Emily

Gårdagen gick relativt smärtfritt.

Vi klev upp vid 4.30 och efter att ha fodrat, gjort Crespo resklar och släppt ut de andra hästarna, tankade vi lastbilen och åkte iväg mot Umeå.

Varje gång man ska åka in på kliniken så känns det som att man går sin egen dödsdom till mötes. Iallafall för mig. Det är väl alla turer dit med Lindy som satt sina spår, men den här gången behövde jag inte oroa mig.

Enligt veterinären så var Crespo lite stel i kotorna fram, och han fick en liten sil i båda. Men vi behöver inte komma in på något återbesök och efter 2-3 veckors skritt kan vi sätta igång som vanligt.

Vi var hemma igen vid 15-tiden och avslutade kvällen med tacos uppe hos mamma/mormor i Nästansjö.

 

Imorse tog jag en lång sovmorgon till 8.30. Sen tog jag och Nikki med oss Wildahunden på en promenad och passade på att köpa lite grönsaker och nybakt bröd. En lång frukost, hela familjen samlad; det är man inte borskämd med. Efter frukost gick jag och la mig en stund igen och det kändes oerhört lyxigt.

 

Vid lunchtid åkte vi till stallet allihopa och där stannade vi till sena kvällen. Jag och Nikki har mockat och fixat allt till Crespo, städat i hörummet, tvättat en massa schabrak, lindor och täcken samt pysslat med lite allt möjligt.

Robert har fixat med lastbilen. Bytt lampor, dragit kablar och fixat med allt möjligt. Sen nu ikväll har vi ryktat Crespo och nattat hästarna. Vi tog bara en snabb stallpaus för att fika hos Madde som bjöd på jordgubbar från sitt eget land.

 

Nu sover Nikki och jag och Robert slötittar på TV. Jag har den vanliga ångesten inför morgondagen då jag måste köra Nikki till Umeå för att sedan bara köra hem och göra mig klar för nattjobb. Hatar söndagar!