja sätta eld på mig själv.
1. Spån i svansen!
Det spelar ingen roll hur bråttom man har, eller om man bara ska ut och rida i skogen. Har man inte tid att borsta svansen ska man fan i mig inte rida heller. Jag brukar säga till mina elever att den som har lämnat spån i svansen på sin häst kommer att ramla av!
2. Knoppa kvällen innan!
Ofta när jag är på tävling så ser jag hästar som står knoppade under ett helt meeting. Jag kan inte förstå det? För det första så måste det vara grymt obehagligt. Jag flätar i alla fall ganska hårt när jag knoppar och skulle inte vilja gå runt med det i flera dagar. För det andra så blir knopparna rätt fula med tiden och det måste slita oerhört mycket på manen. Nej, har du en tidig starttid får du väl kliva upp en timme tidigare då. Enligt mig knoppar man precis innan man sadlar, och sen plockar man ur dem efter ritten eller eventuell prisutdelning.
3. Remmar som hänger och slänger!
På tränsen finns det hällor som är till för att man ska trä remmarna igenom dem. Att sidostycken och käkremmar har fladdrande remmar som inte är trädda genom hällorna ger mig eksem i ögonen.
4. Felknäppta grimmor!
Grimmor med pistolhake ska knäppas så att "plutten" hamnar på utsidan, inte emot hästen! Kan inte förstå hur en del människor som hållit på med hästar i 20 år har kunnat missa denna lilla detalj?
5. Utsläppt hår.
Långt hår är väldigt snyggt tycker jag. Men inte när man rider! Jag skulle aldrig kunna ha mitt hår utsläppt när jag rider. För det första gissar jag att det är irriterande och i vägen. För det andra riskerar man att fastna i saker och för det tredje så ser det jäkligt slarvigt ut. Sätt upp håret!
Okej, nu ska jag ge mig innan blodtrycket stiger. Ha en bra dag. Och sätt upp håret.
Allvarligt!?
Jag fattar inte vad som är meningen med all denna sjukdom? Känns som att vi varit sjuka hela 2017 så här långt. Nu när Nikki är frisk så har jag åkt dit på feber och förkylning igen!
Jag försöker dock tänka bort det så gott det går, men jag kan då inte påstå att man är någon bra ryttare med febersvetten rinnandes nedför ryggen. Tur att Crespo är så fantastiskt duktig nu för tiden att han klarar att bära sig utan lika mycket hjälp från min sida.
Härom kvällen blev jag kontaktad av Crespos uppfödare som både skickade bilder och berättade en del om Crespos släktingar. Så roligt!
Här är han bara ett par timmar gammal. Hur söt! ?
Renovering
Nu har Crespo genomgått sin helrenovering. Han har träffat tandläkare, sadelutprovare och equiterapeut och fått tummen upp av samtliga.
Det kändes extra skönt när equiterapeuten Anna gick igenom honom i lördags och konstaterade att det inte fanns något för henne att behandla. Han är i prima form!
Det är något jag får känna på i ridningen nu också. Jäklar vad jag tycker att traven har utvecklats på sistone!
Nu kan vi lägga pengarna på roligare saker; träning!
In my face
Där fick man för att man gnällde på lite huvudvärk igår. Inatt slog magsjukan till.
Som tur var så verkade det vara en kort och intensiv attack, men jag har ändå legat helt utslagen i soffan hela dagen.
Crespo gick iallafall riktigt fint igår och som tur var så var planen att han skulle vila idag, så om jag bara är på benen igen imorgon så är det ingen skada skedd.
Robert har fixat stallet och nu ska han börja laga middag till sig och Nikki.
Längtar efter sommar och tävling.
Frustration
Nu är det ett par veckor sedan jag föll av och slog huvudet. Jag var uppe i sadeln efter en vecka men huvudet hänger fortfarande inte riktigt med.
Igår var det en dag som gick i ett. Jag och Robert släppte ut hästarna och mockade på morgonen. Sen gjorde jag lite ärenden, skjutsade Nikki till en kompis som fyllde år, och sedan gick vi på dop. Mycket folk, många intryck och mycket prat.
Sen åkte jag ner och red Crespo och fixade eftermiddagssysslorna i stallet innan vi begav oss hem till Emma och Henrik för middag.
När vi ätit åkte vi och bowlade. Återigen många intryck för hjärnan. Avslutade kvällen i stallet med kvällsfodring.
Det var en rolig dag men imorse vaknade jag med en enorm huvudvärk och en otrolig trötthet.
Det verkar som att hjärnan inte riktigt pallar med så mycket ännu, så idag har jag fått prioritera.
