Som balsam för själen.
Igår hade jag en lite jobbig kväll.
Som förälder önskar man ofta att man hade mer egentid. Att få vara ensam hemma en kväll, ligga på soffan och se en film, äta glass och inte behöva serva någon med kvällsfika, läsa samma tradiga barnbok som alltid, snyta näsan, komma med vatten, sjunga godnattvisa och så vidare.
Men plötsligt händer det. Igår skulle Nikki sova över hos en kompis för första gången. Det kom helt oväntat för min del och genast fick jag svår ångest. Nikki själv visade ingen som helst oro och avböjde flera gånger mitt erbjudande om att komma förbi med gosedjur och snuttefilt.
"Men mamma, jag är ju sex år. Och jag får låna gosedjur av Aurora!"
Så jag fick min egentid.
Den spenderades dock inte framför någon film tillsammans med Ben&Jerry, utan mestadels ihopkrupen på en stol med telefonen i handen i väntan på att den skulle ringa och meddela att Nikki ångrat sig och ville komma hem.
Men telefonen var tyst och någon gång efter midnatt gick jag motvilligt och la mig.
Självklart gick allt bra, Nikki hade superroligt och kom inte hem förrän halv två i eftermiddags.
Klart att man inte vill vara hemma med mamma när man har en kompis med egna ponnyer!
Mammaångesten släppte tackochlov under natten och imorse hade jag den mest gemytliga morgonen på länge.
Jag vaknade av mig själv strax efter sex, hoppade i ridbyxorna och åkte ner till stallet.
Fodrade och släppte ut hästarna. Mockade, slog lite färskt gräs till Crespo, lät honom gå och beta nästan i en timme, sadlade, red, putsade grejerna, kramade Crespo, fyllde vatten och bara donade på i lugn och ro utan stress. Helt själv.
Det var faktiskt helt underbart härligt.
Och lika härligt var det att få tillbaka sin lilla unge sen, som var fylld av historier om allt de hittat på.
Eftermiddagen spenderade vi först uppe i Golisen hos min mormor, där det bjöds på nybakta bullar och kaffe. Sen åkte vi vidare till min mamma där vi åt middag och plockade med oss syster hem, och sen på kvällen efter att jag gjort bort stallsysslorna så kom Hansson förbi med en kladdkaka som han bakat. Den smällde vi i oss medan vi tittade på en tecknad film.
En perfekt dag, som nu avslutas tillsammans med Robert som kommit hem.
Jag fick é bäst!
Ny beridare på Crespo.
Nu när Crespo ska skrittas visar han ett stort missnöje. Han har satt "fulpäls" på ryggen och bogarna, detvillsäga brunaktig päls som ser ut som vinterpäls, och han är allmänt sur och bråkig.
Som tur är kan Nikki ta över ridningen, och då är alla glada.
Höhämtning, bad och första lediga dagen.
Imorse vaknade både jag och Nikki klockan åtta.
Vi steg upp, åt frukost och sedan städade jag litegrann innan vi hämtade släpvagnen och åkte till Åsele en snabbis för att hämta hö.
Väl tillbaka i Vilhelmina ringde Nikkis kompis Aurora och ville att Nikki skulle komma dit, så jag skjutsade ut henne till Lövåsen och återvände sedan själv till stallet för att mocka, skritta Crespo och tvätta såren som verkligen såg bra ut idag.
När lillasyster Hannah slutat jobbet åkte vi hem till mig och intog en yoghurtmiddag, sen åkte vi till Hansson och våldgästade. Han hade precis tillagat nyfångad regnbåge i ugnen och till det serverades potatis och romsås med rödlök. Det kunde vi liksom inte motstå utan vi tryckte i oss middag nummer två.
Sen åkte vi och hämtade upp flickorna och så åkte vi till moster Mia i Badviken där vi badade och blev bjudna på middag nummer tre. Men då avstod faktiskt jag och syster. Barnen fick äta medan vi nöjde oss med en kopp kaffe.
Efter att ha varit en tväris i stallet igen för att fodra hästarna och linda benen på Crespo så är vi nu hemma. Nikki och Wildahunden ligger i sängen och ska sova, och jag ska väl snart göra dem sällskap då det blir en hektiskt dag imorgon.
Jag ska försöka dokumentera lite bättre imorgon så det inte ser så tomt ut här på bloggen.
Vad gör ni andra?
En olycka kommer sällan ensam?
Som sagt, den här bloggen är inte prio ett nuförtiden.
Förutom att ha jobbat hela veckan så har jag ju såklart ägnat tid till Crespo. Den lilla tid som blivit över har jag umgåtts med min fina lillasyster som är hemma över sommaren.
