Rida för morgondagen
Igår red jag ett rätt ordentligt pass på Crespo. Vi gjorde massor av jobbiga saker. Förvänd galopp med ställning utåt och inåt, tempoväxlingar, tempoväxlingar och tempoväxlingar. Övergångar. Vi tänjde och böjde och stretchade och jag påminde Crespo ständigt om att han måste vara framme för skänkeln.
Han gjorde det han skulle, men jag fick inte den där känslan man strävar efter. Det kändes inte som att vi hamnade i det där drömläget man vill hitta där man bara kan sitta och rida med tanken.
Men jag vägrade känna mig missnöjd. Jag tänkte att det jag gjorde måste löna sig framöver. Det jobbiga vi tog oss igenom måste bara resultera i något bra, någon gång framöver.
Och mycket riktigt. Idag var han framme för skänkeln direkt. Han var framme till handen och han var rund, mjuk och genomsläpplig.
Jag joggade ett kort pass där jag checkade av de saker vi jobbat på igår. Allt kändes så enkelt.
Att rida för morgondagen är inte alltid det roligaste för stunden, men det är en underbar belöning efteråt.
Jag älskar min häst och jag längtar till imorgon då jag får sitta upp i sadeln igen.
Kommentarer
Trackback
