Emily

Ikväll har vi haft tacomiddag hemma hos mamma i Lerviken. Fina lillasyster har varit hemma på snabbvisit från Umeå, och mamma ville då ha en ny "fin" bild på syskonskaran.


Det började hyfsat seriöst...


...men det dröjde inte länge förrän det som vanligt spårade ur.


Vi gav upp och satte oss istället för att se mästerverket "Sagan om de vises sko", en fantastisk film som vi spelade in i Golisen någon gång under det tidiga 2000-talet, och där jag slog igenom som Rödluvan, med huckle, fotbollsstrumpor och hela kittet.


Och jag förlorade mig själv i 90-talsnostalgi.

Den här veckan som jag har varit hemma och varit sjukskriven har jag verkligen laddat batterierna.


Jag och Nikki har tagit det här med powernaps till en helt ny nivå. Häromdagen råkade vi sova 3 timmar mitt på dagen! Har nog aldrig hänt förut, men det kändes som att det behövdes.


Jag har mest knallat runt i mjukiskläder med en turban på huvudet. Osminkad givetvis.


Men igår var vi tvungna att svida om till finkläderna, då det var dags för lille Keans dop.






Men annars har vi mest spenderat tiden i stallet med Ramzes.

Det har varit en rätt skön vecka då jag verkligen har kunnat ägna mig åt min underbara dotter. Hon är fantastisk på alla sätt och vis. Imorgon är det jobb igen som vanligt och det känns också rätt bra, och nu när tävlingssäsongen är över så blir det förhoppningsvis lite mer tid för Nikki igen.

Om ni funderar varför jag verkar vara hemma hela dagarna så beror det på att jag är sjukskriven en vecka. Doktorn tyckte jag verkade lite trött och behövde vila.
Det tar emot att säga det, men han hade nog rätt. Jag har sovit som ett barn den här veckan. På nätterna, på mornarna och tillochmed på eftermiddagarna.
Igår tror jag dessutom att mina spänningar i kroppen började släppa på riktigt, för jag fick en så akut huvudvärk att jag nästan grät. Men efter att den gått över kändes även ryggen, axlarna och nacken bättre, så förmodligen var det där det släppte.
Nu är det bara den förbannade magkatarren som ska ge sig. Men jag har ju fått medicin, så det borde väl bli bättre snart.



Nu ska jag och Nikki åka upp till min mormor och bara ha det gött. Men innan dess blir det ett stopp vid stallet för lite mockning.

Imorse åkte jag och Nikki till stallet strax efter 9 för att vänta på veterinären som skulle vaccinera Ramzes. Han fick ju sin första spruta den 1 oktober så nu var det dags för den andra i ordningen.


Nikki hittade såklart en katt som behövde kammas, och hon roade sig med att tortera denne medan jag mockade.


Sen ikväll åkte jag ner till stallet själv och tömkörde. Eftersom ridhuset var upptaget så höll jag till ute i paddocken och både jag och Ramzes var hyfsat andfådda efter att ha plumsat runt i djupsnön ett tag.
Idag var första gången jag tömkörde honom utan att ha någon hjälpreda och jag var grymt imponerad av lillkillen. Han har redan förstått alla kommandon och allt satt som ett smäck fast det var ett tag sen sist.
Kommandona för skritt, trav och halt var inga problem och han försökte inte backa i halterna som han har haft tendens att göra tidigare.
Jag är så glad och stolt.
Funderar på om jag ska hämta hem rockarden från mamma imorgon så vi får spänna för snart!


Fina lillkillen.
Jag tycker verkligen bara mer och mer om denna häst för varje dag som går. Han är så otroligt charmig, lättlärd och snäll. Kring Nikki är han alltid så försiktig och han älskar verkligen människor.
Han är charm på fyra ben.

 I torsdags åkte jag till Lycksele för att tatuera mig.
Jag vet inte om jag var så smart när jag bestämde mig för att göra tatueringen på insidan av underarmen, delvis på handleden eftersom jag lider av en svår nålskräck och knappt tål att någon ens tar på mina handleder.

Men det gick bra. Det gjorde faktiskt inte ett dugg ont. Det sved liksom lite, men det var mer som en skön brännande känsla istället för smärta.
Jag hade informerat tatueraren om att jag förmodligen skulle svimma och spy, så efter ett tag frågade han:
- Gör det ont?
- Nej. Det är skönt.
- Jaha, du är en sån.



Jag blev iallafall sjukt nöjd och jag tycker den blev så fin. Tyvärr har jag ingen bild på hur den ser ut nu när den har läkt, men såhär såg den ut efter ett dygn.

Lite svullen och så, men nu är den skitsnygg. Ska försöka ta en bättre bild senare.

