Emily

 

 

När Crespo uppvisade hälta helt plötsligt i måndags så pekade allt på en sträckning. Jag förstod att det förmodligen inte var någon fara, och varken Emma eller Anna verkade tycka att det var något att oroa sig över. Jag är inte dum, jag förstod att Crespo inte skulle dö, men ändå så freakade min hjärna ur så hela veckan har jag drömt om döda hästar och jag har börjat fundera på vad min försäkring täcker och var jag ska gräva ner Crespo när han dör. 

 

Ja, lite av en dramaqueen är jag nog. Idag skulle jag ta Crespo på lina för att se om hältan var borta. Skulle egentligen göra det igår men jag sköt på det tills idag eftersom jag inte riktigt pallade att göra det igår. När jag skulle sätta igång honom i trav så hade jag seriöst hjärtklappning. 

 

Givetvis såg han superfräsch ut och inget spår av någon hälta.  

Tur att jag inte gick så långt som jag gjorde sist när han hade vrickat sig. (Grät mig till sömns i tre veckor, åkte till Timrå, helt övertygad om att han skulle bli utdömd, och fick sen åka därifrån med omdömet "Det är sällan man ser en häst som är så här frisk! ")

 

Nu är planen att han ska få skritta för hand imorgon också.  Sen på måndag ska jag ringa och konsultera Anna och så får vi se hur vi sätter igång igen. 

 

 

Anledningen till detta är att jag hela veckan haft feber som kommit och gått, och igår fick jag dessutom en ordentlig allergisk reaktion på morgonen.  Det är oerhört påfrestande för kroppen, så igår bestämde jag mig för att den här dagen måste jag vila! Nästa vecka innebär full fart och då måste jag vara frisk. 

 

Nikki har sovit hos en kompis och nu skulle de åka till badhuset. Robert har åkt ner till stallet för att mocka och fixa, och jag ligger som sagt här.

 

Idag ska jag ta Crespo på lina och se hur han ser ut. Lilleman ska vila eftersom de blev vaccinerade igår. Även Zenit ska få en vilodag. Hon har jobbat så fint hela veckan och kändes faktiskt lite trött igår.

 

Lilleman mår nog inte dåligt av en dag i hagen verkar det som. ..

 

Igår var det "Träning för ryttare" på schemat och Emma guidade oss igenom ett träningspass med övningar lämpliga för ryttare. Dvs mycket bålstyrka.

 

Då jag ändå genomfört årets första träningspass så tänkte jag att jag lika gärna kunde fortsätta, så idag körde jag ett kort pass "brottarträning" med vikt, som Micke lärt mig.

 

För hästarna ser det ut såhär idag:

Crespo - skritt för hand 

Zenit och Lilleman: Löshoppning

 

 

Eftersom han var fräsch vid 20-tiden på söndagskväll,  men inte klockan 15 på måndag så har vi ju en hyfsat bra koll på när han gjort sig illa. Anna gissade på en sträckning och tyckte att jag först och främst skulle klämma och känna igenom honom ordentligt för att verkligen försöka hitta värme eller ömhet. Sen tyckte hon att jag kunde promenera honom lite för hand så att han ändå höll sig rörlig, men han får inte busa i hagen. På fredag ska jag ta honom på lina igen och se om det är bättre. Om det inte är det så får vi komma upp med en ny plan.

 

Så ikväll har jag promenerat honom en stund i ridhuset samt klämt igenom hela hästen. Dock inga fynd. Crespo tyckte det var superskönt och stod och blundade mest hela tiden.

Har stängt av hagen så att den blev mindre. Förhoppningsvis hindrar det honom från gymnastiska övningar ett tag framöver. 

 

 

 

Är det fler än vi som har en sån snygg vägarbetare? 

 

 

Jag red Lilleman i ridhuset och vi övade på att ställa i båda varven. Lilleman är ju mest van att gå rakt fram så han tycker det är lite skumt att måste böja kroppen åt ett håll och liksom gå åt andra hållet. Men han lär sig snabbt och är en ivrig adept.

 

Sen provade jag också att galoppera lite och vi lyckades faktiskt få till ett par språng efter ena långsidan. Tidigare så har jag ju vara galopperat rakt fram i skogen. Tror inte Lilleman tycker att han riktigt ryms i ridhuset. 

 

Duktigaste killen. 

 

Crespo har ju känts så sjukt bra att rida på sista tiden. Det långvariga arbetet med muskelskadan på baken har givit resultat och sedan i somras så känns det som att det inte varit ett problem längre. Han har liksom bara blivit starkare, bättre,  smidigare och mjukare för varje dag som gått.

 

Men säg den lycka som varar för evigt.

Idag när jag satt upp och började skritta fram så kände jag direkt att han rörde sig konstigt. Satt av och tog honom på lina och kunde konstatera att han rörde höger bog annorlunda. I höger varv kunde jag inte sätta fingret på vad som såg konstigt ut, men när jag bytte till vänster varv blev han rejält halt. Min känsla av att det satt högt blev alltså bekräftad. 

 

Jag och Emma klämde och kände och tittade på honom ur alla möjliga och omöjliga vinklar. Ingen värme, ingen svullnad, ingen ömhet. Men framifrån kan man se att höger bog liksom "sticker ut" lite mer, som att han skulle fått en smäll framifrån. 

Åh, denna häst!

 

Jag la på honom BackOnTrack-täcke och så fick han gå in i boxen igen. Vågar inte stretcha eller massera förrän jag vet vad det är.

Älskade häst,  vad ska jag ta mig till med dig? 

 

 

Jag och Robert åkte ner och så mockade jag medan Robert promenerade med grabbarna i ridhuset. Senare under dagen fick de gå ut en stund. Jag klädde på Crespo tills han såg ut som en Michelingubbe men ändå stod han vid grinden och tittade på mig som att jag var helt från vettet. Till saken hör också att han har en hel bal med hö i hagen, så jag var rätt övertygad om att han skulle klara sig ute i en och en halv timme. Crespo var inte lika säker på den saken.

 

Lilleman däremot rullade sig glatt i snön, travade runt och var allmänt lycklig över att få komma ut. De är verkligen olika de där två.

 

Nu ikväll har vi varit ner en sväng igen och mockat och pysslat.  En kvällspromenad i ridhuset blev det också. Nikki och Crespo lessnade dock efter ett tag och tog en vilopaus.