Emily

Crespo var både sitt värsta och sitt bästa. Eller egentligen var han nog bara som vanligt, men jag tog ett stort steg framåt i min ridning. Crespo är ju som bekant väldigt bekväm av sig, och ofta när jag ber honom ta i litegrann eller bara dra in bakbenen lite, så svarar han med att stå emot, och om jag fortsätter att irritera honom med mina önskemål, så kan han sparka och studsa lite.

Liksom igår.

Skillnaden var att igår satt jag kvar på rumpan, red ur strulet och kunde få min vilja fram.

Han blev så otroligt, underbart fin! Vi kunde rida fram, ta tillbaka, rida fram och ta tillbaka och han kändes som ett gummiband. Jag riktigt kände hur bakbenen blev kvicka inunder oss och hur manken kom uppåt.

När vi gick in och minskade galoppen runt Ida så fick jag till ett par språng som gav mig hopp om att vi någon gång i framtiden kommer att kunna göra en piruett!

Det blev bara ett kort pass, knappt 20 min, men känslan var den bästa jag haft någonsin, och jag tror faktiskt aldrig Ida varit så nöjd med oss förut. Jag längtar så mycket till ikväll då jag ska upp i sadeln igen!

Förresten, har ni tänkt på att Crespo ser ut som en ponny? En 180 cm hög ponny med busig blick och rufsig lugg. Älsklingen!

Vi hjälptes åt imorse hela familjen att släppa ut hästarna. Sen åt vi frukost i fikarummet innan vi mockade boxarna.

Jag och Nikki hämtade Crespo och Zafir och red ett tidigt morgonpass. Så roligt att kunna rida tillsammans, och båda hästarna skötte sig superbra!

Efteråt putsade vi utrustningen, och sen åkte Nikki till Lövåsen för att fortsätta rida och själv åkte jag hem och sov på soffan i nästan tre timmar! Kändes helt sjukt, men antagligen behövde jag det.

Sen åkte jag och plockade in hästarna, hämtade Nikki, köpte tårta och så åkte vi och firade min pappa. Till sist blev det en sista sväng i stallet och nu ska vi titta på Stjärnornas hoppning innan det är dags att göra kväll.

Imorgon står träning för Ida på schemat för både mig och Nikki.

Ida är förutom min tränare och vän, även min gamla chef.

Jag jobbade hos henne i cirka tre år, och jag har fått vara med vid inridning av unghästar, utbildning av äldre hästar,  jobb med "problemhästar" och allt där emellan. Jag fick följa med på tävlingar, clinics, treårstest med mera. Att jobba tillsammans med Ida har gjort att jag känner mig trygg med det arbete vi gör med Crespo nu, och det är lätt att se den röda tråden i träningen.

Förutom att jag får möjlighet att träna för min tränare på hemmaplan så är det också så himla roligt att få se de andra ekipagen och deras utveckling. Att få se Maddan och Robbe gå från någon slags rodeouppvisning som fick publiken på läktaren att slå händerna för ögonen till att bara efter ett par månader kan sitta och trimma förvänd galopp och travskolor gör mig lycklig ända in i själen.

Eller att se den inbitna hoppryttaren Jessica, som knappt suttit i sadeln på 15 år, vara med och träna och dessutom visa upp riktigt bra ridning på en svår häst. Sånt inger hopp om att vår klubb är på väg upp!

Vi tränar, äter pizza och pratar om våra framgångar och motgångar. Gemenskap. Precis vad en liten klubb i Västerbottens inland behöver för att överleva och utvecklas.

Jag är stolt och tacksam. Stolt över min ridklubb som kämpar i alla lägen och som visar driv. Tacksam över möjligheten att ha en sådan duktig och engagerad tränare som stöttar oss.

Kan man annat än längta tills tävlingssäsongen drar igång igen?

Ja och så ska jag ju jobba såklart.

Bäst att tugga lite ingefära.

Igår fick Crespo en vilodag i form av 45 minuters skritt för hand ute i skogen. Sen red Nikki lektion och så åkte vi och hämtade en halmbal. 

Idag ska jag rida ett dressyrpass och träna på vår hemläxa: kvicka bakben!

Vaknade vid 7,30 och åt frukost med Robert. Sen åkte vi upp till Golisen med tårta till Torsten som fyller år.

Hämtade upp mamma på vägen och efter att vi fikat tog jag, mamma och mormor en promenad bortåt vägen och tände ljus för mormors bortgångna släktingar.

Jag får aldrig sådan ro i kroppen som när jag är i Golisen. Det är det enda stället som jag känner mig hemma på, och att få spendera tid med mormor känns värdefullt.

Väl hemma igen åkte jag och Robert till stallet. Nikki kom tillbaka från Umeå, jag joggade en fin Crespo i ridhuset, Robert var ute och jobbade med Lilleman i skogen, och sedan lagade vi middag tillsammans innan vi åkte runt och tände ljus hos Lindy och Roberts föräldrar. 

Nikki drog iväg på fest, och jag och Robert fixade i stallet och drack kaffe hos min pappa.

Sen avslutade vi kvällen hemma. Jag och Nikki låg och läste och pratade rätt länge innan hon somnade.

Vissa dagar är liksom så bra bara.

Bästa, bästa Robert mockade boxarna, fyllde höpåsarna, fyllde vattentunnorna i hagarna, och dessutom tog han in en ny bal och packade in den i höbåsen.

Så när jag slutade jobbet behövde jag bara ägna mig åt hästarna. Så lyxigt!