Eftersom vädret fått totalt tuppjuck och bjudit på upp till 35 grader varmt varje dag så har vi badat en del.
Jag är inget fan av värme egentligen. Jag tål liksom inte sol. Jag blir bara yr, mår dåligt och blir såklart knallröd men aldrig brun. Ändå kan jag inte annat än älska att vi har fått en riktig sommar. Vi behöver sol och värme, speciellt efter de skitsomrar som varit nu i ett par år.
Men nu är det ledigvecka och då kommer väl regnet och kylan som på beställning. Det brukar aldrig slå fel.
Ikväll när jag skulle rykta Crespo så kände jag något ovanligt under magen på honom. Lutar mig ner och ryggar förskräckt tillbaka när jag ser två riktigt stora sår, fulla av levrat blod och var. Vad i helvete? Imorse när jag skäppte ut hästarna så sprayade jag hela Crespo med myggmedel och då hade han inga sår under magen.
Insåg rätt snabbt att han blivit insektsbiten, men jag fattar inte hur det är möjligt!? Hittills i sommar har han inte haft ett enda bett på hela kroppen, och nu det här?
Mest troligt så måste det ha varit brännmygg som blivit sjukt aggressiva då åskan låg i luften, och så har Crespo blivit så irriterad att han stått och sparkat sig själv. Det fanns nämligen rispor efter skorna också.
Lite skakad gick jag till spolspiltan för att spola rent med ljummet vatten och sedan sårtvätt. Som tur var så verkade han inte alls öm utan tyckte mest det var skönt. Antagligen så kliade det en hel del.
Sen blev jag lite rådvill hur jag skulle göra.
Salva eller inte? Är lite rädd för att stänga in såren, men samtidigt ville jag inte att det skulle komma dit en massa damm och spån. Dessutom hade jag inte så mycket att tillgå då mitt stallapotek verkligen är i behov av påfyllning!
Valet föll tillslut ändå på en hästsalva från Fyra Ess. Den känns inte lika fet som t.ex Idomin och den sägs andas.
Jag ber till gudarna att han inte ska bli dålig eller få feber eller något liknande. Imorgon ska han få gå ut en stund på morgonen med ett fett lager salva på (eventuellt flugtäcket om det går att ta på det utan att magplattan irriterar) och sen får jag se fram på förmiddagen om det är mycket flygfän i luften, då får han nog gå in.
Usch, jag hatar sånt här. Jag blir typ darrig på underläppen och tror att han ska dö. Det såg verkligen vidrigt ut! Har aldrig varit med om något liknande.
Några bra tips på hur jag ska sköta detta på bästa sätt? Någon bra salva eller liknande?
Helst av allt hade jag velat ringa till veterinären och yla att min häst håller på att dö. Men Emma tyckte jag överdrev lite så jag avstod.
Stalldag, sovmorgon och lördagsångesten.
Gårdagen gick relativt smärtfritt.
Vi klev upp vid 4.30 och efter att ha fodrat, gjort Crespo resklar och släppt ut de andra hästarna, tankade vi lastbilen och åkte iväg mot Umeå.
Varje gång man ska åka in på kliniken så känns det som att man går sin egen dödsdom till mötes. Iallafall för mig. Det är väl alla turer dit med Lindy som satt sina spår, men den här gången behövde jag inte oroa mig.
Enligt veterinären så var Crespo lite stel i kotorna fram, och han fick en liten sil i båda. Men vi behöver inte komma in på något återbesök och efter 2-3 veckors skritt kan vi sätta igång som vanligt.
Vi var hemma igen vid 15-tiden och avslutade kvällen med tacos uppe hos mamma/mormor i Nästansjö.
Imorse tog jag en lång sovmorgon till 8.30. Sen tog jag och Nikki med oss Wildahunden på en promenad och passade på att köpa lite grönsaker och nybakt bröd. En lång frukost, hela familjen samlad; det är man inte borskämd med. Efter frukost gick jag och la mig en stund igen och det kändes oerhört lyxigt.
Vid lunchtid åkte vi till stallet allihopa och där stannade vi till sena kvällen. Jag och Nikki har mockat och fixat allt till Crespo, städat i hörummet, tvättat en massa schabrak, lindor och täcken samt pysslat med lite allt möjligt.
Robert har fixat med lastbilen. Bytt lampor, dragit kablar och fixat med allt möjligt. Sen nu ikväll har vi ryktat Crespo och nattat hästarna. Vi tog bara en snabb stallpaus för att fika hos Madde som bjöd på jordgubbar från sitt eget land.
