Dagens Epa
Oj, hade tänkt uppdatera om hoppkursen som var förra lördagen, nu tror väl alla att jag ramlade av och bröt nacken.
Men så är icket fallet. Det gick faktiskt riktigt bra även om Eponia fortfarande var superbrunstig och kanske inte på sitt allra bästa humör. Men så länge tränaren tycker att det är en fin häst och att det är klåparen på ryggen som står för missarna så är jag nöjd.
Ja, faktiskt. Det är faktiskt mycket roligare att höra att man har en fin häst med kapacitet, och att man måste slipa på sin egen ridning för att få det att funka. Det är ju liksom inga problem. Man får träna mer, anstränga sig hårdare och helt enkelt skärpa till sig. Tänk så hemskt om man hade fått höra att man red jättebra men att hästen bara var skräp.
På tisdag är det dags igen, och jag hoppas Jannike tycker att vi har lyckats med vår hemläxa.
Idag stod det tömkörning på schemat. Äntligen, äntligen, äntligen har paddocken tinat fram. Ridhusunderlaget är fan det värsta man kan tänka sig, så jag har verkligen längtat efter att få komma ut i paddocken!
First thing to do imorgon: Göra nya hål på tömkörningsgjorden, eller fixa fetare häst. Grejerna gled fram lite oroväckande mycket när Epan taggade igång för att det kom in en liten turboshettis i paddocken.
Men så är icket fallet. Det gick faktiskt riktigt bra även om Eponia fortfarande var superbrunstig och kanske inte på sitt allra bästa humör. Men så länge tränaren tycker att det är en fin häst och att det är klåparen på ryggen som står för missarna så är jag nöjd.
Ja, faktiskt. Det är faktiskt mycket roligare att höra att man har en fin häst med kapacitet, och att man måste slipa på sin egen ridning för att få det att funka. Det är ju liksom inga problem. Man får träna mer, anstränga sig hårdare och helt enkelt skärpa till sig. Tänk så hemskt om man hade fått höra att man red jättebra men att hästen bara var skräp.
På tisdag är det dags igen, och jag hoppas Jannike tycker att vi har lyckats med vår hemläxa.
Idag stod det tömkörning på schemat. Äntligen, äntligen, äntligen har paddocken tinat fram. Ridhusunderlaget är fan det värsta man kan tänka sig, så jag har verkligen längtat efter att få komma ut i paddocken!
First thing to do imorgon: Göra nya hål på tömkörningsgjorden, eller fixa fetare häst. Grejerna gled fram lite oroväckande mycket när Epan taggade igång för att det kom in en liten turboshettis i paddocken.
Fail
Idag har jag och Nikki ridit.
Såhär såg det ut när Nikki red:
Och typ såhär såg det ut när jag red:
Ja, som sagt. Idag lyckades Eponia få mig ur sadeln. Högbrunstiga fuxmärrar borde spärras in!
Eponia tyckte för det första att det var en urusel idé att galoppera på en volt, så hon slängde upp huvudet, sänkte ryggen och gjorde en tvärnit.
Resultatet blev såklart att jag dunsade ner i sadeln med all min kraft, och fick som direkt respons av Eponia en serie riktiga bocksprång, rodeostyle.
Jag fick äta grus, och Eponia var mycket nöjd med sig själv. Arg som ett bi svingade (ok, masade) jag mig upp i sadeln igen och då tyckte hästen helt plötsligt att det var helt okej att jag sporrade henne i sidorna. Hon var förmodligen så nöjd med sin bedrift att hon var villig att foga sig resten av passet.
Uppladdningen inför morgondagens hoppträning kunde ha varit bättre helt klart, men det är bara att ta nya tag imorgon. Jag kan dock tipsa allmänheten om att komma ner till stallet vid 11-tiden imorgon om man känner sig sugen på lite action. Alla lokala medier borde också vara beredda, för det kommer definitivt att skapas rubriker, det vill jag lova.
Såhär såg det ut när Nikki red:
Och typ såhär såg det ut när jag red:
Ja, som sagt. Idag lyckades Eponia få mig ur sadeln. Högbrunstiga fuxmärrar borde spärras in!