Vi började med att sladda skrittstigen med Lilleman, och sen linade jag Crespo över cavaletti.

Nu ligger jag nerbäddad i soffan medans Robert filar mina trötta fötter. Hah,  jag fick det bäst!

Idag var det 30 cm bed A:0/A:0 och Nikki och Pulver knep en tredjeplacering då de dubbelnollade.  Duktig häst och duktig tjej!

Ponnyn Pulver ska tillsammans med Nikki delta i Halloween-hoppet på lördag, så han pimpades lite extra med tanke på det.

Nu är båda hästarna försedda med vinterskor och brodd, vilket alltid känns lite sådär. Såklart är man ju rädd för broddtramp osv, men det är också en påminnelse om att vintern är här.

Imorse hade vi snöblandat regn. Fy!

Jag har knappt suttit en sekund idag, förutom timmarna på kontoret då förstås, och Britta skrattade lite åt mig ikväll och påpekade att om man ska hinna konversera med mig så måste man springa bredvid. "Samtal i farten" som hon uttryckte det.

Men så är det vissa dagar bara...

Nu ligger jag iallafall stilla, i soffan. Gruvar lite för att gå i säng då jag sover så förbannat dåligt just nu.

Men men, imorgon kommer bli en bra dag. Jag ska rida och sen är det Bonde Söker Fru. Helig timme!

Ska strax iväg och jobba, och när jag slutar ska jag kvicka mig till stallet och fixa mockningen. Sen ska Crespo skrittas, Nikki ska rida lektion och jag ska på styrelsemöte. 

Däremellan ska det ju ordnas med mat, och hästarna ska ryktas och höpåsar ska packas medmera, medmera. 

Ingen leda och tristess här inte.

Kanske blir bättre när min största supporter Robert åter är på hemmaplan.

Hursomhelst. Crespo gjorde sitt, enligt Ida, bästa pass hittills. Han inledde med lite bus, men det kändes mest som att han var lite på hugget, inte som att han surade ihop.

Sen gick han som tåget!

Vi red flera rena byten och sedan jobbade vi med att gå in och samla galoppen runt Ida. Det blev lite mjölksyra för Crespo på slutet, och även för mig och då tappade jag honom lite, men känslan överlag var kanon!

Sen red jag en av ridskolans hästar som också gjorde ett jättebra jobb. Det är väldigt bra att rida andra hästar. Dels för att man alltid behöver fler timmar i sadeln, men man börjar också uppskatta sin egen häst ännu mer.

Nu är jag rätt trött och nöjd, och jag gissar att jag kommer att ha lite träningsvärk imorgon.

Finns det något som klår hästar, sol och en god vän?

Älskar helgerna i stallet.

Tillsist var det dags för Crespo. Vi joggade bara lite lätt i ridhuset och avslutade med att skritta ut en sväng.

Hade fullt upp på jobbet, så tiden gick fort.

På eftermiddagen red jag Crespo och han gick riktigt fint. Vi jobbade mest i galopp med enkla byten och förvänd galopp.

Sen hade vi tacokväll i stallcafeterian och vi var en hel hög med folk som åt tillsammans och hade trevligt. Efteråt tog vi in hästarna och gjorde kväll för dem. 

Så idag skulle jag ligga kvar i sängen till nio minst.

Eller hur, klockan är 07.25 och jag har varit vaken i snart en timme. Så typiskt!

Jag tänker iallafall ta det lugnt här på morgonen. Läsa lite, äta frukost, se på barnkanalen med Nikki och inte göra mig någon brådska.

Sen blir det stallet. Crespo ska ridas, hagarna ska mockas och så ska Nikki få rida Klöver.

Jag fick massor gjort på jobbet, jag kände mig pigg och glad och på eftermiddagen var det dags för träning!

Crespo var så fin idag! Jag kan inte riktigt förklara men han var med mig på ett helt annat sätt än tidigare. Visst, ibland fick jag påminna honom att ta med bakbenen i galoppen. Och ja, två gånger studsade han iväg med mig så Ida fick skrika "Sitt kvar! " Men även i de situationerna så kändes han påverkbar. 

Vi red mycket galopp idag med. Diagonalslutor, förvänd galopp och massor av enkla byten. Avslutade med travskolor och två ökningar och då hade jag en helt underbar känsla. Crespo bar sig själv och jag kunde sitta och åka med!

Tyvärr kom vi inte med på bild eller film idag med. Ska skärpa mig på den punkten. Lovar!

Kvällen ägnades åt en föreläsning med en agronom från St:Hippolyt och det var både intressant och informativt. Mycket visste jag redan, men det skadar aldrig att fräscha upp kunskaperna!

Vissa dagar älskar jag mitt liv!

Senare ikväll kommer en foderexpert från St:Hippolyt som kommer att hålla en föreläsning om hästens matsmältning och så kommer hon också informera om St:Hippolyts olika fodersorter. Intressant!

Det här blir en bra dag. Men nu: jobb!

Men vi tog oss hem tillslut och vid 19,30 kom vi ner till stallet.

Crespo fick ett lätt pass på lina och efteråt fick han massage och stretching. 

Vid 21,30 åkte vi hem för att krascha i sängen.

Dock var det riktigt härligt att vakna vid 7,30 och känna sig utvilad. Jag har diskat, tvättat, dammsugit och skurat golven. Nu ska jag och Nikki äta en frukost/lunch och resten av dagen ska spenderas i stallet.

Ljuvligt!