Emily

Tankar inför helgen.

I helgen ska vi tävla igen.

Nu var det ett tag sedan, sist vi tävlade var ju under midsommarhelgen, då vi slog till med en seger i Nordmaling.

Även om det är ett roligt minne, och jag tar med mig mycket från den dagen, så känner jag att inför denna helg så börjar vi om på blank papper.

 

Vi ska ju debutera LA, och jag sätter inga höga mål.

Det är absolut ingenting i programmen som egentligen är svårt för Crespo, men med tanke på att vi haft en viloperiod nu i juli, och inte alls är i samma fas som i våras, så tänker jag att vi bara ska rida in på banan och känna efter hur det är att rida dessa program.

Jag har ju själv ingen erfarenhet av att tävla i dressyr, så varje tävling får jag se som ett tillfälle att skaffa rutin.

 

Det enda målet jag sätter upp egentligen är att jag ska rida genom hela programmet. Inte sitta passiv och absolut inte gå händelserna i förväg. Rida varje moment i nuet, och inte hasta igenom programmet och slarva.

 

Sen bryr jag mig inte om vilken procent vi hamnar på. Jag vill hitta en bra känsla.

 

I Nordmaling, på en aningens spänd häst som lekt rodeokung på framridningen.

 

För övrigt tycker jag att jag är ovanligt lugn när det gäller det här tävlandet. Jag minns när jag tävlade i hoppning tidigare. Då var jag alltid illamående av nervositet och jag kunde varken äta, dricka eller ens svara på tilltal. När de ropade i högtalarna att jag skulle hålla mig beredd så kändes det alltid som att jag skulle svimma och jag ville bara rida ut i skogen och gömma mig.

Ingenting av detta känner jag av nu. Vet inte om det är för att det i regel är en lugnare stämning på dressyrtävlingar, eller om det är att jag känner mig säkrare i mig själv som ryttare, men något har förändrats och jag känner mig helt lugn.

Hoppas detta zen-mode håller i sig tills på lördag.

 

Hur fungerar ni innan start? Är ni nervösa?

Jag tycker att det låter som en bra inställning! Att fokusera på rätt känsla istället för resultatet brukar i slutändan leda till ett tillfredsställande resultat. Jag ska hålla tummarna för er i helgen! :)

Det var mig du såg 😉

Jag var likadan! Fast hos mig bottnar det nog i en inte alls lika överhängande rädsla för att skada mig/dö när jag tävlar dressyr :-D Skämt åsido, inom hoppningen är marginalerna så små, det är mycket adrenalin och trångt på framhoppning osv, vilket för mig gjorde att stressnivån var betydligt högre. Och så den där överhängande risken att dö då...