Emily

Jag vet inte vad som är fel med min kropp nuförtiden. Den verkar inte palla någonting.
Jag skämtar inte när jag säger att jag i vanliga fall kanske brukar bli förkyld en gång om året, max. Senast jag var så pass förkyld att jag ärligt kände mig riktigt sjuk var vårvintern 2006.
Men nu.
Nu verkar jag totalt sakna immunförsvar och förkylningarna avlöser varandra på löpande band. Idag har jag haft feber och det har kännts som att jag befunnit mig i en tunnel eller något. Hjärnan har varit allmänt seg, jag har inte kunnat tänka själv och alla ljud har liksom låtit dova och oklara.
Jag kurerar mig flitigt med alla läkemedel jag kommer över, och jag hoppas att jag snart tillfrisknar eftersom jag ska jobba i helgen, och det finns liksom inte utrymme för sjukdom.
(Så om det är någon som har några piller eller annat som kan göra mig mirakulöst frisk inom 48 timmar mottager jag tacksamt vadsomhelst. Oralt, rektalt, intravenöst, you name it...)

Men slutgnällt om detta nu.

När jag slutade jobbet åkte jag och hämtade Nikki. Tiden var knapp och kylen hemma ekade tom så det blev middag på Frasses. Sen åkte vi ner till stallet och medan jag och Nikki ryktade Ramzes så mockade Jocke.

För övrigt verkar Ramzes trivas som fisken i vattnet i sitt nya hem. Oron över att det skulle bli lite överväldigande för honom att flytta från sitt lugna liv i Gafsele till en stimmig ridskola med en massa barn och hästar verkar vara helt obefogad. Han står i sin box och tittar med spetsande öron på allt som rör sig runtomkring.
När Nikki kommer till stallet meddelar hon sin ankomst genom att vråla "JAAAAAAAMSEEEEEEES!" så det ekar i hela stallet, och då svarar han direkt med en gnäggning. Det är så sött så man får diabetes!

Nej, nu ska jag hänga sista tvätten för ikväll och sen ska jag bädda ner mig i soffan och vänta på Bonde Söker Fru och Greys Anatomy. Jag är en fanatisk serie-följerska.
Häromdagen sa min chef till mig:
"Men Emily, tror du att du kommer att orka med allt nu då?"
"Vadå tänker du?" undrade jag.
"Jamen först jobbet, sen Nikki, hunden, huset och så ponnyn, PLUS att du har alla dina seriepremiärer nu i veckan!"
"Ja det är klart, det blir tufft, men du får väl ha lite överséende med att jag kan vara lite trött på torsdag"
Hon känner mig alltför väl.

För övrigt ringde jag min chef i morse klockan 05.57 för att snacka lite om gårdagens Deperate Housewives.
Normalt, jag vet.