Emily

Sen ska vi bara shoppa, bo på hotell, äta gott och ha det bra.

Ska även klämma in ett möte med Dressyrkommitén.

Bästa Robert stannar hemma och tar hand om hästarna och bygger om höförrådet.

Snabbade mig med mockningen och hämtade Nikki kl 13. Åkte ner och fixade en besiktningstid och den var det som om luften totalt gick ur mig. Drygt en veckas sömnbrist tog ut sin rätt och jag somnade som en stock på soffan i en och en halv timme.

Vaknade i panik och slängde ihop en snabb middag. Min snälla syster hjälpte mig sen att lämna bilen och så åkte vi till stallet.

Medan Nikki red sin lektion skrittade jag Crespo ute i paddocken.

Nu är vi hemma och ska göra kväll. I natt ska jag bara sova, så det så! 

Jag la mig tid igår. Läste någonstans att kroppen återhämtade sig bäst mellan 22-02 och hjärnan mellan 02-06. Perfekt tänkte jag, här ska återhämtas så det bara smäller om det!

Eller hur. Jag hade sådan fruktansvärd värk i ben och armar (jag får alltid så när jag sovit för lite) så jag snurrade, och vände, och vred. Runt runt runt, hela natten.

Gah. Och jag ville inte ta några värktabletter eftersom min mage flippar ur då.

Summa summarum: Jag ser ut och känner mig som en levande död.

Men det hjälps inte. Nu ska jag snart kila på jobbet och sen väntar såklart stallet, ridning av Crespo och sen har Nikki sin ridlektion.

Bara att peppa igång!

Syrran och Lilleman.

Jobbade som vanligt på förmiddagen och på lunchen hann jag mocka och fixa stallet.

När jag hämtat Nikki åkte vi hem och åt mellan och jag hann diska och tvätta lite innan vi sen hämtade Aurora som slutade kl 14.

Jag red ett pass i paddocken i strålande solsken. Jag älskar hösten med dess klara färger och friska luft. Att Crespo skötte sig exemplariskt gjorde inte saken sämre.

När Crespo var omhändertagen efter ridningen åkte jag och tjejerna hem och lagade middag för att sen återvända till stallet.

Min syster kom dit och vi hjälptes åt att rykta killarna.

Nu har vi skjutsat hem Aurora, kvällsfikat och jag har betalat räkningar. Känns extra bra att jag dessutom har pengar kvar att köpa ridstövlar för. Yes!

Nu blir det duschen och sedan en tidig kväll. Måste ta tillbaka lite förlorad sömn.

Inte många timmars sömn i natt heller tyvärr, men min plan för idag är att försöka göra bort ridningen på eftermiddagen så vi kan göra tidig kväll.

Men först jobb för mig och skola för Nikki. Solen skiner, det är en plusgrad. Det kan nog bli en bra måndag, månar till trots.

Ikväll var Ronja nere med sin islänning i ridhuset och då var jag bara tvungen att testa.

Det kändes som att jag satt väldigt nära marken men oj så bekvämt.

Jag töltade runt och hade jättekul.

Skaffa en islandshäst är nästa punkt på min lista över saker jag ska göra när jag blir rich and famous.

Med all rätt kan jag tycka då Zafir verkligen var på tårna idag. Redan imorse hade han varit rejält stökig när han skulle ut i hagen.

På framridningen var han så spänd, men Nikki travade runt och travade över ett litet hinder ett par gånger och Zafir slappnade av mer och mer.

Men just innan hon skulle in på banan tog Zafir ett rejält skutt över hindret och efteråt drog han ner huvudet så Nikki var nära att åka av.

Då sjönk självförtroendet som en sten och Nikki var rätt ledsen när vi skulle in på banan.

Inne i ridhuset var Zafir jättespänd igen så jag sprang bredvid och häll i honom hela tiden. De klarade banan felfritt och fick en rosett.

Jobbade 8-12 som vanligt, snabbade mig ner till stallet för att mocka, fylla höpåsar,  fylla vatten i hagarna och göra iordning foder.

Hann dock inte klart innan kl 13 så jag fick åka och hämta Nikki och sedan åka ner igen och göra klart.

Sen blev det lite städning hemma. Hade hellre ridit ett pass på Crespo eftersom känslan igår var så fantastisk. Men jag var rädd att bli anmäld till "Rent Hus" om jag inte röjde upp lite hemma, så Crespo var tvungen att få en vilodag. (Jag längtar tills jag blir rich and famous så jag kan skaffa hemhjälp. Då kommer jag alltid ha städat hemma och mat på bordet)

Medan jag städade utfodrades Nikki med middag och så skyndade vi vidare till vår vän Hansson som fyllt år.

Eftersom jag själv glömde att äta middag (och lunch) så satt det fint med lite tårta.

(Alla dietister sliter sitt hår)

Vidare till stallet. Höll mina ridlektioner som vanligt och när de var klara red Nikki Zafir och tränade programridning inför morgondagens tävling. Hon har ungefär lika starka tävlingsnerver som jag, så hon var jätteledsen och tyckte att allt gick dåligt.

