Filmer från träningen
Här kommer lite filmklipp från träningen igår. Sorry för den konstiga musiken, men jag valde att lägga in den istället för Robert och Eskils kommentarer bakom kameran, haha!
Vi jobbade mycket basic igår, precis som vi måste för att saker och ting ska bli rätt. Mitt problem med Crespo är att han är väldigt långsam och gärna gör sig lång. Själv är jag också väldigt långsam i min hjälpgivning så det är inte alldeles lätt för mig att få honom kortare och kvickare då jag själv har svårt att vara kvick och hitta rätt tajming. Men jag tycker ändå att man ser flera gånger på filmerna att jag lyckas "picka till" honom i rätt ögonblick och att han kommer ihop mer och använder bakbenen på ett bättre sätt.
Det finns såklart mycket att önska men det känns som att vi är på rätt väg. Nu skulle vi bara behöva Idas ögon på oss minst en gång i veckan eller gärna ännu oftare, men jag hoppas att vi snart får ordning på fordon och transportmedel så vi kan få lite mer kontinutet i träningen.
Men ärligt, visst har jag blivit bättre med mina armar? Tror bara Ida var tvungen att säga till mig 48 gånger igår om att jag inte skulle ha armarna raka. Det är en förbättring med typ 100% sen sist.
Duktiga hästar
Igår åkte jag och Emma till Åsele och tränade för Ida. Jag hade en riktigt bra känsla efter ungefär halva passet, och det kändes som att jag fick en del aha-upplevelser. Får se om jag orkar lägga in filmerna senare ikväll.
Åsnan och Crespo i bussen.
Kärleksparet matchade såklart varandra i likadana täcken.
Idag red jag ett pass i ridhuset och försökte upprepa gårdagens arbete. Tyckte det gick rätt bra även om det såklart aldrig går lika bra som när Ida tjatar på en.
Robert är borta på jobb så nu är Lilleman också mitt ansvar. Idag tömkörde jag honom i paddocken och Nikki byggde en liten bana åt oss så vi fick köra slalom mellan hinderstöd, runda stora vattentankar, gå i vatten och över bommar. Sen red Nikki banan ett par varv.
Redo för tömkörning.
Stor och liten.
Efteråt fick han beta lite för att vänja in magen med gräs. Vi betar hästarna en stund varje dag nu.
Dressyrträning 3/5
Tror ni att jag svor en ramsa eller, när jag insåg att jag inte kunde ladda upp filmen från i söndags eftersom klippet var för stort?
Åh, jag borde verkligen lära mig att hantera dessa datorer så kan kunde klippa och fixa med filmerna, men det kommer förmodligen aldrig att inträffa, så ni får helt enkelt lita på mitt ord när jag beskriver söndagens träning.
Hursomhelst.
Jag tyckte att Crespo kändes rätt bra från start, jag fick jobba lite i trav först, med lite öppnor längs långsidorna där jag fick rida framåt i öppnorna för att han skulle ta i samtidigt som jag kunde ha lite böjning i honom. Ofta när han står emot så är det för att han lyckas bli rak.
Ganska snabbt verkade Ida nöjd, så vi gick över till galoppen.
Vi red lite förvänd, och sedan började vi jobba med de enkla bytena, som jag just denna dag gärna hade döpt om till svåra byten. Det var nämligen inte lätt att få till dem.
Jag är alldeles för långsam! Och totalt inkompetent när det gäller att synkronisera mina hjälper.
Jag kan liksom inte göra flera saker samtidigt!
Ida har dock ett stort tålamod, och coachade oss väl. Men ett tag tror jag hon var nära att bilda gråa hår, för hon liksom suckade i headsetet "Men rid då, Emily!"
Lite lätt uppgivet sådär.
I slutet lyckades jag dock få en riktigt fin känsla i galoppen och vi gick in och samlade lite runt Ida. Sen tog vi lite trav igen och gjorde lite öppnor och skänkelvikningar, och då fick jag verkligen in den där superkänslan som man alltid drömmer om.
Crespo var rund, hade ett lätt sug i handen, bärde sig själv, och tro det eller ej, men i några sekunder satt jag på arslet och höll armbågarna intill kroppen! Helt otroligt.
Nu kommer det tyvärr att bli svårt att klämma in några träningar framöver då Ida ska föda ett barn och min kalender är totalt fullklottrad med måsten. Dessutom ska Robert iväg och jobba borta, och ridklubbens släp är borta på lagning. Men men, jag hoppas det ska lösa sig på något sätt ändå.