Jag vet inte vad som är fel med min kropp nuförtiden. Den verkar inte palla någonting.
Jag skämtar inte när jag säger att jag i vanliga fall kanske brukar bli förkyld en gång om året, max. Senast jag var så pass förkyld att jag ärligt kände mig riktigt sjuk var vårvintern 2006.
Men nu.
Nu verkar jag totalt sakna immunförsvar och förkylningarna avlöser varandra på löpande band. Idag har jag haft feber och det har kännts som att jag befunnit mig i en tunnel eller något. Hjärnan har varit allmänt seg, jag har inte kunnat tänka själv och alla ljud har liksom låtit dova och oklara.
Jag kurerar mig flitigt med alla läkemedel jag kommer över, och jag hoppas att jag snart tillfrisknar eftersom jag ska jobba i helgen, och det finns liksom inte utrymme för sjukdom.
(Så om det är någon som har några piller eller annat som kan göra mig mirakulöst frisk inom 48 timmar mottager jag tacksamt vadsomhelst. Oralt, rektalt, intravenöst, you name it...)

Men slutgnällt om detta nu.

När jag slutade jobbet åkte jag och hämtade Nikki. Tiden var knapp och kylen hemma ekade tom så det blev middag på Frasses. Sen åkte vi ner till stallet och medan jag och Nikki ryktade Ramzes så mockade Jocke.

För övrigt verkar Ramzes trivas som fisken i vattnet i sitt nya hem. Oron över att det skulle bli lite överväldigande för honom att flytta från sitt lugna liv i Gafsele till en stimmig ridskola med en massa barn och hästar verkar vara helt obefogad. Han står i sin box och tittar med spetsande öron på allt som rör sig runtomkring.
När Nikki kommer till stallet meddelar hon sin ankomst genom att vråla "JAAAAAAAMSEEEEEEES!" så det ekar i hela stallet, och då svarar han direkt med en gnäggning. Det är så sött så man får diabetes!

Nej, nu ska jag hänga sista tvätten för ikväll och sen ska jag bädda ner mig i soffan och vänta på Bonde Söker Fru och Greys Anatomy. Jag är en fanatisk serie-följerska.
Häromdagen sa min chef till mig:
"Men Emily, tror du att du kommer att orka med allt nu då?"
"Vadå tänker du?" undrade jag.
"Jamen först jobbet, sen Nikki, hunden, huset och så ponnyn, PLUS att du har alla dina seriepremiärer nu i veckan!"
"Ja det är klart, det blir tufft, men du får väl ha lite överséende med att jag kan vara lite trött på torsdag"
Hon känner mig alltför väl.

För övrigt ringde jag min chef i morse klockan 05.57 för att snacka lite om gårdagens Deperate Housewives.
Normalt, jag vet.

Ikväll har jag och Nikki varit nere i stallet och tagit hand om Ramzes.
Nikki är så duktig när hon följer till stallet.
När jag mockar så sitter hon på ett täcke mittemot boxen och tittar på, och när jag ska tömma kärran eller fylla spån så öppnar hon dörrarna och hjälper till.
Att borsta Ramzes är det bästa. Hon "kammar" på häststackaren så han snart inte har någon päls kvar.

Idag har hovslagaren verkat hovarna och eftersom vi hade lite tajt om tid så fick Ramzes prova nya skärpan genom att motionera sig själv i ridhuset en stund.
Imorgon blir det nog lite tömkörning ifall jag får någon assistent.

Jag har nog överfört mina dåliga matvanor på min dotter.

- Nikki, vad vill du ha till lunch?
- Macka! Godis!

Kvällens offer: En väldigt smutsig Ramzes.



Lite skeptisk till en början, men sen tyckte man det var ganska skönt.

 

Nikki peppade Ramzes lite och sa att han också skulle tvätta huvudet.





Resultat: En någorlunda ren Ramzes.



Sen blev det på med pyjamasen.

Igår var jag ledig från jobbet, men som det verkar så kan jag ändå adrig vara ledig från hästar.
Jag och Nikki åkte tillsammans med Madelene till Gafsele, och hämtade Ramzes.

Ramzes är en shetlandsponny som vi redan i somras lånade i två veckor. Nikki blev så förtjust i honom, så när vi fick erbjudande om att ta honom på foder under vintern så tackade vi ja direkt.


   Nikki och Ramzes sommaren 2010.


Just nu står Ramzes nere på riskolan i en spilta som Jocke och Conny byggt om till en ponnybox. Han verkar trivas rätt bra än så länge. Igårkväll fick han mest vara ifred för att lära känna sin boxgranne och så, men vi släppte honom lös i ridhuset en stund så han skulle få kolla in omgivningarna lite, och det tyckte han var hur roligt som helst. Han travade runt, jagade en av stallkatterna, luktade på väggarna och så travade han runt lite till.

Imorse fick han komma ut i hagen, och de andra hästarna i stallet var först lite rädda för honom. De kanske inte uppfattade att det verkligen var en häst, utan trodde kanske att det var en köttbulle på ben, med massor av hår.

Ikväll blir det bad för Ramzes del, och imorgon ska nog Nikki prova att rida litegrann.
Ska försöka fotografera lite ikväll, så får ni uppdaterade bilder.