Porslinshästen

Jag har fått höra många gånger, både face to face och bakom min rygg att Crespo är en "porslinshäst".
Jag vet inte riktigt vad folk menar med det, men jag kan tänka mig att det har att göra med att jag är nästintill pedant och väldigt noga med hur han sköts.
 
Personligen gör det mig ingenting. Jag är stolt över att ha en "porslinshäst" för jag vet att jag gör allt jag kan för att han ska ha det så bra som det bara är möjligt. Allt jag gör med och för honom är för att han ska må bra, för att förebygga skador och hålla honom frisk.
 
Folk har ibland åsikter om att Crespo går in samtidigt som ridskolehästarna, alltså mellan 15-15.30. Det finns en enkel anledning till detta och det är att han oftast blir orolig när det börjar skymma och när några hästar går in. Riskerna med det är att han skadar sig när han springer runt och bockar, och det vill jag undvika och därför får han istället gå in.
I somras fick han gå ute så länge han själv ville, och höll han sig lugn till klockan 20 så fick han också vara ute så länge. Blev han orolig vid klockan 17, då fick han gå in då.
Även om utevistelse är bra för hästen så ser jag ingen anledning till att ha hästen ute "bara för att". Om hästen ändå bara springer runt och är orolig så tolkar iallafall jag det som att den inte är särskilt förtjust i situationen, och då finns det liksom ingen anledning till att den ska vara ute.
 
Sen kräver det såklart en hel del extrajobb med en häst som inte vill vara ute lika mycket som de andra. Under vinterhalvåret får jag ofta lägga in ett 30 minuter långt skrittpass för hand om kvällarna, om han gått in tidigt. Det tar tid, och kraft i anspråk, men det är aldrig något jag skulle ge avkall på eftersom jag vet att det gynnar min hästs hälsa.
 
Jag kommer alltid att behandla min häst som en porslinshäst, oavsett vad folk tycker. Jag investerar så mycket tid och pengar i den här hästen, så jag har inte råd att ha honom skadad pågrundav att jag är lat eller bekväm. Varken mitt psyke eller min plånbok skulle klara av den kostnaden.
Sen kan hästar alltid skada sig eller bli sjuka utan att det är någons fel, men många gånger kan man förbeygga det, och det är det jag gör när jag springer före och efter honom hela tiden och tillgodoser alla hans behov.
Om det får någon annan att känna sig obekväm pågrundav att de själva känner sig lata eller oengagerade, ja då må det vara hänt. Jag bryr mig inte ett dugg om hur andra sköter sina hästar (så länge det inte handlar om ren vanvård förstås) utan jag koncentrerar mig 100% på min egen häst.
 
Idag var han förresten värd uppåt en miljon. Finaste killen.
 
 

Kommentarer
Postat av: emily

Åh undra hur många gånger jag hört det... Så less på såna där barfotatalibaner som ska berätta för en hur ens häst vill ha det. Suck!

2014-11-20 @ 22:37:32
URL: http://teamtoyra.se/livetmedhobbit

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0