Träning
Crespo gick jättefint på träningen igår. Som vanligt är det mig det sitter i när det blir fel.
Något som kändes riktigt bra var att jag började få kläm på slutorna. Äntligen!
Jag har undvikit att rida slutor för det känns som att jag inte alls vet hur man gör. Men igår fick jag in känslan för hur jag skulle göra, så nu kanske det funkar med lite träning.
Tyvärr så filmades det ingenting med min telefon, men jag ska försöka få över filmen som Pernilla filmade med sin mobil.
Idag skrittades Crespo för hand i 45 minuter, och så stretchade vi och masserade i vanlig ordning. Nu ska jag sätta fart så jag hinner allt jag ska göra innan mina lektioner ikväll.
Filmer från träningen
Här kommer några klipp från gårdagens träning.
Det handlade inte direkt om någon uppvisningsridning igår, utan rent gymnastikjobb. Som vanligt är det högersidan som är problemet för Crespo, likväl i ridningen som i det stora hela. Som jag berättat så har han ju haft problem med låsning i höger bog samt en muskelskada på bakdelen på höger sida. Det i kombination med att jag också är riktigt sned i min kropp (vilket syns tydligt på filmerna) och sitter väldigt mycket till vänster gör att Crespo gärna lägger sig på min högerskänkel och även hänger lite i högerhanden.
Ida gav mig dock väldigt bra tips och verktyg för att få bukt med detta och i slutet hade jag en riktigt fin känsla.
Jag tror jag måste boka en tid hos osteopaten så snart som möjligt, så att min snedhet inte ska förstöra ännu mer i ridningen. Crespo får ju väldigt lätt att lägga sig på min högerskänkel då jag gärna drar bak den och på så sätt släpper honom lång i högersidan.
Som vanligt klipper jag inte och klistrar filmerna för att visa de bra delarna, utan ni får den oklippta versionen med den bistra verkligheten. De gånger Crespo surar till lite är när jag lyckas komma åt honom på högersidan och han blev nog inte riktigt glad över att Ida gav mig tips för att få honom att jobba rätt, hehe.
Jag hoppas dock att jag i framtiden kan få visa upp en film där jag lärt mig att böja på armarna, räta upp handen och hålla skänklarna stilla. Ibland vill jag bara gråta när jag ser hur jag sitter!
Hökögat
Förutom att ha firat stora tjejen Nikki i dagarna två, har jag hunnit rida Crespo för Ida också.
Jag är bara så sjukt nöjd. På något sätt lyckas Ida alltid direkt sätta fingret på vad problemet är. Visserligen visste jag själv att Crespo lägger sig på min högerskänkel, eftersom vi hade en diskussion om det igår han och jag, men idag fick jag verktyg att komma till rätta med det.
Jag pallar inte att skriva på den här skitmobilen, jag lovar utförligare inlägg med filmer en annan dag. Kort sagt iaf: jag är glad att jag har en sån fin häst och en sån duktig tränare!
Tack och godnatt!
Dagens Crespo
Idag har jag och Crespo tränat för Ida.
Som vanligt är jag både lyrisk och förbannad efteråt.
Glad för att jag alltid får en kanonkänsla. På något sätt lyckas Ida alltid se exakt vilket arbete vi måste jobba med. Och det blir alltid bra.
Men jag blir så jävla trött på mig själv eftersom Ida får skälla på mig över exakt samma saker som för ett år sedan. Jag är totalt obildbar! Jag skulle behöva en månad i Åsele igen!
Idag var det gymnastik på schemat. En massa förvänd galopp på volt, med inåtställd häst. Mycket svårt för min lilla ärthjärna och bitvis förlamade hjälper.
Men Crespo är en sann stjärna och jobbade superbra!
Jag är så lycklig över denna häst. Han är verkligen en diamant!
Lättnad och glädje
Nu var dagens ridpass avklarat.
Jag skrittade fram länge, först på lång tygel och sedan kortade jag upp tyglarna och jobbade lite sidvärts och gjorde några stora volter där jag fokuserade på en låg och rund form och eftergiven innersida, samtidigt som jag inte tappade stödet på yttertygeln.