Det gjorde det naturligtvis inte.

Nu är vi äntligen hemma och jag ska snart gå och lägga mig. Gruvar lite dock, eftersom jag sover så otroligt dåligt just nu.

Aja, det blir väl en dag imorgon också, och det ser jag framemot för då kommer Robert hem, vi ska ha tävling, och jag ska rida min häst!

Alltså den här bilden! Innehåller allt jag älskar; katt med nöjd min, fet kanin och pannkakor! 

Jag älskar att tvätta, hemma också faktiskt och det är något visst med att linda benen med fräscha lindor, och att få lägga på ett rent och fint schabrak.

Visst, jag tvättar inte efter varje pass, men om schabraket blir svettigt eller lindorna blir nedsölade med dreggel så åker de in i maskinen direkt.

Sand och stöv kan jag däremot skaka och borsta bort för att inte tvätta sönder grejerna.

Idag står först jobb på schemat, sen ska jag luncha med min syster och på eftermiddagen blir det stallet förstås. Crespo ska ridas och senare ikväll ska jag gå på styrelsemöte för ridklubbens räkning.

Svårt att ta sig ur sängen dock när man har de här två hos sig.

Har fixat i stallet såklart, mockat hagen, käkat lunch med Emma med familj, varit på 2-års kalas, hjälpt Emma att klippa Åsnan och så ridit Crespo.

Att klippa Åsnan tog 3 timmar och först klippte Emma och jag pekade och sa hur man skulle göra. Sen bytte vi.

Vi började med Zafir och jag blir så sjukt imponerad av min lilla unge.

7 år gammal lotsar hon runt en ungponny, som för dagen var väldigt pigg och busig, som den mest självklara saken i världen.

"Mamma, det känns som att han vill kasta av mig. Jag gör serpentiner så han lyssnar!"

Så liten, och så klok.

Jag satt på pallen mitt i ridhuset och bara gapade när hon galopperade på i friskt tempo samtidigt som hon klappade ponnyn på halsen och berömde.

Sen var det Crespos tur. Eftersom han blev behandlad av equiterapeuten igår så var planen ett kort, lugnt och kravlöst pass med målet att stretcha lite och bara röra lite på kroppen.

Crespos plan var att ligga på så mycket som möjligt, bocka, pipa och bete sig som en yster kalv.

Skönt att han verkar känna sig pigg och kry, men...

Dock fick jag en riktigt fin känsla de stunder då han inte freestylade som värst.

Efteråt blev det stretch och mys.

Älskade häst!

Crespo älskar ridskoleponnyn Pulver och tar alla chanser att avlägga en visit.

Det ska bli så himla kul och jag hoppas verkligen att vi kan matcha förra årets succé!

Som vanligt kommer det att kretsa mycket kring uppvisningarna som i år kommer att bestå av Islandshästar, fyrspann, westernridning med mera.

Men ett prestigefyllt sponsorrace kommer det också bli, där några av våra sponsorer ska göra upp i en precisionskörning med shetlandsponnyer. Det ska bli riktigt spännande!

Sen kommer vi såklart ha djurhörna, ponnyridning, femkamp, hoppborgar, fikaförsäljning, hästloppis och marknad.

Kom förbi vetja!

Idag blir det nog inte många luckor heller. Jag ska jobba, sköta hästarna såklart samt ha ridlektioner hela kvällen. Till råga på allt har jag åkt på rejält halsont och feber, så det kan hända att mina ridelever får tolka teckenspråk ikväll.

Jag har iallafall hunnit rida Crespo och han är riktigt pigg och glad. Däremot får jag jobba rejält med rakriktningen då han i sin iver gärna sladdar runt lite hursomhelst. Det ska bli skönt när jag kan rida lite längre och tuffare pass så han får jobba mer ordentligt.  Jag räknar ner dagarna till den 18:e då vi äntligen ska träna för Katarina igen!

Nej, nu ska jag sätta fart. Nikki ska till skolan och jag på jobbet.

Nikki har fixat en bild på Pickalurven.

Hovslagaren kommer och skor om grabbarna och ikväll ska Nikki rida lektion.

Crespo ska skritta i skogen och jag har inte tusen saker att göra.

Eller jo egentligen, men imorse satte jag mig och gjorde en planering för veckan och försökte att portionera ut alla saker så inte allt skulle hamna på samma dag.

Nu ska jag bara sätta mig och skriva mina timmar för augusti och jobba litegrann, sen blir det stallet och avkoppling.

Robert har fått en maskot till lastbilen!

Då insåg jag att det var en låsning i bröstryggen,  som jag brukar få då och då. 

Som tur var så var Emma J på plats på ridledarmötet som vi hade på eftermiddagen och eftersom hon pluggar till osteopat så slängde hon upp mig på ett bord och knakade och bände i mig lite, och så sa det klock och så var smärtan och andnöden borta!

Efter en stressig dag kände jag att jag behövde en helkväll i stallet för att komma till ro, och det fick jag verkligen. Nikki red Zafir och sen red jag Crespo.

I slutet tog dock barnen över hästarna och klockan var alldeles för mycket innan vi slutligen kom hem.