Eponia tyckte för det första att det var en urusel idé att galoppera på en volt, så hon slängde upp huvudet, sänkte ryggen och gjorde en tvärnit.
Resultatet blev såklart att jag dunsade ner i sadeln med all min kraft, och fick som direkt respons av Eponia en serie riktiga bocksprång, rodeostyle.
Jag fick äta grus, och Eponia var mycket nöjd med sig själv. Arg som ett bi svingade (ok, masade) jag mig upp i sadeln igen och då tyckte hästen helt plötsligt att det var helt okej att jag sporrade henne i sidorna. Hon var förmodligen så nöjd med sin bedrift att hon var villig att foga sig resten av passet.
Uppladdningen inför morgondagens hoppträning kunde ha varit bättre helt klart, men det är bara att ta nya tag imorgon. Jag kan dock tipsa allmänheten om att komma ner till stallet vid 11-tiden imorgon om man känner sig sugen på lite action. Alla lokala medier borde också vara beredda, för det kommer definitivt att skapas rubriker, det vill jag lova.
The owl
Jag brukar ju gnälla på att Barnkanalen visar mycket skit, men det här är seriöst det roligaste jag vet.
Jag ser det varje dag och skrattar högt för mig själv.
Nikki brukar titta förskräckt på mig och sen backa undan, försiktigt...
Jag ser det varje dag och skrattar högt för mig själv.
Nikki brukar titta förskräckt på mig och sen backa undan, försiktigt...
Provocerande nöjd.
Idag har jag lyckats igen.
Med att ha en såndär sjukt bra dag, där allt går som smort.
Morgonen började med att Nikki la in en offensiv attack när det gällde väckningstaktik.
"MAMMMA, VI SKA TILL CAJJO NUUUUUUUUUU!"
Visit hos Carro i Dalasjö stod alltså på schemat. (Kolla in hennes blogg för bilder)
Vi åkte dit, tog en härlig promenad, lagade lunch, spelade Mumin-memory, tittade på Muminfilm och hade det bara allmänt gemytligt.
Sen bytte vi om till stallkläder och jag tog itu med hästen som för tillfället lider av svår PMS. Ridpasset inleddes med lite skolor ovan marken, och jag tror inte jag kan säga att min häst är stel längre. Jag hade nämligen fullt med grus på hjälmen efteråt, och då hade jag hela tiden hållit mig kvar i sadeln. Min pålle tyckte nämligen att det var oerhört påfluget av mig att peta till henne med sporren i magen, så hon svarade med ett par riktiga bocksprång som resulterade i att det regnade grus över mig.
En helt ny, lösgörande övning som visade sig ha god effekt, för resten av passet var hon faktiskt riktigt fin. Förvänd galopp, skänkelvikningar och så började vi nosa lite på det här med skolor.
Eponia var riktigt nöjd efteråt hon också, även om hon mest går och drömmer om tjusiga hingstar nu för tiden.
Efter att hästen fått bada och utrustningen putsats så åkte jag hem för en treminutersmiddag och dumpning av familjemedlemmar. Sen återvände jag till stallet igen för att se Massör-Hanna in action.
Nu är hästen masserad och nattad och jag är duschad och redo för ett avsnitt av Greys Anatomy. Jag känner mig oförskämt nöjd med dagen och provocerande glad för tillfället.
Det är nästan lite skrämmande.
Som min bror brukar säga: "Det är nästan lite läskigt när du är positiv"
Med att ha en såndär sjukt bra dag, där allt går som smort.
Morgonen började med att Nikki la in en offensiv attack när det gällde väckningstaktik.
"MAMMMA, VI SKA TILL CAJJO NUUUUUUUUUU!"
Visit hos Carro i Dalasjö stod alltså på schemat. (Kolla in hennes blogg för bilder)
Vi åkte dit, tog en härlig promenad, lagade lunch, spelade Mumin-memory, tittade på Muminfilm och hade det bara allmänt gemytligt.
Sen bytte vi om till stallkläder och jag tog itu med hästen som för tillfället lider av svår PMS. Ridpasset inleddes med lite skolor ovan marken, och jag tror inte jag kan säga att min häst är stel längre. Jag hade nämligen fullt med grus på hjälmen efteråt, och då hade jag hela tiden hållit mig kvar i sadeln. Min pålle tyckte nämligen att det var oerhört påfluget av mig att peta till henne med sporren i magen, så hon svarade med ett par riktiga bocksprång som resulterade i att det regnade grus över mig.