Sen började vi trava litegrann och först blev jag full i skratt åt Crespo. När jag gav honom signal att börja trava så såg jag hur han vinklade öronen åt mitt håll och liksom frågade: "Allvarligt? Får jag?"
Sen när han travade iväg så kändes han precis som en häst som inte travat på ett tag. Det var som att han inte riktigt hittade takten de första stegen utan det blev lite stappligt och vingligt.
Men bara efter något varv så hittade vi tillbaka till varandra och jag kan säga att de minutrarna jag travade runt på stora volter och längs långsidorna, så log jag från öra till öra hela tiden.
Crespo kändes så himla fin, och glad! Öronen var spetsade framåt och han sög verkligen tag i bettet. Ida tyckte att han var bra i formen och att det enda jag skulle vara lite mer noga med var att hålla honom ordentligen rund till vänster också.
Vi travade inte så länge, utan saktade sedan av och gav lång tygel och klapp.
Det var förmodligen ett av mina kortaste och lättaste ridpass någonsin, men jag vet inte om jag någonsin känt mig så glad efteråt. Äntligen är vi tillbaka på banan!
Imorgon ska vi repetera och rida likadant som idag, och på tisdag blir det nog en skrittpromenad ute innan vi på onsdag fortsätter travarbetet inomhus.
Älskade häst!
Gårdagens träning
Som jag nämnde så var Crespo inte alls med på noterna i lördags. Han blev nämligen rädd när jag skulle ta av honom filten som jag alltid har på när jag skrittar fram. Den knastrade till pågrundav statisk elektricitet och Crespo blev väldigt upprörd.
Sedan ville han inte riktigt släppa det, utan han skyggade för saker, bockade och betedde sig allmänt omoget.
Igår när det var dags för Idaträning tog jag en unghästrem runt halsen, beredd på vad som helst. Men det blev inga bocksprång. Däremot stod han emot en del och jag tycker det känns som att han har lite känning i kroppen på något sätt. Han är ju lite sned, och har varit så sedan jag köpte honom. Däremot är det inget som jag brukar märka av så länge han rids regelbundet och hålls i fin form.
Förra veckan så blev det dock tre ofrivilliga vilodagar pågrundav jobb och underlaget i ridhuset, och jag tror det har att göra med att han kändes lite knackig igår.
Ida tyckte dock att vi skulle prova lite galopparbete och se om han blev bättre av det. Han stod emot en hel del och stannade ett par gånger, men jag lyckades leda honom ur det och tillslut så började han frusta och slappna av. Jag fick jobba med att få högerbogen på plats, vilket innebar att jag fick rida utåtställd i vänster varv och försöka få honom rak.
I traven jobbade vi lite med små öppnor där jag fick fokusera på att han inte skulle hänga i högertygeln utan ta stöd på vänster istället och bära sig själv. Traven kändes helt okej och ju längre jag red ju bättre kändes han.
Efteråt var han mycket nöjd och frustade och var glad.
Syster fotade, men det blev rätt suddigt. Bjuder på de bilder som blev minst suddiga.
Tjenare sa jag så stack fötterna rakt ut...
Vi jobbade bara med grundläggande jobb, få honom mjuk i sidorna, stretching helt enkelt.
Det blev trots allt sju timmar i stallet igår ändå. Det är alltid roligt att se de andra ekipagen som tränar. Det är roligt att det blir fler och fler som är med och tränar. Igår hade vi tillochmed ett tvättäkta hoppekipage med, det var riktigt kul tycker jag!
KG-träning
I fredags åkte vi till Åsele igen för att träna för Katarina.
Eftersom vi fortfarande haft problem med underlaget i ridhuset, och jag och Crespo varit nära på att gå omkull en gång, så har jag varit väldigt försiktig under veckan. Då jag blev lite skakad av händelsen där vi höll på att gå omkull så har det blivit att jag suttit med handbromsen i, vilket i sin tur resulterat i en väldigt oriden och dessutom lite osäker häst.
Detta fick jag ju såklart sota lite för, då Crespo inledningsvis kändes rätt bromsig. Men jag fick bukt med det och i slutet av första passet hade jag en riktigt trevlig känsla. Vi jobbade också vidare med skolorna och jag känner mer och mer att jag får kläm på det, och Katarina tyckte det var bättre kvalitet än tidigare.
Dag två kändes Crespo mer framme från början, och jag red med ett stort leende på läpparna större delen av passet. (Förutom när vi jobbade med skolorna för då blir jag så koncentrerad att jag ser ut som en riktig surpuppa, haha!)
