Jag vet att det finns lika många åsikter om ridning på gramantygel som det finns hästar, och jag tänkte dela med mig av min genom att berätta om dagens ridpass.
Imorse åkte vi till stallet vid 8 för att rida, som vanligt på lördagsmornarna. Idag tänkte vi göra debut på uteridbanan som äntligen har tinat fram. Crespo lunkade på som en gammal ridskolehäst och brydde sig inte om någonting runtomkring oss. Det blåste en aning, men det var inte heller något som störde honom.
Efter att ha skrittat fram på lång tygel så började vi skrittjobba litegrann, och när jag sedan började trava så kändes han riktigt fin.
Jag hann dock inte trava mer än en långsida ungefär innan han började pipa till och ruska på huvudet. Förmodligen kände han sig lite glad över att vara utomhus. Jag svarade med att driva på lite mer framåt, och att böja honom lite för min innerskänkel, men istället för att ta korrigeringen så börjar Crespo bocka och studsa, slänga upp huvudet och konstra på alla sätt och vis.
Jag kommer såklart lite ur balans, och det är då jag upplever att Crespo blir lite rädd, och då eskalerar allting.
När jag tillsist får honom under kontroll, gör jag halt och går in och hämtar gramanen.
Varför?
Jo, för att jag ser den för vad den är; en hjälptygel. Och i den här situationen behöver jag hjälp.
Kan sedan trava och galoppera runt på stora volter, åttvolter, göra lite skänkelvikningar och enkla byten utan några som helst problem. Och utan att Crespo en enda gång försöker sig på några konster.
Det kändes lite som att han tänkte "Shit, nu har hon kontroll, ingen idé att ens försöka" och när han kommer till den insikten blir han lugn och trygg. Jag får känslan av att Crespo liksom ibland bara måste testa om han kan ta över, och hamnar jag då i obalans och tappar kontrollen över situationen, ja då blir han rädd och osäker.
Men så for han känner att jag har full koll, då är han fullständigt trygg med det.
Sen gillar jag absolut inte att rida med gramanen. Jag tycker man får en stum känsla, och även om jag rätt snabbt kunde lätta på den så att den mest hängde och dinglade på sidorna, så tycker jag ändå att man får en dålig känsla i handen och det är svårt att ställa igenom och få en ärlig kontakt med hästens mun.
Så att rida med gramanen är ingenting jag väljer för att få igenom någonting i ridningen, men däremot någonting jag tar till när jag känner att jag måste undvika en farlig situation, som det naturligtvis blir när min häst försöker ta herraväldet.
Samma sak när jag rider ut. Då är gramanen alltid med. Just för att jag ska kunna ha kontroll över Crespo och undvika att åka av och tappa honom.
Imorgon ska vi jogga i paddocken igen (om den inte är täckt av en massa snö) och då är planen att ha gramanen på i början, och sedan plocka av den efter jag galopperat lite.
