Talang 2015
Jag har inte många talanger, men en av dem är att jag, var jag än hamnar, verkar kunna brånna pengar på hästutrustning!
Jag kan liksom inte vistas någonstans utan att det råkar slinka med lite livsviktiga och supernödvändiga saker till Crespo och Lilleman.
Idag har jag och Robert varit i Särna. Det är ett litet ställe någonstans i närheten av Idre. Men givetvis skulle vi till en gård där de så lägligt hade en jättefin liten butik!
(Kolla in Håkas Häst & El på Facebook)
Köpte lite (en dunk) myggmedel och ett grimskaft till Lilleman, och en fin håruppsättningsdetalj till mig själv. Crespo fick inget, men å andra sidan fick han ett nytt tävlingsschabrak från Anna Scarpati i onsdags. (Jag var hög på materiell lycka exakt i 36 timmar. Sen åt jag för mycket tårta och blev mätt istället)
Fan i mig om vi inte ska kunna prestera nästa helg nu när vi pimpat tävlingsgarderoben ytterligare!
Nu har vi typ 37 mil hem. Jippi, vi hade 114 mil framför oss när vi startade imorse. Framsteg, framsteg.
Mvh tröttsamt positiv och kanske aningens övertrött hästutrustningsmissbrukare.
Charmören
Är hemma för ett snabbt depåstopp innan jag ska tillbaka till stallet.
Sadelutprovaren Andrea är på plats dag, så jag passar på att kolla att min sadel är fortsatt jämn och fin och vi mätar också Crespos rygg för att se hur den ändrat sig sedan sist.
Lilleman ska inte få någon sadel, men han fick träffa Andrea iallafall, och hon blev väldigt förtjust i honom direkt.
Graman, okej eller tabu?
Jag vet att det finns lika många åsikter om ridning på gramantygel som det finns hästar, och jag tänkte dela med mig av min genom att berätta om dagens ridpass.
Imorse åkte vi till stallet vid 8 för att rida, som vanligt på lördagsmornarna. Idag tänkte vi göra debut på uteridbanan som äntligen har tinat fram. Crespo lunkade på som en gammal ridskolehäst och brydde sig inte om någonting runtomkring oss. Det blåste en aning, men det var inte heller något som störde honom.
Efter att ha skrittat fram på lång tygel så började vi skrittjobba litegrann, och när jag sedan började trava så kändes han riktigt fin.
Jag hann dock inte trava mer än en långsida ungefär innan han började pipa till och ruska på huvudet. Förmodligen kände han sig lite glad över att vara utomhus. Jag svarade med att driva på lite mer framåt, och att böja honom lite för min innerskänkel, men istället för att ta korrigeringen så börjar Crespo bocka och studsa, slänga upp huvudet och konstra på alla sätt och vis.
Jag kommer såklart lite ur balans, och det är då jag upplever att Crespo blir lite rädd, och då eskalerar allting.
När jag tillsist får honom under kontroll, gör jag halt och går in och hämtar gramanen.
Varför?
Jo, för att jag ser den för vad den är; en hjälptygel. Och i den här situationen behöver jag hjälp.
Kan sedan trava och galoppera runt på stora volter, åttvolter, göra lite skänkelvikningar och enkla byten utan några som helst problem. Och utan att Crespo en enda gång försöker sig på några konster.
Det kändes lite som att han tänkte "Shit, nu har hon kontroll, ingen idé att ens försöka" och när han kommer till den insikten blir han lugn och trygg. Jag får känslan av att Crespo liksom ibland bara måste testa om han kan ta över, och hamnar jag då i obalans och tappar kontrollen över situationen, ja då blir han rädd och osäker.
Men så for han känner att jag har full koll, då är han fullständigt trygg med det.
Sen gillar jag absolut inte att rida med gramanen. Jag tycker man får en stum känsla, och även om jag rätt snabbt kunde lätta på den så att den mest hängde och dinglade på sidorna, så tycker jag ändå att man får en dålig känsla i handen och det är svårt att ställa igenom och få en ärlig kontakt med hästens mun.
