Emily

När vi köpte Crespo för ungefär tre veckor sedan så skrev vi såklart ett kontrakt. I kontraktet står det något i stil med att "köparen är väl medveten om hästens egenheter"

Enligt uppgift så kan Crespo, när han inte instämmer med ryttaren, protestera och i vissa fall också resa sig. Väldigt högt.

 

Det jag oroat mig mest över under den här tiden är att jag inte sett till några av hans egenheter. Han är liksom bara snäll. Jättesnäll. Idas pappa Eskil, 72 år, har gett mig ett bud på hästen för han tycker att han är så trevlig. Det är främst han som ansvarar för att Crespo kommer in på kvällarna. Och när jag rider är han också supersnäll. Jag är verkligen ingen svårklassryttare och min balans är under all kritik, så det är imponerande att han såhär långt inte har protesterat en enda gång fastän jag säkert råkat dra honom i munnen och dunsat ner i sadeln mer än en gång.

 

Den enda lilla indikationen på vad Crespos egenheter kan liknas vid var i måndags. Då hade han vilat, det blev smällkallt och alla hästarna var lite på tårna. Jag och Ida red samtidigt i ridhuset, och när Idas häst hoppade iväg och blev rädd för någonting, blev Crespo lite inspirerad och bockade iväg. När jag då sa åt honom att återgå till jobbet, blev han lite tjurig och tänkte protestera. När jag då bara tog ett ledande tygeltag och drev på honom, så glömde han bort tankarna på myteri och blev istället en miljonhäst. Har aldrig haft sådan fin känsla på någon häst tror jag. Han var så fin!

 

a) Det blev fel i samband med transporten upp, och någonstans står en olycklig människa och undrar varför deras nya häst bara står på bakbenen och bråkar när den enligt uppgift skulle vara gudasnäll.

b) Någon har injicerat en långtidsverkande lyckodrog i hästen, och hans uppförande är bara en reaktion av ett lyckopiller för hästar.

 

Ridmässigt så går det framåt för var dag. I början känns det alltid som att Crespo har handbromsen i och inte riktigt vill gå fram, men efter att man sparkat på honom lite samtidigt som man lösgör honom lite på volter och serpentinbågar och bara tänker framåt så lossnar det rätt snabbt numera.  I galoppen känner jag att jag kan ta tillbaka honom lite mer utan att tappa framåtbjudningen. Brukar börja med att trycka på honom lite på långsidorna för att därefter lägga en volt på kortsidan där jag jobbar med att få in yttersidan och få honom att stödja lika mycket på båda tyglarna, När han då väl kommit igång med bakdelen och tar för sig i sprången, kan man ta ner tempot lite men samtidigt behålla trycket.

Det finns såklart mycket att önska när det kommer till min ridning, men tillsammans känns det som att vi faktiskt kan ta oss någon vart. Om det så bara är en Lätt C på klubbtävling till sommaren.

 

Min stora utmaning med Crespo tror jag faktiskt blir att få honom att tycka att det är roligt. Jag som hittills mest haft med ston att göra, oroar mig lite för hans jämna humör. Han gör liksom allt jag ber honom om, men inte mer än så. De ston jag haft har antingen varit superpositiva enda dagen och verkligen älskat allt de gjort, för att nästa dag kunna vara riktiga haters som bara vill parkera en i ridhussargen. Men Crespo tycker mest att allt är...okej.

Kanske är det så att ha en valack.

Jag tror dock att det kommer att lösa sig med tiden. Upplever redan nu att han är lite gladare när sadeln kommer fram och öronen är mer och mer spetsade för var dag i ridhuset. När vädret blir lite bättre och vi kan variera arbetet med uteridning tror jag att det kommer att bli ännu bättre. Och nästa vecka ska vi flytta hem till Vilhemina och då har vi stor tillgång på hindermaterial så då kan vi även lägga till bomövningar och hoppning på schemat,

 

Sammanfattningsvis då: Jag har en jättefin häst. Han är snäll. Jag är glad.