Emily

Idag har vi fixat i stallet som vanligt. Robert och Lilleman var ute på en långtur i regnet tidigare, och sen ikväll red Nikki lite i ridhuset.

Själv tog jag en powernap på soffan i eftermiddags, och det dokumenterades tydligen, upptäckte jag nu.

Smickrande bild. Inte.

Crespo rids som vanligt igen och känns bra. Idag fick Emma sitta upp och prova för första gången. Bästa Crespo tog väl hand om henne.

Imorgon blir det full huggning igen. Jag ska jobba, rida Crespo, packa iväg Nikki till Umeå, träffa läkaren, packa och sen köra till Åre där vi ska spendera helgen.

Och så ska jag släppa ut hästarna, så det är bara att ställa klockan.

Vi gjorde sen bort mockningen på förmiddagen och sen har vi mest legat inne och tittat på film.

Boxarna ska alltid vara så rena att man kan ligga där själv, tycker jag.

Klockan 15 fick hästarna komma in från regnet. De tyckte det var mysigt att få komma in i boxarna, äta hö och få på sig sina fleecetäcken.

Sen ikväll åkte vi ner för att röra lite på dem, då de fick gå in så tidigt. Jag gick med Åsnan och Crespo, medan Robert och Nikki turades om att rida Lilleman.

Sen lindade jag Crespo och Åsnan och så gav vi kvällsmat och åkte hem. Älskar kvällarna i stallet, det är så mysigt. Speciellt när regnet öser ner utanför.

Jag, Åsnan och Crespo.

Robert, Nikki och Lilleman. (Fast Nikki är så liten så hon syns inte)

Crespo i pyjamasen.

Mars 2015

Juli 2015

Han är riktigt snorig, men pigg i övrigt. Så istället för ett svettigt dressyrpass i ridhuset så blev det vila.

Nu ikväll tog vi en riktig myskväll och masserade, ryktade och tjärade hovarna.

Älsklingshästen.

Idag var det vilodag, så då fick han skritta ut i skogen med Nikki i sadeln.

Crespo är inte en sådan häst som är superpeppad inför varje ridpass, så som min förra häst Lindy var. Crespo ser istället ut som att han ska somna när som helst, han masar sig sakta fram till uppsittningspallen och ibland suckar han ljudligt när jag sitter upp. Verkligen motiverad. Inte.

 

Tack och lov så ändrar han attiyd så snart han förstår vad vi ska jobba med. Direkt man börjar med en övning så kommer han igång och jag tycker han blir bättre och bättre hela tiden. Förut så fick jag alltid ge honom lite tid i början, tillexempel när jag fattade galopp. Då var jag tvungen att låta honom rulla på ett par varv i sitt eget tempo och röra honom så lite som möjligt, annars kunde han lätt bli sur och stå emot. Han kändes alltid lite spänd så fort man började med något nytt.

Numera är det inte alls så. Direkt jag börjar trava, eller fattar galopp, så frustar han upprepade gånger och jag tror han känner sig trygg i arbetet. Därför försöker jag alltid värma upp på samma sätt, så han ska känna igen sig och veta vad som väntar.

 

Igår gjorde vi ett av våra bästa pass någonsin tror jag. 

Vi tränade mycket på att rida rakt över ridbanan. Det låter kanske inte så svårt, jag menar det är ju en av de första ridvägarna man lär sig som nybörjare på ridskolan, men fasen så svårt jag tycker det är.

Jag antar att det är fler som jag som oftast använder sig av mjuka bågar eller korta diagonaler när man ska byta varv, och det är ju helt klart enklare.

Jag har ju som sagt lätt för att släppa Crespo lång på yttersidan, och att rida rakt över ridbanan är verkligen en bra övning för att få koll på detta.

Vi jobbade förutom med detta mycket med förvänd galopp, öppnor och förvänd öppna. Även det väldigt bra övningar för att få koll på yttersidan.

 

Efteråt var vi riktigt svettiga båda två, men väldigt nöjda.

