Emily

Jag läser tidningarna.

Jag läser om en pappa som bränner inne sina barn för att hämnas på deras mamma, hans föredetta.

Jag läser om en tonårspojke som mördar sin flickvän utanför bilskolan eftersom hon ville lämna honom.

Jag läser om kvinnor som till höger och vänster blir ifråntagna sina liv av pojkvänner från förr.

 

 

Det verkar som om man tillslut vågar ta steget att lämna en relation, speciellt en relation som kanske inte var särskilt bra, så ska man automatiskt måsta förbereda sig på att leva med trakasserier och hot.

Om kärleken tar slut får man finna sig i att den föredetta sitter i sin bil på din parkering nätterna igenom, för att bevaka dig. Du får finna dig i alla få kilometer efter kilometer av hotfull och kränkande text via sms.

Du får finna dig i att ta ett knytnävsslag framför ögonen på ditt lilla barn.

 

Varför? För att kärleken tagit slut?

Varför ska det vara så svårt att acceptera för vissa människor?

Statistiskt sett så är väl ändå chansen större att du och din käresta någon gång i framtiden kommer att gå skilda vägar istället för att leva lyckliga i alla era dar?

 

Är inte ett förhållande någonting mellan två människor? Två människor som fattat tycke för varandra och vill leva tillsammas? Två människor som är överens?

Borde det då inte vara helt självklart att om den ena av de två inte längre vill innefattas av denna tvåsamhet, så måste man acceptera detta?

Kan det verkligen vara tillfredsställande om man genom hot och våld får den andra att stanna kvar i relationen?

Ett förhållande måste väl definitivt tappa sin charm om man vet att den ena parten enbart stannar kvar av rädsla?

 

Kan man inte bara göra som man gjorde i högstadiet? När kärleken tog slut stängde man in sig på sitt rum och spelade man deppiga kärlekslåtar och grät i ett par dar. Sen satte man sig med sin bästa vän och bläddrade igenom skolkatalogen i jakt på ett nytt objekt att svärma för.

Mister man en, står en tusen åter, right?

 

Hur ska det sluta? Kommer vi tillsut inte våga bli kära längre?

Kommer framtidens kontaktannonser att gå från "Söker rökfri man som gillar långa skogspromenader" till "Söker en man som inte skjuter skallen av mig vid en eventuell separation"?

 

Kan vi inte bara acceptera att varje människa har en fri vilja och att det inte är rätt att döda den personen om dess fria vilja visar sig avvika från ens egen?