En gång surade han dock ihop lite när det blev lite jobbigt, men jag tyckte att jag redde ut det bra och sedan var det bara att rida vidare.
Det är en bra sak med Crespo. Han är schysst. Om vi blir lite osams om någonting och jag vinner striden, så köper han det. Han bråkar inte om samma sak två gånger.
Jag orkar inte ladda upp några filmer nu, och jag tror inte det gör så mycket för det var ingenting speciellt egentligen mot förra gången. Fick jobba väldigt mycket med att få honom att gå fram ordentligt i galoppen, att släppa igenom mer i sidorna och att bli lite rundare och lite kvickare. Basic som sagt, men ack så svårt ibland.
Fick iallafall beröm av Katarina som tyckte att han var bättre i formen och framförallt tyckte hon att han såg bättre ut i kroppen. Sund, sa hon och det var riktigt roligt att höra. Det är ju liksom det man strävar efter, att ha en välmående häst.
Imorse klev jag upp rätt tidigt och startade dagen med ett litet repetitionspass i ridhuset. Vanligtvis brukar Crespo få vila/skritta efter en träningshelg. Men jag kände att jag ville ta med känslan hem och rida på den ännu en dag.
Blev ett rätt kort men intensivt pass där jag checkade av allt som vi tränat på i helgen. Och gissa om det gjorde min dag när vi gjorde ett byte till höger och han tog hjälpen direkt utan att kicka ut med ena bakbenet som han har en tendens att göra ibland. Rent var det också. (Gjorde bara ett, eftersom vi bara har en pytteliten spegel på ena kortsidan).
Sen skrittade vi ut och när jag var klar med alla sysslor i stallet var det dags för mig att köra till Umeå för att hämta hem Nikki.
Nu blir det tidig kväll för mig. Vill vakna pigg och utvilad till en ny vecka imorgon. Det känns som att motivationen har återvänt med full kraft och nu är vi på gång igen!
Idaträning
Idag var det alltså dags för Idaträning på hemmaplan. Alltid lika roligt.
Fastän jag inte ridit ordentligt på hela veckan, och veckan innan mest bestod av en massa strul, så tyckte Ida att han var bra på plats redan från början, och bättre i formen. Äntligen har jag lärt mig att ha kortare tyglar och inte låta yttersidan glida iväg och bli jättelång. Heja mig!
Vi jobbade lite med byten, och till vänster är de helt okej, förutom att jag måste få honom rakare efteråt, men det kommer väl med mer rutin. Jag är ju som sagt inte så hemma på de här mer "avancerade" grejerna ännu. Till höger är det svårare då Crespo gärna viker sig i sidan och lägger sig mot min högerskänkel. Då blir han efter hjälpen, eller så sparkar han bakut. Ni ser själva i film nummer två.
Jag blir gärna lite passiv också, och framåtlutad när jag koncentrerar mig för mycket, och det gör ju inte saken bättre. Men i slutet så fick jag igenom honom bättre i högersidan och då gjorde vi faktiskt ett fint byte även till höger. Givetvis kom det ju inte med på filmen, som vanligt! (Ni tror väl snart att jag ljuger, men det slår aldrig fel att de bästa bitarna aldrig kommer med på film)
Tyckte jag hade en bra känsla hela passet igenom. Såklart finns det så mycket som ska bli bättre, men Rom byggdes ju inte på en dag. Det kommer.
Det viktigaste för mig idag var att jag och Crespo var överrens och att jag fick tillbaka mitt självförtroende. Förra veckan hade jag lite av en kris där jag grät och tyckte att jag var sämst i världen på att rida och att jag borde sälja min häst för det var synd om honom som hade en så otroligt värdelös ryttare.
Idag kändes det dock som att jag inte är alltför kass, även om jag är lite långsam i reaktionerna ibland. Haha, ibland får Ida verkligen ryta till för att det ska hända något. Jag liksom sitter där i min egen lilla värld rätt så ofta.
I traven jobbade vi med skolorna, och jag håller på att ha klurat ut dethär med slutorna snart tror jag. Ibland soänner Crespo till lite och då släpper han inte riktigt ner mig i sadeln och jag börjar studsa, men i överlag kändes travarbetet riktigt bra.
Ja, döm själva, här kommer lite filmer.