Så att rida med gramanen är ingenting jag väljer för att få igenom någonting i ridningen, men däremot någonting jag tar till när jag känner att jag måste undvika en farlig situation, som det naturligtvis blir när min häst försöker ta herraväldet.
Samma sak när jag rider ut. Då är gramanen alltid med. Just för att jag ska kunna ha kontroll över Crespo och undvika att åka av och tappa honom.
Imorgon ska vi jogga i paddocken igen (om den inte är täckt av en massa snö) och då är planen att ha gramanen på i början, och sedan plocka av den efter jag galopperat lite.
Vad tycker ni?
Mannekäng
Crespo i sitt nya täcke.
Horseware Amigo, 200 g.
På vift
Har inte orkat uppdatera så mycket då dagarna varit fullspäckade.
I tisdags var jag och Emma, även kallade Morgan och Ola-Conny till Strömsund för att provrida en häst. Det var en väldigt konstig resa, som vanligt. Vet inte hur det gick till, men rätt som det var så satt vi på varsin kallblodstravare, ute i skogen, utan att vi ens visste hur vi hamnat där.
Jag (Ola-Conny): Ahh, det här är livet!
Emma (Morgan): Jag är rädd. Och blöt om fötterna!
Hursomhelst så kom vi hem med en liten häst efter många om och men.
Idag har vi varit på kliniken i Umeå med ridskoleponnyn Pokemon, numera kallad Ninjakicken. Vi fick beröm för att hon var så fin för sin ålder och sina många år på ridskolan, men jag tror dock inte hennes karatekunskaper gick hem lika mycket.
Sen lyckades jag som vanligt handla alldeles för mycket. På Pegasus hästshop blev det ett märkeslöst svettäcke till Lilleman och ett 200-grams Horseware utetäcke till Crespo.
Sen på Hööks köpte jag en ridhjälm till Nikki som hon ska få i födelsedagspresent, smörjmedel till mina Ariat-skor, One Step-smörja, ännu ett svettäcke till Lilleman och så lite putssvampar och annat krimskrams.
Och jag som har köpstopp!
Efter 50 mil i bil och 13 timmar på vift kraschade jag in på lite tårta hos kusin Natali innan det var dags att åka ner till stallet igen och natta. Tackochlov hade stallpersonalen och Robert fixat allt till Crespo så jag behövde bara linda.
Imorgonbitti är det jobb i stallet, motion av Crespo och Zafir och vaccination av Lilleman på schemat.
Bra budgetvaror
I vanligt fall är jag inget stort fan av Hööks.
Men det finns en sak som jag fastnat för i deras sortiment, och det är benlindorna i fleece som kostar endast 99 kronor för ett fyrpack.
Tycker att dessa lindor är lätta att linda med, de håller bra genom tvättar och de blir inte noppriga. (Inte ännu iallafall)
Eftersom benlindor oavsett pris och kvalitet ändå får räknas som en förbrukningsvara, så är det ingenting jag känner att jag vill lägga ut några stora pengar på.
Dessutom är det roligt att byta färg på lindorna ofta, och matcha med schabrak. Därför väljer jag dessa billigare alternativ och köper flera, istället för att köpa ett par dyra.
Idag när jag åkte till Umeå så passade jag på att svänga in och köpa ett fyrpack rosa ridlindor (3 meter) för att matcha det rosa schabraket.
Eftersom Crespo saboterat sina stallbandage (igen) så köpte jag även ett fyrpack med likadana lindor fast 4 meter. De hade också ett bra pris; 129 kronor. Dock var jag inte så imponerad av dessa. De var väldigt breda och jag upplevde dem lite svåra att linda med.
Men de får väl duga så länge, tills jag hittar några bättre.
Vilka är era favoriter?
Det vackraste jag vet...
Idag när Emma skulle rida Åsnan så passade jag på att skritta Crespo i ridhuset samtidigt som jag coachade Emma litegrann.
En annan Emma tyckte att jag alltid la upp samma bilder på bloggen, så hon styrde upp det här med fotograferingen.
Varken jag eller Crespo är några fotomodeller, men jag hade iallafall lyckats bra med matchningen tycker jag.