Släppte ut hästarna och mockade imorse och sedan har jag sovit. Herregud så trött jag är. Det känns som att jag skulle kunna sova i ett dygn! Men eftersom jag verkligen vill rida Crespo ikväll så tänker jag att det får bli det jag satsar på att klara av idag. Fram tills dess vilar jag.
Horselife
Ja, det är ju ingen nyhet att mitt liv kretsar kring hästarna. Nu stundar en helrenovering av Crespo.
I helgen har jag och Robert stigit upp kl 6 för att släppa ut hästarna och mocka. Jag älskar att vara i stallet på morgonen. Och på kvällen. Och alltid.
Men ja, mest på morgonen faktiskt.
Idag har jag longerat Crespo över bommar, och fram -och avskrittning skedde ute.
Robert och Lilleman spenderade ett par timmar i skogen och drog fram timmer, och Nikki fick rida ut på Atom, ett russ i stallet som ägs av en tjej som heter Malin.
Det är en sak jag älskar med ridsporten; Malin, snart 15, år tar gladeligen med sig Nikki, 8 år, ut i skogen med sin häst. Hon visar, förklarar, hjälper. Och roligt har de. I ridsporten existerar inte ålder på samma sätt som i övriga världen.
På tisdag ska Crespo åka till tandläkaren. Nästa vecka kommer både sadelmakaren och equiterapeuten. Banne mig om vi inte ska vara redo för tävlingssäsongen efter det.
Hjärnskakning
Jag har lovat att jag ska börja hoppa i år.
Under de här tre åren med Crespo har jag kanske skuttat över något litet 50 cm kryss ett par gånger.
Så i söndags byggde vi upp en liten bana och skuttade runt och hade kul. Crespo blev riktigt ivrig och flera gånger hade jag svårt att hålla honom. Han gav sig bara iväg och hoppade högt över de små hindren som låg på 50-60 cm.
Jag har ju bara min dressyrsadel så jag har lite svårt att hänga med ibland eftersom Crespo hoppar fint med mycket rygg.
Men tillsist hoppade vi faktiskt 80 cm och jag var riktigt nöjd. Skulle bara rida banan en sista gång, och det var såklart då det hände.
Jag höll in Crespo lite för mycket in mot en oxer, och språnget blev mer högt än långt och jag tappade stigbygeln. När jag väl landade i sadeln hamnade jag på sniskan och Crespo blev rädd och drog iväg, medan jag själv dråsade i backen och slog huvudet.
Skyndade mig upp i sadeln och hoppade två språng innan jag satt av. Sen kom yrseln och illamåendet.
På måndagen fick jag spendera dagen först på sjukstugan i Vilhelmina och sedan på lasarettet i Lycksele. Man ville göra en skiktröntgen för att se om jag fått en blödning i huvudet och kanske en fraktur i ansiktet, men så var inte fallet tack och lov. Jag klarade mig undan med en hjärnskakning.
I två dagar har jag nu legat på soffan och mestadels blundat för att inte anstränga hjärnan och jag är så sjukt uttråkad. Och jag längtar efter mina hästar så det känns som att jag ska dö!
Jag ska försöka ligga här i soffan idag också så kanske jag är redo att åka till stallet imorgon.
2017
Jag har som inte riktigt hunnit med det här med årsresuméer och nyårslöften och liknande. Dagarna fullkomligt skenar förbi.
Nyårsafton spenderades mestadels i stallet. Jag joggade Crespo och red lite bomarbete med Zenit. Kvällen spenderades liksom förra året i Solliden hos Emma med familj. Mysigt och avslappnat med god mat och spel. Såklart tillsammans med barnen och utan alkohol. (Bortsett från Henrik och Robert som var rebelliska och drack folköl till maten då)
Dagen efter kickade vi igång klockan 6 för att släppa ut hästarna, mocka med mera. Sedan sladdade Robert och Lilleman ridvägen och jag hängde med på Zenit. Hon tyckte det var roligt att komma ut och var pigg och glad.
Starten på den här veckan blev dock inte så munter. Nikki åkte på rejäl feber så måndag och tisdag var jag hemma och VABade. Som tur är så har jag ju min familj nära så farsan och syrran avlöste mig när jag behövde åka ner och mocka och fixa till hästarna. Dock blev det ingen ridning så en liten vila fick inleda året.
Ingen vila för mig idag dock. Åkte ner till stallet vid 7 imorse, snabbade mig att mocka och fixa vatten och hö. Sen iväg till jobbet. Jobbade bort lite på kontoret och sen skjutsade jag ner Ida och Nikki till stallet. Tillbaka till jobbet och sen vid 14-tiden åkte jag till stallet igen för att köra in en höbal och ta in hästarna samt lite annat småfix.