Idag ska Crespo få skutta lite med kusin Natali. Jag tror de har längtat båda två för det var rätt länge sedan sist.

 

Då Crespo som sagt har lätt för att hamna i sin bekväma lunk, istället för att vara kvick och aktivera sina bakben, så försöker jag lägga in olika övningar som gör honom mer uppmärksam.

Idag gjorde vi följande övning:

Jag hade fyra upphöjda cavaletti på böjt spår.

Jag lät Crespo (efter att han värmt upp såklart) trava över bommarna, och direkt efter fatta galopp. Ett par meter framför bommarna tog jag åter ned honom i trav, och så fick han rulla på så.

Den här övningen passar Crespo bra då han alltid tänder till lite när han vet vad han ska göra. Då blir han kvick och alert, och så får man göra en massa övergångar. Då både galoppfattningar och cavaletti ingår i Crespos rehabschema så är detta den ultimata övningen för honom.

Gjorde också likadant fast med skritt-trav och då fler, snabba övergångar på ett voltvarv.

(Den såg ungefär likadan ut där den satt från början)

Och en stund senare såg det ut såhär:

Sen ska det borras lister och så ska det dit lite mer matta. Snyggt blir det.

Medan Robert slet med bussen så longerade jag Crespo över cavaletti. Gjorde en riktigt bra övning som jag ska berätta mer om senare.

Snälla Emma hade mockat och gjort allt klart, så medan Robert och Lilleman gick ut på promenad plockade jag ner en hage och mockade ur det sista ur Lillemans vinterhage.

Eftermiddagen spenderade jag i soffan med en bok, då regnet öste ner, Crespo fick en vilodag och Nikki åkte till Hannah.

Sen bjöd Emma och Henrik på supergod middag ute i Solliden och efteråt åkte vi och hämtade Nikki och kvällade hästarna.

Jag vet att jag brukar längta efter såna här lugna dagar där jag inte har några måsten, men när det väl inträffar känner jag mig bara rastlös, missnöjd och onyttig.

Aja, imorgon ska jag iallafall rida och sen kanske tjejerna får ta ner ponnyerna till klubben också.

- Imorgon ska vi till Frösö Zoo, Nikki! Där finns det lejon, tigrar, krokodiler och allt möjligt.

- Finns det hästar där?

- Ja, det tror jag nog. Men det finns också tigrar, hyenor och lemurer och...

- Finns det hönor?

- Va!? Jaaa, jag tror det, men...

- JAA! Jag längtar!

Så med facit i hand så hade vi lika gärna kunnat åka till typ vem som helst här i området som har hästar och höns och Nikki hade varit helnöjd. Men jag, mamma och Hannah fick ju se lejon iallafall.

Resten av dagen ägnade vi oss åt att äta på kinarestaurang, handla på DollarStore, käka glass i Dorotea och ha riktigt roligt i varandras sällskap. Efter 50 mil i bilen och 12 timmar på språng kände jag mig rätt mör.

Men då var det bara att hoppa in i traktorn och hjälpa Robert spm höll på att fixa i hagarna.

Men nu, äntligen, ligger jag på soffan och kan se framemot en sovmorgon imorgon. Jag siktar på att sova till klockan 8, minst!

Jag, mamma, syster Hannah och Nikki är på väg till Östersund och Frösö Zoo.

Robert och Emma styr upp i stallet när jag är borta, och ni får hålla till godo med lite fler bilder.

 

Här kommer lite fler bilder för er som inte lessnat redan...

 

Nu provar vi igen...

 

Ni får ha överseende med att det kommer att komma upp en hel del bilder här på bloggen nu. Men de är så fina allihopa så jag vill verkligen visa dem.

För att vara en person som inte kan någonting om hästar så tycker jag Micke lyckades väldigt bra med att hitta fina ögonblick.

 

Juli 2015:

Crespo hade nya blinglindor dagen till ära.