Går ifrån mina principer och gör en dagens outfit, så alla hästmodenördar får sitt.
Crespo:
Träns: MarkTodd.
Bett: Gold Medal
Sadel: Lippo.
Stigläder: Prestige
Padd: Akton
Schabrak: Mias RS
Sadelgjord: Eric Le Tixerant
Stigbyglar: ?
Lindor: HorseGuard
Paddar: Mias RS
Jag:
Stövlar: ? (arvegods)
Ridbyxor: Pikeur
Tröja: H&M
Väst: Cavalliero
Hjälm: Hööks? (måste verkligen köpa en ny snart)
Handskar: Hööks
Stalltorsdag
Imorse åkte jag till stallet i vanlig ordning. Vattade Crespo ute i hagen, mockade, fixade hösäckar mm.
Sen vet jag inte vad som hände med tiden. Satt inne på kontoret och letade hästar tillsammans med Emma, och hon ringde också på två stycken.
Tyvärr verkade det inte som några hästar som passade oss, så letandet fortsätter...
När klockan var ett åkte jag och hämtade Nikki på förskolan, och så gjorde vi lite ärenden innan vi åkte hem för att äta mellis. (Failade totalt med mitt matschema idag då lunchen uteblev, men jag får ta nya tag imorgon).
Sen åkte vi ner till stallet igen för att sadelutprovaren Andrea skulle kolla Crespo igen. Nu var det inte länge sedan hon var här, men han hade ändå musklat sig mer över ryggen, och den här gången var förändringen störst längre bak på ryggen, vilket Andrea tyckte var jättebra.
Roligt att få bekräftelse på att man hela tiden är på väg åt rätt håll, och att mina korta pass ändå givit något. När Crespo nu haft sin lugna period så satsar jag ännu mer på kvalitet framför kvantitet, och det känns skönt att det verkar fungera. (Nu rider jag aldrig särskilt länge, men nu på slutet har det verkligen bara varit korta joggpass).
Sen köpte jag ännu ett schabrak från Mias RS, som Andrea hade med sig.
Chockrosa!
Jag har gömt det i skåpet för att Robert inte ska se det. Han tycker nämligen inte att Crespo ska ha något rosa, men jag tycker han är så sjukt snygg i den färgen!
Sen blev det ett par timmar till i stallet då jag kollade på när Emma skulle prova ut en ny sadel till Åsnan. Efter att ha gosat lite med Crespo och satt på nattofflorna, åkte vi hem rätt tidigt ändå.
Det är sällan som jag åker från stallet redan kl 17, och inte ska ner något mer under kvällen.
Att Robert sedan hade varit och handlat och lagade middag kändes otroligt lyxigt!
Efter maten somnade jag dock ifrån den här mysiga familjekvällen totalt, men Nikki och Robert roade sig själva med att kolla på kattklipp på Youtube, och när jag kvicknade till läste jag en bok för Nikki som hon fått i tidig julklapp av Carro och Christoffer.
Nu tror jag bannemig att jag går och lägger mig snart. Denna trötthet alltså, den tar knäcken på mig! Imorgon ska jag ta tag i det här med maten, och så hoppas jag att provsvaren kommer snart.
Trevlig kväll på er alla!
Intressant dag
Gårdagen började inte alls bra. Min fina vän Emma blev tvungen att ta ett riktigt tungt beslut angående sin häst, och jag fick följa henne till den sista vilan.
Det är alltid så oerhört sorgligt när man måste ta farväl av en kär vän, men samtidigt kan jag ändå känna en viss glädje när det finns sådana som Emma, som klarar av att ta osjälviska beslut där man sätter hästens bästa i fokus istället för sitt eget. Att våga släppa taget om någon man älskar, är det modigaste man kan göra tycker jag.
Men livet går vidare, och gårdagen hade även en massa andra, mer angenäma punkter på agendan.
På eftermiddagen kom proffsiga Andrea Waller tillbaka och skulle blandannat titta på mig och Crespo igen.
Jag red en stund innan Andrea kom in i ridhuset, och sedan kände hon under sadeln när jag skrittade runt, för att känna hur trycket låg. Hon var nöjd med det hon såg och kände och vi kunde även konstatera att Crespo musklat på sig en hel del över ryggen.
