Emily

Spendera hela dagen bland paraffinolja, betforvatten, veterinärer, promenader och bajs.

Kasta i dig två skorpor.

Försök hinna med möten, övrig stallskötsel, ridlektioner, logistik kring barnet samt försök hitta någon som kan förbarma sig över hunden du lovat att mata, men som du inte hunnit med pågrund av allt ovanstående.

Fortsätt ägna dig åt paraffinolja, betfor, promenader och bajs.

Vid 20.30: åk och hämta ditt barn som befinner sig tre mil bort, och tillsätt en frikkin snöstorm!

Åk tillbaka till stallet vid 22, med kokat linfrö. Upprepa proceduren paraffinolja, betforvatten och bajs.

Konstatera att ditt barn har blivit förkylt och febrigt.

Torka lite kattpiss från golvet som slutfinish.

Sådärja, receptet på en fantastisk dag. Sköna maj, välkommen!

Sadelutprovaren Andrea är på plats dag, så jag passar på att kolla att min sadel är fortsatt jämn och fin och vi mätar också Crespos rygg för att se hur den ändrat sig sedan sist.

Lilleman ska inte få någon sadel, men han fick träffa Andrea iallafall, och hon blev väldigt förtjust i honom direkt.

Både Crespo och Lilleman skötte sig galant, men det tar sin lilla tid med Lilleman, då både han och hovslagaren måste pusta emellanåt.

Nu ska jag slänga ihop lite middag och sen har Nikki ridlektion kl 17. En timme senare ska jag vara på styrelsemöte på Folkets Hus, och efter det måste jag ner till stallet igen och fixa det sista.

1. Jag har fått feber och mår pyton.

2. Det har kommit en massa snö, och det fortsätter att vräka ner.

Tur att jag har behållit vinterdäcken på bilen och broddarna på hästarna. Planen är dock att de ska skos om på tisdag, och då vill man ju gärna att sommarskorna ska på. Jaja, vi får se vad vädret säger.

Nu ska jag försöka kurera mig såpass att jag orkar rida ikväll.

Crespo var peppad.

Åsnan, inte lika mycket.

Robert fyllde vatten i hagarna, och gosade lite extra med Lilleman.

(Vet inte varför den här bilden hamnade här, men... Såklart ska även mobilen jävlas! Hata teknik!)

Crespo var ganska nöjd även fast matte fick sista ordet.

Sen drog vi igång gamla Bettan och åkte för att hämta hö.

Såhär på eftermiddagen har Robert bakat en tårta till Lilleman, som han ska få i efterskott. Han fyllde år i torsdags.

Jag vet att det finns lika många åsikter om ridning på gramantygel som det finns hästar, och jag tänkte dela med mig av min genom att berätta om dagens ridpass.

 

Imorse åkte vi till stallet vid 8 för att rida, som vanligt på lördagsmornarna. Idag tänkte vi göra debut på uteridbanan som äntligen har tinat fram. Crespo lunkade på som en gammal ridskolehäst och brydde sig inte om någonting runtomkring oss. Det blåste en aning, men det var inte heller något som störde honom.

Efter att ha skrittat fram på lång tygel så började vi skrittjobba litegrann, och när jag sedan började trava så kändes han riktigt fin.

Jag hann dock inte trava mer än en långsida ungefär innan han började pipa till och ruska på huvudet. Förmodligen kände han sig lite glad över att vara utomhus. Jag svarade med att driva på lite mer framåt, och att böja honom lite för min innerskänkel, men istället för att ta korrigeringen så börjar Crespo bocka och studsa, slänga upp huvudet och konstra på alla sätt och vis.

Jag kommer såklart lite ur balans, och det är då jag upplever att Crespo blir lite rädd, och då eskalerar allting.

När jag tillsist får honom under kontroll, gör jag halt och går in och hämtar gramanen.

Varför?

Jo, för att jag ser den för vad den är; en hjälptygel. Och i den här situationen behöver jag hjälp.

 

Kan sedan trava och galoppera runt på stora volter, åttvolter, göra lite skänkelvikningar och enkla byten utan några som helst problem. Och utan att Crespo en enda gång försöker sig på några konster.

Det kändes lite som att han tänkte "Shit, nu har hon kontroll, ingen idé att ens försöka" och när han kommer till den insikten blir han lugn och trygg. Jag får känslan av att Crespo liksom ibland bara måste testa om han kan ta över, och hamnar jag då i obalans och tappar kontrollen över situationen, ja då blir han rädd och osäker.

Men så for han känner att jag har full koll, då är han fullständigt trygg med det.