Ser att filmerna hamnade lite i oordning, men jag orkar inte fixa det. Har en sjuk dotter som ligger och rosslar i sängen, och alarmet är ställt på kl 6 då jag ska jobba imorgon. Glamorösa livet.
Katarina-träning 29-30 augusti
I fredags packade jag och Robert in Crespo och åkte till Åsele för en tvådagars Katarina-träning.
Förutom att vi hade det jättemysigt när vi sov i bussen och att det alltid är jättetrvligt att vara i Åsele så gick träningen så sjukt bra.
Visst, det blir lite missförstånd, lite missar, orena byten och fel ibland. Men det är 99,9% mitt fel, och jag jobbar på att bli bättre.
Crespo var så himla arbetsvillig och glad att jag bara bubblade inombords av lycka. Mitt mål med honom har ju hela tiden varit att han ska tycka att det är roligt, och det känns som att jag lyckats med det.
Vi jobbade som vanligt mycket med att få honom att ta i framåt samt att stretcha honom i sidorna eftersom han är rätt stram i sin muskulatur. Ett tydligt tecken är att oftast när jag sitter upp och ska skritta fram så känns det som att sadeln ligger snett till vänster.
När jag ridit en stund känns det dock inte alls, och dagen efter ett bra pass så känns det ingenting heller. Men så fort att Crespo har vilat eller så, så kommer den sneda känslan tillbaka.
När Katarina tyckte att han var loss, och framme för skänkeln så fick vi rida lite vägar ur MSVC-programmen. Vi gjorde även lite byten, och då var inte fokus egentligen på bytena i sig utan mer att han ska bli lite loss och lite framme. Jag kan egentligen inte ens rida byten, men Crespo kan, och när jag ibland lyckas göra rätt, så blir det rätt. När jag inte har koll på vad jag gör så blir han efter bak. Men det är bara för mig att försöka få koll på grejerna.
Som vanligt hamnar ju aldrig de bästa bitarna på film. Jag tycker att han kändes absolut bäst på lördagen, men då var minnet fullt på mobilen, så det blev bara en kort snutt från lördagens pass. Grr, måste skaffa en riktig filmkamera!
Både Ida och Katarina berömde oss och jag kanske är löjlig, men beröm från dessa damer får mig att sväva på moln i flera dagar. Det är för att jag vet att de inte skryter om de inte menar det.
Efter lördagens pass sa Ida: "Faan vad fin han var idag. Vet du om att du red linjer ur MSVB:4?"
Det hade jag såklart ingen aning om, men det var ju bra att veta. Om vi någonsin kommer att rida någon MVSB:4 i framtiden...typ om fem år...eller tio.
Men jag skiter egentligen i om min häst kan krumelura med benen hit eller dit. Det viktigaste är iallafall att vi har roligt, och det tror jag vi hade båda två! Jag älskar verkligen min häst. Han är så jävla duktig, och schysst som står ut med att jag ibland gör konstiga saker.
Tillsammans med Katarina och Ida kännsdet som att vi är ett riktigt dreamteam.
Ladda om
Eftersom vi tävlade i helgen så inleddes denna vecka väldigt lugnt.
Jag och Crespo tog en promenad tillsammans i ungefär en halvtimme. Crespo är alltid stencool ute när man leder honom. Då kan han traska omkring i villakvarter fastän folk skakar mattor eller klipper gräs. Mopeder, lastbilar och annan trafik är inte heller något problem.
Däremot har vi haft problem att rida ut.
Inte för att han är rädd för saker då heller, men när jag sitter i sadeln är det som att han tror att han har övertaget, och då bockar han, och skyggar och beter sig allmänt olydigt.
Men igår, alltså tisdag, så sadlade jag Crespo i full övertygelse om att vi skulle skritta ut och att det skulle gå bra. Det gjorde det också. Jag var nästan lyckligare efter den ridturen än efter något annat ridpass.
Han var så lugn hela tiden och skrittade med taktfasta steg, och skyggade inte för någonting.
Jag tolkar det som att han litar på mig nu, även när jag sitter på ryggen.
Det glädjer mig, för jag har verkligen lagt ner mycket tid på att vara ute med Crespo efter vägarna. Antingen som fram -eller avskrittning, samt alla dagar som han bara skrittat så har vi hållit oss ute.
