Kan du beskydda mig?
Det här är den dagen på året som jag bara inte orkar.
Nytt för i år är att jag inte vet om jag törs besöka graven.
Vad händer om jag går sönder?
Nytt för i år är att jag inte vet om jag törs besöka graven.
Vad händer om jag går sönder?
Summering
Jag är ju som sagt lite för upptagen för att kunna ge denhär bloggen den uppmärksamhet den förtjänar. Men det är bara det att jag har så mycket roligt för mig att jag bara inte kan ta mig för att sätta mig vid datorn. Det är ju som bekant inte heller min favoritsysselsättning.
Förra helgen åkte jag och mor till Umeå för att bo hos mina småsyskon en helg. Det var gemytligt. Vi gjorde stan (inte så gemytligt kanske, jag gillar inte folk!), åt middag på min kusins restaurang Socialize, tog hundpromenader, spelade Quizkampen. såg på film, skrattade och hade det gott.
Jag och Robert, eller ja, mestadels Robert, har gjort åtskilliga timmar på vedbacken i Golisen. Torsten har såklart varit med och övervakat arbetet och styrt upp det där med minuter.
Massor med ved blir det. Och det kan behövas, så TurboTorstens framfart i vedpannan är vida känt. Aldrig kallare än 28 grader inomhus.
Morbror Erik kom hem och vi promenerade med Loffehunden.
En dag i Nästansjö. Nikki konstaterade glatt att myrorna vaknat till liv.
Hunden Kiitos följde med.
Och Nikki provade på dethär med spinning.
Pixikatten älskar när vi tvättar, för då kan man ligga på torkställningen och övervaka arbetet.
Kommentarer
Var man än vänder sig på Internet, om det så är Facebook, bloggar, Twitter eller något annat, så kommer man tyvärr alltid att stöta på det såkallade näthatet.
Jag har aldrig publicerat otrevliga kommentarer på min blogg, av den enkla anledningen att de alltid varit anonyma, skrivna helt utan grund, och helt enkelt inte värda att bry sig om.
Jag tar inte åt mig av elaka kommentarer. Det finns ingen anledning att lägga ner tid och energi på anonyma personer, som inte har en aning om hur mitt liv egentligen är.
Det som däremot stör mig, är när jag vet vem som ligger bakom kommentarerna. När jag vet att det är en person som stått mig nära. När jag vet att det är en person i stort behov av att reda upp sitt liv,i stort behov av att lägga ner tid på viktigare saker i livet än att förfölja mig via sms och anonyma bloggkommentarer. Den personen har mitt telefonnummer, min adress, all möjlighet att träffa mig öga mot öga ifall den personen känner för att säga mig något. Därför stör det mig att denna person lägger så mycket möda och energi på dessa kommentarer. De kommer ändå aldrig att bemötas, publiceras eller ens bli lästa.
Min egen tid väljer jag att lägga på det som gör mig glad.
Nikki, hästar, vänner, motion, en god bok, jobbet...