Lilleman är så klok. Som ni kan se på bilden så håller han alltid fullt fokus på Nikki när hon är i närheten. Alltid öronen vinklade år hennes håll. Alltså dessa hästar, jag älskar dem så mycket att jag aldrig kommer att kunna förklara det. De ger mig så oeehört mycket glädje och energi. Att jag dessutom kan dela denna livsstil med de två jag älskar mest gör det hela ännu bättre.

 Här kommer två stycken som jag fotat av från kameran.

Åkte ner och mockade, harvade ridhuset och städade bilen.

Sen tog jag och Nikki en glass på Stenmans innan hon åkte ut till Hannah och Nicklas i Storholmen. Själv svängde jag förbi på Bergbacka på en kopp kaffe och sedan red jag Crespo i ridhuset.

Han var lite trött efter passet.

Hästarna fick gå in tidigt idag då det drog in ett åskväder, och jag tror de tyckte det var skönt att få komma in från den tryckande värmen och all brems.

Jag åkte ut till Storholmen då jag var klar i stallet. Vi grillade och åt en sen middag på bryggan.

Vid halv nio var vi på plats i stallet för sista gången idag. Vi pysslade om hästarna, lindade ben, sopade, mockade och fodrade. Nikki hjälper till jättebra i stallet.

Imorgon blir det ännu en tidig morgon i stallet.

Ponnyer, vänner, barbackaridning i kvällssol...

Gulliga ungar. De är så duktiga. Jag blir helt paff över hur mycket Nikki utvecklats i sin ridning på kort tid. Shettisar må vara envisa och de kan gå en på nerverna, men är det någonting de är oslagbara på, så är det att fostra och forma små ryttare.

Lilleman var lite avundsjuk. Han hade nog gärna hängt med på en skogstur.

Idag har jag inte samma fart som igår kan jag lova. Har släppt ut hästarna här på morgonen, men mer har jag inte hunnit. Ska städa upp lite här hemma, byta sängkläder osv och sen åker vi ner och mockar. Ska försöka hinna med att harva och vattna ridhuset också innan jag rider Crespo.

Igår linades han över upphöjda cavaletti ute i paddocken.

Hörs!

När jag ändå var igång passade jag på att bygga nya hagar, och så flyttade jag hästarna dit så de fick lite mer gräs.

Zebrorna Crespo och Åsnan.

Sen åkte jag och hämtade flickorna och shettisarna så de fick rida i ridhuset. Nu har vi precis landat hemma och jag passar på att tvätta.

Bra start på nya veckan.

Nikki och Charley åker de små tekopparna.

Vikingaskeppet och en munter karusellskötare.

Sen tog vi in hästarna då ett rejält åskväder drog in, och så åkte jag, Robert och Nikki till Östersund för att hälsa på Roberts syster och hennes man. Riktigt skönt att komma bort lite och bara vara. Vi åt gott, strosade lite på stan, vilade och sen på lördageftermiddag åkte vi till Häggenås och spelade bilbingo.

Nikki siktade in sig på storvinsten som låg på 75.000 kr.

Tyvärr vann vi ingenting, men roligt hade vi.

Natali skrittade Crespo på lördagen, och sen på söndagen när vi kommit hem red vi ett pass i ridhuset. Robert var ute med Lilleman i skogen.

Nikki drog iväg till Lövåsen och sov över och jag och Robert hälsade på mamma, var i stallet och tog det bara lugnt. Efter den här helgen känner jag mig otroligt avslappnad och fylld med ny energi. Så härligt!

Sen mockade vi till hästarna, fyllde hö och vatten och fixade lite innan vi åkte hem för lunch. Nikki drog sen iväg till en kompis, och då passade jag på att rida Crespo.

Vi tog ett lätt joggpass idag där vi mest checkade av att han var framme för skänkeln och lösgjord i sidorna. Det förstnämnda fick jag påminna honom om rejält i början, men rätt snabbt fattade han att semestern var slut och jag tyckte han kändes otroligt fin fastän jag inte ridit honom på en vecka.