Arbetet verkar alltså ge resultat, och det är skönt då jag såklart vill kunna rida ut med min häst. Inte bara för att det kan vara mysigt, utan också eftersom jag vill variera underlag för att hålla honom skadefri.
Nästa projekt är att kunna rida ordentliga pass i paddocken utan att han ska spänna till. Det har jag inte kunnat ta itu med riktigt eftersom vi haft ett fruktansvärt underlag där ute. Men nu är det bättre, så nu ska det ridas ute!
Idag blev det ett joggpass i ridhuset (med avskrittning ute - uppsuttet!) och han kändes rätt okej efter en stund. Imorgon lägger vi upp det på samma sätt; jogg och sedan skritta ut.
Fredag och lördag är det träning i Åsele för Katarina Gustafsson och det ser jag verkligen framemot. Nu laddar vi om inför nya utmaningar!
Det är det jag älskar mest med de här dagarna efter tävling; man är fylld av motivation att göra bättre nästa gång, och man vill bara lägga all energi på att träna och bli bättre!
Som det ser ut nu så kommer den här hösten bli helt grym dessutom när det kommer till träningstillfällen. Katarina är bokad nära på var tredje, och ibland varannan helg, och däremellan kommer Ida dessutom till Vilhelmina ett par gånger. Däremellan har jag tänkt åka till Åsele och träna för Ida, så det kommer bli väldigt mycket träning under hösten. Jag älskar det!
Hur ofta tränar ni?
Sommarbete eller inte?
Jag har verkligen hittat en bra lösning när det gäller "sommarbetet".
Jag är inget fan av det här med att släppa ut hästarna dygnet runt när man ändå tänker rida och träna. Säger inte att det är något fel med det, men det fungerar inte för mig.
Nu står Crespo i Söråsele och rutinerna fungerar som resten av året. Detvillsäga att han äter kraftfoder och hö morgon och kväll, får stå inne i boxen över natten där han kan ligga ner och vila och vara lugn och jag rider och tränar som vanligt. Skillnaden är att han nu om dagarna går i en stor gräshage och betar.
Jag kan inte tänka mig ett bättre upplägg.
Jag är nämligen alldeles för orolig av mig och skulle inte kunna sova om natten om jag visste att Crespo gick ute när det regnar, åskar eller är mycket mygg och annan ohyra i farten.
Dessutom kan jag med gott samvete träna ordentligt om dagarna när jag vet att han har legat ner på en mjuk spånbädd om natten istället för att vandra runt med svansen piskande mot all brännmygg som har en tendens att komma fram under småtimmarna.
Crespo älskar att bo i Söråsele.
Idag tränade vi för Ida igen och jag kan knappt tro att det är sant, men idag var han ännu bättre än igår. Ida var riktigt nöjd med oss. Vi jobbade mycket galopp idag med och arbetade med att minska volten och "sätta" honom lite innan övergången till skritt. Idag fick vi till det riktigt bra ett par gånger. Det gäller bara att jag orkar sitta emot och inte lättar ur sadeln när Crespo vill dyka in i övergången.
Sen får jag rätta mig igen när det gäller gårdagens inlägg. Jag skrev att vi inte kunde rida slutor. Men nu kan vi det. Kanske vi inte skulle få några 9:or i betyg direkt, men vi förstår principen iallafall och jag fick in känslan för hur jag skulle göra. När jag säger "vi" menar jag oftast mig. Crespo kan ju allting, det är bara jag som ska hänga med också.
Imorgon blir det en vilodag för herrn eftersom jag, Robert och Nikki ska iväg på ett hemligt uppdrag. Spännande ska det bli.
Och på lördag lutar det åt att Ida ska upp i sadeln då jag och Robert ska iväg på bröllop.
Ska bli riktigt roligt att höra vad Ida tycker om min stjärna. Fast jag vet vad hon kommer säga: Att han måste vara mer framme för skänkeln och kvickare för hjälperna. :-)
Jaja, det blir spännande som sagt.
Nu ska jag stänga ner datorskrället och välkomna min älskade som varit borta hela veckan och som nu är på väg hem.
Godnatt alla!
Filmer från dressyrträning.
Ja, här är då filmer från i lördags.
Så om man känner att man har typ en massa ledig tid över och gillar att kolla på en stor svart häst som släpar hovarna efter sig med en skumpande halvtjockis med flaxande armar och ben, traggla runt i ett ridhus i typ en halvtimme...Ja, då är detta filmerna för dig.