Nu sover Nikki och jag och Robert slötittar på TV. Jag har den vanliga ångesten inför morgondagen då jag måste köra Nikki till Umeå för att sedan bara köra hem och göra mig klar för nattjobb. Hatar söndagar!
Tävling!
Tidig morgon, fyrhjuling och vänner.
Imorse vaknade jag halv fyra och trodde att jag hade försovit mig.
Sen kunde jag inte riktigt somna om ordentligt, så när klockan var kring kvart i sex så tog jag med mig Nikki och Wildahunden till stallet för att släppa ut hästarna.
Crespo har rätt mycket gräs i sin hage, men som den bortskämda häst han är så tycker han såklart att det är mer bekvämt när matte serverar hö som hon slagit med lien.
Efter lite frukost hemma så åkte vi och hämtade Nikkis kompis Aurora, och sen fick de åka på fyrhjulingen när jag harvade. Förutom ridhuset så harvade vi ridbanan och även på parkeringen där höbalarna ska ställas upp.
Tjejerna tjöt av skratt när vi harvade på parkeringen, för det var rätt guppigt så det blev lite offroadkörning nu och då.
Och jag mitt klantarsle var ju såklart tvungen att lägga armbågen mot avgasröret när jag skulle koppla loss harven. Snygg märkning, verkligen. Och ont som fan gjorde det också, även om det ser lite fjuttigt ut.
Nu är Nikki hemma hos Aurora och jag ska åka ner till stallet och fixa lite i lastbilen, typ dammsuga och ställa iordning för morgondagens resa som går till Umeå och Evidensia Hästklinik. Crespo ska kollas upp lite. Efter den lediga helgen han hade då jag var på bröllop, kändes han nämligen inte helt hundra, och vi misstänkte att han sträckt sig i hagen då han blivit skrämd av en traktor. Efter tio dagars vila/skritt känns han nu bra igen men för min egen skull vill jag ändå kolla upp honom.
Vad gör ni idag?
Hästbuss, bröllop och löpning.
Sen sist då? Jotack, det har varit fullt upp som vanligt.
Dagen efter det magiska dressyrpasset som jag skrev om, så åkte vi på en liten överraskningsresa som slutade uppe i Boden, där jag la vantarna på denna häftiga järnhäst:
Och nej, jag är inte värsta krösusen. Lastbilen var skitbillig och köpt för sparpengar. Kostade inte mer än ett begagnat Umesläp. Och nu har vi både någonting att köra hästen i, samt bo i när vi är ute på tävling. Det enda negativa är väl att jag inte får köra den själv, men nu har jag ju en anledning att ta lite fler bokstäver på körkortet.
Crespo gillar sitt nya åk.
Dagen efter Bodenresan var det dags för de här vackra människorna att gifta sig.
Anders och Stina, numera man och hustru.
Jag var sliten som få.
Och Robert var snygg i ny kostym.
Min syster är hemma över sommaren för att jobba, så en kväll fick hon försvara familjens ära i den nya tävlingen Begest (en version av Toughest) som är en löptävling uppdelad på tre sträckor som går över stock och sten.
Uppladdning. 29 plusgrader i skuggan stoppade inte Begest-deltagarna.
Som en gasell sprang hon hem en andraplats.
Annars har det väl mest varit som vanligt. En massa aktiviteter med djur.
Det är bara att inse, jag har inte tid för någon dator i mitt liv. Förutom detta så har jag ju såklart jobbat en del, kört turochreturresor till Umeå, hämtat hem Crespo från Åsele, kört upp honom till Klingerbacken för att skos, mockat, släppt ut hästar, tagit in hästar, ridit, harvat ridhuset och så vidare, och så vidare.
(Och allt det där onödiga som att laga mat, handla, tvätta och städa mat som alla andra människor verkar hinna med utan problem? Hur gör de!?)
Jo jag lever!
Har inte orkat starta datorn bara. Ska sätta mig ikväll och uppdatera om de senaste veckorna samt visa lite bilder.
Idag öser regnet ner så jag och Nikki har roat oss med att harva ridhuset. Nu har vi tagit en varm dusch och lagt oss i soffan framför TVn. Ganska skönt med regniga dagar ibland.
Sommarbete eller inte?
Jag har verkligen hittat en bra lösning när det gäller "sommarbetet".
Jag är inget fan av det här med att släppa ut hästarna dygnet runt när man ändå tänker rida och träna. Säger inte att det är något fel med det, men det fungerar inte för mig.
