Tävling

Igår var det dags för tävling igen. Den här gången i Nordmaling.
Jag valde att åka dit dagen före fastän vi hade sen starttid, för att Crespo skulle få bo in sig lite och slippa åka 40 mil i lastbilen på en dag.
Som vanligt skötte han sig kanon på tävlingsplatsen. Han är verkligen en dröm att ha med sig, så lugn och snäll.

Red honom ett litet pass vid 7 på morgonen och då var han väldigt spänd, men jag kände att jag kunde rida ur det ändå.

När det sedan var dags för framridningen skötte han sig jättebra och var lugn och lagomt tempererad. Dock var han väldigt störd av underlaget som var likt en puckelpist. Han blev lite bromsig och osäker och jag kände inte att han var framför skänkeln.

Vi skulle rida en LA:4 och när vi red runt banan var han lugn, men lite tittig mot publiken.
Vi gjorde en okej inridning, men i första mellantraven brakade han iväg och kaosade ur totalt. Lyckades iallafall sitta kvar och styra honom på rätt kurs. Men sen duggade missarna tätt.
När Crespo väl spänner till sådär så skrämmer han upp sig själv och tillslut är han rädd för allt. Den här gången var det skogen längs långsidan som blev livsfarlig, så där sumpade vi den förvänd galoppen till höger, då han slog på pallniten när vi vände över mot skogen.

Jag var så ledsen och besviken efteråt, och det känns så bortkastat alltihop. Speciellt eftersom vi får fina siffror på allting förutom när han flippar ur. Då grämer man sig såklart och tänker att om han inte höll på sådär så skulle vi vara placerade varje gång.

Men sen tänker jag ändå att jag köpte den här hästen för inga pengar alls, och skrev på ett kontrakt där det stod att jag var medveten om hästens egenheter. Hade han varit en problemfri häst som gick som en klocka på banan, så skulle jag aldrig kunnat köpa honom för då hade han kostat tjugo gånger mer än vad jag betalade.
Och vi har ju faktiskt fått till det inne på banan ibland, framridningarna är inte längre ett lika stort problem, och jag känner för varje gång att jag lär mig mer hur jag ska lägga upp dagen och hur jag ska förbereda honom.
Även om jag igår kände att jag helst av allt ville ge upp, aldrig mer tävla, kanske sälja Crespo till någon utan tävlingsambitioner, så känner jag idag att "Nä, nu jävlar kavlar vi upp ärmarna och kämpar vidare!" 
Jag vet vad denna hästen kan när han vill, och fan också om vi inte ska kunna visa upp det.
Nu ska vi träna mer, hårdare och bättre och sen ska vi fortsätta åka på tävling bara för att få rutin. Vi ska ju inte glömma att jag är en nybörjare när det kommer till dressyr.
The only way is up!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0