Emily

 

När Crespo uppvisade hälta helt plötsligt i måndags så pekade allt på en sträckning. Jag förstod att det förmodligen inte var någon fara, och varken Emma eller Anna verkade tycka att det var något att oroa sig över. Jag är inte dum, jag förstod att Crespo inte skulle dö, men ändå så freakade min hjärna ur så hela veckan har jag drömt om döda hästar och jag har börjat fundera på vad min försäkring täcker och var jag ska gräva ner Crespo när han dör. 

 

Ja, lite av en dramaqueen är jag nog. Idag skulle jag ta Crespo på lina för att se om hältan var borta. Skulle egentligen göra det igår men jag sköt på det tills idag eftersom jag inte riktigt pallade att göra det igår. När jag skulle sätta igång honom i trav så hade jag seriöst hjärtklappning. 

 

Givetvis såg han superfräsch ut och inget spår av någon hälta.  

Tur att jag inte gick så långt som jag gjorde sist när han hade vrickat sig. (Grät mig till sömns i tre veckor, åkte till Timrå, helt övertygad om att han skulle bli utdömd, och fick sen åka därifrån med omdömet "Det är sällan man ser en häst som är så här frisk! ")

 

Nu är planen att han ska få skritta för hand imorgon också.  Sen på måndag ska jag ringa och konsultera Anna och så får vi se hur vi sätter igång igen.