Emily

Nikki åkte ut till Lövåsen och jag tog en tupplur på soffan. I tre timmar!

Nu på eftermiddagen har Robert och Lilleman plogat medan jag och Crespo joggade i ridhuset. Han kändes mjuk, rund och eftergiven. 

Efter att jag stretchat och grejat på tog jag in Åsnan och nu håller Robert på att laga god lördagsmiddag. Härlig dag!

Det märks att man är van att vara igång på dagarna, för igårkväll kändes det som att jag skulle bli galen efter att ha varit inomhus en hel dag!

Tur att jag hade ett tusenbitarspussel att roa mig med.

Idag har vi iallafall varit i stallet. Jag har longera Crespo ute i snön, och Nikki har varit hundvakt.

Nu väntar vi på att Robert ska komma hem. Då blir det middag och sen ikväll ska jag kvällsfodra hästarna. Imorgonbitti blir det uppstigning klockan sex för att släppa ut hästarna.

Välkommen magsjuka!

Vid såna här tillfällen är jag så glad att jag har en flaska whisky i köksskåpet. Jag hällde i mig ett par klunkar snabbt innan jag gick loss med Klorinet i badrummet. Jag tänker inte bli sjuk!

Det är bara så typiskt när Robert dessutom är borta, så jag är själv med hästarna. Dessutom har jag ju mina lektioner imorgon, samt en massa att göra på jobbet.

Jaja, inget att göra åt. Bara bunkra upp med proviva, cola och hälsofil. Och whisky.

Härligt.

Har tyvärr bara suddiga bilder tagna ur en film från en träning före jul, men bättre än ingenting.

Imorgon är det vilodag för Crespos del. På fredag planerar jag longering ute i djupsnön, sen rider jag lördag och söndag och sen på måndag är det träning för Ida igen. Härligt!

Solen sken, det var bara -4 minusgrader och helt plötsligt kändes det som att jag såg ljuset i tunneln.

Här uppe i Norrland har vi ungefär 7 månaders vinter, och även fast man är van, så tar ändå mörker, kyla och snö på krafterna.

Men idag kunde man iallafall få en liten påminnelse om att vintern inte är evig, och det lättade iallafall upp min dag lite.

Det senaste året har varit tufft för mig,  och det är fortfarande jobbigt, men jag försöker glädjas åt de små grejerna i vardagen. 

Som solen idag, att Crespo jobbade bra på träningen igår, att Nikki trivs i skolan...

Idag kom min fina syster förbi till stallet med pappas hund Loffe. 

Imorgon ska bara bli en bra dag! Jag ska rida min fantastiska häst, Hannah och jag ska umgås, sen ska jag och Nikki ha tjejkväll eftersom Robert ska bort.

Det kommer att bli bra. Man måste bara tro på det.

När Nikki var på kalas hos en klasskompis spenderade jag ett par lugna timmar i stallet. Jag ryktade, masserade och gosade med Crespo en lång stund innan vi red ett kort joggpass i ridhuset. Crespo kändes bra och idag red jag verkligen efter devisen "Kvalitet framför kvantitet" och efteråt stretchade jag honom, lät honom stå med spikmattan och så kramades vi en lång stund innan jag lindade och lät honom gå in i boxen och mumsa hö.

Senare hälsade vi på hos min pappa och drack kaffe. Jag, Nikki och jämthunden Ginza tog en liten mysig vila på golvet.

Imorgon ska jag försöka vara lika cool och avslappnad som idag.

Jag gör framsteg. 

Crespo har fått gå lite på halvfart i veckan. Jag var ju borta på utbildning förra helgen och då fick han vila. Sen i veckan har vi bara joggat jättelätt då underlaget i ridhuset inte varit riktigt bra.

Igår longerade jag honom ute i paddocken i djupsnön, och det tyckte han var riktigt kul, och jobbigt!

Idag har jag faktiskt haft sovmorgon! Har bara varit i stallet en snabbis för att mocka och sådär, åker ner igen vid 15 för att rida.

Härlig, stressfri dag!

Lektionerna flöt på bra, alla hästarna skötte sig jättefint!  

Crespo longerades och efter lektionerna skrittade jag honom och Åsnan för hand.

Robert tog ett litet ridpass på Lilleman istället.

Sämsta möjliga tajming alltså.

Nere vid stallet är det idag -32 grader och Crespo har bara varit ute en kort stund på morgonen medan Robert mockade.

Det innebär att förutom daglig motion så blir det skritt för hand också, för att undvika att han står på box för länge.

Men jag planerar att longera istället för att rida, då undviker jag att bli svettig och sedan nedkyld när jag ska hålla mina ridlektioner ikväll.

Jag hoppas verkligen att jag piggar på mig innan imorgon. Efter jobbet ska jag nämligen köra till Umeå för ULK -kursen som jag ska delta i under lördag och söndag.

Men, ingen tid för vila nu. Jag ska åka och hämta Nikki på skolan och sedan vidare till stallet.

Önskar att jag fick göra som Kattmamman... 

Vanligtvis brukar han skrittas efter träning, men då han inte haft en riktig vilodag sedan Nyårsafton så känns det som att han ska få gå i hagen idag och bara vara.

Han kan behöva vila lite från mig med, och smälta allt han gjort den här sista veckan.

För min del är det ingen vila. Jag kokar sylt för fullt, sen efter middagen ska Nikki rida lektion, hästarna ska pysslas om och jag måste iväg på ett möte via jobbet.

Imorgon har jag också ett möte, på torsdag startar mina ridlektioner igen efter lovet och sen på fredag åker jag till Umeå för steg 2 av Ungdomsledarkursen.

Misstänker att jag får sitta i ridhuset sent på söndagskväll för att jogga Crespo lite innan måndagens träning.

Jaja, det ordnar sig nog. Nu tillbaka till sylttillverkningen.

Lilleman och Robert är numera ett sammansvetsat team som gör allt tillsammans. Robert har så sjukt mycket olika saker som han och Lilleman drar runt på.

Det är timmerdoningar,  vältar,  plogar, slädar och jag vet inte allt.

De är ute i ur och skur och verkar ha väldigt roligt tillsammans. 

Jag har typ spenderat all min vakna tid i stallet och när jag kommit hem på kvällarna har jag rasat i säng.

Jag och Crespo har verkligen rivstartat det nya året för att nå våra mål. På elva dagar har vi hunnit med tre dressyrträningar för Ida.

Förra året minns jag att vi jobbade med förvänd galopp och skänkelvikningar i trav.

Nu jobbar vi med byten, skolor och att samla galoppen och förbereda för piruetter.

Vi har tillochmed provat att trampa lite. Såklart inte med någon tanke på att vi ska börja piaffera, men för att Crespo ska få kvicka till sig lite och få ihop sin stora kropp.

Förutom att Crespo såklart ökat sin kondition och styrka så tycker jag att han ändrat sin inställning så mycket. Han är inte längre en quitter som lägger av så fort det blir det minsta jobbigt, utan han kämpar mer och det känns också som att han tycker det är rätt kul att göra rätt.

Åh vad jag älskar min häst!