Emily

Idag har jag lyckats igen.
Med att ha en såndär sjukt bra dag, där allt går som smort.

Morgonen började med att Nikki la in en offensiv attack när det gällde väckningstaktik.
"MAMMMA, VI SKA TILL CAJJO NUUUUUUUUUU!"
Visit hos Carro i Dalasjö stod alltså på schemat. (Kolla in hennes blogg för bilder)
Vi åkte dit, tog en härlig promenad, lagade lunch, spelade Mumin-memory, tittade på Muminfilm och hade det bara allmänt gemytligt.

Sen bytte vi om till stallkläder och jag tog itu med hästen som för tillfället lider av svår PMS. Ridpasset inleddes med lite skolor ovan marken, och jag tror inte jag kan säga att min häst är stel längre. Jag hade nämligen fullt med grus på hjälmen efteråt, och då hade jag hela tiden hållit mig kvar i sadeln. Min pålle tyckte nämligen att det var oerhört påfluget av mig att peta till henne med sporren i magen, så hon svarade med ett par riktiga bocksprång som resulterade i att det regnade grus över mig.
En helt ny, lösgörande övning som visade sig ha god effekt, för resten av passet var hon faktiskt riktigt fin. Förvänd galopp, skänkelvikningar och så började vi nosa lite på det här med skolor.
Eponia var riktigt nöjd efteråt hon också, även om hon mest går och drömmer om tjusiga hingstar nu för tiden.



Efter att hästen fått bada och utrustningen putsats så åkte jag hem för en treminutersmiddag och dumpning av familjemedlemmar. Sen återvände jag till stallet igen för att se Massör-Hanna in action.
Nu är hästen masserad och nattad och jag är duschad och redo för ett avsnitt av Greys Anatomy. Jag känner mig oförskämt nöjd med dagen och provocerande glad för tillfället.
Det är nästan lite skrämmande.
Som min bror brukar säga: "Det är nästan lite läskigt när du är positiv"