Emily

I fredags åkte vi till Åsele igen för att träna för Katarina.

 

Eftersom vi fortfarande haft problem med underlaget i ridhuset, och jag och Crespo varit nära på att gå omkull en gång, så har jag varit väldigt försiktig under veckan. Då jag blev lite skakad av händelsen där vi höll på att gå omkull så har det blivit att jag suttit med handbromsen i, vilket i sin tur resulterat i en väldigt oriden och dessutom lite osäker häst.

 

Detta fick jag ju såklart sota lite för, då Crespo inledningsvis kändes rätt bromsig. Men jag fick bukt med det och i slutet av första passet hade jag en riktigt trevlig känsla. Vi jobbade också vidare med skolorna och jag känner mer och mer att jag får kläm på det, och Katarina tyckte det var bättre kvalitet än tidigare.

 

Dag två kändes Crespo mer framme från början, och jag red med ett stort leende på läpparna större delen av passet. (Förutom när vi jobbade med skolorna för då blir jag så koncentrerad att jag ser ut som en riktig surpuppa, haha!)

En gång surade han dock ihop lite när det blev lite jobbigt, men jag tyckte att jag redde ut det bra och sedan var det bara att rida vidare.

Det är en bra sak med Crespo. Han är schysst. Om vi blir lite osams om någonting och jag vinner striden, så köper han det. Han bråkar inte om samma sak två gånger.

 

Jag orkar inte ladda upp några filmer nu, och jag tror inte det gör så mycket för det var ingenting speciellt egentligen mot förra gången. Fick jobba väldigt mycket med att få honom att gå fram ordentligt i galoppen, att släppa igenom mer i sidorna och att bli lite rundare och lite kvickare. Basic som sagt, men ack så svårt ibland.

 

Fick iallafall beröm av Katarina som tyckte att han var bättre i formen och framförallt tyckte hon att han såg bättre ut i kroppen. Sund, sa hon och det var riktigt roligt att höra. Det är ju liksom det man strävar efter, att ha en välmående häst.