Emily

Ja, kanske ändå.

Idag kändes det faktiskt som att det kanske inte är heeeeelt omöjligt att jag och Crespo någon gång i framtiden kommer att rida in på en dressyrbana i tävlingssammanhang.

Idag fungerade liksom allt, det var one mind, lekande lätt och jätteroligt typ hela tiden.

 

Det roligaste med dagens pass var att just i början av passet, när jag precis börjat trava, så kändes Crespo seg och stel och allmänt ovillig. Men jag höll min plan, red som Ida har sagt att jag ska göra, och voila! Hästen börjar röra sig, veva på med alla ben, krumelura och krusidulla i alla riktningar jag ber om. Underbart!

 

Jag kunde öka och minska galoppen utan protester, och i den förvända galoppen kände jag att jag faktiskt hann tänka på hur jag skulle göra, och jag kunde även korrigera litegrann såsom att hålla honom lite rakare i vänster osv istället för att som tidigare, bara koncentrera mig på att sitta kvar i sadeln och hinna svänga innan vi kommer fram till väggen.

 

Det tråkigaste var dock att han som vanligt blir väldigt svettig.

Jag trodde ju att jag skulle klara mig ifrån att klippa honom eftersom han var så korthårig när han kom. Men icke! Han ser ut som en björn och det är inte så roligt när man har ett sånt varmt ridhus som vi har.

Visserligen gillar jag att ha klippta hästar eftersom det är lättsamt, men nu vill jag inte därför att:

 

1. Crespo som är så vacker i sin kolsvarta dräkt kommer att bli grå och ful.

2. Klubbens klippmaskin är i allra högsta grad opålitlig.

3. Jag har inte råd att köpa en egen maskin.

4. Crespo är aldrig klippt tidigare så jag har ingen aning om hur han reagerar.