Emily

Det vaandraotroligt fin anläggning.

På söndagsmorgonen satt jag i sadeln strax efter klockan 6 på morgonen för att Crespo skulle få röra på sig och stretcha lite efter natten.

Jag hade anmält till LA:3 och LA:4, men min plan var att ha andra klassen som reserv ifall han skulle busa bort den första.

Crespo var jätteduktig på framridningen trots att banan lutade en hel del och var rätt tung. Dessutom var det stekande sol och riktigt varmt.

Vid inridningen gjorde han några kängurusprång i vanlig ordning, men jag fick tag i honom snabbt och resten av programmet skötte han sig fint och kändes faktiskt riktigt ridbar!

Jag förlåter honom lite för inridningen, för det var många hästar som tittade där, då det var blöta fläckar på marken vid A sedan de vattnat banan. En del hästar vågade inte ens närma sig, så att Crespo skuttade förbi kan jag ha överseende med.

Procenten blev 63,85% och räckte till en andraplats, med en halv poäng upp till segraren!

Efter prisutdelningen kände jag hur trött Crespo var, så jag följde min plan och strök mig från nästa klass. Jag ville inte riskera att Crespo skulle sura ihop för att han var trött, utan istället avsluta på topp och belöna honom för att ha varit så duktig!

Förväntningarna är lika med noll. Jag åker dit för att träna på att tävla, försöka få Crespo avslappnad inne på banan och ha roligt.

Nu på morgonen har jag varit ner och släppt ut hästarna och mockat. Nu ska jag packa lite här hemma och sen väntar ridning, packning, dusch för Crespo och sedan avfärd.

Nikki ska vara hos sin farmor i en vecka, så även hennes saker ska packas.

Häromdagen fick tjejerna ta ner ponnyerna till klubben igen.

Nej, nu måste jag sätta fart.

Åkte till stallet, mockade, fyllde hösäckar, fyllde vatten, betade Lilleman, red Crespo, lyfte in en höbal, betade Crespo...

Sen också styrelsemöte på kvällen. Imorgon ska jag kolla så allt är tvättat och klart inför helgen.

Crespo hade en riktig fanclub idag när jag spolade honom efter ridpasset. Han älskar uppmärksamhet.

Lilleman tyckte att Nikki skulle klia honom under hakan.

Vi tog en middag på OK, och sen åkte vi ner igen för att beta Crespo och sedan joggade jag honom i rdhuset. Han kändes lite stel i början, men efter lite galopparbete var han fin.

Nu ska Nikki i säng, och själv tänkte jag bänka mig i soffan med en Ben&Jerrys och min födelsesagspresent till mig själv:

När vi kom hem igen fick Lilleman beta utanför Crespos hage medan jag plockade gräs och kastade in till Crespo.

Nu ska vi äta lunch och sen blir det städning av bussen.

Sen har de betat rätt länge, och sen var det dags för kvällsrykten.

Själv har jag haft det mindre lugnt. Min syster ska flytta, så vi har bytt lite möbler. Jag och pappa har kånkat soffor och sängar upp och ner mellan lägenheterna och så var vi iväg till sopstationen en sväng också.

Nu ska jag mysa ner mig i min nya soffa, som egentligen inte är så ny eftersom jag köpte den av Emma, och sen lånade jag ut den till syrran och nu är den tillbaka hos mig igen.

Nikki är överlycklig över sin nya 120's säng. Den är såklart inte heller ny, men jag och syrran har bytt den sinsemellan så många gånger att kag glömt vems den egentligen är.

Imorgon ska båda hästarna jobbas och om jag hinner ska jag även städa bussen, både bodel och hästdel.

Ett par timmar senare vaknade jag och kände mig som att jag var sjukt bakfull. (Vilket jag omöjligt kunde vara, då jag som sagt är en superpräktig nykterist)

Hade helt glömt bort att jag fyllde år, tills jag kollade mobilen där en hel massa gulliga grattis-sms trillat in.

Åkte ner till stallet tillsammans med kusin Natali, som gav mig ett par nya ridhandskar, samt skrittjobbade Crespo åt mig så jag kunde ägna mig åt att sitta på pallen och se ut som jag fyllde 328 år. 21-timmes körningar är helt klart utmattande för en kvinna i min ålder.

Bästa presenten var att den här goa ungen kom hem efter två nätter hos moster Hannah.

