Emily

Jag har typ spenderat all min vakna tid i stallet och när jag kommit hem på kvällarna har jag rasat i säng.

Jag och Crespo har verkligen rivstartat det nya året för att nå våra mål. På elva dagar har vi hunnit med tre dressyrträningar för Ida.

Förra året minns jag att vi jobbade med förvänd galopp och skänkelvikningar i trav.

Nu jobbar vi med byten, skolor och att samla galoppen och förbereda för piruetter.

Vi har tillochmed provat att trampa lite. Såklart inte med någon tanke på att vi ska börja piaffera, men för att Crespo ska få kvicka till sig lite och få ihop sin stora kropp.

Förutom att Crespo såklart ökat sin kondition och styrka så tycker jag att han ändrat sin inställning så mycket. Han är inte längre en quitter som lägger av så fort det blir det minsta jobbigt, utan han kämpar mer och det känns också som att han tycker det är rätt kul att göra rätt.

Åh vad jag älskar min häst! 

Jag och Nikki sov till kl 9, och därefter åkte vi till stallet.

Tog in hö, körde ut balar till Crespo samt ridskolans hästar, mockade och harvade ridhuset.

Sen har vi bara legat på soffan och kollat på Ponnyakuten hela eftermiddagen. 

Snart ska vi åka ner och ta in hästarna och efter att vi har ätit middag hos min pappa så ska jag och Nikki rida.

Det är skönt med en riktigt slö dag ibland, men imorgon kör vi igång med det vanliga tempot igen. Då är vi på plats i stallet före 7 för utsläpp, fodring och mockning.

Jobbade som vanligt på förmiddagen, åkte sen och hämtade ut några paket och sådär innan jag åkte ner till stallet.

Jag och Emma red samtidigt i ridhuset och som vanligt lyssnade vi på musik och skrittade fram jämsides. Det är min absoluta avkoppling; att få umgås med min bästa vän, tillsammans med våra hästar utan stress. Det är livet!

Gjorde klart i stallet och slog mig sedan fram i affären med en miljon andra människor. Snodde ihop två formar lasagne som vi sedan bjöd Roberts barn och barnbarn på.

Robert och Lilleman har jobbat i skogen idag så det var rätt trötta båda två.

Efter middag och efterrätt åkte jag ner och lindade Crespo och pussade hästarna godnatt.

Nu ligger jag i soffan och längtar till imorgon då jag får svinga mig upp i sadeln igen.

Och mest av allt längtar jag efter att den här älskade ungen ska komma hem.

Det har däremot hänt massor som vanligt. Jobb och skola med allt vad det innebär för mig och Nikki såklart. Och så hästarna. Vi har haft avslutningsvecka på ridskolan och Nikki och Ida gjorde en så fin spegelritt att jag blev alldeles tårögd. Crespo och Lilleman har blivit både skodda och vaccinerade och Crespo har även blivit klippt.

Jag har hängt med Robert i lastbilen, Lilleman har jobbat i skogen och så har vi haft Emma m familj på middag. Vi har haft "barnbarnen" på besök och jag har lyckats komma ikapp lite på sömnkontot.

Imorgon drar en ny vecka igång och jag gissar att det blir fullt upp även om det är helg.

Lunchfodrade hästarna och var klar med allt 11.30.

Matade tjockisarna också såklart.

Hämtade Nikki, Aurora och Ida och så fick de rida ponnyerna. Middag hos farsan och sen var det dags för Crespo att duscha. Nikki assisterade.

Blev full i skratt då jag skulle byta täcken på Crespo, och insåg att han såg ut som Hugh Hefner i sin sidenrock. Haha, Crespo goes Hef!

Jag försov mig, var tvungen att gå till tandläkaren, hann varken äta frukost eller lunch och till råga på allt blev Idaträningen inställd.

Blä.

Dock var min häst helt fantastisk att rida, så efter det kändes allt bättre.

Idag är jag vaken i tid, alla tänder är på plats och frukosten är avklarad. Nu ska jag jobba, sen ska Crespo ridas, Nikki ska rida lektion och jag ska på styrelsemöte. 

Bara att sätta fart.

Det främsta målet för nästa år är att bli trygg på banan. Min nya taktik är att åka ut på så många tävlingar som möjligt och bara få rutin. I slutet på säsongen hoppas jag att Crespo känner sig trygg inne på banan, och att jag kan stötta honom på rätt sätt de gånger han inte är trygg. Jag vill inte ha fler ritter på 52% för att han blir spänd och loggar ut. 

