Ponnyer och piruetter
Igår var det dags för Idaträning igen, och först ut var Nikki och Zafir. Jag hann tyvärr inte se när hon red för jag var tvungen att göra iordning Crespo, men enligt både Ida och Nikki själv hade det gått väldigt bra.
Crespo var både sitt värsta och sitt bästa. Eller egentligen var han nog bara som vanligt, men jag tog ett stort steg framåt i min ridning. Crespo är ju som bekant väldigt bekväm av sig, och ofta när jag ber honom ta i litegrann eller bara dra in bakbenen lite, så svarar han med att stå emot, och om jag fortsätter att irritera honom med mina önskemål, så kan han sparka och studsa lite.
Liksom igår.
Skillnaden var att igår satt jag kvar på rumpan, red ur strulet och kunde få min vilja fram.
Han blev så otroligt, underbart fin! Vi kunde rida fram, ta tillbaka, rida fram och ta tillbaka och han kändes som ett gummiband. Jag riktigt kände hur bakbenen blev kvicka inunder oss och hur manken kom uppåt.
När vi gick in och minskade galoppen runt Ida så fick jag till ett par språng som gav mig hopp om att vi någon gång i framtiden kommer att kunna göra en piruett!
Det blev bara ett kort pass, knappt 20 min, men känslan var den bästa jag haft någonsin, och jag tror faktiskt aldrig Ida varit så nöjd med oss förut. Jag längtar så mycket till ikväll då jag ska upp i sadeln igen!
Förresten, har ni tänkt på att Crespo ser ut som en ponny? En 180 cm hög ponny med busig blick och rufsig lugg. Älsklingen!
Kommentarer
Postat av: Maddan
Låter som bästa träningen: när man stöter på patrull och sedan får hjälp ur det och man känner hur bra det blir 😊👍
Trackback