Jag har blivit uppvaktad lite i omgångar. Redan för en månad sedan fick jag en superfin tävlingstopp av snälla Madde. I fredags fick jag ett Jan Van Haasteren-pussel som jag önskat mig av mina syskon, och frukostporslin och pengar till en Spooks-tshirt av mamma.

Roliga, bästa Hansson hade lämnat en present som han visste jag ville ha.

En påse mynt att köpa Ben&Jerrys för, inpackat i en hemmagjord B&J-presentpåse. (Katten hade jag sedan tidigare)

Annars har jag firat med "familjen" alltså Emma. Och så våra karlar och ungar förstås. Vi ställde till med grillmiddag och jag har återigen slagit rekord i att äta.

Sen avslutade vi dagen i stallet.

Fan vad bra jag har det.

(Fick såklart en present av Pixi också. En död humla. Precis vad jag önskade mig!)

Jag kan liksom inte vistas någonstans utan att det råkar slinka med lite livsviktiga och supernödvändiga saker till Crespo och Lilleman.

Idag har jag och Robert varit i Särna. Det är ett litet ställe någonstans i närheten av Idre. Men givetvis skulle vi till en gård där de så lägligt hade en jättefin liten butik!

(Kolla in Håkas Häst & El på Facebook)

Köpte lite (en dunk) myggmedel och ett grimskaft till Lilleman, och en fin håruppsättningsdetalj till mig själv. Crespo fick inget, men å andra sidan fick han ett nytt tävlingsschabrak från Anna Scarpati i onsdags. (Jag var hög på materiell lycka exakt i 36 timmar. Sen åt jag för mycket tårta och blev mätt istället)

Fan i mig om vi inte ska kunna prestera nästa helg nu när vi pimpat tävlingsgarderoben ytterligare!

Nu har vi typ 37 mil hem. Jippi, vi hade 114 mil framför oss när vi startade imorse. Framsteg, framsteg.

Mvh tröttsamt positiv och kanske aningens övertrött hästutrustningsmissbrukare.

Sen bar det av till Golisen för traditionsenligt midsommarfirande.

När vi firar midsommar i Golisen är det två klanersom håller ställningarna. Vi samlas på lägdan mellan två hus. I det ena huset bor min mormor och Torsten, och i hennes kölvatten kommer min mamma och hennes tre systrar med respektive, barn och barnbarn. Fyra generationer alltså. Från den andra gården kommer klanen Danielsson med Britta och Lars-Henrik i spetsen. Och så deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn och så en massa respektive, bekanta och andra släktingar. Vi är alltså en hel hög.

Som vanligt är det Britta som chefar över midsommarstången och delar ut order som den värsta officer.

Sen ska det dansas, och de enda som slipper undan är "pensionärerna".

Ett klassiskt inslag är den prestigefyllda stövelkastningen, som sedan följs av tårtbuffé och storstilad prisutdelning.

Jag lovar att jag åt halva min kroppsvikt i tårta. Jag var så mätt efteråt att jag trodde att jag aldrig mer skulle äta. Torsten klagade dock som vanligt över att jag var så "mager". (Det spelar ingen roll, jag tror att så länge jag väger under 100 kg kommer mormor och Torsten anse mig mager. Tillochmed när jag var höggravid och gått upp 20 kg la det huvudena på sned och försökte göda mig med bullar)

Men efter tårtätandet var det dags för trerätters hos mamma. Vi åt sill, potatis och västerbottenostpaj till förrätt, och ungefär när jaghöll på att explodera av mättnad, så åt vi grillat och potatisgratäng till varmrätt, för att sen avsluta med typ tre portioner glass och jordgubbar.

Jag är så mätt att jag dör när som helst!

Men givetvis var vi tvugna att svänga förbi min käre far för lite kaffe och kakor eftersom han fyllt år.

Sen rullade jag ner till stallet för att rykta hästarna. Det kändes sjukt konstigt att jag inte varit hos dem sedan imorse. Och imorgon åker jag och Robert bort tidigt, så bästa Emma ska ta hand om dem. Jag kommer att ha svår hästabstinens på söndag!

Juni 2015:

Sakta men säkert börjar Crespo se bättre ut i kroppen. Det har varit svårt att få upp honom i vikt, speciellt eftersom han är lite kräsen med maten. Oftast har han praktiskt taget fri tillgång till hö, men jag upplever att han ibland inte har tid att äta. 