Jag blev faktiskt förvånad när hon mätade och sedan ritade en ny kurva, för när vi jämförde med förra gången så såg man svart på vitt att han musklat sig riktigt fint.
Jag är nog lite hemmablind, för jag tycker att det går långsamt, men nu fick jag facit på att så var inte fallet.
Sen fick jag en hel del beröm av Andrea, både för min ridning och för mitt hästtänk, och det var verkligen roligt att höra. Jag växte nog ett par centimeter på höjden!
Senare på kvällen var det dags för föreläsning och clinic. Andrea berättade en hel del om hästens anatomi, vad hon tittar på när hon anpassar sadel efter häst och ryttare, och det var väldigt intressant. Det blev många timmar i rudhuset, och jag sög i mig all information som en svamp.
Andrea är som sagt väldigt proffsig, och det var jätteroligt att höra henne prata, och hon var så duktig på att förklara och vi fick känna och titta och lära oss massor!
Andrea pratar om bogbladet och hur vad man ska titta på när man anpassar en sadel.
Hon hade såklart med sig en massa fina saker, och jag kunde inte låta bli att köpa en ny sadelgjord.
Nu är det fredag och stall och Umeå-resa står på schemat. Känns väl lite sådär när man tittar ut genom fönstret och möts av detta:
Men men. Vintern kommer varje år, varesig man vill eller inte. Det är bara att gilla läget.
Jag ska iallafall starta dagen med att städa i hagen.
Vad gör ni idag?
Begär
Mycket vill ha mer.
Jag känner inte riktigt att jag blev helt tillfredsställd av att bara beställa Akton-padden.
Tänker klicka hem dessa inom en snar framtid också, även om jag sagt att jag hatar att beställa på nätet och bara vill handla i butik.
Men vad gör man när man bor 25 mil ifrån en bra ridsportbutik?
Skara Hästsport har lösningen.
Schabrak från Eskadron, 699:-
Lindor från Eskadron, 249:- 4-pack. (Bra pris!)
Sen har jag dock lite cravings som får vänta en stund:
Klippmaskin, Lister Liberty 5 499:-
Kandar, Otto Schumacher 7 199:-
Måste stänga av datorn nu, innan jag gör något som jag kommer att måsta förklara för Robert när han kommer hem...
Akton
Jag köpte ju som ni vet en ny sadel till Crespo i vintras, och då var den aningens för vid för honom. Men eftersom han såg ut som ett hustak över ryggen så hoppades jag såklart att han snart skulle växa i sadeln, så därför fick han tillsvidare gå med en fårskinnspad under.
Nu tycker jag dock att det ser ut som att det blir lite trångt med padden under, och jag är ju absolut ingen expert på området, men jag tänker väl att det har hänt en del på muskelfronten.
Så nu vill jag inte rida med padden längre. Såklart för att det inte är bra om det är för trångt för Crespo, men också för att den är så helvetes ful. Jag hatar fårskinnspaddar!
Så nu har jag beställt en Aktonpad istället. Jag är superivrig på att få hem den!
Jag klickade hem den från TheHorse och den kostade 949:-
Såhär skriver de om den:
"Akton Pad stoppar sadeltryck och förhindrar att hästen får stressade ryggmuskler. Perfekt att använda dagligen då padden endast är 10 mm tjock och därmed inte påverkar passformen på din sadel.
Padden skyddar mot tryck och stressade muskler samt ger en lättnad för känsliga hästar och unghästar.
AKTON Pad är original padden och har funnits på marknaden i över 10 år. Den innehåller ej silikon och levereras med ett svettabsorberande yttertyg som är tvättbart.
Storlek: 35 cm x 50 cm"
Padden skyddar mot tryck och stressade muskler samt ger en lättnad för känsliga hästar och unghästar.
AKTON Pad är original padden och har funnits på marknaden i över 10 år. Den innehåller ej silikon och levereras med ett svettabsorberande yttertyg som är tvättbart.
Storlek: 35 cm x 50 cm"