Nu står Crespo i Söråsele och rutinerna fungerar som resten av året. Detvillsäga att han äter kraftfoder och hö morgon och kväll, får stå inne i boxen över natten där han kan ligga ner och vila och vara lugn och jag rider och tränar som vanligt. Skillnaden är att han nu om dagarna går i en stor gräshage och betar.
Jag kan inte tänka mig ett bättre upplägg.
Jag är nämligen alldeles för orolig av mig och skulle inte kunna sova om natten om jag visste att Crespo gick ute när det regnar, åskar eller är mycket mygg och annan ohyra i farten.
Dessutom kan jag med gott samvete träna ordentligt om dagarna när jag vet att han har legat ner på en mjuk spånbädd om natten istället för att vandra runt med svansen piskande mot all brännmygg som har en tendens att komma fram under småtimmarna.
Crespo älskar att bo i Söråsele.
Idag tränade vi för Ida igen och jag kan knappt tro att det är sant, men idag var han ännu bättre än igår. Ida var riktigt nöjd med oss. Vi jobbade mycket galopp idag med och arbetade med att minska volten och "sätta" honom lite innan övergången till skritt. Idag fick vi till det riktigt bra ett par gånger. Det gäller bara att jag orkar sitta emot och inte lättar ur sadeln när Crespo vill dyka in i övergången.
Sen får jag rätta mig igen när det gäller gårdagens inlägg. Jag skrev att vi inte kunde rida slutor. Men nu kan vi det. Kanske vi inte skulle få några 9:or i betyg direkt, men vi förstår principen iallafall och jag fick in känslan för hur jag skulle göra. När jag säger "vi" menar jag oftast mig. Crespo kan ju allting, det är bara jag som ska hänga med också.
Imorgon blir det en vilodag för herrn eftersom jag, Robert och Nikki ska iväg på ett hemligt uppdrag. Spännande ska det bli.
Och på lördag lutar det åt att Ida ska upp i sadeln då jag och Robert ska iväg på bröllop.
Ska bli riktigt roligt att höra vad Ida tycker om min stjärna. Fast jag vet vad hon kommer säga: Att han måste vara mer framme för skänkeln och kvickare för hjälperna. :-)
Jaja, det blir spännande som sagt.
Nu ska jag stänga ner datorskrället och välkomna min älskade som varit borta hela veckan och som nu är på väg hem.
Godnatt alla!
Onsdag, hästar och vänner.
I förrmiddags skjutsade jag Nikki till hennes kompis Aurora, som bor på en gård en bit härifrån där det finns allt från ponnyer och killingar till kor och kaninungar. Kan inte påstå att Nikki hade svårt att bli lämnad där. Hon var överlycklig!
Själv åkte jag iväg till Åsele. Det är ändå sjukt hur jag fortfarande tycker att man kan "bränna iväg till Åsele en snabbis" trots att det är 14 mil tur och retur. Men eftersom jag pendlade dit i tre år så känns det som att man bara kör iväg till grannbyn typ.
Började med att mocka boxen.
Crespo hade fått en ny hage idag på andra sidan vägen, så nu kan han inte längre se fölen och det var stor skillnad på hans beteende idag. Skönt!
Jag red ett pass för Ida idag och vi började med samma arbete som igår. Förvänd galopp.
Och jag såg att jag hade skrivit lite fel i gårdagens inlägg. Vi gjorde förvänd öppna, inte sluta. Jag kan inte rida slutor...än.
Hursomhelst. Vi började med den förvända galoppen och red då precis som igår; volt, öppnor längs långsidorna och sedan volt igen. Hela tiden i förvänd och så växlade vi mellan rättvänd och förvänd öppna.
Ett arbete som passar jättebra för Crespo då han får mjuka upp sidorna och verkligen stretcha. Han är dessutom så stadig i den förvända galoppen så det är inte jättesvårt för mig att rida det arbetet.
Efter en liten skrittpaus så gjorde vi enkla byten på medellinjen. Eller ja, försök till enkla byten. Jag är fortfarande så långsam att det mer blir galopp och sen ner till trav och sen ner till skritt och sen galopp igen. Jag måste bli lite kvickare och sätta Crespo mer i galoppen innan övergången. Han kan liksom inte fixa en bra övergång när han kommer in i den stora galoppen. Mindre, kvickare språng och sedan måste jag tänka på att vända med ytterhjälperna så han bromsar upp sig själv, annars dyker han gärna i skrittövergången.
Tillslut fick vi iallafall godkänt och vi avslutade med lite galopp på volten där jag fick minska volten och "sätta" honom litegrann innan jag gjorde avbrott till skritt. Där fick jag verkligen en bra känsla för hur jag ska rida i övergångarna galopp-skritt.