Han är självutnämnd ordningsvakt i hagen, och om tillexempel en fågel flyger förbi, eller om några löv prasslar, så håller han tappert uppsikt över "faran" så de andra hästarna kan äta i lugn och ro.

Jag är också lite rädd för att trycka i hästarna för mycket kraftfoder, speciellt alla "mirakelfoder" som ska bygga muskler hit och dit.

Jag strävar hellre efter att min häst ska vara lugn och trygg så han kan äta i lugn och ro, och musklerna ska han bygga utav träning.

Just nu känns det som att det går framåt med hagvistelsen. Det är ljust, alla hästar är ute länge på kvällarna, och bredvid sig i hagen har han sin lilla flock bestående av Lilleman och Åsnan. Numera kan han stå ute i hagen och mumsa hö fram till 19-20 tiden. Så skönt!

Min lilla cirkushäst! ❤

Idag har jag hunnit med en del. Här hemma har det städats och tvättats, jag har hunnit iväg på affären och såklart stallet.

Mockade åt Crespo, Åsnan och Lilleman, hade ridlektion med ridlägerbarnen, var ute i skogen med Lilleman i över en timme och sen ikväll har jag ridit Crespo.

Sen har jag faktiskt hunnit ligga i soffan och läsa lite också. Kändes skönt att inte behöva vara i stallet precis hela dagen.

Imorgon har jag (peppar, peppar) inga måsten förutom några telefonsamtal samt det vanliga stallgörat. Ja, rida Crespo och motionera Lilleman såklart, så nog ska ni se att jag får dagen att gå.

Så i natt campar vi i hästbussen jag och flickorna. Utanför stallet. 

Kanske inte det mest exotiska resmålet, men mysigt har vi. Nu sover de båda sött. De är nog trötta efter en heldag i stallet. Nu ikväll har de duschat ponnyerna medan jag ryktade Crespo och Lilleman.

Imorgon blir det ännu en heldag i stallet. Flickorna ska rida, det ska mockas och fixas, sen ska ponnyerna åka hem och sen ska jag ha hand om ridlägerdeltagarna mellan 13-18. Sen ska jag försöka hinna rida Crespo och förhoppningsvis hinna ut med Lilleman också. Hur det ska gå till vet jag inte riktigt, men jag får försöka snabba mig så gott det går.

Imorse åkte jag dit för att hämta hem henne, och då tog vi med oss Aurora och hennes två shettisar.

Åkte ner till stallet och lastade ur ponnyerna. Lilleman blev överförtjust över att få två ponnydamer som grannar.

Sen har tjejerna ridit och grejat med ponnyerna, och nu när vi ätit middag ska vi ner och duscha dem.

Crespo vilar idag. Han har fått promenera lite samt betat lite gräs.

Jag valde att åka dit dagen före fastän vi hade sen starttid, för att Crespo skulle få bo in sig lite och slippa åka 40 mil i lastbilen på en dag.

Som vanligt skötte han sig kanon på tävlingsplatsen. Han är verkligen en dröm att ha med sig, så lugn och snäll.

Red honom ett litet pass vid 7 på morgonen och då var han väldigt spänd, men jag kände att jag kunde rida ur det ändå.

När det sedan var dags för framridningen skötte han sig jättebra och var lugn och lagomt tempererad. Dock var han väldigt störd av underlaget som var likt en puckelpist. Han blev lite bromsig och osäker och jag kände inte att han var framför skänkeln.

Vi skulle rida en LA:4 och när vi red runt banan var han lugn, men lite tittig mot publiken.

Vi gjorde en okej inridning, men i första mellantraven brakade han iväg och kaosade ur totalt. Lyckades iallafall sitta kvar och styra honom på rätt kurs. Men sen duggade missarna tätt.

När Crespo väl spänner till sådär så skrämmer han upp sig själv och tillslut är han rädd för allt. Den här gången var det skogen längs långsidan som blev livsfarlig, så där sumpade vi den förvänd galoppen till höger, då han slog på pallniten när vi vände över mot skogen.

Jag var så ledsen och besviken efteråt, och det känns så bortkastat alltihop. Speciellt eftersom vi får fina siffror på allting förutom när han flippar ur. Då grämer man sig såklart och tänker att om han inte höll på sådär så skulle vi vara placerade varje gång.