Stekte pannkakor, kokade sylt och kom på att jag inte ätit på hela dagen.
Sen stallet igen. Tjejerna red Zenit, medan jag red Lilleman . Sen longerade jag en väldigt pigg Crespo. Kvällsfodrade och åkte hem vid 21.
Termometern visar -28 så jag gissar att det blir en hel del inomhusvistelse för hästarna imorgon vilket innebär massor av promenader. Bara att ladda om inför en ny dag.
Vilodag
Idag har hästarna vilat.
Jag jobbade nämligen på hotellet inatt och när klockan var kring 5 åkte jag och Emma därifrån.
Vi åkte ner till stallet och la oss i soffan uppe i cafeterian för att sova en stund. Två timmar senare mockade vi stallet med dämpad entusiasm. Usch så trött jag var.
Jag hade som tur var lagt upp planeringen så att vila stod på schemat för hästarna, så jag behövde inte ha dåligt samvete för dem.
Crespo bjöd på ett riktigt bra pass igår, så jag är extra peppad på att komma upp i sadeln igen imorgon.
Veckan för hästarna ser ut såhär:
Tisdag: Crespo jogg, Zenit longering. Lilleman och Robert ska ploga.
Onsdag: Crespo och Zenit dressyr. Lilleman ridas.
Torsdag: Crespo skritt ute, Zenit dressyr; Lilleman vila.
Fredag: Crespo dressyr, Zenit uteritt, Lilleman ridas.
Lördag : Crespo och Zenit dressyr. Robert kör Lilleman.
Söndag: Crespo skritt ute. Zenit vila. Robert kör Lilleman.
Imorgon börjar jag jobba igen. På torsdag ska jag till Lycksele och så ska jag hämta hem Nikki från Umeå. Robert åker bort och jobbar ett par dagar så jag blir själv med hästarna. Det blir en intensiv men rolig vecka.
Arbetaren
Nu på förmiddagen har Lilleman fått gå och hämta spånpelletssäckar med släden som Robert byggt.
Nu är det Crespos tur, men han får jobba i ridhuset. Zenit får vila.
Glädjebesked
Jag har ju en tendens att överdriva saker ibland. Som när jag ringer min hovslagare och skriker att mina hästar håller på att dööööö, när det gått 6 veckor sedan sista skoningen.
När Crespo uppvisade hälta helt plötsligt i måndags så pekade allt på en sträckning. Jag förstod att det förmodligen inte var någon fara, och varken Emma eller Anna verkade tycka att det var något att oroa sig över. Jag är inte dum, jag förstod att Crespo inte skulle dö, men ändå så freakade min hjärna ur så hela veckan har jag drömt om döda hästar och jag har börjat fundera på vad min försäkring täcker och var jag ska gräva ner Crespo när han dör.
Ja, lite av en dramaqueen är jag nog. Idag skulle jag ta Crespo på lina för att se om hältan var borta. Skulle egentligen göra det igår men jag sköt på det tills idag eftersom jag inte riktigt pallade att göra det igår. När jag skulle sätta igång honom i trav så hade jag seriöst hjärtklappning.
Givetvis såg han superfräsch ut och inget spår av någon hälta.
Tur att jag inte gick så långt som jag gjorde sist när han hade vrickat sig. (Grät mig till sömns i tre veckor, åkte till Timrå, helt övertygad om att han skulle bli utdömd, och fick sen åka därifrån med omdömet "Det är sällan man ser en häst som är så här frisk! ")
Nu är planen att han ska få skritta för hand imorgon också. Sen på måndag ska jag ringa och konsultera Anna och så får vi se hur vi sätter igång igen.
Ovanligt
Klockan är snart 11 och jag ligger kvar i sängen! När hände det senast? Funderar om det ens har hänt tidigare?
Anledningen till detta är att jag hela veckan haft feber som kommit och gått, och igår fick jag dessutom en ordentlig allergisk reaktion på morgonen. Det är oerhört påfrestande för kroppen, så igår bestämde jag mig för att den här dagen måste jag vila! Nästa vecka innebär full fart och då måste jag vara frisk.
Nikki har sovit hos en kompis och nu skulle de åka till badhuset. Robert har åkt ner till stallet för att mocka och fixa, och jag ligger som sagt här.
Idag ska jag ta Crespo på lina och se hur han ser ut. Lilleman ska vila eftersom de blev vaccinerade igår. Även Zenit ska få en vilodag. Hon har jobbat så fint hela veckan och kändes faktiskt lite trött igår.
Lilleman mår nog inte dåligt av en dag i hagen verkar det som. ..