Personligen tipsar jag om de sista fem minuterna i "Del 3". Där börjar det faktiskt hända saker.
Och om ni inte orkar/vill/bryr er ett skit, så kan ni ju låtsas och skriva en kommentar om hur bra det ser ut. Tack!
Galen vecka, dressyrträning och Eddie Meduza.
Den här veckan har liksom bara varit kaos från start.
Det började med att jag inte kom in i en bra rytm med nattjobbet, och kunde inte sova på dagarna. Ni kan ju själva gissa hur trött man är när man jobbar natt och sedan bara sover 3-4 timmar på dagarna.
När jag sedan skulle ställa om till en någorlunda normal dygnsrytm så tabbade jag mig lite och allt blev knas, vilket resulterade i att jag låg och vred och vände mig till 2-3 på natten.
Det funkar inte heller så bra när man ska upp och rida tidigt på morgonen innan jobbet.
När jag kom fram till lördag så stod ett 12-timmars jobbpass på schemat. Det hade säkert gått bra om:
1. Man sovit mer än 3 timmar innan passets början.
2. Man inte kände sig superstressad eftersom man skulle åka och träna i en annan kommun, och den kollega som lovat att komma tidigare blev hängig och inte kunde komma på utlovad tid.
Men jag tog mig iallafall iväg till Åsele igårkväll, men pågrundav förseningar så red jag inte förrän vid 22.45 på kvällen! (Hade alltså inte behövt stressa sönder innan avfärd).
Träningen gick kanon! Crespo kändes fin från början och vi red lite programdelar med förvänd galopp och skänkelvikningar. Jag var så lycklig efteråt att det inte gjorde så mycket att klockan hann passera midnatt innan jag sa godnatt till Crespo.
Imorse var jag dock inte fullt så lycklig när jag steg upp 6.30 och ridningen var inte min starkaste insats. Crespo kändes också trött och lite matt, men han kämpade på bra och vi fortsatte med arbetet från igår.
Ida skrattade åt mig efteråt, för jag var verkligen smälld. Ansiktet var rött som en tomat och jag bara flämtade efter vatten. Har nog aldrig varit så slutkörd förut i mitt liv!
Katarina verkade dock rätt nöjd med oss faktiskt och hon tyckte att jag skulle skippa LB helt och gå upp i LA direkt.
Själv är jag lite tveksam till det, för den enda LA-klass som går i Nordmaling nästa söndag är LA:4 och den känns väldigt svår.
Inte hemma och inte på träning. Men på tävling är det liksom en annan grej, och vi har ju som sagt bara tävlat en gång och är verkligen nybörjare på detdär.
Tror jag ska rida LB på söndag som planerat, och sedan satsa på att rida LA efter sommaruppehållet.
Ska rådgöra med Ida imorgon.
Efter dagens pass skyndade vi oss som tusan hem. Nikki skulle komma hem, vi hade en grävmaskin att lämna tillbaka och det skulle firas födelsedag i Nästansjö och slutligen skulle Robert dra iväg på en ny arbetsvecka.
Med risk för att låta som en lat jävel så måste jag säga att jag är rätt trött nu.
Men jag får skylla mig själv, istället för att sova så sitter jag och laddar upp lååååååånga klipp från träningen på YouTube.
Och det enda jag ville med det här långa och gnälliga inlägg var:
1. Jag är så jävla trött.
2. Jag skyller det faktum på att jag köpte en Eddie Meduza-skiva idag på ovanstående konstaterande.
Stallmorgonen och träningsvärken.
Imorse ringde min klocka 6.15, och då skulle det kokas kaffe och väckas barn och så vidare. När klockan slog 7 befann vi oss i stallet för att utfodra och släppa ut alla hästarna.
Det går oerhört smidigt måste jag säga när vi hjälps åt hela familjen.
Medan jag gav kraftfoder och täckade hästarna så bar Robert ut alla hösäckar i hagarna medan Nikki utfodrade katterna, kaninerna och marsvinen. Sedan hjälptes vi åt att släppa ut alla hästarna.
När klockan var 7.30 var det klart. Rätt snabbt jobbat måste jag säga.
Sen mockade jag till Crespo, Nikki mockade till shettisarna och Robert fyllde vatten ute i hagarna. Sen åkte vi hem och åt frukost och nu vilar vi lite.