Vi avslutade med att trava lite upphöjda cavaletti.

Kvällen spenderade vi sedan i Dalasjö hos Carro och Kristoffer där vi inspekterade nytillskottet Major.

Avslutade dagen i stallet. Lindade, utfodrade och pussade lite extra. Vissa dagar älskar jag mitt liv lite extra mycket.

Saken blev inte sämre av att Robert helt överraskande kom hem ikväll. Han jobbar annars borta hela veckorna. Kärlek!

Crespo blir inte pigg av vila utan snarare tvärtom. Han är i semestermode just nu kan man lugnt säga, men det tar nog bara ett par dagar tills han är tillbaka i sitt vanliga jag igen.

Prinsen!

Mias RS paddar! Zebrarandiga såklart.

Efter lunch åkte vi och hämtade Aurora och ponnyerna. Nikki galopperade för första gången och var lyrisk efteråt!

Överlag var allt tipptopp med Crespo och jag fick beröm för såväl halsen som bogarna. Hon tyckte också han hade musklat sig fint sedan sist.

Dock fortsätter lårmuskeln på höger bak att ställa till det. Den här gången fick Crespo prova TENS. Han njöt verkligen av behandlingen.

Imorgon ska vi sätta igång efter semesterveckan och vi ska fortsätta med cavalettijobb, stretching och massage.

Inga problem att lasta. Lilleman gillar att åka med stil.

Vi åkte hem till min mormor, slog upp en provisorisk hage, och hade det väldigt trevligt...

...tills Lilleman fick höra några röjsågar eller något borta i skogen. Han spetsade öronen, gnäggade, och sen drog han helt sonika iväg mot ljudet. Jag antar att han tänkte hjälpa till i skogsarbetet, för han krånglade sig iväg från inhängnaden och travade glatt iväg längs grusvägen.

Jag snappade åt mig ett grimskaft och sprang efter. Fan! En lös häst på vägen är nog min värsta mardröm, även om det i detta fallet rör sig om en väg som inte trafikeras direkt så mycket.

Efter en bit  tog Lilleman av till vänster och in på en gammal skogsbilväg och jag tappade honom ur sikte.

Gick ungefär 500 meter tills jag kom till en lägda. Puh! Där stod han och betade så lugnt och fint.

Men när jag hade ungefär tio meter kvar, lyfte han på huvudet, plirade med ögonen och joggade iväg i maklig takt efter skogsbilvägen.

Jag gick efter.

Och jag gick, och gick, och gick...

Följde spåren som vittnade om att Lilleman skrittat iväg som om han visste var han skulle.

När jag gått ungefär 4 kilometer fick jag syn på honom längst borta på en raksträcka. Skulle tro att han var 150-200 meter bort. Jag ropade och han stannade upp och tittade på mig. Sen vände han och fortsatte bortåt. Då brast det för mig.

"Skit i det då! Stanna här i skogen och bli björnmat! Jag går hem! Jag skiter i dig!" vrålade jag och så vände jag på klacken och började gå tillbaka.

Hann bara runt kröken då jag hörde hovklapper. Tror ni inte på fan att hästskrället kom travande i full fart efter mig! Han travade rakt in i famnen på mig och lät sig snällt fångas.

Han var inte alls upprörd över att ha sprungit lös i skogen utan verkade snarare väldigt nöjd med sitt tilltag. Suck!

Vi gick hem, och så klev han snällt på bussen som om ingenting hade hänt.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det är verkligen skillnad på hästar. Lilleman är så trygg och självsäker, och nyfiken på allt. Crespo skulle aldrig komma på tanken att dra iväg sådär helt själv. Han vågar ju knappt gå tre meter ifrån mig. I vissa fall kan man uppskatta de fega halvbloden..

Lilleman har fått en stor skogs -och beteshage, så han njuter verkligen i fulla drag.

Ikväll ska Crespo åka till Åsele och träffa equiterapeuten Anna, och sen på måndag kör vi igång igen som vanligt.