En hästpassagerare som leker med maten

Jag har läst så mycket om årets Jerringpris även i år. En del väldigt bra inlägg, men mestadels en massa tangentbordsdiarré från folk som "int begrip" Jag tänker förklara lite, och jag gör det i punktform, så kanske även en del sportjournalister hänger med.
 
- Att rida är ungefär som konståkning. Konståkning i par. (Ni har sett det på tv, det är förmodligen skitjävlasvårt och kräver en otrolig kontroll, balans och disciplin. Men man har aldrig provat eftersom man har nog svårt att bara stå upprätt på ett par skridskor fastän man har en orange kon att stötta sig på)
Skillnaden mellan ridning och konståkning dock, är att i ridning så är din partner dövstum och väger 700 kg. (Ni som säger att det är svårt att förstå folk som pratar med brytning, prova att kommunicera med en häst!)
 
- Om du mot förmodan skulle klara av ovanstående, alltså att kommunicera med hästen så pass att du kan få den att gå ungefär dit du har tänkt dig, så har du en lång väg kvar tills du kan tävla, för att inte tala om att börja drömma om några slags medaljer eller priser. (Jag har ridit i 25 år, och jag försöker envetet att ta mig upp till medelsvår nivå. MEDELSVÅR. Inte OS. Inte VM. Inte EM. Inte ens SM. Klubbmästerskapet i Vilhelmina är fan en bedrift bara det, och då är jag varken obegåvad eller har inlärningssvårigheter) Jag är liksom bara ungefär som de flesta som håller på med ridning; en glad amatör. Och det beror inte på att jag saknar ambition. Nejdå, det är bara för att jag vet hur otroligt mycket som krävs för att bli framgångsrik i sporten och att det bara är en handfull som tar sig till toppen.
 
- Om vi leker med tanken på att jag skulle bli otroligt framgångsrik som ryttare, då har vi nästa aspekt; hästen! Detta stora djur, flera hundra kilo muskler och en hjärna stor som en valnöt. Visst, min häst är duktig. Han förstår ord som "stanna" "kom hit" och "duktig kille" Typ som en hund. Han har också lärt sig att vissa rörelser jag gör med min kropp när jag sitter i sadeln betyder olika saker. Dock så har jag aldrig träffat en häst som förstår instruktioner som "Efter hinder nummer 7 måste du ta 5 korta galoppsprång innan oxern, annars river vi" eller "När vi kommer till bokstaven A vill jag att du vinklar bakknäna, lägger över vikten på bakdelen, böjer din hals i en elegant båge och stannar, för att sedan backa spikrakt 4-6 steg, ok?" Allt detta måste vi förmedla genom kroppsspråk. Låter enkelt va?
 
- Vi drömmer vidare om att jag nu är otroligt begåvad som ryttare, min häst pratar perfekt svenska och kan läsa mina tankar. Det är dags för att slå alla med häpnad! Eller nä. Min häst, som jag redan nämnt väger 700 kilo och har långa smala ben, och är dessutom ett flyktdjur som därmed kan uppfatta en plastpåse som ett oerhört stort hot mot sin överlevnad, har skadat sig! Karriären är över. Och det som tagit oss 4 år att lära oss att kommunicera och träna in alla våra bästa moves! Dags att börja om, köpa en ny häst. Få se, vad kostar en häst som är lika bra som den jag har? (Som för övrigt står skadad och kostar tusenlappar i veterinärvård varje minut, För det fina i kråksången är ju att vi inte kan göra oss av med våra hästar som ett par trasiga skidstavar. Dom jäklarna nästlar sig ju in i våra hjärtan och bli familjemedlemmar dessutom) Jaha, vi kollar hästnet. Flera hundra tusen! För en häst som jag inte känner. Och som kan snubbla omkull och bryta benet imorgon om jag har otur.
 
För det är ju så. Som idrottare i många andra sporter kan du själv ansvara för din träning, kost och hälsa. Men det är skitsvårt att säga till en häst "Vi har en skitviktig tävling om en månad, kan du låta bli att sträcka en muskel tills dess? Please, du får en morot!"
 
Sverige är en ganska liten hästnation jämfört med många andra länder dessutom. Lägg till också att du inte bara ska tävla mot människor som är av samma kön som du, eller i samma ålder eller i samma viktklass. Du tävlar för fan mot alla! Eftersom det inte existerar kön, ålder och viktklass i ridsport. (Bara när du är liten, du tävlar ponny mot andra barn under 18 så länge du själv är under 18)
 
Jag kommer inte att säga att Peder var värd priset mer än någon annan. Alla utkämpar sina egna strider. Alla kämpar i sin sport och gör sina uppoffringar. Hade Sarah vunnit hade jag varit glad för hennes skull. Hon är en fantastisk idrottare. Det kan jag erkänna, trots att jag lever i hästsekten och är en hästpassagerare. Men jag tolererar fan inte att folk som inte kan läsa på lite och sätta sig in i saker ska vräka ur sig en massa skit. (Jag avslutar här för att jag känner att min pedagogik håller på att bytas ut mot furious anger, lätt hänt när man ska försöka förstå sig på folk som är dumma i huvudet.)
 
God natt gott folk, nu ska jag ut till hamburgarna. (HÖ HÖ HÖ)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0