Men sen tänker jag ändå att jag köpte den här hästen för inga pengar alls, och skrev på ett kontrakt där det stod att jag var medveten om hästens egenheter. Hade han varit en problemfri häst som gick som en klocka på banan, så skulle jag aldrig kunnat köpa honom för då hade han kostat tjugo gånger mer än vad jag betalade.

Och vi har ju faktiskt fått till det inne på banan ibland, framridningarna är inte längre ett lika stort problem, och jag känner för varje gång att jag lär mig mer hur jag ska lägga upp dagen och hur jag ska förbereda honom.

Även om jag igår kände att jag helst av allt ville ge upp, aldrig mer tävla, kanske sälja Crespo till någon utan tävlingsambitioner, så känner jag idag att "Nä, nu jävlar kavlar vi upp ärmarna och kämpar vidare!" 

Jag vet vad denna hästen kan när han vill, och fan också om vi inte ska kunna visa upp det.

Nu ska vi träna mer, hårdare och bättre och sen ska vi fortsätta åka på tävling bara för att få rutin. Vi ska ju inte glömma att jag är en nybörjare när det kommer till dressyr.

The only way is up!

Men sommarlov är det iallafall för Nikki nu. De hade avslutning i kyrkan, och sedan bar det av till stallet för mockning och annat fix.

På eftermiddagen har Nikki haft Aurora här och de har lekt och roat sig själva medan jag red Crespo. Sen har vi varit på pizzerian, stallet igen, och sedan avslutade vi med godis framför Gladiatorerna.

Imorgon blir det häst för hela slanten. Jag ska rida, duscha Crespo, packa och fixa med bussen för sedan åker vi till Nordmaling.

Vi ska rida en LA:4 på söndag och jag ska försöka få Crespo att förstå att det är en dressyrtävling och inte en audition till Spanska Ridskolan.

På ridlektionen idag red de ut i skogen och Nikki red sin favorit Zafir.

Efteråt tog jag in hästtrion, alltså Crespo, Åsnan och Lilleman och så fyllde jag vatten i hagarna, ryktade grabbarna och fixade lite. Pang sa det bara så var det dags att åka hem och göra kväll. Vet inte var dagarna tar vägen. Klockan i stallet måste gå fortare än i resten av världen.

Här kommer lite filmklipp från träningen igår. Sorry för den konstiga musiken, men jag valde att lägga in den istället för Robert och Eskils kommentarer bakom kameran, haha!

 

Vi jobbade mycket basic igår, precis som vi måste för att saker och ting ska bli rätt. Mitt problem med Crespo är att han är väldigt långsam och gärna gör sig lång. Själv är jag också väldigt långsam i min hjälpgivning så det är inte alldeles lätt för mig att få honom kortare och kvickare då jag själv har svårt att vara kvick och hitta rätt tajming. Men jag tycker ändå att man ser flera gånger på filmerna att jag lyckas "picka till" honom i rätt ögonblick och att han kommer ihop mer och använder bakbenen på ett bättre sätt. 

Det finns såklart mycket att önska men det känns som att vi är på rätt väg. Nu skulle vi bara behöva Idas ögon på oss minst en gång i veckan eller gärna ännu oftare, men jag hoppas att vi snart får ordning på fordon och transportmedel så vi kan få lite mer kontinutet i träningen.

 

Men ärligt, visst har jag blivit bättre med mina armar? Tror bara Ida var tvungen att säga till mig 48 gånger igår om att jag inte skulle ha armarna raka. Det är en förbättring med typ 100% sen sist.

 

 

Åsnan och Crespo i bussen.

Robert är borta på jobb så nu är Lilleman också mitt ansvar. Idag tömkörde jag honom i paddocken och Nikki byggde en liten bana åt oss så vi fick köra slalom mellan hinderstöd, runda stora vattentankar, gå i vatten och över bommar. Sen red Nikki banan ett par varv.

Redo för tömkörning.

Stor och liten.

Efteråt fick han beta lite för att vänja in magen med gräs. Vi betar hästarna en stund varje dag nu.

Speciellt ansiktet har ljusnat väldigt mycket.

Igår regnade det, så Lilleman gick in tidigt och mysade under filten.

Idag longerades Crespo lite lätt ute i paddocken. Han tycker att det inte borde ligga kvar snö den 2 juni.

Ikväll fick Lilleman en ny frisyr.

Jag tror att han kände sig lite fjollig.

Pixi tar det lugnt iallafall.

Dessa djur, vet inte vad jag skulle göra utan dem.