I used to live alone before I knew you.
Idag skulle Lindy Loppan ha blivit 19 år om hon hade levat.
Det är så sjukt att det aldrig slutar göra ont. Även om jag klarar det så mycket bättre nu så gråter jag över henne fortfarande, mer än vad som är acceptabelt.
Jag saknar dig.
Det är så sjukt att det aldrig slutar göra ont. Även om jag klarar det så mycket bättre nu så gråter jag över henne fortfarande, mer än vad som är acceptabelt.
Jag saknar dig.
There is nothing pure in this world.
Efter lite seriöst dataintrång så lyckades jag lägga vantarna på några bilder från när syster hälsade på. Eponia är en riktig kelgris som älskar att stå i centrum.
You act like you never had love, and you want me to go without.
Ikväll har jag och Madde varit ute på årets första löprunda. Jag hade inga direkta förväntningar på min kondition då jag ägnat de senaste åtta månaderna typ till att ligga på soffan och äta chips.
Men de ca 5 kilometrarna avklarades utan större problem så jag känner mig rätt nöjd med mig själv.
Jag är nog dessvärre ingen vidare trevlig löparkompanjon. Jag pluggar i mp3n och så drar jag iväg. Helt i min egen lilla värld. När jag kom fram till Lövliden kom jag på att Madde var med, och då började jag tänka att hon kanske råkat bli uppäten av bjärven eller något. Men det hade hon inte. Hon var strax bakom mig.
Insatsen firades med kaffe på jobbet och nu ska jag försöka ta itu med mitt sömnproblem. Eftersom jag knappt sovit något sen i torsdags så har jag någon form av prestationsångest när det kommer till att gå och sova, så jag drar ut på det i det längsta. Bästa löparlåten just nu.
Men de ca 5 kilometrarna avklarades utan större problem så jag känner mig rätt nöjd med mig själv.
Jag är nog dessvärre ingen vidare trevlig löparkompanjon. Jag pluggar i mp3n och så drar jag iväg. Helt i min egen lilla värld. När jag kom fram till Lövliden kom jag på att Madde var med, och då började jag tänka att hon kanske råkat bli uppäten av bjärven eller något. Men det hade hon inte. Hon var strax bakom mig.
Insatsen firades med kaffe på jobbet och nu ska jag försöka ta itu med mitt sömnproblem. Eftersom jag knappt sovit något sen i torsdags så har jag någon form av prestationsångest när det kommer till att gå och sova, så jag drar ut på det i det längsta. Bästa löparlåten just nu.
Hoppkurs
Jag och Eponia har hunnit med ännu en hoppkurs för Jannike. Denna gång var Eponia inte ett PMS-monster så på den fronten var allt bra. Dock hade jag jobbat natt så jag kände mig lite seg, men det glömmer man ju bort så fort man kommer upp på hästryggen.
Den här gången hoppade vi på serpentinbågar. Förra gången fick jag som läxa att vara med konsekvent. Att Eponia måste lyssna även om jag ger enligt henne "konstiga" direktiv, såsom att trava mellan hinder, göra halt lite närsomhelst osv. Jannike verkade tycka att vi tränat bra och vi fick beröm.
Denna gången fick jag i läxa att få fram henne mer. Eponia har en tendens att vilja galoppera mer uppåt än framåt, och när jag ställer mig i lätt sits, släpper efter på tygeln och ber henne att galoppera på, så blir hon lite rådvill och vet inte riktigt var hon ska ta vägen.
Jag i mitt fall kan lätt bli lite bromsande då jag ibland blir lite osäker i hoppningen, därför tycker jag övningen var bra, för på serpentinbågarna hinner man liksom inte tänka på så mycket annat än att hålla vägen och svänga, och på det sättet så kom jag ifrån bromsandet och lät henne bara rulla på. Sen kände jag efter hand att vi fick mycket bättre flyt när jag ökade galoppen lite, och i slutet tycker jag att vi hade en bra galopp med tryck, och inte bara spring.