Imorgon blir det ett lugnare tempo.

Imorse var vi på plats vid 9 och mockade. Sen for Robert och Nikki ut och körde med Lilleman medan jag höll en lektion med några elever.

Sen var det dags för Nikki att rida Zafir och jag stod mest i mitten av ridbanan och gapade. Ungen galopperar över upphöjda bommar som om hon aldrig gjort annat. Svårt att tro att hon inte ens travade utan ledare för bara två veckor sedan.

Lunch på Stenmans med brorsan och Hansson och sen åkte vi tillbaka för att ta in en höbal, mocka hagarna, fylla vatten osv.

Nu är vi hemma en stund och jag diskar, tvättar, städar lite och läser bloggar. Snart ska vi åka ner till stallet igen så jag får rida Crespo.

Ni ska tro att hon var arg på mig när jag sa att hon inte fick gå. Hon älskar skolan.

Planen är att vi ska ligga inne ett tag till och fortsätta att dricka vatten och vila. Förhoppningsvis kan vi åka ner till stallet i eftermiddag om hon fortsätter att vara pigg.

Jag själv däremot känner mig som en knöl, men jag har inte tid att vara sjuk så jag försöker ignorera det.

Idag ska Crespo skrittas, masseras och stretchas.  Imorgon ska jag rida! 

Nikki har ägnat morgonen åt att pimpa bilder på Zafir.

Men jag tänkte iallafall dela med mig lite av några tankar jag har.

Hatet mot enskilda ryttare och hästägare för att en av världens bästa dressyrhästar inte längre är bäst tycker jag är förkastligt. Ja, det är tråkigt att sagan om Totilas slutade som den gjorde men jag tänker såhär: Ingen av oss "vanliga" ryttare kan nog ens föreställa oss vad det handlar om att rida och matcha en sån häst. Att ägare/ryttare/team inte skulle ha hästens bästa i absolut fokus är löjligt att ens tänka. All press, allt jobb och framförallt alla pengar som ligger bakom gör mig rätt övertygad om att man vill lyckas. Och för att lyckas måste hästen må bra. Sen att saker och ting ändå inte går som man vill, det är vi nog alla bekanta med. Vi vet väl alla hur svårt det kan vara att undvika skador och trots att man gör allt man kan, så kan man ändå drabbas av nederlag? Om inte, så kanske man inte sysslat med hästar nog länge.

Det kan vara lätt att säga att man hållit på med hästar i trettio år och aldrig haft en halt häst, om man inte har tillräcklig kunskap för att bedöma en hälta och dessutom aldrig låtit sina hästar träffa en utbildad veterinär/equiterapeut/hovslagare/tandläkare. Givetvis kan man hävda att alla hästar man ägt och haft har varit vid god vigör, när man gömt dem ute i skogen där ingen annan ser dem.

Det är inte lika lätt när man har världens ögon på sig.

Att låta hästar vara hästar och leva naturligt låter jättefint. Men det finns INGEN häst i fångenskap som lever naturligt. I och med att vi har dem som tamdjur så har vi fråntagit dem deras naturliga miljö.

Det finns ingen lösdrift som kan mäta sig med de enorma områden en vild häst rör sig över under en dag. Mig veterligen finns det varken automatiska foderbehållare, hösilage eller vindskydd för en vild häst att tillgå. För mig är en ligghall och en thermobar lika sällsynt i hästens "naturliga miljö" som en box och en krubba.

Men det kanske är bra att våra hästar inte lever så naturligt, eftersom många av dem skulle dö av svält, tjuvjakt, rovdjursangrepp och skador.

Jag är absolut inte emot lösdrift eller utevistelse för hästar men jag önskar att folk kunde hålla sig till verkligheten. En häst på en lösdrift är lika fångad som en häst på box, och inget av det är i grunden naturligt för hästen. Så om vi så gärna vill värna om det som är naturligt för hästen så borde vi väl helt enkelt släppa dem fria. Sluta rida på dem. Sluta utfodra dem.

Eller så kan man ju se det som så, att för min häst som är född i en box, precis som tusentals hästar före honom, så är kanske det naturligt för honom. Precis som det är naturligt för mig att bo i ett hus, även om mina förfäder sprang runt med djurhudar kring höfterna och bodde i kalla grottor.

Frågor på det?

Jag har varit stressad inför idag eftersom mina ridlektioner kommer att krocka med ett föräldramöte på Nikkis skola. Jag vill verkligen inte behöva ställa in mina lektioner då det är första gången för terminen, men det verkar inte som att jag hittar någon ersättare. Detta har resulterat i att jag knappt sovit en blund inatt.

Jag har vridit och vänt och vaknat otaliga gånger.

Nu på morgonen konstaterar jag också att Nikki har feber och inte kan gå till skolan! Och jag som måste jobba!

Emma skulle iallafall fixa mockningen till hästarna men jag hade gärna velat hinna skritta Crespo och massera honom.

Åh, ibland önskar jag att jag hade lite hjälp!

Den här dagen blir fullständigt kaosartad och det finns inget jag kan göra åt det.

Fan!