Målet för nästa år är att debutera MSVC. Om det blir före eller efter sommaruppehållet spelar ingen roll. Vi börjar i LA och ser hur det känns.

Om jag ska drömma och fantisera lite så är såklart drömmålet att kvala till MSVB. Det vore häftigt, även om vi inte är redo för den nivån i tävlingssammanhang ännu. Men man ska ju sikta högt...

Hur ser era mål ut för framtiden? Berätta!

Ett ojämnt program där känslan gick från toppen till botten och tillbaka flera gånger.

Resultatet: 62,162%

Här var jag nära att utgå efter halva programmet. Crespo studsade och var spänd och jag hade ingenting i handen. Men jag beslöt mig för att rida vidare i rent träningssyfte. 

Resultatet: 58,714%

En tävling vi helst vill glömma. Banan var läskig, publiken var läskig, skogen var läskig... Crespo drog runt med mig som en trasdocka hängande i tyglarna och det var med nöd och näppe vi höll oss innanför staketet.

Resultatet: 52,973%

Här var Crespo väldigt spänd och vi inledde med en 3a i protokollet. Men för första gången lyckades jag rida ur spänningen och mot slutet hade jag en riktigt fin känsla.

Resultatet: 63,857% och en andraplacering.

Sen gick Crespo och vrickade sig i hagen, så det blev inga fler tävlingar för vår del. Kändes ändå skönt att vi fick avsluta med en bra ritt. 

(Här en bild från Nordmaling 2014)

Klockan var då 15.40 och jag visste att Crespo hade tid med equiterapeuten ungefär då.

Jag fick en liten klump i magen och tänkte "Fan, nu är det något som är fel!"

Ringer upp Emma så fort jag får möjlighet och då säger hon "Vi väntar på ett beslut av dig..."

Ni fattar ju hur det snurrar till i huvudet då. Vadå beslut? Ska han avlivas? Jag tror ju alltid att min häst ska dö, så ni fattar att jag blev alldeles stirrig.

Men rätt snabbt fick jag veta att beslutet de väntade på var om jag ville behandla eller inte. Anna tyckte att han var så fin, välmusklad och i toppskick att en behandling inte var nödvändig.

Jag blev så otroligt glad och lättad och jag sa att när hon ändå var där kunde hon massera honom, för han tycker att det är så skönt.

I elva månader har vi kämpat med muskelskadan på bakdelen. Jag har masserat, stretchat, jobbat med cavaletti... Vi har behandlat med TENS,  stötvågsbehandling, och så vidare... Det har gått framåt, och bakåt och jag har slängts mellan hopp och förtvivlan.

Det som känns så bra är att det enda som egentligen har ändrats är att jag börjat rida mer. Vi tränar oftare och har höjt ribban rejält i arbetet. Och det har givit resultat! Jag är så glad!

Stackars liten.

En fördel är väl att jag haft tid att städa lite, tvättat och bytt sängkläder.

Så fort Robert kommer hem ska jag åka ner en sväng till stallet och longera Crespo.

Ska berätta en jätterolig sak för er sen! 

Jag är ledig, och ska ägna förmiddagen åt att fixa i stallet. Mocka, rida, pyssla...

Sen ska jag packa, för när Nikki slutar skolan så åker vi till Umeå tillsammans med mamma och syster.

Nikki ska få vara med sin pappa hela helgen, jag ska på VULK-utbildning, mamma ska umgås med min bror som bor i stan och syrran ska träffa vänner.

Ikväll ska vi dock umgås allihopa (utom Nikki då) och bara ha det bra.

Jag längtar!

Det ska bli så roligt med VULK:en, och så längtar jag såklart efter min lillebror.

Det enda som är dåligt är att jag missar equiterapeuten Anna som kommer imorgon. Men som tur är så har jag ju min bästa Emma. Hon tar hand om Crespo och ska vara med honom när Anna går igenom honom. Det känns tryggt. Emma känner ju Crespo så väl och hon är helt insatt i hur han känns och fungerar, så jag är helt trygg med det. Sen har ju Anna behandlat honom regelbundet under en rätt lång tid, så hon vet ju också vad hon har att göra med. Förhoppningsvis så ska det inte vara några konstigheter. 

Jag kletade på Idominsalva på skorna, och det funkade riktigt bra för det blev inga stora styltor.

Crespo skötte sig utmärkt trots att det var mörkt och barnen sprang omkring och lekte i snön.

Bästa killen!