Han kändes jättefin idag och med Idas berömmande ord i minnet så ler jag vid tanken på att vi kanske ändå är på väg att bli ett dressyrekipage i framtiden.
När Crespo var duschad och preparerad med myggmedel så fick han gå ut igen och jag åkte hem till Vilhelmina igen. Skulle hämta Nikki i Lövåsen men hon hade inte riktigt tid att följa med hem eftersom hon hade fullt upp med att rida på världens bästa ponny; Funny!
Sol, barbacka och shetlandsponny. Som det ska vara på sommaren!
När jag tillslut fick med mig henne i bilen så åkte vi till Dalasjö där Carro och Cristoffer bjöd på fika och så byggde Carro och Nikki korthus.
Nu känner jag mig rätt nöjd med att få sätta ner rumpan i soffan. Det blev en rätt intensiv dag idag med. Tröttsamt med ledighet.
Crespo - stridshingsten
Crespo genomgår någon slags identitetskris just nu. Han tror nämligen att han är pappa till de två fölen som finns på gården i Åsele, och han tar rollen som deras beskyddare på fullt allvar. Så fort de är utom synhåll så står han och skriker efter dem och han ska hela tiden ha koll på var de är någonstans. De andra hästarna skiter han fullständigt i. Det är bara hans små fölungar som existerar just nu.
Det var även något jag fick känna på i ridningen idag. När jag skulle skritta fram höll nämligen Crespo på att gå ut genom ridhusdörren med mig på ryggen. Han skulle liksom bara ut till sina barn, och när jag försökte förklara för honom att vi skulle vara kvar i ridhuset och jobba, blev han minst sagt sur och började muppa sig och lägga bak öronen och sparka mot mina skänklar.
Ursäkta mig!?
Crespo gjorde dock ett stort misstag idag. Han uppförde sig nämligen inte alls särskilt bra inledningsvis, men vad han inte visste var att Ida var på väg till ridhuset, och när hon fick syn på hans okoncentrerade beteende så föreslog hon att han behövde mjukas upp och gymnastiseras.
Det innebar alltså att vi fick jobba förvänd galopp. Jag fick rida från rättvänd galopp, över diagonalen och sedan rida förvänd galopp. På långsidorna fick jag först rida förvänd sluta, sedan ett varv på volten och sedan nästa långsida i rättvänd öppna. Fast fortfarande i förvänd galopp. Fattar ni ingenting? Inte jag heller, men jag gjorde bara som Ida sa och helt plötsligt hade jag en fin häst under sadeln igen.
När jag avslutade med lite trav så kändes det som att jag satt på en miljon! Så fin känsla som jag fick avsluta med.
Såna gånger som idag, när Crespo blir lite okoncentrerad och "dum", så är det verkligen guld att ha Ida i närheten. Hon börjar bara dra iväg en massa instruktioner, och eftersom jag är lite mån om att lära mig rida en vacker dag, så fokuserar jag mest på att göra det hon säger, och då koncentrerar sig Crespo i sin tur på vad jag säger, och så blir allt bara sådär jävla bra!
Och det är så viktigt för mig att jag känner att jag kan rida ur de där spänningarna. För det kan jag. Om jag bara sätter mig ner och rider och inte funderar så himla mycket.
Det är vår start i Nordmaling ett lysande exempel på: Han var pest på framridningen, och det var mest rodeo och kaos. Ändå lyckas jag rida ur det och gå in på banan och rida ihop 66%
DET är något jag ska lagra i mitt minne och påminna mig om alla gånger då jag vill skylla min prestation på saker som händer runtomkring.
Det spelar liksom ingen roll om det springer runt lösa hästar, eller om min häst blir skrämd av en grind/hund/paraply/högtalare eller om det blåser/regnar/är dåligt underlag. Om någon har en gul jacka eller står och fotar mig uppe på en stol ska inte ha någon betydelse, för JAG ska rida min häst oavsett vad som händer omkring mig. Jag måste vara fokuserad och ha kontroll över situationen.
Det är något jag måste komma ihåg!
Hursomhelst. Det blev en heldag i Åsele. Förutom att rida så pysslade jag såklart med Crespo och såg till att han hade det bra. Sen fikade vi och drack kaffe och surrade en hel del. Sen avslutade vi med att gå ut och äta och sedan åkte jag och Nikki hem till Vilhelmina igen.
Jag ska bli bättre på att fotografera om dagarna, det ser lite tråkigt ut här på bloggen. Men ni vet hur jag är, jag har inte tid med telefonen när jag sysslar med något.
Bjuder på en skrytbild istället:
