Emily

Vi började med att rida fyra serpentinbågar i galopp, med enkla byten på medellinjen. De är mycket bättre nu, men jag måste fortfarande tänka på att vara snabbare i avbrottet och inte låta honom dyka och bli lång. 

Sen red vi galoppslutor in på diagonalen och växlade sedan till skänkelvikning, sen förvänd galopp genom hörnen och sedan byte på långsidan. En gång sparkade han bakut och gav sig iväg när vi skulle byta till höger och en gång blev han efter bak. Men annars kändes det som att vi verkligen fick kläm på det och tillslut var slutorna riktigt bra och han bytte på hjälpen!

Vi jobbade sen lite med att gå in och samla galoppen på volt, och sen avslutade vi med några byten på diagonalen och sen travskolorna. 

Min häst är helt fantastisk, det är bara synd att piloten ska vara så obildbar. Men det ska väl bli ordning på det också någon gång.

Crespo, hjälten, tog dock allt med ro och levererade en fin känsla trots att vi red runt i mörker större delen av tiden.

Nu ska jag ner och krama min fina kille, och sen drar vi iväg till Umeå.

Han gjorde det han skulle, men jag fick inte den där känslan man strävar efter. Det kändes inte som att vi hamnade i det där drömläget man vill hitta där man bara kan sitta och rida med tanken.

Men jag vägrade känna mig missnöjd. Jag tänkte att det jag gjorde måste löna sig framöver. Det jobbiga vi tog oss igenom måste bara resultera i något bra, någon gång framöver. 

Och mycket riktigt. Idag var han framme för skänkeln direkt. Han var framme till handen och han var rund, mjuk och genomsläpplig.

Jag joggade ett kort pass där jag checkade av de saker vi jobbat på igår. Allt kändes så enkelt.

Att rida för morgondagen är inte alltid det roligaste för stunden, men det är en underbar belöning efteråt.

Jag älskar min häst och jag längtar till imorgon då jag får sitta upp i sadeln igen.

Känner mig som en ny människa.

Nu har jag jobbat, ätit lunch med syrran och fixat stallet. Nu ska jag hämta Nikki och Aurora på skolan och sen ska jag ner och rida min stjärna!

Snabbade mig med mockningen och hämtade Nikki kl 13. Åkte ner och fixade en besiktningstid och den var det som om luften totalt gick ur mig. Drygt en veckas sömnbrist tog ut sin rätt och jag somnade som en stock på soffan i en och en halv timme.

Vaknade i panik och slängde ihop en snabb middag. Min snälla syster hjälpte mig sen att lämna bilen och så åkte vi till stallet.

Medan Nikki red sin lektion skrittade jag Crespo ute i paddocken.

Nu är vi hemma och ska göra kväll. I natt ska jag bara sova, så det så! 

Jag la mig tid igår. Läste någonstans att kroppen återhämtade sig bäst mellan 22-02 och hjärnan mellan 02-06. Perfekt tänkte jag, här ska återhämtas så det bara smäller om det!

Eller hur. Jag hade sådan fruktansvärd värk i ben och armar (jag får alltid så när jag sovit för lite) så jag snurrade, och vände, och vred. Runt runt runt, hela natten.

Gah. Och jag ville inte ta några värktabletter eftersom min mage flippar ur då.

Summa summarum: Jag ser ut och känner mig som en levande död.

Men det hjälps inte. Nu ska jag snart kila på jobbet och sen väntar såklart stallet, ridning av Crespo och sen har Nikki sin ridlektion.

Bara att peppa igång!

Syrran och Lilleman.

Jobbade som vanligt på förmiddagen och på lunchen hann jag mocka och fixa stallet.

När jag hämtat Nikki åkte vi hem och åt mellan och jag hann diska och tvätta lite innan vi sen hämtade Aurora som slutade kl 14.

Jag red ett pass i paddocken i strålande solsken. Jag älskar hösten med dess klara färger och friska luft. Att Crespo skötte sig exemplariskt gjorde inte saken sämre.

När Crespo var omhändertagen efter ridningen åkte jag och tjejerna hem och lagade middag för att sen återvända till stallet.

Min syster kom dit och vi hjälptes åt att rykta killarna.

Nu har vi skjutsat hem Aurora, kvällsfikat och jag har betalat räkningar. Känns extra bra att jag dessutom har pengar kvar att köpa ridstövlar för. Yes!

Nu blir det duschen och sedan en tidig kväll. Måste ta tillbaka lite förlorad sömn.

Jobbade 8-12 som vanligt, snabbade mig ner till stallet för att mocka, fylla höpåsar,  fylla vatten i hagarna och göra iordning foder.

Hann dock inte klart innan kl 13 så jag fick åka och hämta Nikki och sedan åka ner igen och göra klart.

Sen blev det lite städning hemma. Hade hellre ridit ett pass på Crespo eftersom känslan igår var så fantastisk. Men jag var rädd att bli anmäld till "Rent Hus" om jag inte röjde upp lite hemma, så Crespo var tvungen att få en vilodag. (Jag längtar tills jag blir rich and famous så jag kan skaffa hemhjälp. Då kommer jag alltid ha städat hemma och mat på bordet)

Medan jag städade utfodrades Nikki med middag och så skyndade vi vidare till vår vän Hansson som fyllt år.

Eftersom jag själv glömde att äta middag (och lunch) så satt det fint med lite tårta.

(Alla dietister sliter sitt hår)

Vidare till stallet. Höll mina ridlektioner som vanligt och när de var klara red Nikki Zafir och tränade programridning inför morgondagens tävling. Hon har ungefär lika starka tävlingsnerver som jag, så hon var jätteledsen och tyckte att allt gick dåligt.

Det gjorde det naturligtvis inte.

Nu är vi äntligen hemma och jag ska snart gå och lägga mig. Gruvar lite dock, eftersom jag sover så otroligt dåligt just nu.

Aja, det blir väl en dag imorgon också, och det ser jag framemot för då kommer Robert hem, vi ska ha tävling, och jag ska rida min häst!

Alltså den här bilden! Innehåller allt jag älskar; katt med nöjd min, fet kanin och pannkakor! 

Men i eftermiddag red jag ett pass i ridhuset med Crespo och efteråt kändes det som att jag var hög på något.

Vilken energikick! 

Han var så mjuk och framme och de enkla bytena kändes som det enklaste i världen. Vi red galoppslutor som om vi aldrig gjort annat.

Min häst är bäst, kanske berodde det på de blingade lindorna?

Bruna benskydd, orangea och svarta boots, blå/rött täcke, beige schabrak.. Och när vi skrittade fram och av så adderade vi också en newmarket-filt. Ewww...

Han tyckte verkligen inte att det var kul, men snäll som han är så fann han sig i situationen och jag fick tillochmed klippa halva huvudet.

Duktig häst!

Sen provade vi att rida halvt igenom, sluta ut mot långsidan, sedan förvänd galopp till nästa långsida där vi la in ett byte.

Jag är ju inte riktigt med i spelet när det kommer till byten och ofta får jag error i hjärnan och sjabblar till det totalt. Men ett byte kände jag själv blev riktigt bra, så det är den känslan jag får sträva efter.

Måste också tänka på att variera tempot i galoppen och använda alla växlarna.

Avslutade med lite travöppnor och skänkelvikningar och jag fick en så otroligt trevlig känsla!

Jag vill träna varje dag!

Jag ska lämna den bakom mig som jag lovat mig själv, men jag kan säga att ett tag kände jag mig så stressad att jag fick kramper i magen och ryckte i hela kroppen.

Men nu är alla veckans jobbiga måsten över, och nu ska jag lägga mig i soffan, äta glass och sen somna när jag känner för det. (Förhoppningsvis hinner jag äta upp glassen innan jag somnar, annars blir det jobbigt)

Imorgon är jag typ ledig, och då ska jag och Emma åka till Åsele och träna för Katarina. Jag längtar! Imorgon ska bli en superdag! 

Den här dagen har inte bara varit skit, ska jag faktiskt säga. Den började bra med att Nikki hjälpte mig att städa ett trapphus och på eftermiddagen höll hon Crespo på gott humör. Hon är bäst!

Snabbt iväg till stallet, och middagen intogs i omklädningsrummet i form av en kall våffla innan jag slängde på Crespo grejerna och longerade honom lite lätt i paddocken.

Var snabbt klar i stallet (före 20,30!) och skyndade iväg till affären och nu har jag precis lagt Nikki och ska nu bara varva ner lite innan jag också säger godnatt.

Men då jag känner att jag gärna släpper Crespo lång på yttersidan och han blir lång och långsam så har jag nu provat något nytt och jag vill bara slå mig hårt i skallen när jag inser hur korkad jag är.

Det är ju så självklart egentligen, och enkelt. Varför är jag så trög?

Numera rider jag övergångar, övergångar och övergångar. Först mellan skritt och trav och sedan trav-galopp.

Jag upplever att Crespo blir mycket mer uppmärksam och mycket kvickare redan från start, även om han såklart ändå får jogga igång kroppen i sin egen takt.

Det ena behöver liksom inte utesluta det andra.

Tidigare har jag oftast fattat galopp från skritt då jag tycker det är enklare, men jag måste erkänna att fattningarna blir mycket bättre efter trav-galopp övergångarna.

Att något så enkelt ska vara så svårt att räkna ut.

Jag är så nöjd med min stjärna idag.

Idag står först jobb på schemat, sen ska jag luncha med min syster och på eftermiddagen blir det stallet förstås. Crespo ska ridas och senare ikväll ska jag gå på styrelsemöte för ridklubbens räkning.

Svårt att ta sig ur sängen dock när man har de här två hos sig.

Men inte idag vill jag lova.

Det började med att min förkylning tog om rejält så jag har knappt sovit något alls i natt.

Somnade till vid 6-snåret och höll då såklart på att försova mig!

Så det blev en superstressig morgon, och sen har jag en del ångest då jag har nytt jobb som jag inte känner att jag har hundra koll på.

För att göra saken ännu lite värre så fick jag feber och otroligt mycket yrsel.

Ett tag var jag helt svimfärdig, och jag var rätt glad när arbetsdagen var slut och jag fick tag i lite medikament som kunde pigga upp lite.

Fick stallet mockat, Nikki hämtad från skolan och så slängde jag ihop en snabb middag innan det var dags för stallet igen för ridning och privathästägarmöte.

Behållningen den här dagen var att Crespo kändes superfin! Gjorde massor av övergångar först skritt-trav och sen trav-galopp. Avslutade med serpentiner i galopp och lite travskolor.

Även om jag är helt slut i kroppen nu och huvudet håller på att explodera så känner jag mig ändå så glad. Vad skulle jag göra utan min hjälte?

Vi tog en rask promenad på 45 minuter i höstvädret som bjöd på både sol, regn och blåst.

Efteråt ryktade jag honom länge. Stretchade, masserade och trimmade man och hovskägg med saxen.

Sen stod vi och kramades en lång stund.

Jag älskar min häst!