Det är där den svåra balansen kommer. Att få en bra galopp med tryck, utan att hästen för den delen bara springer benen av sig.
Som avslut fick vi hoppa två hinder med relaterat avstånd, och jag kände att Eponia tog för sig mycket bättre då, utan att för den sakens skull ge sig iväg utan mig.
Som alltid är det ju rätt lönlöst att försöka få några bra bilder i ridhuset, men Emma gjorde ett tappert försök iallafall.
Galopp. (Var faktiskt nära att flyga av där ett tag för Eponia blev jätterädd när Maddans unghäst brallade och råkade sparka omkull ett hinderstöd rakt framför oss. Eponia reagerade med att slänga sig hej vilt åt sidan och bocka, och jag var inte riktigt beredd. Sen var hon skitskraj för Maddans häst resten av passet och grymtade och skyggade så fort han var nära. Hon ville minsann inte riskera att få hinderstöd på sig, knaspållan)
Mer galopp.
Trav över cavaletti.
Cavaletti i galopp. Snyggaste stilen.
Skutt.
Nöjd häst och trött matte som längtade efter sängen.
Nu får vi vänta i hela 4 veckor tills nästa träning. Suck. Men å andra sidan får vi ju mer tid att träna på hemläxan. Nästa gång Jannike kommer ska hon minsann få se på framåtbjudning!
Den här gången hoppade vi på serpentinbågar. Förra gången fick jag som läxa att vara med konsekvent. Att Eponia måste lyssna även om jag ger enligt henne "konstiga" direktiv, såsom att trava mellan hinder, göra halt lite närsomhelst osv. Jannike verkade tycka att vi tränat bra och vi fick beröm.
Denna gången fick jag i läxa att få fram henne mer. Eponia har en tendens att vilja galoppera mer uppåt än framåt, och när jag ställer mig i lätt sits, släpper efter på tygeln och ber henne att galoppera på, så blir hon lite rådvill och vet inte riktigt var hon ska ta vägen.
Jag i mitt fall kan lätt bli lite bromsande då jag ibland blir lite osäker i hoppningen, därför tycker jag övningen var bra, för på serpentinbågarna hinner man liksom inte tänka på så mycket annat än att hålla vägen och svänga, och på det sättet så kom jag ifrån bromsandet och lät henne bara rulla på. Sen kände jag efter hand att vi fick mycket bättre flyt när jag ökade galoppen lite, och i slutet tycker jag att vi hade en bra galopp med tryck, och inte bara spring.
Det är där den svåra balansen kommer. Att få en bra galopp med tryck, utan att hästen för den delen bara springer benen av sig.
Som avslut fick vi hoppa två hinder med relaterat avstånd, och jag kände att Eponia tog för sig mycket bättre då, utan att för den sakens skull ge sig iväg utan mig.
Som alltid är det ju rätt lönlöst att försöka få några bra bilder i ridhuset, men Emma gjorde ett tappert försök iallafall.
Galopp. (Var faktiskt nära att flyga av där ett tag för Eponia blev jätterädd när Maddans unghäst brallade och råkade sparka omkull ett hinderstöd rakt framför oss. Eponia reagerade med att slänga sig hej vilt åt sidan och bocka, och jag var inte riktigt beredd. Sen var hon skitskraj för Maddans häst resten av passet och grymtade och skyggade så fort han var nära. Hon ville minsann inte riskera att få hinderstöd på sig, knaspållan)
Mer galopp.
Trav över cavaletti.
Cavaletti i galopp. Snyggaste stilen.
Skutt.
Nöjd häst och trött matte som längtade efter sängen.
Nu får vi vänta i hela 4 veckor tills nästa träning. Suck. Men å andra sidan får vi ju mer tid att träna på hemläxan. Nästa gång Jannike kommer ska hon minsann få se på framåtbjudning!
