Emily

HÄRfinns nu en av filmerna från dagens träning. För min egen, inredningens och grannarnas skull så ids jag inte försöka mig på fler uppladdningar. Jag och datorn är inget harmoniskt par direkt.

Och om någon vill lära mig hur man gör för att få in filmklippen här på bloggen sådär tjusigt som alla andra gör, är ni välkomna att försöka.

 

Om ni vill se min duktiga skötare Natali hoppa med Crespo kan ni titta HÄR!

 

När Robert var i stan sist passade han på att shoppa lite till Crespo igen.

Idag fick vi inviga de nya transportskydden då vi lastade och åkte till Åsele för att träna.

 

Lämnade Nikki på dagis kl 9 imorse och sedan dess har jag praktiskt taget bott i stallet.

Åkte ner och mockade, fixade med hö och red. Crespo skötte sig riktigt snyggt och jag hade en bra känsla idag.

Sen putsade jag grejerna som vanligt och pysslade på lite innan jag tog en dusch (har ju fortfarande ingen dusch hemma) och åkte och hämtade Nikki.

 

 

Jag hade knappt hunnit in i bilen igen förrän hovslagaren smsade att han var på väg. Tillbaka till stallet igen för att se på när Crespo skoddes, samt assistera vid Martells skoning då hans matte var på jobbet.

 

 

Nu har vi landat hemma och ätit middag, men det blir en kort paus för nu ska Nikki till sin morfar och jag ska tillbaka till stallet för att hålla ridlektion, ta in Crespo och några av ridklubbens hästar.

Beräknar väl att denhär stalldagen slutar vid 21-tiden.

För mig har inte påsken varit särskilt efterlängtad. Jag jobbade precis hela veckan, och även fast jag tycker det är roligt när det är lite extra tryck på jobbet så kändes det efter veckans slut att det tagit på krafterna.

Dessutom håller vårt badrum på att renoveras, vilket innebär att vi varken har toalett eller dusch. Att hantverkarna tog påsklov redan i onsdags var inte heller särskilt roligt.
Nu är vi inne på vecka nummer två utan badrum och de verkar inte ens vara halvvägs. Så otroligt jobbigt och frustrerande! Men men, det blir väl förhoppningsvis bra när det blir klart. Om det nu blir det någon gång...

 

I ridningen känns det lite som att jag kört fast. Pågrundav att Ida varit iväg på tränings -och tävlingsresa så har jag inte kunnat åka iväg och träna, och inspirationen ligger inte på topp. Hoppas kunna åka iväg i veckan på ett träningspass, för nu börjar det närma sig tävlingsdebut och just nu känner jag mig inte alls i form för att tävla.

 

Nu ska jag snart åka ner till stallet och rida. Igår longerades Crespo efter att ha fått två dagars vila. Igår var det också nakenpremiär för honom i hagen då termometern visade +14 grader. Det firade Crespo med att rulla sig i den värsta leran och när jag hämtade in honom så kunde jag knappt se honom under all smuts. Efter att ha  försökt borsta bort det värsta, gav jag upp och så fick han en ordentlig dusch istället.

 

Idag red jag ett pass i ridhuset med fokus på tempoväxlingar i galopp.

Tidigare låg svårigheten i att få fram Crespo ordentligt. Han ville gärna galoppera uppåt istället för framåt, och när jag försökte få honom att ta i med bakbenen och trycka på framåt, så hamnade vi ofta i ett läge där han litegrann stod och galopperade på stället.

 

Numera är problemet lite det omvända. Nu kan han tycka det är lite svårt att samla upp galoppen efter att han fått galoppera på framåt, och ibland blir det avbrott till trav, och ibland faller han isär lite och det blir ben överallt. Men det är ett angenämare problem tycker jag. Så länge han tänker framåt så spelar resten ingen roll. Jag tänker att upptagen och "samlingen" kommer med styrka, vilket i sin tur kommer med tiden och mer träning.

Att han numera alltid han öronen framåt och verkar tycka att det är kul, är belöning nog för mig.

 

Avslutade med lite travjobb. Gjorde tiometersvolt i början på långsidan, och red sedan en öppna för att sedan göra en volt igen innan hörnet. Nyttig övning för mig för att hela tiden ha koll på yttersidan. Tappar jag den, blir volterna antingen för stora eller efter bokstaven.

Crespo tyckte det var rätt jobbigt, men nuförtiden försöker han antingen göra sig lång eller helt sonika sakta av när det blir besvärligt. Aldrig att han protesterar och går in i sig själv som han hade en tendens att göra tidigare. Framsteg varje dag.

 

Jag är som sagt ingen fotograf, och jag är medveten om att bilderna inte liknar varandra. (Man ska ju försöka ta fotona så lika som möjligt för att se skillnaden) Men jag tänker ändå att jag lägger upp den, bara för att kunna titta tillbaka om ett halvår, ett år... och förhoppningsvis se en stor skillnad.

 

Som vanligt innebär första dagen på ledigveckan en hel del att-göra.

Jag har sprungit på Skatteverket, ringt en massa tråkiga samtal samt precis gjort klart deklarationen. Puh!

Resten av dagen tänker jag ägna åt Nikki, stallet och matlagning.

 

 

Något konstigt hände just.

 

Det är ju nämligen så att även om man ligger för döden i någon slags karlförkylning (ni vet, den sortens förkylning karlar får, som de tror att de ska dö av) så är man ju ändå tvungen att se till att ens barn..errhhm, jag menar häst, får mat och vatten och så vidare.

Så jag kämpade mig ner till stallet för att mocka och fixa hö, och kom då på att jag hade slut på betfor. Perkele! Åkte muttrande iväg mot Granngården och fick uppbringa mina sista krafter för att få upp betforsäcken på vagnen.

 

Sen måste jag fått någon slags feberblackout, för när jag gick ut därifrån hade jag inte bara en säck med betfor med mig, utan även ett regntäcke, ett fleecetäcke samt ett schabrak.

Sjuka kvinnor borde inte få gå in på en affär utan förmyndares sällskap.

Jag kan inte tro att det är sant.

Jag är sjuk. IGEN!

Alltså sådär jättesjuk så jag måste vara hemma från jobbet, och ligger i soffan och feberfrossar och önskar att döden skulle komma och befria mig från plågorna.

 

Jag tror bestämt att jag måste besöka farbror doktorn snart, för det kan inte vara normalt att man ska måste vara sjuk hela tiden!? Jag som aldrig brukar vara sjuk.

Och som jag redan sagt tidigare så är Att sjukskriva sig från jobbet är utan tvekan nummer ett på min "Saker-jag-hatar-lista" (Den är rätt lång ska ni veta, haters gonna hate och allt det där...)

 

Sen blir jag så stressad av att vara sjuk och känner verkligen att jag måste skynda mig att bli frisk, och en teori är väl att det är därför jag aldrig blir riktigt frisk. Äsch, skitkropp till att vara klen!

 

Nu ska jag sluta att ömka mig själv, kurera mig lite med diverse läkemedel samt stora volymer vatten, och fixa lite med tävlingslicenser medmera. Man kan ju åtminstone få drömma lite om framtiden, så kanske tillfrisknandet får lite hjälp på traven?