 

Sen gillar jag absolut inte att rida med gramanen. Jag tycker man får en stum känsla, och även om jag rätt snabbt kunde lätta på den så att den mest hängde och dinglade på sidorna, så tycker jag ändå att man får en dålig känsla i handen och det är svårt att ställa igenom och få en ärlig kontakt med hästens mun.

Så att rida med gramanen är ingenting jag väljer för att få igenom någonting i ridningen, men däremot någonting jag tar till när jag känner att jag måste undvika en farlig situation, som det naturligtvis blir när min häst försöker ta herraväldet.

Samma sak när jag rider ut. Då är gramanen alltid med. Just för att jag ska kunna ha kontroll över Crespo och undvika att åka av och tappa honom.

 

Imorgon ska vi jogga i paddocken igen (om den inte är täckt av en massa snö) och då är planen att ha gramanen på i början, och sedan plocka av den efter jag galopperat lite.

 

Något som kändes riktigt bra var att jag började få kläm på slutorna. Äntligen!

Jag har undvikit att rida slutor för det känns som att jag inte alls vet hur man gör. Men igår fick jag in känslan för hur jag skulle göra, så nu kanske det funkar med lite träning.

Tyvärr så filmades det ingenting med min telefon, men jag ska försöka få över filmen som Pernilla filmade med sin mobil.

Idag skrittades Crespo för hand i 45 minuter, och så stretchade vi och masserade i vanlig ordning. Nu ska jag sätta fart så jag hinner allt jag ska göra innan mina lektioner ikväll.

Skrittade av ute och efteråt stretchade vi som vanligt. Massagen gör jag innan ridpasset.

Imorgon är det träning för Ida, äntligen!

Skrittade av ute i fantastiskt solsken och värme!

På eftermiddagen hade Nikki en kompis hos sig, och medan de lekte i lekparken, så satt jag och Wilda och solade lite.

Då Lilleman varit förkyld, så har han fått vila i två veckor. Idag var det dags att sätta igång så smått, så Robert tömkörde lite i paddocken. Lilleman blev så glad när selen kom fram, och när han kom ut spatserade han med höga benlyft. Så stolt!

Dagens dressyrträning blev inställd (såklart, det är ju som sagt århundradets skitvecka) så istället fick Crespo ett skrittpass. Vet inte om jag hade kunnat åstadkomma något annat heller, då blåsten påverkat honom väldigt negativt idag. Han var jättespänd redan när jag gjorde iordning honom, och inne i ridhuset kändes han som en tickande bomb. De andra hästarna där inne drog iväg med sina ryttare flera gånger, och ventilationstrummorna i taket slog och slamrade så det lät som att de skulle ramla ner. Där och då beslutade jag mig för ett skrittpass för att få Crespo att koppla av och bli avslappnad. Red en massa öppnor och varierade formen. Ställde igenom ordentligt och fick honom rund för innerskänkeln.

Imorgon ska han trava cavaletti på lina, tisdag ska vi rida och på onsdag blir det träning. Laddar inför att veckan som kommer, ska bli bättre!

Droppen som fick bägaren att rinna över kom imorse då en av våra älskade ridskolehästar skadade sig så allvarligt att vi fick besluta om en akut avlivning.

Då kände man att de sista krafterna rann ur en.

Nu ska jag bara klara mig igenom morgondagen, och sen lägga denna skitvecka bakom mig.

Nya tag på måndag!

Tur att de bästa mår bra iallafall 💗

Halsbasen och bogarna som var det stora problemet tidigare var nu bra. Min massage och stretching har givit resultat, och det känns såklart bra.

Däremot blev det bakslag när det kom till bakdelen. Muskelskadan som tidigare varit aktiv och på gång att läka, har liksom stannat av och resulterat i att han blivit öm i höftböjarna, ungefär bakom sadelläget. Han drar också tån på höger bak, där skadan sitter och han har svårt att få med sig bakbenet runt. Han trampar gärna upp och ner med det istället för att ta ut steget ordentligt.

Så nu är det stretch och massage på schemat, och när det gäller träningen så är det cavaletti, öppnor och galoppfattningar som gäller. Vi hoppas att detta ska hjälpa honom.

Förra veckan jobbade jag i Åsele, vilket innebar tidiga mornar och en massa bilkörning. Sena kvällar blev det också för att hinna med mina egna hästar.

Sen kom helgen, med equiterapeuten Anna. Långa dagar även där, då det skulle ridas och fixas som vanligt, och sedan även hållas föreläsning osv.

