Lycklig tjej.
Jag verkar (peppar peppar) vara inne i värsta stimmet just nu.
Mitt inpulsköp till häst, som jag inte hade några stora förväntningar på över huvud taget har visat sig vara en riktig pärla. Alla avgudar honom. Jag, Robert, Nikki, Idas pappa, hovslagaren...
Förutom att vara gudasnäll i hanteringen visar han sig även vara otroligt rolig att rida. Han travar och galopperar runt och bryr sig inte ett dugg om att jag skumpar som en svettig babian i sadeln.
Och på tal om sadel så fann jag en dressyrsadel i Idas sadelkammare som hon fått av en tjej, men som inte änvänds på någon häst. Den passade perfekt på Crespo. Ji-ppie! Så nu behöver jag inte stressa med sadelletandet vilket känns skönt.
Kompis, det går bra nu!
Lilla Kråkan.
Utökning i familjen.
Hur ska jag börja? Om jag säger såhär, när jag gick och la mig i tisdagskväll så trodde jag inte att jag skulle ha köpt en häst sju timmar senare.
Det var nämligen så att Ida fömodligen kände att hon ville hämnas lite sedan jag lurade henne att köpa ett föl sådär helt oplanerat. Därför nämnde hon lite i förbifarten i tisdags att det fanns en häst till salu som hon tyckte att jag skulle köpa.
"Ja, fast jag har inte råd att köpa någon häst" sa jag och satte punkt.
Men på något oförklarligt sätt så fann jag mig morgonen därpå i full färd med att ringa hästens ägare. Och sen ringde jag Robert. Och sen ringde jag Grens Hästtransporter. Och sen hade jag köpt en häst.
Ooops.
Igår åkte jag och Robert till Umeå, dit hästen anlänt kvällen innan. Vi lastade den på släpet och körde den till Åsele där den ska bo i en månad innan han får bli Vilhelminabo.
Idag åkte jag dit för att i dagsljus ta en titt på vad jag egentligen hade köpt.
Såhär rent spontant måste jag ju säga att det är en riktigt snygg kille.
Han heter Crespo, är 8 år, hans pappa heter Camaro M och han ska tydligen både kunna hoppa över hinder och göra krumelurer med benen.
Idag tog jag honom till ridhuset för lite longering och hittills så sköter han sig exemplariskt. Det jag kan konstatera efter dagens pass i ridhuset är att:
Han är treväxlad.
Gas och broms fungerar.
Servostyrningen verkar vara helt intakt.
Förutom det gillar han att bli kliad på huvudet, äta morötter och att stå i hagen och titta på allt som försiggår i Åsele.
Problemet är dock att jag inte kan kamma manen ens om jag står på tå, så en stege eller en skylift står nu på inköpslistan. Men jag löste det hela idag med att klia honom lite på näsan, och då sänkte han huvudet och lät sig borstas. Fungerade också när jag skulle ta på tränset, vilket annars också kunnat bli ett problem. Såhär i efterhand inser jag att det kanske var lite ogenomtänkt att köpa en häst som är 180 cm i mankhöjd när man själv bara mäter 162 cm över marken.
Det gör nog inte så mycket om han inte skulle vilja krumelura med benen, för kolla så fin han är!
"Hallå, skulle inte du klia mig på huvudet?"
För att fira köpet så åkte vi igår också till Tegs Hästsport där jag shoppade lite. Robert blev nog aningens chockad när shopoholicdjävulen intog min kropp och jag fullständigt gick loss där inne. Jag som annars inte är så mycket för att gå i butiker. Men det är liksom mycket roligare att handla hästgrejer än saker till sig själv. Någon som känner igen sig?
Ja, så gick det till när Krypet kom till vår familj. Nu hoppas vi att han ska fortsätta trivas med oss. Så här långt verkar han då väldigt nöjd med arrangemanget. Och jag med.
Oops, I did it again...
Det här med impulsköp verkar vara något återkommande.
Återigen: Vad fan var det som hände?
Vad har vi gjort?
Men även i detta fallet: Den är gullig.
Bild lånad från grens.se