Imorgon är det dressyrpass och repetition av måndagens arbete. Kvicka bakben och framme till handen!

När jag sen skulle kolla på filmklippen efter träningen så är det bara ljud. Ingen bild. Kolsvart!

Den här jävla telefonen alltså, jag hatar den!

Och Crespo som var så fin! Vi fortsatte med galoppjobbet. Samla, rida på framåt, samla, rida fram... Crespo protesterade några gånger då han tyckte att det blev jobbigt, men det känns som att vi flyttar gränsen framåt hela tiden.

I slutet red vi travskolor och han kändes helt magisk! Avslutade med en travökning som kändes helt otrolig! Jag hade sådan uppförsbacke och sådant tryck! Underbara häst.

Det här hade jag såklart velat visa er, men tack vare min jävla skittelefon så blir det inte så. 

Kan inte ens bjuda på en gammal bild då telefonen även tagit ett eget initiativ och raderat alla mina bilder. Skjut mig!

Jahapp, klockan är 4 och jag ligger vaken och kan absolut inte sova. Väntar bara på att klockan ska närma sig vettig tid så jag kan åka och släppa ut hästarna. 

 

Nikki red Zafir igår och åkte av för första gången. En rejäl åktur fick hon, och landade på armen och gjorde sig illa. Men tapper och modig satt hon upp och red vidare. Så duktig!

 

Här på Crespo, vid ett annat tillfälle.

Då han har skrittat/vilat i tre dagar så var han väldigt pigg! Han bockade och busade lite emellanåt men i det stora hela skötte han sig snyggt.

Efteråt fick han stå med spikmattan på och så masserade jag honom.

Robert och Lilleman gav sig ut i skogen, men inte förrän Nikki fixat frillan.

Jag ska dock hålla planen med att ta det lugnt, så det blir en lugn promenad i skogen idag för Crespo.

Även fast jag bara vill upp i sadeln och träna, träna, träna så känna det ändå rätt bra att han får ett par dagar ledigt. Han är inne i en så bra period just nu, och med fasta träningar varje vecka så får man lägga in en liten paus där det passar.

Vi har en lång vinter framför oss med massor av träning!

Ska snart sätta mig och skriva ett inlägg om årets tävlingsresultat och målen inför nästa år.

Resten av arbetsdagen kämpade jag mig verkligen igenom. Svetten rann, hjärtat bankade och jag var helt skakis.

Eftermiddagen spenderade jag i soffan och jag fick flashbacks från när jag hade svininfluensan 2012.

Tog mig iallafall till stallet och promenerade Crespo i tjugo minuter. Att rida var inte ens att fundera på.

Nu ligger jag i soffan igen, med en kopp te. (Ni fattar hur sjuk jag är. Jag som hatar te!)

Jag har bestämt mig för att Crespo ska få en tre dagars vila. Eftersom jag ska vara borta hela torsdagen, så tänker jag att det får bli en microvila för honom nu, så kanske jag har en chans att bli frisk en gång för alla från den här långdragna febern.

(Är du nöjd nu mamma?)

Nu ska jag äta glass under värmefilten och försöka koppla av. 

Crespo var både sitt värsta och sitt bästa. Eller egentligen var han nog bara som vanligt, men jag tog ett stort steg framåt i min ridning. Crespo är ju som bekant väldigt bekväm av sig, och ofta när jag ber honom ta i litegrann eller bara dra in bakbenen lite, så svarar han med att stå emot, och om jag fortsätter att irritera honom med mina önskemål, så kan han sparka och studsa lite.

Liksom igår.

Skillnaden var att igår satt jag kvar på rumpan, red ur strulet och kunde få min vilja fram.

Han blev så otroligt, underbart fin! Vi kunde rida fram, ta tillbaka, rida fram och ta tillbaka och han kändes som ett gummiband. Jag riktigt kände hur bakbenen blev kvicka inunder oss och hur manken kom uppåt.

När vi gick in och minskade galoppen runt Ida så fick jag till ett par språng som gav mig hopp om att vi någon gång i framtiden kommer att kunna göra en piruett!

Det blev bara ett kort pass, knappt 20 min, men känslan var den bästa jag haft någonsin, och jag tror faktiskt aldrig Ida varit så nöjd med oss förut. Jag längtar så mycket till ikväll då jag ska upp i sadeln igen!

Förresten, har ni tänkt på att Crespo ser ut som en ponny? En 180 cm hög ponny med busig blick och rufsig lugg. Älsklingen!