Jag har sjuk träningsvärk i vaderna (?) sedan gårdagens träning i Åsele.
Här är ett litet klipp på det som är det absolut svåraste för oss nu: traven!
Jag kan verkligen inte sitta ner på min häst! Det går bara inte! Mina skänklar åker bakåt, och då passar Crespo på att dra i tyglarna så jag faller framåt. När jag försöker rida på framåt studsar jag nästan ur sadeln och då blir Crespo spänd och ännu studsigare. Ojojoj, hur jag tror att vi ska kunna visa upp oss på en tävlingsbana i slutet av månaden är för mig obegripligt i nuläget.
Men men, bara att träna på.
Ska åka ner och rida om en liten stund och får väl plåga mig med lite mer nedsittning.
Idaträningen i söndags.
Ja, de här filmerna kan man ju titta på om man är intresserad av att se mig och min häst galoppera runt i ridhuset i ungefär 700 varv.
Idaträning 15/3
För första gången har jag lyckats fånga mig och Crespo på film.
Eftersom jag är totalt datainkompetent så vet jag inte hur man lägger in filmerna här på bloggen så där tjusigt som alla ni andra gör, så om någon känner sig manad så får ni gärna förklara på ett enkelt sätt.
På grund av tidigare påtalad datainkompetens så är filmerna inte heller klippta så att bara de bra bitarna finns med. Jag bjuder på allt. När jag håller på att studsa av hästen, när hästen stannar och bajsar, när vi inte kan svänga medmera...
Men som sagt, det är den här nivån vi ligger på nu. Ibland är det bra, ibland är det inte så bra. Men det är väl det utveckling handlar om, att ha självinsikt och sträva framåt.
Så jag kommer inte att gardera mig med en massa förklaringar om varför det blev si eller så, utan sådär ser det ut när vi rider helt enkelt. Vi gör vårt bästa och vi tränar på för att bli bättre.
Egentligen är dessa filmer mest för min egen skull, men jag vet ju att jag har en liten "fanclub" som går in och läser här varje dag och som är nyfikna på hur det går med hästkraken. Så dessa filmer är för er!
På resande fot med jättehäst
Imorse åkte vi ner till stallet för att packa in pållen i lådan och åka till Åsele.
Snälla Crespo klev som vanligt rakt in och stod som en staty hela vägen. Underbart att åka iväg med en häst som är lugn och trygg.
Som alltid är det blandade känslor när man rider lektion. Först blir jag deprimerad för att det känns som att vi hela tiden står på samma ruta ett och stampar, och att det som igår kändes helt okej, idag inte är i närheten av bra. Men sen när man väl kommer till ridning och får känslan av hur det faktiskt kan kännas, hur jag faktiskt kan rida om jag bara anstränger mig lite, kommer lyckoruset när man inser att man kanske inte är helt inkompetent ändå.
Vi tränade bara på basicnivå idag, som vanligt. Det som vi fokuserar 100% på är att Crespo ska ta i framåt, och att han ska vara ärlig på tygeln och inte streta emot. Att han ska komma igenom i kroppen och hamna i en rundare och ärligare form.
Tyckte att vänstergaloppen kändes mycket bättre idag än vad den gjort på sistone, och jag kunde sitta bättre och få honom rakare och stadigare.
Det jag måste tänka på:
1. Vara snabbare! Inte låta honom streta mot tygeln i ett halvt varv innan jag ger skänkel, utan vara där direkt! Samma sak i handen, inte sitta och segdra utan lossa bettet med snabba, mjuka fingrar.
2. Vara strängare! Inte låta honom gå på halvfart och nöja mig med hyfsad form, hyfsat tempo och hyfsat lösgjord. Utan rida honom så bra som jag kan, varje dag, varje steg!
3. Inte tappa yttersidan! Gäller båda varven!
Även om vår nivå just nu kallas gräsrot så känns det ändå som att jag varje dag utvecklar mig själv. Varje minut i sadeln gör mig starkare, säkrare och bättre.
Sen så är det helt underbart att få åka iväg med en häst som Crespo. Han är så lugn och cool hela tiden.
Väl hemma igen fick han gå ut i hagen en stund och sen fick han komma in för en ordentlig dusch. Nu har jag precis varit ner och bytt ut svettäckena mot stalltäcke, och om, en timme ungefär ska jag ner och natta. Häst hela dagen idag igen, inte mig emot!
