Emily

 Åh, jag borde verkligen lära mig att hantera dessa datorer så kan kunde klippa och fixa med filmerna, men det kommer förmodligen aldrig att inträffa, så ni får helt enkelt lita på mitt ord när jag beskriver söndagens träning.

 Hursomhelst. 

Jag tyckte att Crespo kändes rätt bra från start, jag fick jobba lite i trav först, med lite öppnor längs långsidorna där jag fick rida framåt i öppnorna för att han skulle ta i samtidigt som jag kunde ha lite böjning i honom. Ofta när han står emot så är det för att han lyckas bli rak.

 Ganska snabbt verkade Ida nöjd, så vi gick över till galoppen. Vi red lite förvänd, och sedan började vi jobba med de enkla bytena, som jag just denna dag gärna hade döpt om till svåra byten. Det var nämligen inte lätt att få till dem. Jag är alldeles för långsam! Och totalt inkompetent när det gäller att synkronisera mina hjälper. Jag kan liksom inte göra flera saker samtidigt! 

Ida har dock ett stort tålamod, och coachade oss väl. Men ett tag tror jag hon var nära att bilda gråa hår, för hon liksom suckade i headsetet "Men rid då, Emily!" 

Lite lätt uppgivet sådär. 

 I slutet lyckades jag dock få en riktigt fin känsla i galoppen och vi gick in och samlade lite runt Ida. Sen tog vi lite trav igen och gjorde lite öppnor och skänkelvikningar, och då fick jag verkligen in den där superkänslan som man alltid drömmer om. Crespo var rund, hade ett lätt sug i handen, bärde sig själv, och tro det eller ej, men i några sekunder satt jag på arslet och höll armbågarna intill kroppen! Helt otroligt.

 Nu kommer det tyvärr att bli svårt att klämma in några träningar framöver då Ida ska föda ett barn och min kalender är totalt fullklottrad med måsten. Dessutom ska Robert iväg och jobba borta, och ridklubbens släp är borta på lagning. Men men, jag hoppas det ska lösa sig på något sätt ändå.