Emily

Nu var dagens ridpass avklarat.

Jag skrittade fram länge, först på lång tygel och sedan kortade jag upp tyglarna och jobbade lite sidvärts och gjorde några stora volter där jag fokuserade på en låg och rund form och eftergiven innersida, samtidigt som jag inte tappade stödet på yttertygeln.

 

Sen började vi trava litegrann och först blev jag full i skratt åt Crespo. När jag gav honom signal att börja trava så såg jag hur han vinklade öronen åt mitt håll och liksom frågade: "Allvarligt? Får jag?"

Sen när han travade iväg så kändes han precis som en häst som inte travat på ett tag. Det var som att han inte riktigt hittade takten de första stegen utan det blev lite stappligt och vingligt.

Men bara efter något varv så hittade vi tillbaka till varandra och jag kan säga att de minutrarna jag travade runt på stora volter och längs långsidorna, så log jag från öra till öra hela tiden.

 

Crespo kändes så himla fin, och glad! Öronen var spetsade framåt och han sög verkligen tag i bettet. Ida tyckte att han var bra i formen och att det enda jag skulle vara lite mer noga med var att hålla honom ordentligen rund till vänster också.

 

Vi travade inte så länge, utan saktade sedan av och gav lång tygel och klapp.

Det var förmodligen ett av mina kortaste och lättaste ridpass någonsin, men jag vet inte om jag någonsin känt mig så glad efteråt. Äntligen är vi tillbaka på banan!

Imorgon ska vi repetera och rida likadant som idag, och på tisdag blir det nog en skrittpromenad ute innan vi på onsdag fortsätter travarbetet inomhus.