En helt ny, lösgörande övning som visade sig ha god effekt, för resten av passet var hon faktiskt riktigt fin. Förvänd galopp, skänkelvikningar och så började vi nosa lite på det här med skolor.
Eponia var riktigt nöjd efteråt hon också, även om hon mest går och drömmer om tjusiga hingstar nu för tiden.
Efter att hästen fått bada och utrustningen putsats så åkte jag hem för en treminutersmiddag och dumpning av familjemedlemmar. Sen återvände jag till stallet igen för att se Massör-Hanna in action.
Nu är hästen masserad och nattad och jag är duschad och redo för ett avsnitt av Greys Anatomy. Jag känner mig oförskämt nöjd med dagen och provocerande glad för tillfället.
Det är nästan lite skrämmande.
Som min bror brukar säga: "Det är nästan lite läskigt när du är positiv"
Stalker
Imorse åkte jag och Natali till stallet tidigt och hjälpte Madde att släppa ut hästarna och fodra.
Sen löshoppade vi Eponia, och jädrar vad hon tyckte det var roligt.
Jag visste inte hur mycket hon var löshoppad innan, så jag tänkte mest att hon skulle få prova på, kolla in de konstiga plastbanden som vi byggt banan med, och kolla hur det var att hoppa lös.
Inga problem för rödhättan inte.
Hon hoppade som om hon hade vingar och seglade lätt över oxern på 120.
Jag iddes inte höja något mer då jag vet att Eponia kan hoppa högt. Jag vill mer se hennes teknik, hur hon hoppar.
Det jobbiga med en häst som hoppar så bra som hon är att jag måste skärpa mig. Jag menar, hon kliver över 120 som ingenting, men jag tycker fortfarande att det känns högt när hindren ligger på 90 cm.
Jag är en fegis.
Efter att jag plockat bort plastbanden och Natali skrittat av Eponia så sa jag att hon kunde släppa henne lös medan vi byggde bort hindren.
"Men tänk om hon börjar springa runt igen då?" funderade Natali.
"Knappast!" sa jag. "Du får se själv vad hon kommer att göra..."
Och precis som jag anade så följde Eponia Natali som en hund hela tiden.
Nu har jag lyckats sova ett par timmar på eftermiddagen och ska snart pallra mig i väg på jobbet. Jobbar 21-08 och imorgon blir det nog antingen vila eller skritt för Eponias del. Hon har jobbat på rätt bra nu i fyra dagar i rad, så då är det dags för lite ledigt.
Sen löshoppade vi Eponia, och jädrar vad hon tyckte det var roligt.
Jag visste inte hur mycket hon var löshoppad innan, så jag tänkte mest att hon skulle få prova på, kolla in de konstiga plastbanden som vi byggt banan med, och kolla hur det var att hoppa lös.
Inga problem för rödhättan inte.
Hon hoppade som om hon hade vingar och seglade lätt över oxern på 120.
Jag iddes inte höja något mer då jag vet att Eponia kan hoppa högt. Jag vill mer se hennes teknik, hur hon hoppar.
Det jobbiga med en häst som hoppar så bra som hon är att jag måste skärpa mig. Jag menar, hon kliver över 120 som ingenting, men jag tycker fortfarande att det känns högt när hindren ligger på 90 cm.
Jag är en fegis.
Efter att jag plockat bort plastbanden och Natali skrittat av Eponia så sa jag att hon kunde släppa henne lös medan vi byggde bort hindren.
"Men tänk om hon börjar springa runt igen då?" funderade Natali.
"Knappast!" sa jag. "Du får se själv vad hon kommer att göra..."
Och precis som jag anade så följde Eponia Natali som en hund hela tiden.
Nu har jag lyckats sova ett par timmar på eftermiddagen och ska snart pallra mig i väg på jobbet. Jobbar 21-08 och imorgon blir det nog antingen vila eller skritt för Eponias del. Hon har jobbat på rätt bra nu i fyra dagar i rad, så då är det dags för lite ledigt.