På söndagen åkte jag till Umeå för att hämta Nikki, och då vi hamnade mitt i snökaoset på vägen hem, så blev det ännu en lång dag där jag var gråtfärdig innan vi slutligen var hemma.

Igår, måndag, var det dags att styra kosan tillbaka till Umeå, för återbesök på Evidensia med en ridskoleponny. På kvällen red jag Crespo, och vips kom jag för sent i säng igen.

Idag var det väl ändå en hyfsat normal dag som startade med stallfix och longering över bommar med Crespo. Sen besök hos läkaren, ridlektion för Nikkis del och sen privathästägarmöte.

Resten av veckan är lite rörig, men ändå rätt lugn. Molnet på himlen är väl dock att jag blivit ruskigt förkyld, igen! Tror det är femtioelfte gången sedan i oktober!

Aja, slutgnälltgnällt. Återkommer när jag har en dator. Den här jävla mobilen ger mig hjärnblödning, därav olusten att blogga.

Bjuder på en liten bildbomb istället.

Såhär ser man ut när man är i stugan. Schööööönt!

Köpte ett nytt schabrak från Schockemöhle, på Tegs Hästsport. Så snyggt! Köpte såklart matchande lindor också.

Anna går igenom Crespo.

Crespos lycka var gjord när en hårig liten ponny hälsade på. Han älskar ponnyer!

Mina tre favoritkillar.

Nikki travar själv på Pulver.

Vi åkte som sagt till stugan i lördags efter att ha gjort bort stallsysslorna och ridit Crespo. Härliga dagar med skoter, fiske, god mat, sol och allt annat härligt som fjället bjuder på.

I måndags åkte Nikki till sin pappa och jag och Robert stannade en natt extra i stugan. På tisdagen åkte vi hem. Och sen har det rullat på med jobb på annan ort för min del på dagarna, och så stallet här hemma på kvällarna. Crespo har varit riktigt fin att rida!

Nu har jag städat lägenheten och ikväll ska Crespo jogga lite och imorgon kommer equiterapeut Anna tillbaka.

Sådär, nu vet ni att jag lever.

Men idag satt jag upp iallafall. Dels för att det verkade rätt lugnt på skoterfronten då de flesta nog åkt till fjälls, och dels för att min tå gjorde så sjukt ont att jag inte pallade att gå på den.

Vi skrittade bara, och Crespo skötte sig utmärkt. Det kom faktiskt en skoter, men förarna höll jämn och låg hastighet, så ingen av hästarna reagerade.

Solen sken, och det var riktigt härligt. Imorgon och på lördag blir det ridning i ridhuset, och på söndag ska Crespo vila då vi åker till stugan på lördag och kommer hem på måndag.

Jag hoppas att gårdagens ridpass låg till grund för hur det kändes idag.

Igår kavlade jag som sagt upp ärmarna och var lite sträng mot Crespo, som har en tendens till att göra lite som han behagar. På senare tid har det inneburit att han inte gått fram överhuvudtaget. Jag har liksom fått driva i varje steg, och igår förklarade jag för honom att det var slut med det nu.

Idag hade jag en bra känsla från start. Det var bara när jag började trava som han stod emot lite, men då tänkte jag på vad Ida sagt om att jag inte får sitta och klämma på honom, utan picka till en gång snabbt, och sedan bort med skänkeln direkt han svarar. Behövde bara påminna honom en gång, och sedan gick han som tåget.

En annan sak jag tänkte mycket på som Ida sagt är att det inte gör något om det blir fel. Som när jag rider omställd, förvänd galopp. Ibland när jag får igenom ställningen ordentligt så byter han. Så gjorde han även en gång idag. Men jag saktade bara lugnt av till trav, fattade ny förvänd galopp, och så fortsatte vi. Helt odramatiskt.

Jag "fegar" gärna annars med vissa saker för att jag är rädd att det ska bli fel, men nu försöker jag tänka att det är okej. Det är ju bara att göra om och göra rätt.

I slutet av passet red jag igenom LA:3an och inget känns speciellt svårt egentligen, förutom skritten som vi måste ha bättre bjudning i, och så halterna som alltid varit vårt största problem.

Efter passet skrittade vi av ute och i eftermiddag har jag och Nikki varit i Nästansjö hos min mamma. Åt middag, påskpyntade, la pussel och spelade spel.

Efter det åkte vi ner till stallet och tog in hästarna och jag assisterade Robert lite när han körde Lilleman i paddocken.

Lyxigt att rida på förmiddagen då det oftast är nyharvat och vattnat i ridhuset.

Påskpynt som min bror gjort när han var liten. The horror!